Värdering av förmån

Fråga om värdering av förmån bestående av att arbetsgivaren för sina anställda köper tjänster avseende barnomsorg. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

A var anställd hos ett konsultföretag. Arbetsgivaren avsåg att träffa avtal med företaget X om att för sina anställda köpa tjänster från X avseende barnomsorg och städning. I ansökan om förhandsbesked frågade A och hans arbetsgivare hur de av X tillhandahållna barnomsorgstjänsterna skulle värderas i förmånsbeskattningshänseende. Vidare, för den händelse förmånens marknadsvärde var lägre än arbetsgivarens kostnader, frågades om denna mellanskillnad utgjorde en avdragsgill kostnad för arbetsgivaren samt om undantagsregeln i 32 § 3 c mom. KL var tillämplig när arbetsgivaren beordrade den anställde att arbeta övertid eller annan tid då offentlig barnomsorg inte fanns tillgänglig för täckande av behovet av barnpassning.

SRN:s majoritet ansåg att X:s verksamhet inte utgjorde ett alternativ till den offentliga barnomsorgen utan huvudsakligen ett komplement till denna vid behov av speciallösningar i enskilda fall. Vid sådant förhållande ansåg nämnden att den offentliga barnomsorgens taxesättning inte utgjorde något skäl att frångå den allmänna värderingsprincipen att förmånens marknadsvärde är lika med arbetsgivarens kostnader för denna. Eftersom fråga var om en tjänst som enbart innebar täckande av privata levnadskostnader för A ansåg nämnden att undantagsregeln i 32 § 3 c mom. KL inte var tillämplig. För en utförligare redogörelse för SRN:s beslut hänvisas till Erssons artikel om förhandsbesked i SN 1998 s. 193.

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som SRN och fastställde SRN:s förhandsbesked.

(RR:s dom 981019, mål nr 314-1998)

Vinstandelslån

Avdrag för ränta på vinstandelslån har vägrats med tillämpning av lagen mot skatteflykt. Förhandsbesked angående inkomstskatt.

A AB ägde samtliga aktier i ett bolag som ägde hotellfastigheter. I syfte att marknadsnotera ett i princip enkelbeskattat hotellfastighetsbolag avsåg A AB att emittera ett konvertibelt vinstandelslån på allmänna marknaden. Lånet skulle marknadsnoteras i form av konvertibla vinstandelsbevis (KVB). KVB:n skulle berättiga till en ränta motsvarande i princip hela koncernens resultat. Lånet skulle förfalla till betalning om 98 år. Rätt till konvertering skulle föreligga det år då lånet skulle förfalla till betalning för såvitt inte beslut om förtida konvertering fattades. Aktierna i A AB skulle överföras till en stiftelse med ändamål att tillgodose konvertibelinnehavarnas ekonomiska intressen. De KVB:n som skulle emitteras skulle erhålla stora likheter med vanliga aktier. Via stiftelsen skulle KVB-innehavarna kontrollera bolaget. Vid s.k. fordringshavarmöten skulle beslutas om stiftelsens styrelse, om förtida konvertering, huruvida bolagsstämman i A AB skulle fastställa årsredovisning, godkänna förslag till vinstdisposition och bevilja styrelsen ansvarsfrihet och om de personer som på bolagsstämma i bolaget skulle väljas till styrelse. Det skulle åligga stiftelsens styrelse att verkställa fordringshavarmötets beslut.

I ansökan om förhandsbesked frågade A AB om rätt till avdrag förelåg för rörlig ränta på det konvertibla vinstandelslånet enligt 2 § 9 mom. SIL.

Vidare frågade bolaget om avdrag kunde nekas på annan grund, t.ex. att lånet liknade en aktie. Slutligen frågade bolaget om förfarandet att utbetala rörlig ränta på det konvertibla vinstandelslånet stred mot lagen mot skatteflykt.

SRN fann att bolaget inte var berättigat till avdrag för ifrågavarande ränta. Till stöd härför anfördes följande skäl: ”Eftersom lånet är avsett att utbjudas till teckning på den allmänna marknaden skulle A AB vara berättigat till avdrag för den av vinsten beroende räntan vid en tillämpning av 2 § 9 mom. tredje stycket a) lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL. Med hänsyn emellertid till det inflytande som fordringshavarna avses tillförsäkras över stiftelsens aktier i A AB finner nämnden att det skulle strida mot syftet med bestämmelserna i 2 § 9 mom. SIL att medge avdrag. Med hänsyn härtill och till att även övriga i 2 § lagen (1995:575) mot skatteflykt uppställda villkor får anses vara uppfyllda har A AB inte rätt till avdrag.”

Både bolaget och RSV överklagade förhandsbeskedet.

RR anförde följande: ”Regeringsrätten tar inte ställning till frågan om de i ansökan om förhandsbesked beskrivna åtgärderna står i överensstämmelse med bestämmelserns i aktiebolagslagen (1975:1385) och stiftelselagen (1994:1220) men gör sin prövning med utgångspunkt i att så är fallet. Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.”

Regeringsrätten fastställde SRN:s förhandsbesked.

(RR:s dom 981016, mål nr 2315-1998)

Rättsfallsredaktörens kommentar: Det kan noteras att det är första gången som RR tillämpat skatteflyktslagen i den – mer skärpta – lydelse som gäller fr.o.m. den 1 januari 1998.

Redaktör Christer Silfverberg