En revisor har inte lämnat en revisionsklient specifikation på en faktura, varvid kunden inte betalat. Revisorn har då med hänvisning till bristande betalning hållit inne med sina revisionsinsatser, men har senare angett bristande bokslutsunderlag som skäl. Revisorsnämnden har funnit att revisorn brutit mot god revisorssed då han inte lämnat specifikation enligt klientens begäran samt att revisorn två månader efter räkenskapsårets utgång inte kunnat ställa betalning som villkor för att fullfölja revisionen. Han borde, enligt RN, aktivt agerat för att få fram bokslutsunderlag. (Varning.)
Bakgrund
Revisorsnämnden (RN) har mottagit en anmälan beträffande godkände revisorn Ls agerande som vald revisor i ett aktiebolag räkenskapsåret 1995/96. Enligt anmälaren har L vägrat att lämna begärd fakturaspecifikation och fördröjt arbetet med upprättande av bolagets bokslut.
L har i september 1996 tillställt bolaget en faktura avseende ”arvode för utfört arbete t.o.m. juni 1996” samt i oktober 1996 en a conto-faktura avseende ”arvode för utfört arbete t.o.m. augusti 1996”. Anmälaren har vid upprepade tillfällen begärt skriftliga specifikationer. Trots att anmälaren inte var nöjd med erhållen specifikation betalade bolaget den första fakturan, däremot inte a conto-fakturan. När betalningen av a conto-fakturan uteblev meddelade L anmälaren att ”arbete med bolagets angelägenheter ej kommer att kunna ske för närvarande på grund av bristande betalningsvilja”.
L har i april 1997 till RN ingett en mer fullständig specifikation av den första fakturan. L har uppgett att han i skrivelse till anmälaren visserligen förklarat att bolagets ovilja att betala medförde att arbete fortsättningsvis ej skulle kunna ske. Arbetet vilade dock enbart på grund av att han vid denna tidpunkt inte hade erhållit de bokslutsunderlag vilka erfordrades för fortsatt arbete. I sina fakturor fakturerar han allt arbete utfört till och med ett visst datum förutom arbetsuppgifter som påbörjats men ännu ej avslutats vid detta datum. Detta arbete a conto-faktureras eventuellt. A conto-fakturor specificeras inte, utan avräkning och specifikation sker i samband med slutfaktureringen av arbetet.
RNs bedömning (plenum)
”Vad gäller specifikation av utfört arbete så har Kommerskollegium och senare även RN uttalat att en kvalificerad revisor på begäran från klient skall lämna sådan och därvid ange debiteringsgrunderna. Uppgift skall lämnas om vem som utfört visst arbete, när arbetet utförts och vad det avsett. I förevarande fall har anmälaren vid upprepade tillfällen begärt en specifikation. Den redogörelse L har lämnat till anmälaren uppfyller inte angivna krav. Genom att inte lämna en tillfredsställande specifikation förrän faktureringen blivit föremål för RNs tillsyn har L handlat i strid mot god revisorssed.
L anger i rubriken till sina fakturor att arvodet avser arbete utfört t.o.m. ett visst datum. Han har uppgivit att i de fall där ett visst arbete vid fakturans upprättande ej är avslutat sparas denna del av upparbetad tid för att faktureras vid senare tillfälle, alternativt sker a contofakturering. RN anser att rubriken på slutfakturorna i sådana fall inte stämmer överens med verkligt förhållande eftersom allt arbete utfört t.o.m. ett visst datum då inte ingår i fakturabeloppet. Ls sätt att rubricera sina slutfakturor för arbete under viss period kan således vara vilseledande.
Det är ostridigt att L meddelat anmälaren att han inte kommer att fortsätta arbetet med bolagets angelägenheter om betalning inte erläggs. RN anser att en revisor som åtagit sig ett revisionsuppdrag inte får förhålla sig passiv, eller hota med passivitet, utan har ett ansvar för att uppdraget fullföljs. Det kan givetvis uppkomma situationer då revisorn av olika skäl anser att han inte kan eller bör slutföra sitt revisionsuppdrag. Han måste då ta konsekvenserna av detta och avsäga sig revisionsuppdraget. För att avgå vid en sådan tidpunkt att slutförandet av revisionsarbetet försvåras eller försenas krävs dock tungt vägande skäl. Utebliven eller bristande betalning av arvode kan inte i sig anses utgöra ett sådant skäl. I förevarande fall hade bolagets räkenskapsår gått till ända drygt två månader tidigare. L har således i den situation han befunnit sig i haft ett ansvar för att aktivt verka för att revisionen skulle fullföljas. Att till bolaget ange betalning som villkor för detta har därför inte varit förenligt med god revisorssed. L har anfört att arbetet inte kommit att vila på grund av bristande betalning utan för att bolaget inte tillhandahållit kompletterande bokslutsuppgifter. Av utredningen i ärendet framgår emellertid att L inte aktivt agerat för att erhålla de resterande bokslutsuppgifterna förrän efter ytterligare drygt två månader efter det att han hotat med passivitet om betalning inte erlades. Under denna tidsperiod hade anmälaren i skrivelser till L vid upprepade tillfällen försökt förmå honom och hans medarbetare att slutföra bokslutsarbetet. Anmälaren hade även anmält L till RN. Vad L anfört ändrar därför inte RNs uppfattning.
Sammanfattningsvis finner RN att L underlåtit att lämna en tillfredsställande specifikation av utfört arbete, hotat med passivitet om betalning inte erhålls samt därefter under drygt två månader inte agerat aktivt vilket medfört försening av upprättandet av bolagets redan försenade bokslut. L har därigenom åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN L varning.”
Kommentar
RN har konstaterat att revisorns ”redogörelse” i detta fall inte uppfyller myndighetens krav på den specifikation som skall lämnas klienten på dennes begäran. Vad denna redogörelse innehållit framgår inte närmare. RN har också kritiserat revisorn för att rubriceringen av hans fakturor kan vara vilseledande.
Vidare slår tillsynsmyndigheten fast att en revisor under vissa förhållanden kan avgå från revisionsuppdrag med hänvisning till kundens bristande betalning. I detta fall hade emellertid två månader passerat efter utgången av räkenskapsåret och RN menar att revisorns avgång då kan försvåra eller försena slutförandet av revisionsarbetet. Vid en sådan tidpunkt anser RN inte att klientens bristande betalning av arvode är ett tillräckligt tungt vägande skäl för revisorn att avgå. Denna tolkning av god revisorssed överensstämmer med tidigare praxis.
Slutligen anser RN att revisorn, med hänsyn till att hans revisionsbyrå haft uppdraget att upprätta bokslut åt klienten, mer ”aktivt” borde ha verkat för att erhålla resterande uppgifter för slutförandet av bokslutsarbetet. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser om RNs ställningstagande i denna del, eftersom det inte av beslutet framgår vilka åtgärder revisorn eller revisionsbyrån faktiskt vidtagit för att få fram resterande ”bokslutsuppgifter” och inte heller vilka ”aktiva” åtgärder RN anser att revisorn borde ha vidtagit för att få uppgifter från klienten. Frågan är dock av stort intresse, då uppdrag innefattande både revision och bokslutsbiträde för ett och samma företag – s.k. kombinerade uppdrag – är vanligt förekommande på revisionsbyråer.
Henry Åkerlund