En revisor har underlåtit att i revisionsberättelsen anmärka på att medrevisorn, en lekmannarevisor, var jävig. Revisorsnämnden meddelade erinran.

Bakgrund

Av anmälan till RN framgår att det registrerade revisionsbolaget L AB innehade revisionsuppdraget i en bostadsrättsförening under räkenskapsåret den 1 juli 1996 – 30 juni 1997 tillsammans med en lekmannarevisor från föreningen. Under samma tid var lekmannarevisorns syster styrelseledamot i föreningen. Revisionsbolagets huvudansvarige för revisionen var auktoriserade revisorn P. Denne avgav den 20 oktober 1997 tillsammans med lekmannarevisorn en gemensam, ren revisionsberättelse för aktuellt räkenskapsår. När P fick kännedom om att föreningens lekmannarevisor var jävig underrättade han genast föreningens ekonomiske förvaltare, föreningens styrelse och lekmannarevisorn. Han talade dessutom om för lekmannarevisorns suppleant att han ansåg att det vore lämpligt att denne trädde in i stället. Jävsförhållandet påtalades även i en revisionsrapport den 15 oktober 1997. Vid föreningsstämman redogjordes för jävsförhållandet, varmed samtliga närvarande var medvetna om jävssituationen då beslut fattades om fastställande av resultat- och balansräkning, vinstdisposition och ansvarsfrihet för styrelsen. P ansåg att han vidtagit de åtgärder som var nödvändiga. Det faktum att lekmannarevisorn trots omständigheterna valde att kvarstå somordinarie revisor och underteckna revisionsberättelsen ansåg han sig inte kunna påverka.

RNs bedömning

”Av 8 kap. 7 § första och tredje styckena lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar jämfört med 9 kap. 26 § bostadsrättslagen (1991:614) framgår att den vars syskon är styrelseledamot i en förening inte kan vara revisor i föreningen. Den i ärendet aktuella lekmannarevisorn var således jävig som revisor.

Reglerna om revisorsjäv är av stor vikt för förtroendet för revisorsfunktionen. Att en lekmannarevisor är jävig vid utförandet av ett revisionsuppdrag är ett allvarligt avsteg från gällande bestämmelser. Detta gäller även i fall då en kvalificerad revisor är engagerad i uppdraget. P, som varit medveten om det aktuella jävsförhållandet, har vidtagit en rad åtgärder med anledning av den uppkomna situationen och verkat för att lekmannarevisorn skulle frånträda sitt uppdrag. När inte detta lyckades valde han emellertid att avge en ren revisionsberättelse. Revisorsnämnden finner att det inte kan anses förenligt med god revisorssed att avge en revisionsberättelse tillsammans med en jävig revisor utan att jävsförhållandet kommer till uttryck. Detta gäller oavsett i vad mån revisionsklientens företrädare är medvetna om situationen. P borde således ha anmärkt i revisionsberättelsen att lekmannarevisorn var jävig. Om lekmannarevisorn inte hade varit beredd att underteckna en revisionsberättelse med detta innehåll borde P ha utnyttjat sig av möjligheten att avge en egen revisionsberättelse. Genom att inte anmärka på jävsförhållandet i revisionsberättelsen har P åsidosatt sina skyldigheter som revisor.

Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN P erinran.”

Revisorsnämndens beslut har vunnit laga kraft.

Kommentar

RN meddelar P en erinran för att han inte i revisionsberättelsen anmärkt på att hans medrevisor, en lekmannarevisor, var jävig. RN har gjort liknande bedömningar i fall 2 ovan och i fallet FAR INFO 1998:461 Dnr 344-95; 24 oktober 1996. (Bedömningen är dock inte självklar. En yrkesrevisor ansvarar fullt ut för att revisionen utförs enligt god sed, och måste rimligtvis också utgå från att de externa intressenternas förtroende för årsredovisningen i första hand är knutet till hans eller hennes revisionsinsats. Det ligger i sakens natur att yrkesrevisorn har anledning att vara försiktig när det gäller att förlita sig på den granskning som utförs av en medrevisor som är lekman. Sett från yrkesrevisorns synpunkt torde möjligheterna till arbetsfördelning i praktiken vara betydligt mer begränsade än mellan två yrkesrevisorer. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas om lekmannarevisorns underskrift på revisionsberättelsen, och eventuellt jäv, är av någon faktisk betydelse för några andra intressenter än föreningens egna medlemmar.

Man kan också sätta ett frågetecken för hur RN anser att den kvalificerade revisorn borde ha uppmärksammat föreningen på jävet. Det tycks vara ostridigt att föreningsstämman har informerats. Yrkesrevisorn kan inte gärna framställa något yrkande i valfrågan på stämman. I den revisionsberättelse som läggs fram för nästa års föreningsstämma kan revisorn inte anmärka på den förra stämmans beslut – det ligger inte i revisorns mandat. Lika litet är revisorn behörig att anmärka på medrevisorns sätt att fullgöra sitt uppdrag. Den möjlighet som kvarstår är att revisorn i revisionsberättelsen berättar om jävet i en upplysning som bör komma medlemmarna till del. Men den upplysningen har lämnats redan vid föregående års stämma. (Dessutom säger RN uttryckligen att revisorn ska ”anmärka”, varför det tydligen inte är sådana upplysningar som föresvävar RN.)

Anders Strömqvist