I artikeln behandlas s.k. illojal skattekonkurrens mellan stater, och de åtgärder som EU och OECD vidtagit för att motverka sådan skattekonkurrens. Artikeln är disponerad utifrån tre huvuddelar: problem, motåtgärder samt tidsplan och genomförandeprocedur.

1 Inledning

Både inom EU och OECD har ett omfattande arbete inletts för att motverka s.k. illojal skattekonkurrens.1 Vad gäller arbetet inom EU, beslöt Ekofin-rådet2 den 1 december 1997 genom en resolution, att anta en uppförandekod för företagsbeskattning.3 OECD har utarbetat en rapport med titeln ”Harmful Tax Competition, An Emerging Global Issue”.4 OECD:s Skattekonkurrensrapport antogs av OECD:s råd den 9 april 1998. EU:s Uppförandekod antogs enhälligt.5 Vad gäller OECD-rapporten, avstod Luxemburg och Schweiz från att dels godkänna rapporten, dels anta rekommendationerna. Både EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport är led i de båda organisationernas arbete mot illojal skattekonkurrens. OECD består av betydligt fler medlemsstater än vad EU består av.6 Samtliga medlemsstater i EU är också medlemsstater i OECD.7 Vad som för EU:s del sker i det som synes ske, är att EU tagit ännu ett steg in på den direkta beskattningens område. Det är i sig värt att notera.8

Syftet med denna artikel är att redogöra för betydelsefulla delar i EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport, och att i viss mån jämföra omfång och sakinnehåll. Artikeln inleds med en redogörelse för problemet, allmänt kallat ”illojal skattekonkurrens” (avsnitt 2). Därefter behandlas de motåtgärder som föreslås i rapporterna för att komma till rätta med problemet (avsnitt 3). Tidsplaner och procedurer för genomförande behandlas därpå (avsnitt 4). Avsnitten 2 till 4 inleds med en genomgång EU:s Uppförandekod respektive OECD:s Skattekonkurrensrapport. I slutet av avsnitten 2 och 3 företas en kortare jämförelse mellan EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport. I det sista avsnittet (5) ges en avslutande kommentar. Inledningsvis skall noteras, att särskilt OECD:s Skattekonkurrensrapport är omfattande och detaljrik. Denna framställning är koncentrerad på huvudpunkterna.

Arbetet inom EU och OECD i förhållande till illojal skattekonkurrens har tidigare behandlats i några svenska tidskriftsartiklar.9

Jag tackar professor Nils Mattsson och docent Kristina Ståhl, Juridiska institutionen, Uppsala universitet, samt administrateur, affaires fiscales, Torsten Fensby, vid OECD i Paris, för synpunkter på artikeln. Kristina Ståhl tackar jag också för bistånd med visst källmaterial.

Rådet är som bekant EG:s mest betydelsefulla organ. Rådet består av en företrädare på ministernivå för varje medlemsstat. När olika fackministrar möts för att behandla frågor inom visst område talar man om ”tekniska råd”. Ekofin är ett sådant tekniskt råd och består av medlemsstaternas finans- och ekonomiministrar. Se Droege, Michael, et Lysén, Göran, ”Introduktion till EU och EG-rätten”, Iustus Förlag, 1997, s. 37–38.

OJ C2 1998, publicerad den 6 januari 1998. Nedan refererad till som ”EU:s Uppförandekod”. EU:s Uppförandekod är del av ett ”Package to Tackle Harmful Tax Competition”, som också antogs av Ekofin-rådet den 1 december 1997.

Nedan refererad till som ”OECD:s Skattekonkurrensrapport” eller ”OECD-rapporten”. OECD:s Skattekonkurrensrapport offentliggjordes den 28 april 1998.

För en översikt av den historiska utvecklingen av EU:s åtgärder mot illojal skattekonkurrens, se Liebman, Howard M, et Leventhall, Sara, ”Moving Towards Tax Coordination”, European Taxation, March 1998, s. 96–99.

OECD:s medlemsstater består av Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Republiken Korea, Luxemburg, Mexico, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien och Nordirland, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, USA samt Österrike. EG-kommissionen tar del i OECD:s arbete. Se OECD:s hemsida: www.oecd.org.

EU:s medlemsstater består som bekant av Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien och Nordirland, Sverige, Tyskland samt Österrike.

Kommissionären Mario Monti har dock, i förhållande till hela paketet mot illojal skattekonkurrens, betonat: ”Let me be clear on the objectives of the package: it is a targeted effort to tackle harmful tax competition and to eliminate some distortions in the single market, it is not intended to raise taxes, which would damage the international competitiveness of the Union, nor is it intended to be the start of a process of a wholesale tax harmonization, which would be incompatible with the subsidiary principle.” Monti, Mario, The Climate is Changing, EC Tax Review 1998/1, s. 2–3 (här s. 2).

Ersson, Stefan, ”Illojal skattekonkurrens”, SST 1996 s. 425–432; Fensby, Torsten, ”OECD:s Skattekonkurrensprojekt”, SN 1997 s. 443–448; Mutén, Leif, ”Varför är internationell skatteplanering och skatteflykt populärare nu än förr?”, SN 1997 s. 642–650; Sundgren, Peter, IUR-information 15/98, ”OECD förklarar krig mot tax havens och internationell skatteflykt”, meddelande den 30 augusti 1998. Kristina Ståhl har behandlat skattekonkurrens i avhandlingen ”Aktiebeskattning och fria kapitalrörelser. En studie av beskattningen av den löpande avkastningen av aktieinvesteringar på bolags- och ägarnivå mot bakgrund av EG:s fria kapitalmarknad.”, Uppsala, 1996, s. 124–125.

2 Problemet – Illojal skattekonkurrens

2.1 EU:s Uppförandekod

EU:s Uppförandekod avser åtgärder på företagsbeskattningens område som har, eller kan få, betydande inverkan på var inom gemenskapen ekonomisk verksamhet förläggs.10 Potentiellt skadliga skatteåtgärder, som omfattas av koden, är sådana som ”...innebär en påtagligt lägre effektiv beskattningsnivå, inbegripet nollbeskattning, än de som normalt tillämpas i medlemsstaten i fråga...”.11

I EU:s Uppförandekod anges en rad kriterier för att bedöma om en stats skatteåtgärder12 är skadliga. Vid bedömningen av om skatteåtgärder är skadliga bör det enligt EU:s Uppförandekod tas hänsyn till bland annat:

  1. om förmånerna beviljas endast dem som inte är bosatta i medlemsstaten i fråga eller beviljas beträffande transaktioner med personer som inte är bosatta där, eller

