Skattenytt nr 9 2002 s. 479

Den nya lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter

Denna artikel behandlar den nya lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter, (2001:1227), LSK. Om inte annat anges är det sakliga innehållet i den nya lagen detsamma som i den gamla lagen (1990:325), om självdeklaration och kontrolluppgifter, GLSK, prop. 2001/02:25 s. 150. Förarbetena till äldre lagstiftning är i väsentliga hänseenden fortfarande relevanta. Lagen är i sin helhet kommenterad i Almgren-Leidhammar, Skatteförfarandet, Norstedts juridik.

1 LSK:s tillämpningsområde m.m.

Den nya lagen reglerar skyldigheten att lämna olika typer av uppgifter. Det är uppgifter i självdeklarationer, särskilda uppgifter och kontrolluppgifter. Bestämmelserna har förtydligats i förhållande till äldre regler så att det klart framgår att uppgiftsskyldigheten omfattar även annat än uppgifter till ledning för taxering. Lagens tillämpningsområde omfattar även sådant som har anknytning till de angivna uppgiftsskyldigheterna. Här avses bl.a. skyldigheten att lämna förbindelse om att lämna kontrolluppgifter enligt 13 kap. 1 § och skyldigheten enligt 15 kap. 4 § att lämna uppgifter till den som skall lämna kontrolluppgifter. Lagrådet föreslog att paragrafen skulle kompletteras med en upplysning om att bestämmelser om skyldighet att lämna andra slag av deklarationer finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt i skattebetalningslagen. I de angivna lagarna finns bestämmelser om andra deklarationer än självdeklarationer. Det finns dessutom ett antal bestämmelser med en uppgiftsskyldighet till skattemyndigheten i andra lagar som också skulle behöva anges. Om alla andra lagar innehållande en skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten skulle anges skulle upplysningen bli för omfattande. En sådan upplysning skulle dessutom behöva ändras var gång det tillkommer eller tas bort en lag innehållande sådana bestämmelser. Risken för att upplysningen inte skulle vara heltäckande är stor. Regeringen valde därför att inte ta med en sådan upplysning.

Syftet med en självdeklaration är att lämna uppgifter till ledning för egen taxering. I vissa fall skall uppgifter lämnas även till ledning för någon annans taxering. Svenska handelsbolag taxeras numera för t.ex. fastighetsskatt. I sin deklaration skall handelsbolaget även lämna uppgift till ledning för delägarnas taxeringar (se 3 kap. 18 §). Detta gäller även de europeiska ekonomiska intressegrupperingarna. De skall enligt artikel 40 i rådets förordning (EEG) nr 2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) beskattas på samma sätt som svenska handelsbolag, dvs. nettoinkomsten skall beskattas hos medlemmarna. När det gäller uppgiftslämnandet behandlas intressegrupperingarna därför på samma sätt som de svenska handelsbolagen.

Mervärdesskatt skall i vissa situationer redovisas i självdeklarationen. I LSK hänvisas därvid vidare till 10 kap. 31 SBL där det anges att den som skall redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration skall lämna de uppgifter som skattemyndigheten behöver för att besluta om mervärdesskatten. En självdeklaration skall även innehålla de uppgifter som behövs för att beräkna och kontrollera underlaget för egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980). En självdeklaration skall också innehålla uppgifter till ledning för bestämmande av underlag för skatt enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster liksom avseende underlag för avgift enligt lagen (1994:1920) om allmän löneavgift. En självdeklaration skall slutligen innehålla de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Även detta omfattas således av syftet med självdeklarationen.

För att kunna bedöma om stiftelser och föreningar skall vara skattskyldiga eller ej skall de – även om de anser sig vara undantagna från skattskyldighet – lämna vissa uppgifter. Ett av syftena med de särskilda uppgifterna är att få in nämnda uppgifter för bedömning av om skattskyldighet föreligger. Ett annat syfte med de särskilda uppgifterna är att de svenska handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar som inte skall lämna självdeklaration skall komma in med uppgifter till ledning för taxering av delägarna och medlemmarna. De svenska handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar som skall lämna egen självdeklaration skall lämna uppgifterna i deklarationen. I annat fall skall de lämna uppgifterna i form av särskilda uppgifter.

I den gamla lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter fanns vissa bestämmelser om uppgiftsskyldighet för personer som är bosatta i utlandet. Andra bestämmelser om sådan uppgiftsskyldighet fanns i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. I den nya lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter inordnas även bestämmelserna om kontrolluppgiftsskyldighet för beskattning av utomlands bosatta.

