Revisorsnämnden upphäver A-sons godkännande som revisor med omedelbar verkan.

FAR har kommenterat detta disciplinärende. Kommentaren återges sist i avgörandet.

Revisorsnämnden (RN) har mottagit en underrättelse från Skatteverket rörande godkände revisorn A-son. Underrättelsen har föranlett RN att öppna detta disciplinärende. Av underrättelsen framgår att A-son utövar revisionsverksamhet som enskild näringsidkare.

Av Skatteverkets underrättelse framgår följande. Skatteverket har, avseende taxeringsåren 2010–2012, i augusti respektive år förelagt A-son att lämna inkomstdeklaration och, i avsaknad av deklaration, därefter övervägt att återkalla hans F-skattsedel. Inkomstdeklarationerna inkom till Skatteverket den 17 november 2010, den 30 september 2011 respektive den 24 oktober 2012. Vidare har A-son för perioden januari–augusti 2010 i skattedeklarationer redovisat att han betalat ut lön och innehållit källskatt om totalt 35 000 kr respektive 11 200 kr. Någon kontrolluppgift har dock inte lämnats för år 2010. Skatteverket har också noterat att A-son är vald revisor i fler än 200 aktiebolag.

Uppgifterna i underrättelsen har föranlett RN att ta in utdrag från Skatteverket avseende A-sons skattekonto för tiden 1 januari 2009–18 februari 2013. Av skattekontoutdraget framgår att A-son från och med november 2009 till och med december 2012 regelmässigt gjorde inbetalningar till skattekontot för sent. Förseningarna översteg ofta 10 dagar och uppgick som mest till 47 dagar. Förseningsavgift påfördes vid fyra tillfällen på grund av för sent inlämnade mervärdesskatte- och arbetsgivardeklarationer och vid två tillfällen på grund av för sent ingivna inkomstdeklarationer. Vid ett tillfälle, den 2 april 2011, överfördes ett belopp om 23 772 kr till Kronofogdemyndigheten. Kvarstående skatt från 2009 års taxering, 126 736 kr, som förföll till betalning den 12 mars 2010, betalades först den 29 april 2010. Vid flertalet uppbörder under åren 2010–2012 gjordes inbetalningar varannan månad och då under någon av de sista dagarna i betalningsmånaden. I januari och februari 2013 gjordes inbetalningar i rätt tid. Per den 18 februari 2013 uppgick saldot på skattekontot till 282 kr.

A-son har anfört följande.

Han bedriver sin revisionsverksamhet i en enskild firma. Utöver vad som framgår av Skatteverkets underrättelse till RN framkom inga brister som medförde några beskattningsändringar vid den skatterevision som Skatteverket genomförde avseende inkomståren 2010 och 2011. Huvudorsaken till att han inte betalade skatter och avgifter samt lämnade inkomstdeklarationer för inkomståren 2009–2011 i tid var långvarig sjukdom både hos honom själv och hans hustru, som tidigare hjälpt honom med vissa arbetsuppgifter i verksamheten. Han har även varit utsatt för stor stress beroende på andra familjerelaterade förhållanden.

Han har i första hand koncentrerat sig på att göra väl ifrån sig som revisor i sina revisionsuppdrag och inte alltid haft kraft att därutöver sköta sina privata angelägenheter på ett helt klanderfritt sätt. Alla skatter är numera betalda och deklarationerna är inskickade. Det har inte vid något tillfälle saknats medel för att reglera obetalda skatter och avgifter på förfallodagen. Orsaken till uteblivna betalningar har således inte varit likviditetsbrist.

Under några år och fram till och med september 2010 hade han en anställd. Avdragen skatt blev korrekt redovisad under år 2010, men av misstag lämnade han ingen kontrolluppgift. Han har därefter inte haft några anställda utan anlitat underkonsulter, vilket har medfört att han idag har en bättre struktur i revisionsverksamheten, något som även börjar avspegla sig i bättre privata rutiner.

Vid sin beskrivning av de familjerelaterade förhållanden som utsatt honom för stress har A-son särskilt framhållit två händelser som inträffade i juli 2002 och i maj 2009.

RN gör följande bedömning.

Av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883) framgår att om en revisor åsidosätter sina skyldigheter som revisor eller som ställföreträdare för revisionsföretag, får varning meddelas. Om det är tillräckligt, får RN i stället meddela en erinran. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får godkännandet eller auktorisationen upphävas.

För att en kvalificerad revisor ska vara lämplig att utöva revisionsverksamhet krävs att han eller hon åtnjuter förtroende från såväl uppdragsgivare som det allmänna. För att detta förtroende inte ska rubbas är han eller hon skyldig att i sin verksamhet följa gällande regler och bestämmelser. Av god revisorssed följer vidare att en revisor ska bedriva sin verksamhet i ordnade former och eftersträva sunda ekonomiska förhållanden. Kraven på en revisor att i sin revisionsverksamhet sköta sina åligganden i skatte- och avgiftshänseenden ställs mycket högt.