  2. om förmånerna är fullständigt avgränsade från den inhemska ekonomin så att de inte påverkar det nationella beskattningsunderlaget, eller

  3. om förmånerna beviljas även om det inte förekommer någon egentlig ekonomisk verksamhet eller egentlig ekonomisk närvaro i den medlemsstat som erbjuder dessa skatteförmåner, eller

  4. om reglerna för beräkning av vinsten från en verksamhet inom en multinationell företagsgrupp avviker från internationellt vedertagna principer, särskilt de regler som antagits (står, mindre korrekt, ”godkänts” i den svenska språkversionen, anmärkning här) av OECD, eller

  5. om det inte finns några möjligheter till insyn i skatteåtgärderna, inbegripet om lagstiftningen tillämpas mindre strikt och utan insyn på administrativ nivå.13

Utgångspunkten i problemformuleringen i Uppförandekoden är alltså att en medlemsstat inför skatteåtgärder som medför ”en påtagligt lägre effektiv beskattningsnivå, inbegripet nollbeskattning”. Uttrycket ”en påtagligt lägre effektiv beskattningsnivå” är till skillnad från ”nollbeskattning” ett relativt uttryck. Jämförelsekriteriet är den ”normala” beskattningen i den medlemsstat som också har den lagstiftning eller administrativa praxis som medför den låga beskattningen. Kriterierna 1 till 5 syftar till att bistå vid bedömningen av om de åtgärder som medför den låga beskattningen också är skadliga. Uppräkningen är inte uttömmande och hänsyn ”bör” endast tas till kriterierna.

Vid bedömningen av om en skatteåtgärd är skadlig skall en omsorgsfull bedömning ske av skatteåtgärdernas effekter på andra medlemsstater.14 Om en medlemsstat har skatteåtgärder som används för att stödja den ekonomiska utvecklingen i bestämda regioner, skall det bedömas om åtgärderna är proportionerliga och ändamålsenliga för det avsedda målet.15 I punkt J i EU:s Uppförandekod uppmärksammas att vissa skatteåtgärder som omfattas av koden också kan utgöra statligt stöd enligt artiklarna 92–94 i fördraget.16

EU:s Uppförandekod punkt A.

EU:s Uppförandekod punkt B.

Här används den svenska språkversionen av EU:s Uppförandekod. Terminologin är i flera fall främmande för en svensk jurist. Det gäller t.ex. uttrycket ”skatteåtgärder”. Med uttrycket ”skatteåtgärder” avses ”...bestämmelser i lagar eller andra författningar och administrativ praxis.” Se EU:s Uppförandekod punkt A.

EU:s Uppförandekod punkt B.

EU:s Uppförandekod punkt G.

EU:s Uppförandekod punkt G. Det anförs vidare följande, i anknytning till stöd för ekonomisk utveckling i bestämda regioner. ”Inom ramen för denna bedömning kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt de speciella omständigheterna och svårigheterna i regionerna i de yttersta randområdena och på mindre öar, utan att helheten och enhetligheten i gemenskapens rättsordning skadas, inbegripet den inre marknaden och de gemensamma politikområdena.”

Kommissionen åtar sig att ge ut riktlinjer för tillämpningen av reglerna om statligt stöd beträffande åtgärder som omfattas av Uppförandekoden, EU:s Uppförandekod punkt J.

2.2 OECD:s Skattekonkurrensrapport

2.2.1 Inledning

Definitionen av problemet med illojal skattekonkurrens företas på ett betydligt bredare sätt i OECD:s Skattekonkurrensrapport (OECD-rapporten) än i EU:s Uppförandekod. I kapitel 1 finns en övergripande diskussion om skattekonkurrens som ett globalt fenomen. Det anförs som en av globaliseringens negativa effekter, att den har öppnat upp nya möjligheter genom vilka ”...companies and individuals can minimise and avoid taxes and in which countries can exploit these new oppurtunities by developing tax policies aimed primarily at diverting financial and other geographically mobile capital.”17

I kapitel 2 i OECD-rapporten anges kriterier för att identifiera ”tax havens” (sv. skatteparadis eller skatteoaser) och vad som benämns ”harmful preferential tax regimes”. Åtskillnad görs mellan tre allmänna typer av skattejurisdiktioner. För att göra indelningen används två tänkta stater som jämförelseobjekt. En jämförelse görs mellan hur de två staterna beskattar inkomster från geografiskt rörliga verksamheter inom t.ex. finans- och servicesektorn. Denna jämförelse mellan de två tänkta staterna resulterar i följande indelning.18

  1. Skatteparadis. Den första staten är ett skatteparadis och uttager ingen eller en obetydlig skatt för den aktuella inkomsten i förhållande till den andra staten.

  2. Parallellskattestat.19 Den första staten uttager betydande skatteinkomster från inkomster både för fysiska personer och bolag. I den första statens skattesystem finns det dock inslag som medger betydande skatteförmåner för den aktuella inkomsten i förhållande till motsvarande beskattningssituation i den andra staten. Resultatet blir att inkomsten befinns vara föremål för låg eller ingen beskattning överhuvudtaget.

  3. Normalskattestat.20 Den första staten uttager betydande skatteinkomster från inkomster både för fysiska personer och bolag. Den effektiva skattesatsen är dock lägre än motsvarande skattesats som uttages i den andra staten.

OECD-rapporten behandlar skattejurisdiktioner som faller under punkterna 1 och 2. Normalskattestater, som kan ha en lägre effektiv beskattning än andra stater, behandlas inte, såvitt de inte uppfyller något av de övriga kriterierna som omnämns i OECD-rapporten. En effekt av globaliseringsprocessen har varit att många stater reformerat sina skattesystem genom att bredda skattebaserna och sänka skattesatserna. Detta skulle kunna sägas vara uttryck för en internationellt accepterad form av skattekonkurrens. Att vissa stater tidigare än andra sänkt sin generella beskattning, ligger utanför OECD-rapporten.21

Skatteparadis är ett problem och parallellskattestater kan utgöra ett problem enligt OECD-rapporten. Här skall behandlas de faktorer som används i OECD-rapporten för att identifiera skatteparadis och parallellskattestater.

OECD-rapporten, paragraf 23.

Jfr OECD-rapporten paragraferna 40–46.

