Revisorsnämnden meddelar godkände revisorn A-son erinran.
Revisorsnämnden (RN) har från Skattemyndigheten i Z-stad mottagit en underrättelse avseende godkände revisorn A-son. Underrättelsen rör hans revisionsinsatser i ett aktiebolag i vilket bedrivs fastighetsmäklarverksamhet (mäklarbolaget).
Av skattemyndighetens underrättelse och övriga handlingar i ärendet framgår bland annat följande. Skattemyndigheten har utfört revision hos mäklarbolaget omfattande tiden 1 juli 1998 – 31 december 2000. A-son var vald revisor i mäklarbolaget under denna period och avgav rena revisionsberättelser för räkenskapsåren 1 juli 1998 – 30 juni 1999 och 1 juli 1999–30 juni 2000. Mäklarbolaget har ett bankkonto där köparnas hand-penningar sätts in i avvaktan på att fastighetsaffärerna slutförs. Bankkontots saldo var per balansdagen den 30 juni 1999 ca 230 000 kr och per balansdagen den 30 juni 2000 ca 310 000 kr. Mäklarbolagets totala redovisade tillgångar var vid båda balansdagarna ca 1,1 mnkr. Klientmedlen har inte tagits upp som tillgång i balansräkningen och mäklar-bolaget har inte där redovisat en motsvarande skuld till klienterna. Någon bokföring av de händelser som förekommit på kontot har inte heller skett i mäklarbolaget. Den ränta som erhållits på de medel som varit innestående har varken redovisats i mäklarbolaget eller tillgodoförts klienterna.
A-son har yttrat sig i ärendet och anfört bland annat följande. Han har vid sin revision båda åren konstaterat att det funnits ett klientmedelskonto som inte tagits med i mäklarbolagets redovisning. Han har rekommenderat mäklarbolagets företrädare att redovisa händelserna på detta konto men företrädaren har inte följt hans rekommendation. Då bokföringslagen (BFL) inte uttryckligen kräver att redovisningsmedel skall redovisas löpande i ett bolags räkenskaper har A-son godtagit detta även om Bokförings-nämnden (BFN) i ett uttalande ansett att så bör ske. A-son har stämt av klientmedelskontot varje år mot specifikationer som utvisat erhållna handpenningar. Smärre differenser har funnits och dessa har bestått av intäktsräntor som inte har bokförts i mäklarbolaget. Han har påtalat för företagsledaren att räntorna är en intäkt som skall tillföras mäklarbolagets resultat. Beloppen har dock varit så låga att han utifrån ett väsentlighets-perspektiv valt att inte ta till kraftigare åtgärder.
RN gör följande bedömning
Revisorslagen (2001:883) trädde i kraft den 1 januari 2002, då lagen (1995:528) om revisorer upphörde att gälla. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till den nya lagen skall en fråga om discipliningripande mot en revisor på grund av en åtgärd eller underlåtenhet före lagens ikraftträdande prövas enligt äldre bestämmelser, om inte en prövning enligt de nya bestämmelserna är förmånligare för revisorn. Med stöd härav tillämpar RN i förevarande ärende 1995 års lag.
BFN har i ett uttalande (BFN U 90:5) anfört att det varken i BFL eller dess förarbeten är uttryckligen angivet om bokföringsskyldigheten omfattar redovisningsmedel. BFN har dock uttalat att eftersom en inbetalning av redovisningsmedel utgör en till rörelsen riktad åtgärd av ekonomisk innebörd i rörelsens relation med omvärlden, utgör den också en affärs-händelse i BFLs mening som skall bokföras i mottagarens rörelse. Det är enligt BFN ett väsentligt intresse för borgenärer inklusive inbetalare och huvudman att man av mottagarens bokföring i efterhand lätt kan följa och kontrollera dessa transaktioner. BFN anser med hänsyn därtill att redovisningsmedel skall särredovisas. Mäklarbolagets underlåtenhet att redovisa klientmedlen står således i strid med god redovisningssed. Det skall tilläggas att klientmedlen uppgick till för bolaget väsentliga belopp. A-son har rekommenderat mäklarbolaget att ändra sin redovisning. Då detta inte ledde till någon ändring skulle A-son enligt RNs mening ha anmärkt på förhållandet i sina revisionsberättelser. Genom sin underlåtenhet att göra detta har A-son åsidosatt sina skyldigheter som revisor.
Med stöd av 22 § andra stycket lagen (1995:528) om revisorer meddelar RN A-son erinran.