En revisor kritiseras för att ha haft klienter gemensamma med en redovisningsbyrå, i vilken han också varit vald revisor. Vidare kritiseras revisorn för otillräckliga revisionsinsatser och för att i sin dokumentation inte ha haft underlag för anmärkningar i en revisionsberättelse. Revisorsnämnden meddelade varning.
Bakgrund
Auktoriserade revisorn Å har varit föremål för RNs systematiska och uppsökande tillsyn. Vad som därvid framkommit behandlas i förevarande disciplinärende.
Å har haft ca 420 revisionsuppdrag varav ca 370 uppdrag uppgivits vara aktiva. Å utövar sin revisionsverksamhet i ett aktiebolag (revisionsbyrån) som utöver Å har fem anställda. Dessutom har Å ytterligare tre medarbetare som är anställda på samverkande revisionsbyråer. Å är vald revisor i en redovisningsbyrå som handhar löpande redovisning åt drygt 90 aktiebolag i vilka Å eller dennes medarbetare på den egna revisionsbyrån är valda revisorer.
I ett aktuellt klientbolag – ett optikerbolag med en omsättning om 1,3 mkr – har Å i revisionsberättelsen för räkenskapsåret 1997-05-01 – 1998-04-30 anmärkt på ett flertal förhållanden. Av revisionsberättelsen framgår att kassarutinen i bolaget är bristfällig och att omföringar har skett mot kassakontot i samband med årsbokslutet. Vidare uppges att differenser föreligger på mervärdesskatte- och källskattekontona och att vid några tillfällen mervärdesskatt ej har betalats i rätt tid. Det framgår även att bolaget är mervärdesskatteregistrerat för bokslutsmetoden men tillämpar kontantmetoden och att denna metod tillämpas även för kund- och leverantörsfakturor. Å har i revisionsberättelsen även anmärkt på att verifikationer saknas för vissa affärshändelser, att omföring mellan konton skett utan närmare precisering av vad som avses och att varulagret ej specificerats tillräckligt för att möjliggöra en kontroll av värdet på detta. Å har tillstyrkt ansvarsfrihet för styrelsens ledamot.
Grunderna för slutsatserna i revisionsberättelsen kan inte utläsas av Ås dokumentation. Vad gäller flertalet balansposter finns på en checklista endast noteringen u.a. Det kan i sammanhanget noteras att Å gjort motsvarande anmärkningar i revisionsberättelsen för närmast föregående räkenskapsår. Av dokumentationen kan inte utläsas om Å under det aktuella räkenskapsåret löpande följt upp de brister som då konstaterades. Å har under det aktuella räkenskapsåret ägnat ifrågavarande revisionsklient två timmar. Medarbetartiden uppgick till åtta timmar.
Av vad Å anfört till RN framgår att han erhållit uppgifterna om bolagets kassarutiner av den redovisningsbyrå som sköter bolagets redovisning. Eftersom ”insatser för kontroll av rutinen gjorts tidigare år” har han inte bedömt det vara av intresse att göra någon kassainventering. Vad gäller lagret har han inte ansett närvaro vid lagerinventering meningsfull i avvaktan på att bolaget presterar detaljerade inventeringslistor. Differenser och avstämningsproblem har han konstaterat inom ramen för den löpande granskningen. Som verifikation av att sådan granskning skett hänvisar Å till en revisionsbilaga. Av denna framgår det endast i allmänna ordalag att det finns differenser, att verifikationer saknas och att det råder allmän oreda och finns svåra avstämningsproblem i bolaget. ”För flertalet granskningsinsatser har vi ansett att utförd granskning och insatser kunnat noteras direkt i checklistan”. Att Å föreslagit ansvarsfrihet för styrelsens ledamot motiverar han med att ”någon påvisbar skada för bolaget ej konstaterats”.
RNs bedömning (plenum)
”RN har vid sin bedömning av revisionsbyråns resurser och hur arbetet är organiserat inte funnit skäl att mera generellt ifrågasätta Ås förutsättningar för att genomföra revisioner av godtagbar kvalitet.
En revisor skall enligt 14 § lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) avböja eller avsäga sig uppdrag om det finns särskild omständighet som kan rubba förtroendet för hans opartiskhet eller självständighet. Å är vald revisor i en redovisningsbyrå som handhar redovisningen åt ca 30 aktiebolag i vilka han är vald revisor. Dessutom är några av hans revisionsmedarbetare valda revisorer i ytterligare ca 60 aktiebolag vars redovisning sköts av denna byrå. Genom revisionsbyråns omfattande gemensamma klientstock med redovisningsbyrån samtidigt som Å är dess valde revisor har han enligt RNs uppfattning äventyrat sitt oberoende som revisor.
