En revisor har tillsammans med nio andra personer gått i borgen för ett belopp som skulle betalas till en delägare, tillika styrelseledamot, i två bolag i vilka revisorn hade revisionsuppdrag. Revisorsnämnden har funnit att revisorn härigenom försatt sig i en situation varigenom hans oberoende kan ifrågasättas. (Varning.)
Bakgrund
En skattemyndighet har till Revisorsnämnden (RN) inkommit med en underrättelse avseende auktoriserade revisorn L. Därav framgår att L tillsammans med nio andra personer gjort ett borgensåtagande avseende en skuldförbindelse uppgående till 6 mkr. Borgen avsåg en skuld som skulle betalas till en person som vid tidpunkten för reversens utställande var delägare och styrelseledamot i två bolag (nedan kallade ”klientbolagen”) i vilka L samtidigt var vald revisor.
L har vitsordat skattemyndighetens uppgifter. Enligt honom upprättades reversen i samband med förhandlingar om försäljning av aktier i ett av klientbolagen till ett annat bolag. Reversen blev dock aldrig giltig då den saknade en underskrift. Parterna kom överens om kontant betalning i stället och reversen makulerades.
RNs bedömning (plenum)
”En revisor skall utföra sina uppdrag enligt god revisorssed. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är att revisorn intar en i förhållande till sina revisionsklienter oberoende ställning. I 14 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) stadgas att om det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet till revisorns opartiskhet eller självständighet skall revisorn avböja eller avsäga sig uppdraget. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak äldre bestämmelse i 6 § förordningen (1973:221) om auktorisation och godkännande av revisor.
Det är utrett att L har undertecknat en borgensförbindelse för en skuld till en person som var delägare och styrelseledamot i två av hans klientbolag. RN finner att L därigenom försatt sig i en situation varigenom hans oberoende som revisor kan ifrågasättas. RN anser att L borde ha insett detta. Vad L anfört om reversens ogiltighet ändrar inte RNs uppfattning.
RN anser att L på ett allvarligt sätt åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN L varning.”
Kommentar
Här kan noteras att liknande situationer omnämns i anvisningarna till FARs etikregler, regel 2 Oberoende. Där uttalas att beroendeförhållande skall anses föreligga bl.a. om FAR-ledamoten, dvs. revisorn, eller dennes byrå ”innehar lån till eller från företaget, hos detta anställd person i ledande ställning, styrelseledamot i företaget eller ägare med väsentligt innehav i företaget eller ingått borgen eller annan ansvarsförbindelse till förmån för företaget eller någon av de personer som nyss nämnts”. Visserligen berörs inte uttryckligen borgen som ställs för lån till klientbolaget eller dess ägare, men ställandet av sådan säkerhet borde kunna jämställas med den situationen att revisorn själv lånar pengar från bolaget eller ägaren.
Henry Åkerlund