Beteckningen ”parallellskattestat” är min egen. I OECD-rapporten används uttrycken ”preferential tax regime” respektive ”harmful preferential tax regime”. Uttrycken är svåra att direktöversätta till svenska språket. En parallellskattestat kännetecknas av parallella skattesystem. Det ena skattesystemet är vid en internationell jämförelse ”normalt”. Det andra skattesystemet medger vid en internationell jämförelse betydande skatteförmåner. Detta andra skattesystem kallar jag för ”potentiellt parallellskattesystem”. Motsvarande uttryck med OECD-terminologi skulle vara ”preferential tax regime”. För det fall att det potentiella parallellskattesystemet skulle visa sig ha skadliga effekter (jfr avsnitt 2.2.4) utgör det med min terminologi, ett parallellskattesystem. Motsvarande beteckning skulle med OECD-terminologi vara ”harmful preferential tax regime”. Mina alternativa svenska uttryck är inga direktöversättningar, men är lättare att arbeta med i en svenskspråkig text.

Beteckningen ”normalskattestat” är artikelförfattarens egen.

OECD:s Skattekonkurrensrapport paragraf 41.

2.2.2 Skatteparadis

För att identifiera skatteparadis anges i OECD-rapporten:22

  1. No or only nominal taxes

  2. Lack of effective exchange of information

  3. Lack of transparency

  4. No substantial activities.

Ingen eller endast nominell beskattning är den nödvändiga utgångspunkten för att en jurisdiktion skall kunna identifieras som ett skatteparadis (a). Enligt min uppfattning förefaller detta att enligt rapporten vara ett nödvändigt, om än inte tillräckligt, kriterium för att konstituera ett skatteparadis.23 Avsaknad av ett effektivt utbyte av information försvårar för skattemyndigheter i andra stater att rätt beskatta personer som är hemmahörande i de staterna (b). Skatteparadisen kännetecknas traditionellt av avsaknad av insyn för utomstående, i hur deras skattesystem fungerar (c). Att ingen substantiell verksamhet bedrivs i ett möjligt skatteparadis är en ytterligare faktor som kan känneteckna ett skatteparadis (d).

Vid sidan om skatteparadisen finns det en typ av skattejurisdiktion som i OECD-rapporten kallas ”Harmful preferential tax regimes”.

OECD-rapporten paragraf 52 och Box I. De engelskspråkiga beteckningarna har här valts för att undvika eventuella betydelseförskjutningar vid översättning till svenska språket.

I OECD-rapporten paragraf 52 anförs det om faktorn ”No or only nominal taxes”: ”...if combined with a situation where the jurisdiction offers or is perceived to offer itself as a place where non-residents can escape tax in their country of residence, it may be sufficient to identify a tax haven.”

2.2.3 Parallellskattesystem

Istället för det på engelska språket otympliga uttrycket ”harmful preferential tax regime” introduceras här uttrycket ”parallellskattesystem” som synonym. Ett parallellskattesystem som medför skadliga effekter för sin omvärld, kan identifieras och utvärderas genom dessa faktorer:

  1. No or low effective tax rates

  2. ’Ring fencing’ of regimes

  3. Lack of transparency

  4. Lack of effective exchange of information

Ingen beskattning eller låga effektiva skattesatser är en nödvändig förutsättning (a). För att ett skadligt parallellskattesystem skall föreligga krävs att åtminstone en eller flera av följande förutsättningar också föreligger.24 Parallellskattesystemet kan vara helt eller delvis avskilt från den inhemska marknaden i den staten. Det kan t.ex. innebära att de utländska investerare som etablerat ett lågbeskattat bolag i den ifrågavarande staten, inte genom det bolaget har möjlighet att bedriva verksamhet på den interna marknaden i den staten. Det kan också vara förbjudet för personer som är skatterättsligt hemmahörande i parallellskattestaten, att utnyttja den särskilt förmånliga skattelagstiftningen. Lagstiftningen är reserverad för utländska investerare. Denna separation benämns ”ring-fencing” (b). I likhet med skatteparadisen kan det i parallellskattestaten förekomma avsaknad av insyn i hur skattesystemet fungerar (c). Avsaknad av insyn gör det svårare för andra stater att vidta motåtgärder. Avsaknad av insyn kan bestå i t.ex. förhandlingsbar skattelagstiftning och svårighet att få tillgång till administrativ praxis. Avsaknad av effektivt utbyte av information i förhållande till skattskyldiga som drar nytta av en förmånlig skattelagstiftning är en stark indikation på att staten ifråga ägnar sig åt illojal skattekonkurrens (d).

Utöver nyckelkriterierna i a) till d) anges en rad andra faktorer att beakta i paragraferna 69–79.25

I OECD-rapporten anförs: ”A harmful preferential tax regime will be characterized by a combination of a low or zero effective tax rate and one or more other factors set out in this Box and, where relevant, in this section.” Se Box II.

De övriga faktorerna att beakta vid bedömningen av om en parallellskattestat föreligger utgör: an artificial definition of the tax base, failure to adhere to international transfer pricing principles, foreign source income exempt from residence country tax, negotiable tax rate or tax base, existence of secrecy provisions, access to a wide network of tax treaties, regimes which are promoted as tax minimisation vehicles, the regime encourages purely tax-driven operations and arrangements.

2.2.4 Ekonomisk utvärdering av ett potentiellt parallellskattesystem

I syfte att utvärdera de skadliga ekonomiska effekter som den förmånliga skattelagstiftningen kan ha, anges tre frågeställningar i rapporten.26 Det förefaller inte vara nödvändigt enligt OECD-rapporten att kunna besvara dessa frågor för att kunna identifiera ett parallellskattesystem. Frågorna tycks endast vara ett hjälpmedel vid identifieringen.27 Den första frågan är, om den särskilt förmånliga skattelagstiftningen medför att verksamhet flyttas från andra stater till den stat som tillhandahåller skatteförmånerna, utan att någon ny betydande verksamhet skapas.28 Här bör det enligt OECD-rapporten uppmärksammas, att förmånlig skattelagstiftning inte behöver vara den enda faktor som avgör om etablering skall ske eller inte. Andra faktorer är självfallet också tänkbara.29

Den andra frågan är, om den aktivitet som utövas i den stat som har den särskilt förmånliga skattelagstiftningen överensstämmer med värdet av investeringarna eller inkomsterna. När aktiviteterna inte står i proportion till de investeringar som gjorts, är det en indikation på att illojal skattekonkurrens föreligger. Den tredje frågan är, om den särskilt förmånliga lagstiftningen är det huvudsakliga motivet till lokaliseringen av verksamheten.

Det måste konstateras, att dessa frågor är allmänt hållna, och i praktiken torde det vara svårt att fastställa entydiga svar. Denna svårighet lyser också igenom i rapporten.

OECD:s Skattekonkurrensrapport paragraferna 80–84.

”When examining a regime it is helpful to pose a number of questions as to its economic effects.” (kursivering här). OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 80.

Does the tax regime shift activity from one country to the country providing the preferential tax regime, rather than generate significant new activity?

OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 82.

