1 Reklamskatt

I förhandsbeskedsärendet RÅ 1996 not 123 var fråga om skattskyldighet för reklamskatt för en utländsk företagare som upplåter reklamutrymme på svenska idrottsarenor.

Enligt lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam (RSL) skall reklamskatt bl a erläggas för reklam som återges i eller i anslutning till sportanläggning. I 9 § första stycket RSL anges att den är skattskyldig som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer skattepliktig reklamtrycksak.

Sökanden, som hade säte i Norge, förvärvade reklamutrymmen på svenska idrottsarenor där televisionssända evenemang skulle äga rum. Dessa reklamplatser uppläts bl a till svenska kunder. Bolaget hade en anställd och för att underlätta för de svenska kunderna hade bolaget en svensk adress, där det också fanns en telefonsvarare. Posten eftersändes till Norge. Den anställde i Sverige kontrollerade dagligen om meddelande fanns registrerat i telefonsvararen. De slutliga avsluten avseende uppdragen för de svenska kunderna gjordes alltid från Norge.

Avgörande för frågan om skattskyldighet för det norska bolaget var om verksamheten i Sverige var att anse som yrkesmässig enligt RSL. Yrkesmässighetsbegreppet följer huvudsakligen vad som inkomstskatterättsligt utgör näringsverksamhet, jfr kommunalskattelagen (KL) och lagen om statlig inkomstskatt (SIL). Därutöver kan dock liksom för mervärdesskatten viss annan verksamhet vara yrkesmässig. Detta anges i anvisningarna till 9 § som verksamhet som ej enbart innefattar enstaka tillhandahållande av skattepliktig reklam.

Skatterättsnämnden fann att det utländska bolagets verksamhet inte utgjorde näringsverksamhet enligt KL eller SIL, eftersom den aktuella verksamheten inte kunde anses bedriven från fast driftställe i Sverige. Däremot ansåg nämnden att verksamheten omfattade mer än enstaka tillhandahållanden av skattepliktig reklam och fann därmed bolaget som skattskyldigt till reklamskatt. Regeringsrätten fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Reklamskattepliktiga utländska företagare utan fast driftställe skall från den 1 januari 1995 vara företrädda av en av myndigheten godkänd representant i Sverige.

2 Tobaksskatt

I notismålet RÅ 1996 not 297 (förhandsbesked) var fråga om en tobaksprodukt var att anse som skattepliktig röktobak. Produkten utgjordes huvudsakligen av torkad råtobak och ingick antingen i ett s k startpaket eller råtobakspaket. Startpaketet innehöll förutom själva tobaken en skärapparat och en behållare med flavourextrakt. Råtobakspaketet innehöll råtobak och flavourextrakt. Tobaken kunde inte rökas direkt utan krävde viss smärre bearbetning – extraktet skulle tillföras, tobaken snittas och efter ca ett dygns torktid kunde tobaken rökas.

Skatterättsnämndens bedömning avsåg endast om den ingivna tobaksprodukten utgjorde röktobak som är skattepliktig enligt 1 § lagen (1994:1363) om tobaksskatt (LTS). Med röktobak avses bl a tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor som går att röka utan ytterligare industriell beredning. Nämnden fann att den erforderliga behandlingen inte kunde bedömas som ”ytterligare industriell bearbetning”.

Regeringsrätten delade Skatterättsnämndens uppfattning att tobaken inte kunde anses utgöra råtobak utan fann att produkten utgjorde skattepliktig röktobak.

Det är värt att notera att om produkten förs in från land utanför EU i form av det beskrivna startpaketet, då skall produkten klassificeras som sats enligt tulltaxenummer 8478 i den kombinerade nomenklaturen. Den är som sådan inte skattepliktig enligt LTS.

Barbro Steenstrup