Skattenytt nr 6 2001 s. 337

A Inkomstskatt

A13 Internationell skatterätt

1 Intern internationell skatterätt

RR:s praxis på det internationellt-skatterättsliga området har varit mager under år 2000.

RÅ 2000 ref. 13 (fhb) gällde dock en intrikat och intressant tolkningsfråga. Ett svenskt aktiebolag avser att bilda ett captivebolag på Guernsey för att minska sina skadeförsäkringskostnader. Guernsey-bolaget är inte ett utländskt bolag enligt 16 § 2 mom. SIL. Dess resultat skall därför redovisas hos det svenska ägarbolaget.

Den svenska inkomstskattelagstiftningen har många specialregler för skadeförsäkringsföretag. Sådana finns såväl för svenska skadeförsäkringsföretag(med extra stora reserveringsmöjligheter, 2 § 6 mom. SIL) som för utländska skadeförsäkringsföretag som bedriver verksamhet i Sverige (med schablonbeskattning). Tre olika beskattningsalternativ var tänkbara.

  1. Beskattning enligt vanliga svenska företagsbeskattningsregler (således utan reserveringsmöjligheter)

  2. En analog tillämpning av reglerna i 2 § 6 mom. SIL, dvs. med de för svenskt skadeförsäkringsbolag gällande reserveringsmöjligheterna (den skattskyldiges linje)

  3. De för utländska skadeförsäkringsföretag gällande schablonreglerna(RSV:s linje).

Skatterättsnämnden ansåg att förhandsbesked inte kunde lämnas eftersom nämnden inte borde pröva vad som var försäkringsrörelse. En sådan prövning ansåg nämnden nödvändig för att avgöra om reglerna i 2 § 6 mom. SIL analogt kunde tillämpas.

RR fann att varken en analog tillämpning av reglerna för inhemsk skadeförsäkringsrörelse eller för i Sverige av utländskt försäkringsbolag bedriven försäkringsrörelse kunde användas. Ingen av fallen kunde inrymmas under lagrummens ordalydelse. Endast vanliga svenska företagsbeskattningsregler var tillämpliga.

Fallet visar RR:s motvillighet mot analog lagtillämpning, även om det är till den skattskyldiges fördel.

RÅ 2000 ref. 48 gällde en folkbokföringsfråga, nämligen om en person varit utsänd för anställning på utländsk ort i svenska staten tjänst. Om så varit fallet skall vederbörande enligt 14 § folkbokföringsförordningen även i fortsättningen vara folkbokförd i Sverige. Annars följer av 20 § första st. folkbokföringsförordningen att den som kommer att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år skall anses som utflyttad. Fallet gällde en universitetsanställd, hennes make och barn.

LR=KR=RR fann att de var utsända i svenska statens tjänst och således skulle vara folkbokförda i Sverige. Även om reglerna ursprungligen syftade på utrikesförvaltningens personal var en vidare tolkning av ”utsändningsregeln” möjlig idag.

2 Dubbelbeskattningsavtal och EG-skatterätt

Fallet RÅ 2000 ref. 17 (fhb) gällde bland annat förhållandet mellan dubbelbeskattningsavtalsrätten och EG-rätten (fallet kommenteras även av Wiman i detta häfte). Det är en inom dubbelbeskattningsavtalsrätten vedertagen princip att varje dubbelbeskattningsavtal tillämpas för sig. En av den skattskyldige ställda frågorna gällde möjligheten att lämna koncernbidrag från ett svenskt moderbolag till ett svenskt dotterbolag, som ägdes förutom av moderbolaget och ett annat svenskt dotterbolag av ett holländskt och ett tyskt dotterbolag med ägarandelar på 15 %. Båda avtalen innehåller förbud mot ägardiskriminering. Enligt den s.k. fusionsregeln kan koncernbidrag lämnas om dotterbolaget kan bringas att fusionera med moderbolaget, vilket fordrar en ägarandel direkt eller indirekt i dotterbolag på 90 %. RR har tidigare funnit att regeln endast gäller svenska bolag, men att ett förbud mot ägardiskriminering i ett dubbelbeskattningsavtal innebär att ett ägande via ett dotterbolag i avtalet måste likställas med ett svenskt (RÅ 1993 ref. 91 I).

Tillämpas det holländska och det tyska avtalet var för sig är således ägarandelen mindre än 90 %. Eftersom både Holland, Tyskland och Sverige är med i EU beslöt RR att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen i frågan om det var tillåtet enligt gemenskapsrätten att tillämpa varje avtal för sig.

I dom den 18 november 1999 (mål C-200/98) fastslog EG-domstolen att eftersom både Holland och Tyskland var EU-medlemmar och båda avtalen innehöll anti-diskrimineringsklausuler skulle de båda avtalen beaktas samtidigt.

RR fastslog då i sin dom att koncernbidrag kunde lämnas från det svenska moderbolaget till dess svenska dotterbolag.

Gustaf Lindencrona