En revisor har under flera år tagit emot ett belopp som revisionsklienten beslutat utbetala utöver debiterat arvode, som ersättning för rådgivningstjänster och som ett uttryck för tacksamhet. Revisorsnämnden har ansett att det varit ägnat att rubba förtroendet för revisorns oberoende då denne tagit emot det särskilda arvodet. (Varning.)
Bakgrund
En skattemyndighet har underrättat Revisorsnämnden (RN) om vissa förhållanden avseende auktoriserade revisorn B, bl.a. att denne för åren 1991-1996 har erhållit kontant lön med 10 000 kr per år från ett bolag vari han är vald revisor.
B har i ärendet hänvisat till en skrivelse från den verkställande direktören, tillika hälftenägare, i klientbolaget. Av skrivelsen framgår att man sedan år 1991 vid ordinarie bolagsstämma – utöver Bs debiterade revisionsarvoden – beslutat om ett årligt arvode om 10 000 kr till honom i egenskap av bolagets revisor, som ett ”uttryck för de särskilda tjänster” han gjort och gör för bolaget i form av rådgivning i affärs-, redovisnings- och skattefrågor. Vidare anges att arvodet i någon mån får ses som en särskild uppskattning av Bs skicklighet och villighet att ställa upp. I skrivelsen understryks att det ”särskilda arvodet” inte utgör ersättning för eller ger uttryck för någon form av anställning i bolaget.
RNs bedömning (plenum)
”En revisor skall utföra sina uppdrag enligt god revisorssed. En förutsättning för att detta skall vara möjligt är att revisorn intar en i förhållande till sina revisionsklienter oberoende ställning. Det är självfallet ägnat att rubba förtroendet för revisorns oberoende om denne – utöver debiterat arvode för utfört arbete – mottar av revisionsklienten på eget initiativ beslutad ersättning för inte närmare preciserade tjänster och som uttryck för klientens särskilda uppskattning. RN anser att B borde ha insett detta och avstått från att ta emot det av klientbolaget beslutade ’särskilda arvodet’. B har mottagit detta arvode en följd av år. B har därigenom på ett allvarligt sätt åsidosatt god revisorssed. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN B varning.”
Kommentar
Tillsynsmyndigheten har då och då under årens lopp haft anledning att erinra om att det sätt på vilket revisorn tar betalt kan återverka på förtroendet för dennes oberoende ställning. RN tar inte ställning till om betalningen i detta fall utgjort lön men anser det självfallet att revisorns oberoende ställning kan ifrågasättas. Även om myndigheten finner sitt ställningstagande uppenbart bör det enligt min mening ändå utvecklas närmare. Här ska uppmärksammas att RN de facto inte redovisar varför revisorn i detta specifika fall inte borde ha tagit emot det ”särskilda arvodet”, utan enbart anför att ”revisorn borde ha insett detta”. Ett djupare resonemang hade varit motiverat, i synnerhet då revisorn meddelas varning.
Här bör också noteras att detta beslut rimligen inte bör tolkas så att revisorn eller revisionsbyrån är förhindrad att ta betalt för opreciserade tjänster. Det bör bl.a. vara möjligt för en revisionsbyrå att inom ett visst område erbjuda en till omfattningen obestämd service till en fast årsavgift. Detta kan t.ex. röra sig om att kunden ”prenumererar” på viss information eller kan få tillgång till en frågepanel.
Henry Åkerlund