Ås slutsatser beträffande brister i kassarutinen bygger på uppgifter från den redovisningsbyrå som sköter bolagets löpande redovisning. Denna byrå är pga. jäv inte behörig att vara revisor varför uppgifter från denna källa inte utan egen uppföljning kan användas i revisionen. Oavsett denna problematik borde Å dragit konsekvensen av den erhållna informationen och själv vidtagit kontrollåtgärder. Hans förklaring till att han inte deltagit vid någon lagerinventering är anmärkningsvärd. Mot bakgrund av att han som vald revisor har en skyldighet att granska skatter och avgifter är den bristfälliga dokumentationen i dessa frågor särskilt anmärkningsvärd. Vad gäller flertalet balansposter finns, som ovan nämnts, på en checklista endast noteringen u.a. vilket inte verifierar att någon granskning utförts och än mindre hur denna skulle ha skett.
Det är självfallet av största vikt att även anmärkningar i en revisionsberättelse kan verifieras genom omsorgsfull revision och dokumentation. RN konstaterar att flertalet av anmärkningarna i den aktuella revisionsberättelsen inte kan verifieras av revisionsdokumentationen. Visserligen finns noteringar enligt vilka differenser föreligger beträffande kassa, check, postgiro, mervärdesskatt och källskatt. Hur granskningen skett av dessa poster framgår dock inte. Som framgått ovan avgav Å oren revisionsberättelse även för närmast föregående räkenskapsår. Det är enligt RNs mening inte tillräckligt att den valde revisorn år efter år i revisionsberättelsen påtalar allvarliga brister. Enligt god revisionssed bör revisorn löpande under året ha kontakt med ett problemföretag och aktivt verka för att tidigare påtalade brister åtgärdas. Av dokumentationen kan inte utläsas huruvida Å under det här aktuella räkenskapsåret hade någon kontakt med bolaget. Mot bakgrund av att Å även tidigare år konstaterat att det fanns allvarliga brister i bolaget kan enligt RNs bedömning den begränsade tid som Å själv och hans revisionsmedarbetare ägnat detta revisionsuppdrag inte anses tillräcklig.
Vad gäller ansvarsfrihet för styrelseledamoten anser RN att Ås granskningsinsatser det aktuella räkenskapsåret – att döma av vad han själv anfört – varit så summariska att underlag ej fanns för något uttalande. Den allmänna oredan i bolaget borde ha lett till en fördjupad granskning för att få grund för uttalandet om ansvarsfrihet. Så kan exempelvis fel i redovisning av skatter och avgifter medföra skattetillägg till men för bolaget.
Sammanfattningsvis konstaterar RN följande.
Genom att i betydande omfattning ha klienter gemensamma med en redovisningsbyrå i vilken Å är vald revisor har han äventyrat sitt oberoende som revisor. Enligt god revisionssed skall revisorn planera sin revision och utföra den omsorgsfullt. RNs kontroll av Ås granskningsinsatser i det aktuella bolaget visar på betydande brister. Vidare skall en revisor enligt 10 § RNs föreskrifter (RNFS 1997:1) dokumentera sina revisionsuppdrag. Dokumentationen skall innehålla sådan information som är väsentlig för att revisorns insatser skall kunna bedömas i efterhand. RN konstaterar att flera av de granskningsinsatser som Å uppger att han utfört inte har kunnat bekräftas genom motsvarande dokumentation. De noteringar som finns är så kortfattade att det inte är möjligt att i efterhand utläsa granskningens inriktning och omfattning samt slutsatser.
Å har i flera avseenden allvarligt åsidosatt sina skyldigheter som revisor. Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen meddelar RN Å varning.”
Revisorsnämndens beslut har vunnit laga kraft.
Kommentar
Vad gäller kritiken mot att revisorn haft flera uppdrag gemensamma med en redovisningsbyrå, tillika revisionsklient, hänvisar jag till kommentarerna under fall 12 och 14 ovan.
I övrigt konstaterar RN att revisorn i sin dokumentation saknat underlag för anmärkningar han gjort i en revisionsberättelse. Revisorn synes alltför okritiskt ha lagt uppgifter från en redovisningsbyrå till grund för revisionsberättelsen. Han har därvid brutit mot sin plikt att själv bilda sig en välgrundad uppfattning om förhållandena i klientbolaget. RN har även med utgångspunkt utifrån nedlagd tid bedömt att revisorns granskningsinsatser varit otillräckliga.
Henry Åkerlund