1 Arbetsgivaravgifter på royalty som utbetalats via annan än arbetsgivaren
I RÅ 1993 ref 18 (SN 5/93) hade artister, regissörer m.fl. deltagit i filminspelning som anställda av Sandrew Film & Teater AB. När filmen visades var artisterna i vissa fall berättigade till ytterligare ersättning. Enligt kollektivavtal betalade Sandrew denna royaltyersättning till Svenska Teaterförbundet som, efter avdrag för kostnader, enligt vissa regler betalade ersättningen vidare till artisterna. Frågan i målet gällde om Sandrew var skyldigt att betala arbetsgivaravgifter även på royaltyn.
Regeringsrätten fann att artisterna varit att se som arbetstagare eller uppdragstagare till Sandrew beträffande filmarbetet och att royaltyersättningen var direkt betingad av detta engagemang. Ersättningen utgjorde alltså underlag för arbetsgivaravgifter. Avgiftsskyldigheten ålåg Sandrew; Svenska Teaterförbundet sågs endast som en förmedlare av pengarna.
Målet avsåg utgiftsåret 1986. I och med skattereformens (1991) utvidgade arbetsgivarebegrepp och de nya reglerna om F-skatt (fr. 1 april 1993), har avgiftsskyldigheten knutits hårdare till den faktiske utbetalaren av ersättningen. I dagens läge är det troligt att avgiftsskyldigheten hade ansetts åligga Teaterförbundet i stället.
2 Nedsättning av avgifter inom stödområde
Enligt lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län (1983 års lydelse) medgavs nedsättning av socialavgifter med tio procentenheter för arbetsgivare m.fl. som vid fast driftställe i Norrbottens län bedrev verksamhet som huvudsakligen var hänförlig till någon av fem i lagen uppräknade näringsgrenar. I RÅ 1993 ref 54 (SN 10/93) var fråga om vilken av två näringsgrenar – produktionsvaruinriktad partihandel (nedsättningsberättigad) eller skogsavverkning (ej nedsättningsberättigad) – som var den huvudsakliga för bolaget ASSI Råvara Norr AB. Partihandeln utgjorde omsättningsmässigt bolagets huvudsakliga verksamhet (85 %), medan skogsavverkningen sysselsatte flest anställda och bidrog till 93 % av lönesumman. Bolaget ansåg att partihandeln skulle anses som bolagets huvudsakliga verksamhet i nedsättningshänseende.
Av lagens förarbeten framgår att avsikten med lagstiftningen har varit att åstadkomma fler sysselsättningstillfällen genom att sänka arbetsgivaravgiften. Regeringsrätten fann därför att det avgörande för bedömningen var, om huvuddelen av bolagets anställda var sysselsatta inom den nedsättningsberättigade näringsgrenen, dvs. partivaruhandeln. Eftersom detta inte var fallet, medgavs bolaget inte nedsättning.
3 Läkarbolag. Fråga om rätt arbetsgivare
RÅ 1993 not 150. Domen finns kommenterad under avsnittet Uppbörd.
4 Egenavgifter för företagsledare som skönstaxerats för tjänsteinkomster
I RÅ 1993 not 269 hade en företagsledare i ett fåmansaktiebolag påförts egenavgifter under inkomst av tjänst på en skönsmässigt beräknad inkomst från bolaget. Företagsledaren besvärade sig. Länsrätten biföll inte besvären och kammarrätten ändrade inte länsrättens dom. Regeringsrätten upphävde underinstansernas avgöranden med motiveringen att den skönsmässigt påförda inkomsten var att hänföra till inkomst av anställning.
I de fall en person, som inte är att anse som näringsidkare, skönsmässigt taxeras för en inkomst där någon arbetsgivare inte kan identifieras, hänförs inkomsten till inkomst av annat förvärvsarbete (11 kap. 3 § c) lagen om allmän försäkring, AFL). Egenavgifter under tjänst skall i så fall betalas på inkomsten (1 kap. 2 § lagen om socialavgifter). Om däremot en företagsledare eller delägare i ett fåmansaktiebolag skönstaxeras för inkomst från bolaget, är inkomsten att se som inkomst av anställning (11 kap. 2 § AFL) och aktiebolaget skall som arbetsgivare betala arbetsgivaravgifter.
Yvonne Svenström