Revisorsnämnden meddelar auktoriserade revisorn A-son en varning.

1 Bakgrund

Revisorsnämnden (RN) har mottagit en underrättelse från Skatteverket avseende auktoriserade revisorn A-son och har därför öppnat detta disciplinärende. Underrättelsen rör A-sons uppdrag som vald revisor i två aktiebolag räkenskapsåret 1 januari–31 december 2007. Bolagen ingick i en koncern. Samtliga aktier i moderbolaget ägdes av en person, härefter kallad ägaren. Moderbolagets verksamhet bestod i bilhandel och bilverkstadsrörelse. I det helägda dotterbolaget bedrevs flygplansuthyrning och flygutbildning. Vad som har framkommit i ärendet har föranlett RN att utreda vissa förhållanden avseende räkenskapsåret 2005.

Av moderbolagets årsredovisning för räkenskapsåret 2005 framgår att nettoomsättningen uppgick till 3,7 mnkr och balansomslutningen till 8,8 mnkr. Av dotterbolagets årsredovisning för samma räkenskapsår framgår att nettoomsättningen uppgick till 5,8 mnkr och balansomslutningen till 2,8 mnkr.

Skatteverket har bl.a. uppgett följande. Dotterbolaget har inte redovisat 1 mnkr avseende skadeståndsersättning som tillföll bolaget med 800 tkr år 2005 och 200 tkr år 2006. Skadeståndet kom inte in på dotterbolagets konto och bokfördes inte heller som tillgång. Beloppen borde rätteligen ha gått in på dotterbolagets bankkonto och därmed ha påverkat balans- och resultaträkningarna. Efter Skatteverkets påpekande ändrades dotterbolagets årsredovisning så att intäkterna ökade med 1 mnkr år 2005.

A-sons revisionsberättelse avseende dotterbolaget, avgiven den 30 juni 2006, avvek inte från standardutformningen.

Dotterbolaget och A-son avgav en ny årsredovisning respektive en ny revisionsberättelse avseende dotterbolaget för räkenskapsåret 2005 den 6 november 2009. Handlingarna inkom till Bolagsverket den 10 mars 2010.

2 A-sons yttranden till RN

A-son har muntligen och i yttranden till RN anfört följande.

År 2001 deltog dotterbolaget i en upphandling anordnad av en kommun. Dotterbolaget ansåg att kommunen hade agerat i strid med upphandlingsreglerna och en tvist uppstod mellan dotterbolaget och kommunen. Dotterbolaget krävde kommunen på 4 mnkr i vinstbortfall. Han frågade ägaren flera gånger om dotterbolaget skulle få något skadestånd men ägaren sade nej varje gång. År 2003 eller 2004 talade han med dotterbolagets ombud och fick då veta att tvisten inte skulle avgöras i domstol utan att parterna avsåg att träffa en förlikning. Han drog därvid slutsatsen att dotterbolaget inte skulle få någon ersättning.

Under år 2005 utbetalade kommunen ett skadestånd om 1 mnkr till dotterbolagets ombud. Moderbolagets ägare, som sedan tidigare hade en fordran på moderbolaget, ansåg därvid att fordran skulle regleras. Ägaren angav under hösten 2005 att ombudet skulle betala 800 tkr till ett av ägarens bankkonton. I februari 2006 lämnade ägaren en ny betalningsinstruktion, som innebar att resterande 200 tkr skulle betalas till samma konto. Ägaren, som trodde att han såsom ensam ägare och styrelseledamot i båda bolagen hade rätt att själv bestämma om återbetalningar, förstod inte att likviderna rätteligen borde ha redovisats i dotterbolaget och glömde bort att informera A-son om att det hade skett en utbetalning. När A-son av Skatteverket fick reda på att skadeståndet inte hade redovisats på rätt sätt, påpekade han detta för bolaget som lät upprätta en korrekt årsredovisning, vilken lämnades in till Bolagsverket.

Från dotterbolagets ledning inhämtade han det standardmässiga intyget ”Ledningens uttalande till bolagets revisor i anslutning till revision av årsredovisningen” utvecklat av bl.a. Far. Härigenom intygades att det inte förekom några väsentligen felaktiga uppgifter och att inga väsentliga uppgifter hade utelämnats.

3 RNs bedömning

RN gör följande bedömning.

I 2 kap. 3 § första stycket årsredovisningslagen (1995:1554) anges att balansräkningen, resultaträkningen och noterna ska ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat.

Enligt 9 kap. 31 § första stycket 1 aktiebolagslagen (2005:551) ska revisionsberättelsen innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning. I uttalandet ska det särskilt anges om årsredovisningen ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning. Enligt andra stycket samma paragraf ska, om det i årsredovisningen inte har lämnats sådana upplysningar som ska lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, revisorn ange detta och, om det är möjligt, lämna behövliga upplysningar i sin berättelse.

Av 9 kap. 32 § första stycket 1 aktiebolagslagen framgår att revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande bl.a. om huruvida bolagsstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen.

Enligt RS 500 Revisionsbevis, punkten 2, ska revisorn skaffa sig tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att kunna dra betryggande slutsatser att basera sina uttalanden i revisionsberättelsen på. Enligt punkterna 19 och 22 kan revisorn skaffa sig revisionsbevis bl.a. genom förfrågningar riktade till personer både inom och utanför företaget.

Med hänsyn till dotterbolagets storlek var det tvistiga beloppet om 4 mnkr väsentligt för dotterbolaget. Det ankom därför på A-son att bevaka hur tvisten mellan kommunen och dotterbolaget utvecklades. Han kom emellertid inte att företa någon granskning i detta avseende efter år 2004. Till stöd för ståndpunkten att hans granskning av om något skadestånd hade utbetalats under räkenskapsåret 2005 ändå var tillräcklig har han anfört att han från dotterbolagets ledning inhämtade ett intyg till styrkande av att det i dotterbolagets årsredovisning för räkenskapsåret 2005 inte förekom några väsentligen felaktiga uppgifter och att inga väsentliga uppgifter hade utelämnats. Ett sådant intyg innebär emellertid inte att revisorns skyldighet att utföra egna granskningsåtgärder utsläcks. För att fullfölja sin granskningsskyldighet borde A-son också, i likhet med vidtagen granskning tidigare år, ha tagit direktkontakt med dotterbolagets ombud. Eftersom han inte gjort någon tillfredsställande kontroll av om något skadestånd hade betalats ut till dotterbolaget, hade han inte grund för att tillstyrka dotterbolagets resultat- och balansräkningar för räkenskapsåret 2005. Genom att ändå göra detta har han åsidosatt god revisionssed. Han ska därför meddelas en disciplinär åtgärd.

A-sons försumlighet är allvarlig och av det slag som normalt föranleder varning. I ärendet har framkommit att dotterbolaget och A-son avgav en ny årsredovisning respektive en ny revisionsberättelse för räkenskapsåret 2005 den 6 november 2009 och att dessa handlingar kom in till Bolagsverket den 10 mars 2010. Frågan uppkommer om detta bör påverka valet av disciplinär åtgärd. RN – som konstaterar att det var Skatteverket, inte A-son, som upptäckte att det saknades 1 mnkr i dotterbolagets årsredovisning – anser att den frågan bör besvaras nekande. A-son ska därför meddelas varning.

Med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883) meddelar RN A-son varning.