Termer och uttryck som används i LSK skall ha samma betydelse och tillämpningsområde som i vissa uppräknade lagar. När det gäller skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering, bedömning av skattskyldighet och beskattning av utomlands bosatta samt beskattning utomlands är det taxeringslagen och de lagar som är uppräknade i den lagen som är av betydelse. Termer och uttryck som används i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lagen (1994:1920) om allmän löneavgift och 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980) skall användas vid fastställandet av underlaget för skatt eller avgift enligt dessa lagar. Hänvisningen till mervärdesskattelagen är en följd av att mervärdesskatt i vissa fall redovisas i självdeklaration enligt 10 kap. 31 § SBL. När det gäller skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för registrering av skatteavdrag är det innebörden av termer och uttryck i skattebetalningslagen som skall användas.

Det är naturligt att termer och uttryck skall ha samma betydelse och tillämpningsområde när det gäller uppgiftsskyldigheten som de har när det gäller de materiella bestämmelserna. I inkomstskattelagen anges t.ex. vad som avses med delägarrätter (48 kap. 2 § IL). I samma paragraf anges att bestämmelserna om delägarrätter även skall tillämpas på bl.a. vinstandelsbevis och konvertibla skuldebrev. Den uppgiftsskyldighet som föreskrivs vad gäller delägarrätter bör därför tillämpas även för vinstandelsbevis och konvertibla skuldebrev. I och med att termer och uttryck kommer att ha samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen behöver uppgiftsskyldigheten avseende vinstandelsbevis och konvertibla skuldebrev inte regleras särskilt utan följer av den som gäller för delägarrätter. Motsvarande gäller för andra termer och uttryck som används i de uppräknade lagarna.

Undantag finns, dvs. i vilka fall termer och uttryck inte har samma betydelse. Termen juridiska personer omfattar även dödsbon, handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar, vilket termen inte gör i inkomstskattelagen. Bestämmelserna om juridiska personer tillämpas inte på värdepappersfonder.

Rubrikerna i lagtexten har en självständig innebörd på så sätt att de följande bestämmelserna inte utan vidare kan förstås om man inte beaktar den föregående rubriken. Bestämmelser som inte ansetts behöva regleras i lag återfinns nu i förordningen (2001:1244) om självdeklarationer och kontrolluppgifter.

2 Deklarationsskyldigheten m.m.

Frågan om deklarationsskyldigheten har diskuterats relativt ingående i lagstiftningsärendet. Skattekontrollutredningen föreslog att skattskyldig fysisk person och svenskt dödsbo som endast har uppburit sådan inkomst av tjänst eller kapital som har förtryckts på blankett för allmän självdeklaration inte skulle vara skyldig att deklarera om de förtryckta uppgifterna är riktiga och om den skattskyldige inte är deklarationsskyldig av annan anledning. Samma förhållande föreslogs gälla för de uppgifter som förtryckts till ledning för beräkning av fastighetsskatten. Endast värdepappersfonder och andra juridiska personer än svenska dödsbon föreslogs använda blanketten för den särskilda självdeklarationen. Vidare föreslog utredningen att självdeklarationen inte skulle undertecknas på heder och samvete och att den som är skyldig att lämna en självdeklaration skulle kunna lämna deklaration genom ombud. Även skattedeklaration och annan redovisning av skatt eller avgift som skall lämnas enligt skattebetalningslagen föreslogs också kunna lämnas genom ombud. Detsamma föreslogs gälla för de uppgifter som skall lämnas enligt den nya lagen om självdeklarationer och kontrolluppgifter i annan form än genom självdeklaration. Om självdeklarationen i ett historiskt perspektiv se Ekman i SST 2002 s. 335 ff. Hultqvist, Legalitetsprincipen vid inkomstbeskattningen s. 33 ff. och Leidhammar, Bevisprövning i taxeringsmål s. 146 ff., se också Hermanson m.fl., Taxeringshandbok s. 63 ff.

Skattekontrollutredningens förslag om passivt godkännande av deklaration kritiserades på straffrättsliga grunder av bl.a. JK, RÅ och Hovrätten över Skåne och Blekinge, bl.a. för att det skulle bli svårare att fälla den skattskyldige för skattebrott. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Värmlands län pekade på problem med påföring av särskilda avgifter liksom ansvaret för deklarationsuppgifterna. JO var negativ och åberopade rättssäkerhetsintressen, bl.a. att passivitet skulle få samma rättsföljder som en aktiv handling. Förslaget om slopandet av undertecknande av deklarationen på heder och samvete kritiserades också medan förslaget om deklaration genom ombud fick ett mera blandat mottagande i remissopinionen.

