Ett bolag har, efter att ha överlåtit en fastighet, i tre följande årsredovisningar tagit upp fastigheten som tillgång. Trots att köparen fått lagfart har revisorn godtagit bolagets redovisning, med hänvisning till att den ekonomiska realiteten var att fastigheten inte överlåtits. Revisorsnämnden har funnit revisorns förklaring anmärkningsvärd och att denne åsidosatt sina plikter. (Varning.)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har fått en anmälan beträffande godkände revisorn L avseende dennes uppdrag som vald revisor i ett aktiebolag, ”byggbolaget”, för räkenskapsåren 1988–1991.
Byggbolaget överlät under räkenskapsåret 1988 sin största tillgång i form av en fastighet. Före räkenskapsårets utgång ansökte och beviljades förvärvaren lagfart. Trots detta har byggbolaget i sina balansräkningar åren 1988–1991 bland anläggningstillgångarna upptagit fastigheten som en tillgång. Tre av räkenskapsåren motsvarade fastighetens värde drygt två tredjedelar av byggbolagets totala tillgångar och ett av åren var motsvarande värde knappt hälften av tillgångarnas sammanlagda värde. L har avgett revisionsberättelser utan anmärkningar.
L har uppgett att den fastighetstransaktion som genomfördes under 1988 aldrig fullföljdes av parterna. Visserligen sökte och erhöll förvärvaren lagfart, men den ekonomiska realiteten parterna emellan var att fastigheten alltjämt ägdes av byggbolaget. Sålunda erlades inte någon köpeskilling. Inte heller uppstod något fordrings-/skuldförhållande då. Enligt L har under inga förhållanden någon läsare av byggbolagets balansräkning fått en felaktig bild av dess ekonomiska ställning. Som en vedertagen princip gäller att en transaktion ska redovisas utifrån den ekonomiska och kommersiella innebörd den har för företaget.
RNs bedömning (plenum)
”Syftet med ett bolags årsredovisning är bland annat att tillgodose olika intressenters behov av rättvisande information om bolagets resultat och ställning. Eftersom byggbolaget överlåtit fastigheten och den nya ägaren fått lagfart på sitt förvärv skulle bolaget inte ta upp fastigheten som en tillgång i balansräkningen. Ls förklaring till att han anser redovisningen i denna del vara korrekt är anmärkningsvärd. L borde ha insett att det förhållandet att byggbolaget inte var ägare till fastigheten var av väsentlig betydelse vid en ekonomisk bedömning av bolaget och verkat för en korrekt redovisning.
RN finner att L vid fullgörandet av ifrågavarande revisionsuppdrag åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Omständigheterna är sådana att RN finner det motiverat att med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddela L varning.”
Kommentar
Det är oklart på vilka grunder revisorn ansett att fastighetsöverlåtelsen inte fullföljts och att den sålunda inte var en ekonomisk realitet mellan parterna. RN synes emellertid vara bestämd i sin uppfattning att fastigheten överlåtits. En bidragande orsak till detta kan vara att tingsrätten alltid måste göra en viss prövning innan förvärvaren beviljas lagfart. I denna prövning ingår att tingsrätten infordrar överlåtelsehandlingar i original och andra handlingar, allt för att förvissa sig om att en överlåtelse verkligen ägt rum. För att mot denna bakgrund godta att fastighetsöverlåtelsen inte fullföljts måste revisorn inkräva en övertygande dokumentation från revisionsklienten. Av RNs beslut framgår inte att revisorn kunnat uppvisa någon sådan dokumentation.
Henry Åkerlund