2.3 Sammanfattande kommentar till problemet

OECD:s Skattekonkurrensrapport är en brett upplagd undersökning som studerar illojal skattekonkurrens som ett globalt fenomen. Mot den bakgrunden identifierar OECD problemområdet för att slutligen utfärda rekommendationer och riktlinjer. I EU:s Uppförandekod finns en kortfattad redogörelse för kriterier att identifiera problemet med, varefter åtgärderna presenteras.

Problemområdet i EU:s Uppförandekod är snävare än i OECD-rapporten i så måtto, att renodlade skatteparadis inte omfattas. Orsaken torde kunna sökas i att ingen av EU:s medlemsstater är renodlade skatteparadis. För övrigt skulle det förmodligen vara politiskt omöjligt för EU att enas om att en medlemsstat utgör ett renodlat skatteparadis. Däremot finns det flera medlemsstater som måste anses vara parallellskattestater.30

De kriterier som används för att identifiera parallellskattesystem överensstämmer i huvudsak mellan EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport. Vad gäller OECD:s Skattekonkurrensrapport uttalas att förekomsten av svårigheter för en stat att utbyta upplysningar p.g.a. banksekretess som försvårar utbytet, kan vara ett tecken på att illojal skattekonkurrens föreligger.31 En motsvarande ståndpunkt återges inte uttryckligen i EU:s Uppförandekod.32

Någon stipulativ definition av vad som utgör ”illojal skattekonkurrens” föreligger varken i EU:s Uppförandekod eller i OECD:s Skattekonkurrensrapport. Något i riktningen åt definition finns dock i OECD-rapporten: ”If the spillover effects of particular tax practices are so substantial that they are concluded to be poaching other countries’ tax bases, such practices would be doubtlessly labelled ’harmful tax competition’”.33 Det återstår att se vilka konkreta skatteåtgärder som kommer att bedömas som illojal skattekonkurrens.

I riskzonen att få viss lagstiftning bedömd som illojal skattekonkurrens finns t.ex. Luxemburg, Portugal (Madeira), Spanien (Kanarieöarna), Italien (Trieste), Storbritannien och Nordirland, Belgien samt Nederländerna. Se t.ex. Williams W., David, EC Tax Law, Longman, 1998, s. 169 ff., samt Pinto, Carlo, ”EU and OECD to Fight Harmful Tax Competition: Has the Right Path Been Undertaken?”, Intertax 1998, Issue 12, s. 386–410. Republiken Irland, som under lång tid haft särskilt förmånlig skattelagstiftning för bl.a. utländska investerare, har redan vidtagit åtgärder för att förändra sin lagstiftning. Det kan tolkas som ett led i en strävan att efterkomma de krav som EU:s Uppförandekod ställer. Se Thömmes, Otmar, EC Tax Scene, Intertax 1998, Issue 11, s. 380.

OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 64.

Jfr Pinto, Carlo, Intertax 1998, a.a., s. 393.

OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 31. Ordet ”poaching” får förstås bildligt, eftersom verbet ”poach” enligt ordboken kan översättas med ”bedriva tjuvskytte” eller ”bedriva tjuvfiske”. Stora engelsk-svenska ordboken, Esselte, 1980, uppslagsordet ”poach”.

3 Motåtgärder

3.1 EU:s Uppförandekod

De huvudsakliga aktiva motåtgärder som uttryckligen omnämns i koden är frysning samt avveckling av sådana skatteåtgärder som medför illojal skattekonkurrens.

Punkt c) i EU:s Uppförandekod behandlar Frysning. Med det avses enligt punkt c) att medlemsstaterna åtar sig att inte införa nya skatteåtgärder som är skadliga enligt koden. Medlemsstaterna skall respektera de principer som ligger till grund för koden när de utformar sin framtida politik. I punkt d) i Uppförandekoden, under rubriken Avveckling, stadgas, att medlemsstaterna åtar sig att se över sina nuvarande bestämmelser och gällande praxis mot bakgrund av de principer som ligger till grund för koden och det system för utvärdering som beskrivs i koden. Vid behov skall medlemsstaterna enligt punkt d) också ändra bestämmelser och praxis för att avskaffa varje skadlig åtgärd. Det skall ske så snart som möjligt.

I punkt k) i koden uppmanar Rådet medlemsstaterna, att samarbeta fullt ut i kampen mot ”skatteflykt och skattefusk”. Det skall särskilt ske genom utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna i enlighet med deras nationella lagstiftning. Rådet konstaterar i punkt l) att bestämmelserna mot missbruk och om motåtgärder som finns i skattelagar och dubbelbeskattningsavtal har en grundläggande betydelse i kampen mot ”skatteflykt och skattefusk”. I punkt m) stadgas att medlemsstaterna åtar sig att verka för att principerna i koden antas även av tredje land. Medlemsstaterna åtar sig också (punkt m) att verka för att principerna i koden antas i de territorier där fördraget inte är tillämpligt. Det gäller särskilt de medlemsstater som har ”beroende eller associerade territorier” eller som har ”särskilt ansvar eller befogenheter i skattehänseende på andra territorier”.

Det skall noteras att EU:s Uppförandekod är del av ett större paket av åtgärder mot illojal skattekonkurrens. De andra delarna av paketet har lett till förslag till direktiv. För det första finns det ett förslag till direktiv om minimibeskattning av inkomster från sparande.34 Sparande är ju förhållandevis lättrörligt över statsgränserna, och blir således lätt föremål för skattekonkurrens. Det föreligger också ett förslag till direktiv att avskaffa källskatter på räntor och royalties mellan närstående företag.35 Att avskaffa skatter är ju självklart universalmedicinen mot tänkbara former av skattekonkurrens.

Kommissionen DOC (295) final, 20 maj 1998, ”Proposal for a Council Directive to ensure a minimum of effective taxation of savings income in the form of interest payments within the Community.” Drivkraften bakom direktivet sägs vara Tysklands önskemål att motverka att tyskar sparar i Luxemburg, och inte deklarerar inkomsterna i Tyskland. Direktivet skulle endera tvinga Luxemburg att införa källskatt på räntebetalningar, eller ge upplysningar om räntebetalningar till tyska skattesubjekt. En risk skulle kunna vara att dessa tyska sparare istället investerade i Schweiz, som ju inte är medlem i EU. Se härom Troup, Edward, ”EU Initiatives on Tax Harmonization: Do as I Say Not as I Do?”, Tax Notes International, October 12, 1998, s. 1081–1084. Tyska försök att införa källskatter på räntebetalningar, och förhållandet till alternativt sparande i Luxemburg, har behandlats av Leif Mutén. Se Mutén, Leif, ”Internationella erfarenheter av beskattningens betydelse för de internationella kapitalrörelserna, såvitt angår hushåll och privatpersoner”, NSFS nr 31, 1994, s. 217–231.