I departementspromemorian framhålls att en stor del av de fysiska personer som är skyldiga att lämna självdeklaration inte behöver göra några ändringar eller tillägg till den förtryckta självdeklaration som de ha fått sig tillsänd. Frågan om ett slopande av undertecknande av deklarationen bör därför tas upp till förnyad prövning. En annan synpunkt är att det blir svårare att påföra den skattskyldige skattetillägg på grund av utebliven självdeklaration. Dessutom har det hävdats mot ett slopande av den obligatoriska deklarationsskyldigheten att den skattskyldige känner ett större ansvar om han måste underteckna och lämna självdeklaration. Med beaktande av bl.a. pågående arbete inom RSV som skall leda till att avlämnande av deklarationerna skall kunna göras elektroniskt och till betydelsen av den enskildes delaktighet i taxeringsprocessen bör enligt departementspromemorian den nuvarande deklarationsskyldigheten bibehållas.

Mot bakgrund av underskriftens betydelse för straffansvaret är kravet att deklarationen skall vara underskriven ett sådant formkrav som skall framgå av lag. Detta oaktat att kravet att deklarationen skall vara avgiven på heder och samvete kan tas bort utan att straffansvaret ändras. I skattebetalningslagen finns inget krav på att skattedeklarationen skall vara egenhändigt undertecknad. Avsikten har dock varit att deklarationen skall vara undertecknad. För att få en enhetlig reglering oberoende av deklarationstyp och sättet för avlämnandet av deklarationen är kravet på att skattedeklarationen skall vara undertecknad också reglerat i lag.

Den som är skyldig att lämna en självdeklaration bör även fortsättningsvis personligen underteckna deklarationen. Detsamma skall enligt departementspromemorian gälla för skattedeklarationer och annan redovisning av skatt eller avgift som skall göras enligt skattebetalningslagen. Bakgrunden till denna bedömning ä att flera remissinstanser avstyrkt eller ställt sig tveksamma till förslaget. Det har bl.a. framhållits att den kategori av ombud som skattekontrollutredningen pekat ut, revisorerna, kanske inte skulle kunna få vara ombud. Departementspromemorians förslag om deklarationsskyldighet, undertecknande av självdeklarationen och deklaration genom ombud överensstämmer med regeringens förslag i propositionen.

I LSK anges att det finns två olika typer av självdeklarationer, dels en allmän självdeklaration som skall användas av alla fysiska personer och dödsbon, dels en särskild självdeklaration som skall användas av andra juridiska personer än dödsbon. Vilken typ av deklaration som skall lämnas är inte längre knutet till vilka slag av inkomster som skall redovisas utan enbart till om deklaranten är en fysisk eller juridisk person. Fysiska personer med inkomster från en näringsverksamhet skall liksom andra fysiska personer lämna en allmän självdeklaration, se om deklarationsskyldighet avseende räntor och utdelningar i avsnitt 12.

3 Skattepliktiga förmögenheten

När den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet, tillsammans med de personers förmögenheter som han i förekommande fall skall sambeskattas med enligt 21 § SFL, överstiger 1 500 000 kronor eller om det endast är hemmavarande barn han skall sambeskattas med, 1 000 000 kronor, är han också skyldig att i deklarationen redovisa sina tillgångar och skulder. Är det ett hemmavarande underårigt barn han skall sambeskattas med skall han i sin egen deklaration redovisa barnets tillgångar och skulder om barnet inte skall lämna en egen självdeklaration (jfr 2 § 4 och 3 kap. 2 § LSK samt 22 § första stycket andra meningen SFL.

Avsikten enligt regeringen är att i de fall sambeskattning skall ske mellan makar eller föräldrar och barn skall båda makarna eller föräldrarna lämna självdeklaration. Om barnet inte lämnar egen självdeklaration är det dock tillräckigt att den ena föräldern redovisar barnets tillgångar och skulder. Detta har klargjorts i bestämmelsen. Skyldigheten att redovisa barnets förmögenhet framgår av 3 kap. 2 § LSK. I den paragrafen har därför införts en bestämmelse om att det endast är en av föräldrarna som skall redovisa barnets förmögenhet i de fall barnet inte själv lämnar självdeklaration.

