1 Beskattningstidpunkten vid aktieförvärv inom ramen för en s k aktieägarplan
I RÅ 1996 ref 92 (SN 1997 s. 65) tog HD ställning till beskattningstidpunkten när en anställds arbetsgivare för över medel till en fristående förvaltare som för den anställdes räkning förvärvar aktier inom ramen för en s k aktieägarplan (stock owner ship plan). Målet, ett överklagat förhandsbesked, avsåg även förmögenhetsbeskattningen. Inkomstskattekonsekvenserna behandlas i detta häfte i avsnitt 1 (Melz). Till de närmare omständigheterna hänvisas dit.
Förmögenhetsskattefrågan gällde om värdet av arbetsgivarens skuggsparande under år 1993 skulle vara skattepliktig förmögenhetstillgång vid taxeringen år 1994 trots att det var villkorat av att arbetstagaren arbetade fem år i företaget och hur värderingen i så fall skulle ske. Skatterättsnämnden fann att skuggsparandet skulle anses intjänat efter fem år, dvs först år 1996. Som en följd av det kunde den upphävda förmögenhetsskattelagen (1947:577) inte komma i fråga. Den utvidgade tillämpningen av lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt sträckte sig vid den tidpunkten inte längre än till 1996 års taxering. Regeringsrätten fastställde förhandsbeskedet.
När aktierna väl ingår i den skattskyldiges tillgångar skall de naturligtvis beskattas enligt vanliga regler. Den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt tillämpas nu även vid 1997 års taxering.
2 Äganderättens övergång vid avyttring av aktier
I RÅ 1996 not 290 (SN 1997 s. 136) kom Högsta domstolen fram till att säljare av aktier bort ta upp fordran på köpeskillingen för dessa som en tillgång vid förmögenhetsbeskattningen för år 1982. I målet var även fråga om grund för eftertaxering. Denna del av målet behandlas av Börje Leidhammar.
Omständigheterna var i korthet följande. Makarna P och deras tre söner ägde tidigare aktierna i X AB. Mannen ägde 250 st, hustrun 100 och sönerna 50 aktier vardera. I ett avtal daterat den 18 december 1982 överläts samtliga aktier till Y AB. Köpeskillingen skulle betalas med dels en kontant del i januari 1983, dels en revers som skulle förfalla till betalning före utgången av år 1988.
Makarna P var bekanta med dem som företrädde köparbolaget. Eftersom bolaget inte hade något behov av aktierna förrän dessa skulle pantsättas några år senare, kom aktiebreven att ligga kvar i säljarnas kassaskåp. Makarna P redovisade aktierna som tillgångar per den 31 december 1982.
Skattemyndigheten yrkade i länsrätten, såvitt nu är i fråga, att makarna i stället skulle förmögenhetsbeskattas för den fordran på köpeskilling för aktierna som de hade. Länsrätten biföll yrkandet. Kammarrätten i Jönköping ansåg parterna bundna genom försäljningsavtalet och ändrade inte länsrättens dom. Regeringsrätten gjorde samma bedömning som kammarrätten och fastställde domen. Den omständigheten att något sakrättsligt skydd inte uppkom förrän senare påverkade alltså inte förmögenhetsbeskattningen.
Makarna gjorde gällande att de skulle ta upp aktierna som tillgångar eftersom aktierna inte var traderade. De anlade ett sakrättsligt betraktelsesätt och anförde att äganderätten civilrättsligt anses övergå successivt. Makarna åberopade RÅ 1981 1:50 som avsåg tillämpningen av den tidigare lagen (1960:63) om förlustutjämning. I det rättsfallet blev utgången en annan när aktierna inte traderats men det berodde på att parterna i överlåtelseavtalet tagit in en bestämmelse om att äganderätten skulle övergå senare. Det var alltså ett obligationsrättsligt bindande avtal som i det fallet låg till grund för bedömningen.
Att bindande avtal konstituerar en avyttring i inkomstskattehänseende framgår bl.a. av RÅ 80 1:82 där dagen för köpekontraktet ansågs som förvärvsdag trots att något köpebrev inte upprättades förrän elva år därefter. Jfr även RÅ 1989 ref 116 som gällde avyttringsdagen vid egendomsbyte, Lodin m.fl. Inkomstbeskattning, avsnitt 5.4.4. samt Bergström; Skatter och civilrätt 1978 s. 224.
Monika Linder