Kommissionen DOC (67) final, 4 mars 1998, ”Proposal for a Council Directive on a common system of taxation applicable to interest and royalty payments made between associated companies of different Member States.”

3.2 OECD:s Skattekonkurrensrapport

3.2.1 Inledning

Förslagen i OECD-rapporten till motåtgärder är betydligt mer detaljerade än förslagen i EU:s Uppförandekod. Förslagen är utformade som rekommendationer (eng. recommendations), och omfattar (1) intern lagstiftning, (2) dubbelbeskattningsavtal, och (3) internationellt samarbete. Inom ramen för denna artikel kan det endast bli aktuellt med en översiktlig redogörelse. För detaljutformningen av rekommendationerna hänvisas till rapporten. Rekommendationerna är enligt min mening intressanta, eftersom de i många fall innehåller konkreta förslag till utformning av intern rätt och dubbelbeskattningsavtal. I rapporten ges också riktlinjer (eng. Guidelines) till medlemsländerna, vilket behandlas avslutningsvis i detta avsnitt.

3.2.2 Rekommendationer för intern rätt

Den första rekommendationen avser CFC-lagstiftning.36 Stater som inte har CFC-lagstiftning eller liknande skall överväga att införa sådan. De stater som redan har CFC-lagstiftning skall tillse att sådana regler är förenliga med syftet att motverka illojal skattekonkurrens som den har beskrivits i rapportens kapitel 2. Den andra rekommendationen avser s.k. FIF-regler.37 I likhet med CFC-reglerna, innebär FIF-reglerna, direktbeskattning av de inhemska delägarna i lågbeskattad utländsk juridisk person, för den utländska juridiska personens inkomster. CFC-regler är dock ofta begränsade till att endast avse beskattning av aktieägare som har betydande ägarandelar i den utländska juridiska personen. FIF-regler kan medföra beskattning av delägare som har betydligt mindre ägarandel.38

Den tredje rekommendationen avser begränsning av regler, som medger undantag för beskattning för mottagen inkomst, när utbetalare och mottagare är närstående (participation exemption). För att medge undantag för beskattning kan det t.ex. krävas att den utländska inkomsten har underkastats en viss minimibeskattning.39 I den fjärde rekommendationen behandlas regler om rapportering av information om internationella transaktioner. Förhandsbesked (rulings) behandlas i den femte rekommendationen. Rekommendationen avser att sådana administrativa beslut som inhämtas före planerade transaktioner skall offentliggöras.

I rekommendation sex anges att OECD:s Guidelines on Transfer Pricing från år 1995 efterföljs.40

Rekommendation sju slutligen, anger att stater i syfte att motverka illojal skattekonkurrens, skall se över sina lagar och administrativa praxis för att möjliggöra åtkomsten till bankupplysningar (eng. ”bank information”).

Det kan noteras, att det redan finns ett väl utvecklat nät av dubbelbeskattningsavtal mellan medlemsstaterna i EU. Enligt avtalen reduceras källskatterna, varför ett införande av direktivet i praktiken inte torde få någon större praktisk betydelse.

CFC kan utläsas Controlled Foreign Corporation. För svenskt vidkommande återfinns CFC-lagstiftningen i 53 § anv. p. 10 KL jämförd med 16 § 2 mom. SIL.

FIF kan utläsas Foreign Investment Fund.

Regler för att beskatta inhemska delägare för ”passiva” inkomster i utländska investmentföretag finns t.ex. i USA (’passive foreign investment company rules’), Kanada, Nederländerna, Australien (’foreign investment fund regime’), och i Tyskland. Se Ault, Hugh, et al. (Peter Melz svensk medförfattare), ”Comparative Income Taxation: A Structural Analysis”, Kluwer, 1997, s. 422–425.

Jämför här de regler i 7 § 8 mom. sjätte och sjunde styckena i SIL.

Se om dessa riktlinjer Wiman, Bertil, ”Utvecklingen på internprissättningsområdet”, SN 1997 s. 500–523.

3.2.3 Rekommendationer för dubbelbeskattningsavtal

Sammanlagt finns det sju rekommendationer avseende dubbelbeskattningsavtal. Här skall huvudpunkterna i rekommendationerna återges. Eftersom rekommendationerna är numrerade löpande genom hela rapporten, är den första rekommendationen för skatteavtalen nummer åtta. Rekommendation åtta anger att stater skall vidta åtgärder för ett utökat utbyte av upplysningar vad gäller transaktioner i skatteparadis och parallellskattestater vad gäller illojal skattekonkurrens. Det kan t.ex. ske genom att i ökad utsträckning använda sig av regler i avtalen som möjliggör utbyte av upplysningar (artikel 26 i OECD-modellen).41

Rekommendation nio behandlar vilka personer som skall omfattas av skatteavtalens förmåner. I rekommendationen anges att stater skall överväga att infoga särskilda regler i avtalen som begränsar avtalets förmåner att inte avse vissa personer och vissa inkomster. Det kan t.ex. röra sig om särskilt lågbeskattade bolagstyper (”subjektsregler”) och inkomster (”objektsregler”). Staterna skall även överväga om inte redan befintliga regler i avtalen kan användas för detta ändamål. Rekommendationen innebär även att det i OECD-avtalet skall ändras så att det innehåller regler eller förtydliganden som erfordras i detta avseende.42

Rekommendation tio avser att OECD-kommentaren förtydligas i syfte att avlägsna oklarheter vad gäller förenligheten mellan internrättsliga skatteflyktsregler och OECD:s modellavtal. Det gäller t.ex. frågan om CFC-reglernas förenlighet med skatteavtalen.

Rekommendation elva avser en förteckning över uteslutningsartiklar (eng. exclusion provisions) i dubbelbeskattningsavtal. Uteslutningsartiklar är den typ av artiklar som utesluter vissa personer eller inkomster från avtalets förmåner. Avsikten är att OECD:s Skattekommitté skall upprätta och hålla en aktuell förteckning över sådana uteslutningsartiklar. Förteckningen kan sedan användas av medlemsstaterna som en referens när nya avtal förhandlas fram, eller när gamla avtal omförhandlas. Skatteavtal med skatteparadis behandlas i rekommendation tolv. Rekommendationen innebär att stater skall överväga att säga upp skatteavtal med skatteparadis, samt att i framtiden inte ingå skatteavtal med skatteparadis. I rekommendation tretton behandlas samordnade program mellan stater för att motverka illojal skattekonkurrens (t.ex. ”joint-audits” och ”co-ordinated training programmes”). Rekommendation fjorton behandlar bistånd med indrivning av skatt.