I ärendet är klarlagt att A-son vid tre taxeringar, trots förelägganden, lämnade inkomstdeklaration först sedan Skatteverket hade övervägt att återkalla hans F-skattsedel. Han underlät även under perioden 1 november 2009–31 december 2012 vid ett stort antal tillfällen att betala skatter och avgifter i rätt tid. Vidare påfördes förseningsavgifter vid sex tillfällen då mervärdesskatte-­, arbetsgivar- och inkomstdeklarationer inte hade lämnats i rätt tid. Vid ett tillfälle överfördes ett belopp till Kronofogdemyndigheten. Slutligen betalade han under år 2010 lön till en anställd, och innehöll källskatt, utan att lämna någon kontrolluppgift.

Såsom enskild näringsidkare och utövare av revisionsverksamhet har A-son varit att anse som ställföreträdare för revisionsföretag och därmed också ansvarig för att revisionsföretagets skyldigheter i skatte- och avgiftshänseende fullgjordes. Genom att på nyss angivet sätt underlåta att i rätt tid lämna inkomstdeklarationer och betala skatter och avgifter samt genom att underlåta att lämna kontrolluppgift har han åsidosatt sina skyldigheter som företrädare för revisionsföretag. Han ska därför meddelas en disciplinär åtgärd. Vid bestämmandet av denna beaktar RN följande.

Prop. 2000/01:146 s. 111.

Bestämmelsen om revisorns ansvar som ställföreträdare för revisionsföretag är i första hand avsedd för fall då någon skyldighet mot det allmänna inte har fullgjorts, t.ex. om revisionsföretaget inte har fullgjort sina skyldigheter i frågan om deklarationer eller inbetalning av skatt. Den möjlighet som paragrafen ger att i ett sådant fall upphäva auktorisationen eller godkännandet torde enligt förarbetena kunna bli aktuell t.ex. om revisorn upprepade gånger har försummat förelägganden att avge deklaration eller kontrolluppgifter eller att betala in skatter.1

Det som ligger A-son till last är allvarligt. Det är graverande att han under flera år har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter inom områden där en revisor i sin yrkesutövning har en lagstadgad skyldighet att påtala fel och brister.

A-son har hänvisat till långvarig sjukdom och andra familjerelaterade stressfaktorer samt att han valde att koncentrera sig på sina revisionsuppdrag. RN anser emellertid inte att detta på något avgörande sätt kan ursäkta de allvarliga brister som det här har varit fråga om. De två särskilda stressframkallande händelser som A-son har hänvisat till ligger i tiden före de här aktuella bristerna. Att det även därefter har förekommit stressfaktorer som kan ha bidragit till de aktuella bristerna får i och för sig tas för gott. Stressfaktorerna har emellertid inte varit av det slag att de hindrat honom från att fortsätta en omfattande revisionsverksamhet. Sammantaget måste omständigheterna anses vara så synnerligen försvårande att A-sons godkännande som revisor ska upphävas med omedelbar verkan.

Med stöd av 32 § andra stycket revisorslagen (2001:883) upphäver RN A-sons godkännande som revisor. Med stöd av 35 § andra stycket nämnda lag bestämmer RN att beslutet ska gälla omedelbart.

FARs kommentar

Prioritera förvaltningen av den egna verksamheten framför kunduppdragen

Bedömningen är i linje med RNs praxis och RN har än en gång beslutat att upphävandet ska gälla med omedelbar verkan. Det kan, som FAR tidigare har påpekat, ifrågasättas om upphävanden som inte baseras på kvaliteten i revisionsarbetet bör gälla omedelbart. Om upphävandet i stället gäller från det att beslutet vinner laga kraft skulle revisorn få lite mer tid på sig att avveckla revisionsverksamheten på ett smidigt sätt. Det finns även en risk för att kunderna får sänkt kreditbetyg med anledning av avregistrering hos Bolagsverket pga. RNs meddelande om upphävandet. Lite mer tid till att agera efter beslutsdagen skulle ge kunderna en chans att undvika detta genom att byta revisor innan avregistrering sker.

Av RNs praxis framgår vidare (man kan exempelvis jämföra med ärende dnr 2012-1387 som också behandlades vid samma sammanträde, men som i övrigt inte kommenteras här) att en revisor löper större risk att bli fråntagen sitt godkännande eller auktorisation vid brister i den egna verksamheten avseende betalning och rapportering till Skatteverket än på grund av påfallande brister i revisionsarbetet. Vad gäller brister i revisioner där revisorn inte tidigare har meddelats påföljd i ett disciplinärende, är det bara i extremt ovanliga fall som RN upphäver titeln om revisorn inte vid något tidigare tillfälle varit föremål för ett disciplinärende. Vad gäller upphävande för brister i den egna verksamheten verkar det snarare vara i undantagsfall som detta inte leder till upphävande av titeln, även om det är första gången revisorn blir föremål för RNs tillsynsverksamhet. Rekommendationen till revisorer måste därför bli att prioritera förvaltningen av den egna verksamhetens skötsel framför kunduppdragen.