4 Dödsbon

Med dödsbo avses enbart sådant dödsbo som är obegränsat skattskyldigt i Sverige. Detta framgår av 4 kap. 3 § IL och 6 § SFL. I de fall dödsboet är begränsat skattskyldigt tillämpas de bestämmelser som gäller för utländska bolag. Dödsbo behöver endast lämna självdeklaration om boet har haft annan skattepliktig inkomst än sådan inkomst i inkomstslaget kapital för vilka kontrolluppgift skall lämnas enligt 8 eller 9 kap. och om intäkten uppgår till sammanlagt minst 100 kronor. Räntor och utdelningar som inte behöver redovisas i en kontrolluppgift är enligt 8 kap. 8 § IL skattefria om de inte uppgått till sammanlagt 500 kronor. Till skillnad mot vad som föreslogs i departementspromemorian (Ds 2000:70 s. 199) innebär punkt 1 att självdeklaration inte skall behöva lämnas för sådana räntor och utdelningar. Dödsbon skall vidare lämna en självdeklaration när dess skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet enligt 19 § lagen om statlig förmögenhetsskatt.

Liksom vid taxeringen skall de bestämmelser tillämpas som skulle ha gällt för den döde. Det innebär att det är bestämmelserna om deklarationsskyldighet i 2 § som skall tillämpas för dödsåret. Formuleringen motsvarar den som används i 4 kap. 1 § andra stycket IL om skattskyldigheten.

5 Undantagen från deklarationsskyldigheten

Fysisk person som under beskattningsåret inte har haft inkomst av aktiv näringsverksamhet, haft inkomster i inkomstslaget tjänst som endast består av folkpension och pensionstillskott eller allmän tilläggspension som inte är större än pensionstillskottet och överskottet i inkomstslaget tjänst inte överstiger vissa belopp, behöver enligt 2 kap. 6 § LSK inte lämna självdeklaration. Definitionen av aktiv och passiv näringsverksamhet finns i 2 kap. 23 § IL. Inkomst av näringsverksamhet här i landet i vilken den skattskyldige har arbetat i inte oväsentlig omfattning utgör aktiv näringsverksamhet. Den som i sin näringsverksamhet inte uppfyller aktivitetskravet bedriver passiv näringsverksamhet. Om verksamheten är aktiv eller passiv har betydelse för om den skattskyldige skall betala egenavgifter eller särskild löneskatt.

Deklarationspliktsgränsen bestäms av tjänsteinkomstens storlek i förhållande till prisbasbeloppet. Av 2 kap. 27 § IL framgår att med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret.

Bestämmelserna har som ovan sagts sin motsvarighet i 2 kap. 6 § GLSK. För taxeringarna till och med 2003 tillämpas en annan och högre procentsats av prisbasbeloppet enligt lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000–2003 års taxeringar. Den lagen tillämpas även i förhållande till LSK. Lagrådet har förordat att det i övergångsbestämmelserna görs en hänvisning till 1999 års lag vilket också skett. Att barnpension inte skall räknas som folkpension infördes 1976 i förtydligande syfte (prop. 1976/77:45).

Undantagen från deklarationsskyldigheten för fysiska personer gäller även för dödsbon.

6 Obligatorisk deklarationsskyldighet

Deklarationsskyldigheten, jfr sex punkter i 2 kap. 7 §, anknyter nära till bestämmelserna om skattskyldighet i 6 kap. IL samt 6 och 8 §§ SFL. Det är enligt regeringen naturligt eftersom skattskyldighet är en primär förutsättning för deklarationsskyldighet.

Punkt 1, som motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 1 gamla lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, GLSK, omfattar de juridiska personer som är deklarationsskyldiga oavsett om de har haft något överskott eller inte. Det innebär att deklarationsskyldighet föreligger även om avdragsgilla kostnader överstiger skattepliktiga intäkter, likaså om någon verksamhet inte har utövats under beskattningsåret. Aktiebolag och ekonomiska föreningar är ovillkorligt deklarationsskyldiga. En stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen är också ovillkorligt deklarationsskyldig. I lagtexten används termen familjestiftelse. Termen får sin definition genom en hänvisning till 8 § tredje stycket SFL.

Punkt 2 reglerar deklarationsskyldigheten för ideella föreningar. Det statliga grundavdraget för ideella föreningar som avses i 63 kap. 11 § IL är 15000 kronor. Deklarationspliktsgränsen har bestämts till samma belopp. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 2 GLSK.