OECD:s Skattekommitté har beslutat att ändra artikel 26 i OECD-modellen, så att den också omfattar skatter som annars inte omfattas av avtalets omfång. Se OECD:s Skattekonkurrensrapport paragraf 117.

För närvarande återfinns förslag till sådana regler i kommentaren till artikel 1 i OECD-avtalet. I USA:s modellavtal från 1996 utgör artikel 22, kallad Limitation on Benefits, ett redskap för att motverka missbruk av avtalet.

3.2.4 Rekommendationer för ökat internationellt samarbete mot illojal skattekonkurrens

De fyra sista rekommendationerna behandlar ökat internationellt samarbete mot illojal skattekonkurrens. Det noteras rätteligen i OECD-rapporten, att även om en stats åtgärder kan motverka illojal skattekonkurrens, är det ”...difficult for the actions of any single country to eliminate harmful tax practices”.43 Att en stat inför motåtgärder, kan medföra att de personer som drar nytta av illojal skattekonkurrrens söker sig till en annan jurisdiktion, som inte infört sådana åtgärder. Slutsatsen blir enligt OECD-rapporten, att ett brett internationellt samarbete erfordras.

Rekommendation femton avser att medlemsstaterna ”endorse the Guidelines on harmful preferential tax regimes set out in Box III and establish a Forum to implement the Guidelines and other Recommendations set out in this Report”. Riktlinjerna (Guidelines) behandlas nedan och Forumet behandlas i avsnitt 4.

Enligt rekommendation sexton skall en förteckning över skatteparadis upprättas (se avsnitt 2.2.2 för kriterier att identifiera skatteparadis). Rekommendation sjutton anger att stater som har band (politiskt, ekonomiskt eller på annat sätt) med skatteparadis, skall tillförsäkra sig om att dessa band inte främjar illojal skattekonkurrens. I synnerhet gäller det stater som har besittningar (eng. ”dependencies”) som är skatteparadis. Utan att det nämns i rapporten, gäller det t.ex. stater som Nederländerna, med band till Nederländska Antillerna, och Storbritannien, med band exempelvis till Cayman-öarna.

Rekommendation arton gäller att utveckla och aktivt stödja ”Principles of Good Tax Administration”. Rekommendation nitton innebär att även stater som inte är medlemmar i OECD skall ansluta sig till rekommendationerna och de Guidelines som presenterats i rapporten.

Ett antal spörsmål anges i rapporten, som skall bli föremål för djupare studium. Det skall ske inom ramen för arbetet i det nya Forumet mot skadlig skattekonkurrens.44 För svenskt vidkommande är av intresse, att regler som bestämmer skatterättslig hemvist för aktiebolag skall studeras vidare av OECD. Ett förslag har lagts fram av professor Nils Mattsson, att utländsk juridisk person skall vara obegränsat skattskyldig i Sverige för det fall att den ”verkliga ledningen” utövas här.45

OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 138.

De frågor som skall studeras gäller bl.a. begränsning av rätten till avdrag för betalningar till personer hemmahörande i skatteparadis och införande av särskilda källskatter för betalningar till personer som har hemvist i stater som ägnar sig åt illojal skattekonkurrens.

SOU 1995:134. ”Verklig ledning – obegränsad skattskyldighet för juridiska personer?”

3.2.5 Riktlinjer – Guidelines

OECD:s Skattekonkurrensrapport innehåller sex riktlinjer (Guidelines). Här återges det huvudsakliga innehållet i riktlinjerna.46

Enligt den första riktlinjen skall medlemsstaterna avstå från att bl.a. införa, utvidga eller förstärka lagstiftning eller administrativ praxis som konstituerar illojal skattekonkurrens enligt rapporten.

Enligt den andra riktlinjen skall medlemsstaterna granska sin nuvarande lagstiftning och administrativa praxis i syfte att identifiera lagstiftning och administrativ praxis som konstituerar illojal skattekonkurrens enligt rapporten. Sådan lagstiftning eller administrativ praxis skall rapporteras till Forumet och skall införas i en särskild förteckning inom två år från det datum när riktlinjerna har godkänts av OECD:s Råd.47

Den tredje riktlinjen är att medlemsstaterna inom fem år från det att OECD:s Råd har godkänt riktlinjerna, tar bort ”...the harmful features of their preferential tax regimes...” som har identifierats i den förteckning som har upprättats enligt den andra riktlinjen.48 Enligt den fjärde riktlinjen kan varje medlemsstat begära prövning om en lagstiftningsåtgärd eller liknande (eng. ”measure”) i en medlemsstat konstituerar illojal skattekonkurrens. Forumet skall utgöra redskapet i denna prövningsprocess. Forumet kan inte utfärda bindande rekommendationer i detta avseende.

Den femte riktlinjen innebär att medlemsstaterna genom Forumet skall samordna sina åtgärder i intern rätt och i dubbelbeskattningsavtal mot illojal skattekonkurrens utövad av andra stater. Den sjätte riktlinjen innebär att medlemsstaterna skall använda Forumet för att aktivt arbeta för att icke-medlemsländer ansluter sig till riktlinjerna.

OECD:s Skattekonkurrensrapport, Box III.

Förteckningen skall revideras årligen, enligt riktlinje tre.

Skattskyldiga som beviljas förmåner från sådana system för den 31 december 2000, skall kunna åtnjuta skatteförmånerna fram till och med den 31 december 2005. I vissa fall har denna frist utsträckts till sju år.

3.3 Sammanfattande kommentar till motåtgärderna

OECD:s Skattekonkurrensrapport innehåller en brett upplagt program med åtgärder för att motverka illojal skattekonkurrens. OECD-rapporten innehåller 19 rekommendationer med förslag till motåtgärder i intern rätt och i dubbelbeskattningsavtal, samt åtgärder för ökat internationellt samarbete. Av särskild betydelse är rekommendation femton som också innehåller sex riktlinjer (Guidelines). Enligt dessa riktlinjer skall medlemsstaterna bl.a. avstå från att införa lagstiftning m.m. som medför illojal skattekonkurrens, pröva om gällande lagstiftning m.m. medför illojal skattekonkurrens, samt upphäva sådan lagstiftning m.m. som medför illojal skattekonkurrens. Motorn i förändringsarbetet är det särskilda Forum som inrättats, i vilket alla medlemsstater avses att delta.

EU:s Uppförandekod innehåller bestämmelser om frysning och avveckling av ”skatteåtgärder” som är skadliga enligt koden. Motorn i förändringsarbetet är den arbetsgrupp som inrättats av rådet, med representanter från medlemsstaterna och kommissionen.

