Det finns från 1995 endast två notismål rörande energiskatt att kommentera.
1. Energiskatt
Enligt den sedan årsskiftet 1994/95 upphävda lagen (1961:372) om bensinskatt anges i 7 § 1 mom att avdrag får göras för skatt på bensin som sålts med förlust, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare, s k kundförlust. Värt att notera är att den nya lagen (1994:1776) om skatt på energi, som även omfattar bensin, inte innehåller någon bestämmelse om avdragsrätt vid kundförlust.
I rättsfallet RÅ 1995 not 398 var frågan om avdrag kan medges då bensin antas ha tagits från kontokortsautomater genom brottsligt förfarande. På något vis hade tillträde till automaterna skett på otillbörligt vis, varvid vissa bensinkortskunder debiterats för dessa uttag. Efter utredning kom klagandebolaget fram till att kortinnehavarna sannolikt inte hade gjort inköpen och man har därför inte kunnat kräva dessa på betalning.
Bolaget hävdade att den osäkerhet som förelåg huruvida kortinnehavarna åtkommit bensin borde medföra avdragsrätt för kundförlust. Kammarrätten menade att bensinen inte kan anses ha sålts med förlust, då någon speciell person inte kunnat utpekas som köpare.
Regeringsrätten fann att klaganden inte var berättigad till avdrag. Motiveringen var densamma som i förhandsbeskedet RÅ 1994 ref 5, nämligen att avdrag kan endast komma i fråga då den skattskyldige beviljat en köpare kredit och köparen brustit i sin betalningsskyldighet. En sådan situation ansågs inte föreligga i det aktuella fallet.
Regeringsrätten behandlade i rättsfallet RÅ not 369 frågan om avdrag för skatt på bränsle vid samtidig el- och värmeproduktion i ett kraftvärmeverk av mottryckstyp.
Bolaget hade av skatterättsnämnden erhållit beskedet att man var berättigad till avdrag för skatt på det bränsle som förbrukats för elproduktion och att en fördelning av bränsleåtgången mellan el- och värmeproduktion skulle göras. Nämnden angav vidare att det synsätt beträffande fördelningen som tidigare varit gällande (jfr Visbydomen RÅ 1991 ref. 40 resp Norrköpingsdomen RÅ 1992 ref. 99) inte längre var tillämpligt eftersom de avsåg tidigare gällande lydelser av 24 § första stycket lagen (1957:262) om allmän energiskatt resp 3 § lagen (1990:582) om koldioxidskatt.
I stället föreligger avdragsrätt endast för skatt på den del av bränslet som använts för elproduktion och inte för den del som anses ha åtgått för produktion av värme. Sistnämnda del beräknas med utgångspunkt i hur stor mängd värme som nyttiggjorts i förhållande till den totala energiproduktionen.
Regeringsrätten fastställde förhandsbeskedet. Giltigheten begränsades till förhållanden mellan datum för förhandsbeskedet och den 1 januari 1995 då den nya lagen (1994:1776) om skatt på energi trädde i kraft.
Barbro Steenstrup