Punkt 3, som motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 4 GLSK, omfattar andra juridiska personer än som tidigare nämnts och dödsbon. Texten har genomgått en redaktionell ändring med anledning av att förvärvskällebegreppet för juridiska personer har ändrats i samband med skattereformen 1990 och termen utmönstrats genom införande av inkomstskattelagen 1999. Efter skattereformen beskattas juridiska personer, förutom dödsbon, bara i inkomstslaget näringsverksamhet. Deklarationsskyldigheten inträder så snart intäkterna under beskattningsåret har uppgått till minst 100 kronor. Ett dödsbo skall inte lämna en särskild självdeklaration. Detsamma gäller för handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar om inte annat framgår av punkt 5. Ett svenskt handelsbolag är inte ett eget skattesubjekt till inkomstskatt och inte heller en europeisk ekonomisk intressegruppering. I stället beskattas bolagsmännen respektive medlemmarna för bolagets och grupperingens inkomst.

Den ovillkorliga deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag ersätts av en deklarationsskyldighet vid en intäkt på minst 100 kronor under beskattningsåret. Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag faller alltså under denna punkt.

Punkt 4, som motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 5 GLSK, reglerar juridiska personers skattskyldighet på grund av förmögenhet. Vilka juridiska personer som är skattskyldiga till statlig förmögenhetsskatt framgår av 6 och 8 §§ SFL. För att utröna om en juridisk person är skyldig att lämna en självdeklaration över förmögenhet måste först fastställas om den juridiska personen är skattskyldig enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt och därefter om värdet av den skattepliktiga förmögenheten överstiger fribeloppet.

Punkt 5 motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 6 GLSK. En juridisk person kan vara skyldig att betala statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på pensionskostnader. Detta gäller även handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Fastställande av underlaget för dessa skatter ingår i den årliga taxeringen (1 kap. 1 § första stycket 4–6 TL).

Punkt 6 är hämtad från 2 kap. 8 § första stycket 1 GLSK. Mot bakgrund av att en värdepappersfond utgör ett särskilt skattesubjekt vid inkomsttaxeringen, trots att fonden inte är en självständig juridisk person i civilrättslig mening (jfr 1 kap. 5 §), har införts en bestämmelse om att självdeklaration skall lämnas för fonderna (se prop. 1974:181 s. 39 och 46). I lagrådsremissen föreslogs att det av 19 kap. 1 § 5 skulle framgå att skyldigheten att lämna uppgifter för en värdepappersfond skall fullgöras av det fondbolag som sköter förvaltningen av fonden eller, om fonden har övergått till ett förvaringsinstitut, av detta. I samband med lagrådsföredragningen har nämnda bestämmelse i 19 kap. 1 § tagits bort och skyldigheten för bl.a. fondbolaget att lämna självdeklaration för värdepappersfonden i stället förts in i förevarande paragraf (prop. 2001/02:25 s. 159 ff.).

Vid bedömningen av deklarationsskyldighet som är beroende av att inkomsten eller förmögenheten uppgått till visst belopp skall hänsyn enligt inte tas till sådana intäkter och sådan förmögenhet som enligt inkomstskattelagen eller lagen om statlig förmögenhetsskatt inte är skattepliktig. Detta har betydelse bl.a. för de stiftelser som begär att bli undantagna från skattskyldighet för vissa intäkter eller viss förmögenhet. Sådana intäkter och eventuell förmögenhet skall i stället redovisas i en särskild uppgift.

En inkomst eller förmögenhet som inte skall beskattas här på grund av ett skatteavtal skall räknas med vid bedömningen av deklarationsskyldigheten (prop. 1990/91:5 s. 115 och 116).

7 Självdeklarationens innehåll

Självdeklarationen skall innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter. Härigenom blir det lättare att anpassa vilka uppgifter som skall lämnas efter behovet av uppgifter. Det är önskvärt bl.a. med hänsyn till den tekniska utvecklingen som i framtiden kan medföra att deklarationerna i större utsträckning kommer att lämnas på elektronisk väg. I självdeklarationen skall redovisas alla skattepliktiga intäkter och kostnader som är hänförliga till ett inkomstslag. Bestämmelsen är generellt utformad och någon särreglering för speciella situationer är i princip inte nödvändig. De särregleringar som finns i den gamla lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter återfinns därför inte i den nya lagen. Enligt t.ex. 2 kap. 17 § första stycket GLSK skulle en skattskyldig som avyttrat fast eller lös egendom eller betalat eller överlåtit lån i utländsk valuta lämna de uppgifter som behövdes för att beräkna kapitalvinsten. Enligt 2 kap. 23 § första stycket GLSK skulle den som i sin balansräkning redovisade pensionsutfästelser i självdeklarationen redovisa vad som avsåg sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt förelåg vid taxeringen. I LSK är dessa särregleringar borttagna. Sådana uppgifter skall ändå lämnas.