Generellt kan det sägas att åtgärderna i OECD:s Skattekonkurrensrapport och EU:s Uppförandekod starkt påminner om varandra. Den avgörande skillnaden är att OECD-rapporten innehåller en omfångsrik katalog av förslag till åtgärder som medlemsstaterna kan vidta på nationell nivå. OECD-rapporten innehåller vidare en mekanism för att identifiera skatteparadis utanför OECD- och EU-området. Åtgärdspaketen från EU och OECD bör därför ses som komplement till varandra.

4 Tidsplan och procedur för genomförande

4.1 EU:s Uppförandekod

En särskild arbetsgrupp har inrättats, med uppgift att (1) bedöma vilka skatteåtgärder som kan ingå i tillämpningsområdet för Uppförandekoden och att (2) övervaka att det lämnas upplysningar om dessa åtgärder.49 Arbetsgruppen skall regelbundet upprätta rapporter om de ”skatteåtgärder” som bedöms. Rapporterna skall översändas till rådet för diskussion och skall, om rådet bedömer det vara lämpligt, offentliggöras.50 Rådet uppmanar kommissionen att biträda arbetsgruppen. Rådet anmodar medlemsstaterna att förse kommissionen med nödvändiga upplysningar, så att kommissionen kan samordna utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna.

Ekofin-rådet, företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, och kommissionen anser att en period på två år i allmänhet bör räcka för avvecklingen av de aktuella skatteåtgärderna. De anser också att från och med den 1 januari 1998 bör den faktiska avvecklingen vara gjord inom fem år, dvs. till den 31 december 2002. En längre tidsfrist kan dock vara berättigad under särskilda omständigheter efter rådets bedömning.

EU:s Uppförandekod punkt H. Varje medlemsstat och kommissionen utser en företrädare på hög nivå och en suppleant som skall företräda dem i arbetsgruppen (a.st.).

EU:s Uppförandekod punkt H. Arbetsgruppen har hållit flera möten under år 1998. Den 25 november 1998 lämnade Kommissionen ett meddelande till Rådet och Europaparlamentet som bl.a. innehöll den första rapporten om genomförandet av EU:s Uppförandekod. Se Com (1998) 595 final, 25 November 1998, Communication from the Commission to the Council and the European Parliament: First annual report on the implementation of the code of conduct for business taxation and fiscal state aid. Progress report on the work concerning the taxation of income from savings and a common system of taxation for interest and royalty payments between associated companies. Arbetsgruppen har också lagt fram en icke offentliggjord rapport till Rådet i december 1998.

4.2 OECD:s Skattekonkurrensrapport

Tidsplan och procedur för genomförande är i OECD:s Skattekonkurrensrapport koncentrerat kring de sex riktlinjerna och det särskilt inrättade Forumet.51 Riktlinjerna antogs den 9 april 1998.

Enligt den andra riktlinjen skall den nationella lagstiftning eller administrativa praxis som utgör illojal skattekonkurrens enligt rapportens kriterier, inrapporteras till Forumet och infogas i en särskild förteckning inom två år från det att riktlinjerna antogs.

Inom fem år från det att riktlinjerna antogs skall de åtgärder (lagstiftning eller annat) som utgör illojal skattekonkurrens och som omfattas av förteckningen enligt den andra riktlinjen, vara avskaffade. Medlemsstaterna kan alltså under denna tid successivt ta bort den aktuella lagstiftningen eller liknande. För det fall att en skattskyldig erhåller förmåner från sådan lagstiftning eller liknande den 31 december 2000, skall sådana förmåner vara avskaffade senast den 31 december 2005.

Forumet, egentligen ”Forum on Harmful Tax Practices”, har en rad funktioner angivna i rapporten. Forumet är tillkommet och arbetar under OECD:s Skattekommitté.52 Forumet är alltså en underordnad enhet till Skattekommittén.

Forumet har bl.a. till uppgift:53

att företa en fortlöpande utvärdering av ikraftvarande och föreslagna ”regimes”54 i både medlemsstater och icke-medlemsstater,

att analysera hur effektiva olika motåtgärder är,

att föreslå metoder att förbättra motåtgärdernas effektivitet,

att synkronisera och koordinera nationella motåtgärder,

att utvärdera om olika skattejurisdiktioner utgör skatteparadis enligt rapportens kriterier,

att upprätta och uppdatera en förteckning över sådana skatteparadis,

att övervaka genomförandet (eng. ”the implementation”) av de rekommendationer (eng. ”Recommendations”) och riktlinjer (eng. ”Guidelines”) som anges i rapporten,

att uppmuntra icke-medlemsländer att anta rapportens riktlinjer,

att ansvara för att arbetet inleds med de frågor för framtida studier, som angivits i rapporten.

Forumets mandat kommer att utvärderas efter fem år (från inrättandet), och därefter med ett intervall om tre år.55

Till OECD:s Skattekonkurrensrapport rekommendation femton, Box III. Det skall betonas att dessa Guidelines inte är bindande på medlemsstaterna. Se Skattekonkurrensrapporten paragraf 140.

OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 142. OECD:s Skattekommitté benämns på engelska rätteligen ”OECD Committe on Fiscal Affairs”.

OECD:s Skattekonkurrensrapport paragraf 142 ff.

Med ”regimes” torde avses särskilt förmånlig skattelagstiftning eller liknande.

OECD:s Skattekonkurrensrapport, paragraf 143.

5 Avslutande kommentar

Skattekonkurrens behandlades av Gustaf Lindencrona redan år 1972 i avhandlingen ”Skatter och kapitalflykt”. Lindencrona anförde, att Sverige skulle kunna bli tvingat att anpassa sin interna beskattningsrätt, om landet ville behålla en fri kapitalmarknad. I en sådan situation var det enligt Lindencrona ”...mycket sannolikt att en tävlan skulle uppstå mellan olika stater om de bästa skatteobjekten, varvid beskattningen successivt för just särskilt internationellt mobila och goda skattesubjekt skulle lindras. Det skulle ... uppstå en skattekonkurrens mellan de olika staterna, varvid dessa skulle tvingas att anpassa sin beskattning till den stat som hade de gynnsammaste bestämmelserna.”56 Lindencrona hade onekligen rätt. Både EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport syftar till att förhindra att skattekonkurrensen leder till att medlemsstaternas skattebaser urholkas. Dokumenten är dock till innehållet olika.

