Revisorsnämnden upphäver A-sons auktorisation som revisor. Beslutet skall gälla omedelbart.

Revisorsnämnden (RN) har mottagit en underrättelse från Skattemyndigheten i Z-stad gällande auktoriserade revisorn A-son. RN förelade den 13 mars 2000 A-son att senast den 13 april 2000 yttra sig över skattemyndighetens underrättelse samt lämna vissa av RN begärda uppgifter. A-son besvarade emellertid inte föreläggandet.

RN förelade därefter A-son på nytt den 4 maj 2000 att inkomma med yttrande och begärda uppgifter inom tio dagar från det att han fått del av föreläggandet. I föreläggandet erinrades han om att underlåtenhet att lämna sådana uppgifter som RN behöver för sin tillsyn utgör ett allvarligt åsidosättande av en revisors skyldigheter. A-son fick del av föreläggandet den 5 maj 2000 och skulle således ha inkommit med begärt yttrande senast den 15 maj 2000. Något yttrande inkom emellertid inte. I stället inkom A-son den 12 maj 2000 med en begäran om anstånd till den 15 juni 2000. Begärt anstånd beviljades av RN. Därefter begärde A-son den 21 juni 2000 anstånd till den 31 juli 2000. Även denna begäran beviljades av RN som dock framhöll att ytterligare anstånd inte kunde påräknas.

A-son inkom därefter den 2 augusti 2000 med ännu en begäran om anstånd till den 31 augusti 2000. RN meddelade honom den 3 augusti 2000 att begärt anstånd inte medgavs och förelade honom att inom två veckor från det att han fått del av föreläggandet inkomma med begärt yttrande. I föreläggandet gjordes han återigen uppmärksam på att underlåtenhet att lämna RN de uppgifter som behövs för tillsynen bedöms som ett allvarligt åsidosättande av en revisors skyldigheter. A-son fick del av RNs skrivelse först den 4 september 2000. Yttrandet skulle således ha varit RN tillhanda senast den 18 september 2000. A-son efterkom dock inte föreläggandet utan inkom endast med en skrivelse den 19 september 2000 och en skrivelse den 3 oktober 2000 i vilka han begärde ytterligare anstånd och åberopade att han på grund av sjukdom och anordnande av en konferens inte hunnit sammanställa sitt svar.

Samma dag som den sistnämnda begäran inkom, dvs. den 3 oktober 2000, beslutade RN att meddela A-son varning på grund av dennes underlåtenhet att inkomma med begärt yttrande. I beslutet framhöll RN att vad A-son anfört om sjukdom m.m. inte kunde anses visa att det förelegat några förmildrande omständigheter. Vidare förelades han på nytt i beslutet att inom en vecka från det att han mottagit beslutet inkomma med yttrande enligt RNs ursprungliga föreläggande. Därvid upplystes han även om att RN kunde komma att upphäva hans auktorisation som revisor om han inte efterkom föreläggandet. A-son mottog beslutet med föreläggandet den 6 november 2000 och skulle således ha inkommit med yttrande senast den 13 november 2000. Den 14 november 2000 inkom A-son med ett kortfattat och ofullständigt yttrande, i vilket han förklarade att han var förhindrad att besvara RNs föreläggande närmare eftersom han inte kunde få del av visst räkenskapsmaterial som var beslagtaget och förvarades hos Ekobrottsmyndigheten.

Vid kontakt med Ekobrottsmyndigheten har RN upplysts om att A-son inte varit förhindrad att ta del av och kopiera sin revisionsdokumentation. Den 16 februari 2001 förelade RN återigen A-son att inom tre veckor från det att han fått del av föreläggandet yttra sig över skattemyndighetens underrättelse samt besvara vissa frågor. I föreläggandet framhölls att han hade möjlighet att ta del av sin dokumentation hos Ekobrottsmyndigheten och att han således felaktigt påstått att han varit förhindrad att yttra sig. Vidare upplystes A-son i föreläggandet om att ytterligare anstånd inte kunde påräknas, att ytterligare dröjsmål från hans sida inte skulle komma att accepteras samt att RN vid fortsatt underlåtenhet att inkomma med fullständiga svar skulle överväga att omedelbart upphäva hans auktorisation som revisor. A-son fick del av föreläggandet den 19 mars 2001 och skulle således ha inkommit med yttrande senast den 9 april 2001. Något yttrande inkom inte. I stället meddelade A-son den 10 april 2001 att han inte hunnit besvara alla frågor men att han skulle inkomma med yttrande den 20 april 2001. Därefter har A-son varken inkommit med något yttrande eller på annat sätt avhörts.

Enligt 20 § lagen (1995:528) om revisorer (revisorslagen) är en revisor skyldig att lämna RN de handlingar och uppgifter som behövs för tillsynen. Underlåtenhet av revisorn att fullgöra denna skyldighet omöjliggör RNs tillsyn och bedöms därför som ett allvarligt åsidosättande av de skyldigheter som åligger revisorn. I A-sons fall är det synnerligen försvårande att han trots att han meddelats varning inte har efterkommit RNs förelägganden.

Med stöd av 22 § andra stycket revisorslagen upphäver RN A-sons auktorisation som revisor. Med stöd av 25 § första stycket samma lag förordnar RN att beslutet skall gälla omedelbart.

Ärendet har avgjorts av RNs ordförande Lennart Grufberg i närvaro av kanslichefen Christer Lefrell, chefsjuristen Per Eskilsson samt byrådirektören Björn Fredljung, föredragande.

Enligt RNs beslut