En revisor i en ideell förening har meddelats erinran för underlåtelse att anmärka på brister i årsredovisningen i sin revisionsberättelse. (Erinran.)

Bakgrund

En länsarbetsnämnd (LAN) har anmält auktoriserade revisorn C till RN. C har varit vald revisor i en ideell förening som av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) under 1994 beviljats totalt 4 mkr av ”otraditionella” medel för arbetshandikappade.

Föreningen avsåg att skapa ett arbetskooperativ för missbrukare. LAN fattade 1994 två beslut om bidrag till föreningen och 2 mkr utbetalades vid vardera tillfället. LAN har gjort gällande att föreningen använt dessa medel på annat sätt än vad som redogjorts för i ansökningarna om bidrag och vad som avsetts med besluten. Enligt ansökningshandlingarna skulle medlen användas för investeringar i kooperativets produktionsapparat samt för att betala och ställa i ordning den egendom föreningen avsåg att inköpa. I maj 1995 ansökte föreningen om bidrag på ytterligare 2 mkr, varvid LAN gick igenom material från föreningen avseende användning av tidigare erhållna medel. Däribland ingick föreningens årsredovisning för räkenskapsåret 1994, vars informationsvärde LAN ifrågasatt. I denna anges i verksamhetsberättelsen att ”AMS har givit anslag för att underlätta köpet av fastigheterna”. I övrigt saknas uppgifter om dessa inbetalningar. C har i efterhand förklarat att kapitalet i slutet av 1994 hade satts av till en stiftelse under bildande, vilket inte framgår av årsredovisningen. LAN anser vidare att årsredovisningens balansräkning är alltför summariskt uppställd. C har lämnat en ren revisionsberättelse. LAN har fattat beslut om återkrav av det utbetalda beloppet och i anslutning därtill även ifrågasatt Cs insats som revisor.

C har anfört att föreningen under 1994 erhöll 4 mkr från AMS och 3 mkr från sex olika kommuner. Under hösten 1994 beslutade föreningen att bilda en stiftelse i syfte att trygga förvärv och finansiering av den fastighet där föreningen avsåg att bedriva verksamheten, varefter 4 mkr i två rater överfördes till stiftelsen under bildande. I föreningens bokföring har av de medel som erhållits från AMS endast 2 mkr intäktsbokförts. Av utbetalningen till stiftelsen har 2 mkr av misstag endast bokförts över balansräkningen. Det är en brist att årsredovisningen inte innehåller någon information om stiftelsen under bildande och det kapital som förts över till denna stiftelse. Eftersom föreningen skulle komma att ha fullständig kontroll över stiftelsen bedömde dock C att det inte förelåg några hinder för föreningen att placera medel där. Han ansåg sig därmed inte heller ha grund för att lämna någon tilläggsupplysning i revisionsberättelsen. Vad beträffar årsredovisningens kvalitet i övrigt har C uppgett att han tillställt föreningen en mall utvisande hur årsredovisningen enligt hans mening skulle utformas. Föreningen följde dock inte denna rekommendation utan upprättade en årsredovisning innefattande en fyllig verksamhetsberättelse men med summarisk resultat- och balansräkning. Föreningen var i och för sig inte skyldig att upprätta extern årsredovisning. När så ändå skedde är det Cs uppfattning att föreningen borde ha sett till att årsredovisningen uppfyllde de krav som följer av god redovisningssed. Han ansåg sig dock inte ha stöd i lag och rekommendationer att vidta några andra åtgärder än att framföra sina synpunkter på hur årsredovisningen skulle utformas. Här bör även beaktas att årsredovisningens summariska uppställning bygger på väl specificerade resultat- och balansräkningar vilka benämnts årsrapport. Denna årsrapport uppfyller bokföringslagens krav och har granskats och undertecknats av C med hänvisning till avgiven revisionsberättelse.

RNs bedömning (plenum)

”En kvalificerad revisor är alltid skyldig att iaktta god revisionssed vid utförandet av sina uppdrag. Föreningen har här valt att upprätta extern årsredovisning. Även om någon formell sådan skyldighet inte förelegat anser RN att det i dylika fall bör krävas att den information som lämnas i årsredovisningen ger en rättvisande bild av den bedrivna verksamheten. Enligt RNs uppfattning har det därmed ålegat C att påtala vid revisionen funna fel och ofullständigheter i föreningens årsredovisning och att, ifråga om allvarligare brister, även anmärka i sin revisionsberättelse.

Enligt årsredovisningen för år 1994 uppgick föreningens tillgångar till totalt drygt 4,3 mkr. Mot bakgrund härav står det klart att bidragen från AMS har varit av väsentlig betydelse för föreningen. RN finner att frånvaron av information om att dessa medel överförts till en stiftelse under bildande utgör en allvarlig brist i årsredovisningen. Att föreningen skulle komma att ha fullständig kontroll över stiftelsen utgör inte något godtagbart skäl för underlåtenheten att upplysa om hur erhållna bidrag disponerats.

När det gäller det sätt på vilket föreningen bokfört bidragen från AMS konstaterar RN att det inte kan utläsas av årsredovisningen hur stora belopp föreningen erhållit. I verksamhetsberättelsen lämnas inte någon sådan information och i resultaträkningen redovisas endast intäkter om drygt 870 000 kr. Vidare finns i årsredovisningen ingen hänvisning till den årsrapport som C hänfört sig till. Redan därav följer att förekomsten av årsrapporten är av ringa värde för en läsare av föreningens årsredovisning. Därtill kommer att årsrapporten endast upptar bidragsintäkter om 2,4 mkr. Således redovisas inte heller där samtliga bidrag. RN noterar också att Cs påskrift på årsrapporten är odaterad.

RN anser att föreningens årsredovisning för år 1994 är behäftad med så allvarliga brister att C borde ha anmärkt i revisionsberättelsen. Genom att underlåta detta har han åsidosatt sina skyldigheter som revisor i sådan grad att disciplinärt ingripande är motiverat. Efter en sammanvägning av samtliga omständigheter finner RN att erinran får anses vara en tillräcklig påföljd.

Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN C en erinran.”

Kommentar

Här kan det vara på sin plats att påminna om 14 § första stycket revisorslagen, enligt vilket revisorn ska utföra sina uppdrag omsorgsfullt och enligt god revisorssed. Denna regel hade sin motsvarighet i tidigare revisorsförfattningar och var giltig även då revisorn utförde sitt uppdrag i det aktuella fallet.

I god revisorssed ingår att iaktta god revisionssed vid utförandet av revisionsuppdrag, oavsett om revisionen är lagstadgad eller inte. Den nämnda regeln kan således läggas till grund för RNs ställningstagande i detta fall. Det hade varit mer klargörande om myndigheten hänvisat till denna legala grund för sitt beslut.

Revisorsnämnden har i detta ärende till synes tagit ställning i en viktig principiell redovisningsfråga genom att uttala att en årsredovisning som en ideell förening frivilligt publicerar måste ge en ”rättvisande bild” av den bedrivna verksamheten. Kravet på rättvisande bild, som är nytt för Sverige, finns i årsredovisningslagen på grund av EG-rättens krav. Föreningar och liknande som frivilligt upprättar årsredovisningar tillämpar enligt gängse bruk bokföringslagens principer, där regeln om rättvisande bild inte ingår. Det är svårt att tro att Revisorsnämnden, som inte är normbildare på redovisningsområdet, haft för avsikt att ändra på detta.

Henry Åkerlund