Skattekonkurrensrapporten är i sig en undersökning av fenomenet illojal skattekonkurrens och vilka metoder som kan användas för att motverka sådan skattekonkurrens. Utöver undersökningen innehåller Skattekonkurrensrapporten också konkreta rekommendationer och riktlinjer för att motverka illojal skattekonkurrens. Det skall observeras att Skattekonkurrensrapporten inte i sig innehåller några bindande förpliktelser för OECD:s medlemsstater.57 Motorn i OECD:s arbete kommer att vara det tillskapade Forumet. Ytterst är det självfallet den vilja som medlemsstaterna i handling uppvisar, som är avgörande för om rekommendationerna och riktlinjerna kommer att efterföljas. Om Forumet lyckas i sitt arbete med att förse medlemsstaterna med förslag och upplysningar samt övervaka hur medlemsstaterna följer rekommendationerna och riktlinjerna, ökar naturligtvis förutsättningarna för genomslag.

OECD:s Skattekonkurrensrapport har blivit utsatt för kritik. Professor Arthur W. Wright har i Tax Notes International kritiserat bl.a. OECD-rapporten och Forumet: ”Like all cartels, of course, especially in today’s world economy, this one will be nibbled to death by cheating.”58 Ordföranden i OECD:s Skattekommitté, Jan Francke, har i samma tidskrift gått i svaromål. Francke understryker: ”But in reality a growing number of harmful preferential tax regimes and tax havens means increasingly complex national antiavoidance legislation, which in turn increases already heavy compliance costs on honest taxpayers. It also means that competition in the market becomes distorted, because not all taxpayers have (or want) access to foreign evasion opportunities.”59

EU:s Uppförandekod är i huvudsak en skattepolitisk viljeyttring. I rådets resolution understryks, att uppförandekoden innebär ett politiskt åtagande och följaktligen inte påverkar vare sig medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter eller medlemsstaternas och gemenskapens respektive behörighet enligt fördraget. Motorn i EU:s arbete mot skattekonkurrens är den arbetsgrupp som inrättats.60

I de delar där OECD:s Skattekonkurrensrapport och Uppförandekoden kan jämföras, finns det stora likheter, men också vissa skillnader. En av de påtagligaste skillnaderna avser vad för slags verksamhet som skattekonkurrensen avser. OECD-rapporten avser geografiskt rörliga verksamheter som finansiella eller andra service-verksamheter.61 EU:s Uppförandekod avser all näringsverksamhet. Någon motsvarighet till de förhållandevis detaljerade rekommendationer som ges i OECD-rapporten återfinns inte i EU:s uppförandekod.

Vad gäller det problem med illojal skattekonkurrens som diskuteras dels i OECD-rapporten, dels i EU:s Uppförandekod, finns det vissa skillnader i omfång. EU:s Uppförandekod kan i det närmaste uteslutande sägas avse vad jag kallar ”parallellskattestater” (eng. ”harmful preferential tax regimes”). Det skall självfallet ses mot bakgrund av att det är EU:s medlemsstater som är målgrupp. Några stater inom EU som är renodlade skatteparadis finns inte. Däremot finns det ett antal stater som uppvisar element i sin skattelagstiftning som medger betydande skatteförmåner.

OECD-rapporten har ett globalt anslag. Den avser att generellt motverka illojal skattekonkurrens. OECD-rapporten omfattar också renodlade skatteparadis. Hos de medlemsstater där det finns en politisk vilja att motverka illojal skattekonkurrens, utgör framförallt OECD-rapporten ett verktyg och en informationsbank för att i intern rätt och i dubbelbeskattningsavtal införa motåtgärder. Hur arbetet kommer att fortskrida på övernationell nivå återstår att se.62

Styrkan i EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport är att föra upp frågan om illojal skattekonkurrens på den politiska dagordningen. Den betydelse som EU:s särskilda arbetsgrupp och OECD:s Forum spelar i sammanhanget en avgörande betydelse. Genom att lyfta fram konkreta problem och ge förslag till motåtgärder, kan det vara möjligt att påverka vissa medlemsstaters regeringar. I sådant fall kan det förestå förändringar.63 Svagheten ligger självfallet i den rättsligt oförbindande karaktär som både EU:s Uppförandekod och OECD:s Skattekonkurrensrapport har.

Mattias Dahlberg

Mattias Dahlberg är doktorand i finansrätt vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.

Lindencrona, Gustaf, ”Skatter och kapitalflykt. Beskattningens inverkan på det finansiella kapitalets och dess ägares rörlighet över Sveriges gränser mot bakgrund av den pågående ekonomiska integrationen i Västeuropa”, Stockholm, 1972, s. 15–16.

I Skattekonkurrensrapportens rekommendation 15 uttalas rekommendationen att medlemsstaterna ”endorse” (sv. närmast ”uttalar sitt gillande”, ”bekräftar”, ”godkänner”) de till rapporten fogade riktlinjerna (Guidelines). I paragraf 140 i Skattekonkurrensrapporten görs förtydligandet: ”The Guidelines are non-binding and will form the basis for the review procedures outlined below and will evolve as the Committee gains experience in their application.”

Arthur W. Wright, professor of economics, University of Connecticut, ”Review: OECD Harmful Tax Competition Report Falls Short”, Tax Notes International, August 17, 1998, s. 461–463, här s. 463.

Francke, Jan, ”The 1998 OECD Report on Harmful Tax Competition: Just Right”, Tax Notes International, September 28, 1998, s. 979–981 (här s. 981).

EU:s Uppförandekod punkt H.

Skattekonkurrensrapporten paragraf 6. Det anges också i paragraf 6, att skatteförmåner som erbjuds för verksamheter inom ”plant, building and equipment”, men att skattekommittén avser att studera de frågorna på ett senare stadium.

Jeffrey Owens, vid OECD, anför att illojal skattekonkurrens är ett bekymmer även för stater utanför OECD-kretsen. ”Countries in the Asia-Pacific region, Latin America, Africa and in the former Soviet Bloc share many of these concerns. In some ways these countries are more exposed to tax havens and competitive bidding for financial and service activities since many of them lack the administrative capacity to implement sophisticated counteracting measures.” Owens, Jeffrey, ”Curbing Harmful Tax Competition – Recommendation by the Committee on Fiscal Affairs”, Intertax 1998, Issue 8–9, s. 230–234.

EU:s utvidgning österut kan som konsekvens få att vissa stater, i här berörda avseenden, kan komma att få ompröva sin skattelagstiftning. Flera stater i Centraleuropa har experimenterat med särskilt förmånlig skattelagstiftning i syfte att dra till sig utländska investerare. Det gäller särskilt Ungern och Polen. Se om utvecklingen i Ungern, Gabor, A. Fracis, i ”Foreign Investment in Central & Eastern Europe”, Ed. Pechota, Vratislav, The Parker School of Foreign and Comparative Law, Columbia University, 1994, avsnitt XIII. Ungern och Polen är också medlemar i OECD.