Även de avdragsgilla utgifter som inte kan hänföras till något inkomstslag, dvs. de allmänna avdragen redovisas i självdeklarationen.

Bestämmelser om vilka tillgångar och skulder som skall redovisas, liksom om skyldigheten att i självdeklarationen lämna de uppgifter som behövs för att kunna beräkna fastighetsskatt, avkastningsskatt, särskilda löneskatter, expansionsfondsskatt, egenavgifter, allmän löneavgift och pensionsgrundande inkomst. Bestämmelserna har utvidgats till att avse uppgifter för beräkning av fler skatter och avgifter än tidigare. Den deklarationsskyldige måste redovisa alla de uppgifter som skattemyndigheten behöver för att fatta riktiga beslut enligt den materiella skattelagstiftningen och bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst. För att en riktig taxering skall kunna ske och därefter ett korrekt beskattningsbeslut skall kunna fattas, måste skattemyndigheten få kännedom om alla förhållanden som är av betydelse för taxeringen. Uppgiftsskyldigheten är ytterst beroende av den materiella skattelagstiftningen. Den deklarationsskyldige måste lämna sådana upplysningar för att det objektivt sett skall kunna fastställas att han har rätt till avdrag för kostnaderna. Han måste upplysa om intäkter som han anser vara skattefria men där det finns utrymme för olika uppfattningar i frågan. Uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 1 § punkt 6 LSK kan ha avgörande betydelse när det gäller att bedöma om den skattskyldige har lämnat sådan oriktig uppgift som kan medföra eftertaxering enligt 4 kap. och skattetillägg enligt 5 kap. TL.

Lagrådet påpekade att bestämmelsen i den gamla lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter är formulerad på ett mindre förpliktande sätt (prop. 2001/02:25 s. 335 f.). Vad Lagrådet åsyftade är att det i den gamla lagen sägs att var och en bör, utöver vad som framgår av deklarationsformulären, meddela de ytterligare upplysningar som kan vara av betydelse för egen taxering. Lagrådet ansåg att en sådan mjukare formulering synes ha goda skäl för sig, eftersom det kan vara svårt för den skattskyldige att avgöra vilka uppgifter som skattemyndigheten anser sig behöva och det i många fall knappast ens låter sig på ett säkert sätt avgöra om en viss uppgift är behövlig eller inte. Lagrådet anförde vidare att en felbedömning i en sådan fråga skulle föranleda inte bara eftertaxering utan också skattetillägg, såsom antyds i specialmotiveringen, måste i många fall te sig otillfredsställande. Lagrådet förordade att punkten togs bort och att det i stället tillfogades ett nytt andra stycke som innehöll en bestämmelse om ytterligare uppgifter som den skatteskyldige ”bör” lämna.

Bestämmelsen i den gamla lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter är enligt regeringen till sin ordalydelse formulerad på ett mindre förpliktande sätt än den nya lagen. Den skattskyldige anses dock ha lämnat en oriktig uppgift i de fall han har underlåtit att lämna någon uppgift som behövs för att fatta t.ex. ett korrekt taxeringsbeslut. Konsekvenserna för den skattskyldige kan vara att eftertaxering sker eller att skattetillägg påförs. Det krävs inte att den oriktiga uppgiften har lämnats med uppsåt eller av oaktsamhet. I praktiken innebär det att den skattskyldige för att undgå t.ex. skattetillägg måste lämna alla uppgifter som behövs för att fatta riktiga taxerings- och beskattningsbara beslut samt beslut om pensionsgrundande inkomst. Regeringen anser därför att

bestämmelsen om vad en självdeklaration skall innehålla bör vara formulerad så att det framgår att den skattskyldige ”skall” lämna alla uppgifter som behövs för att fatta riktiga beslut, se härom Hermanson m.fl., Taxeringshandbok s. 86 ff. och s. 4:16:1 TL ff.

Ett barn vars skattepliktiga förmögenhet överstiger fribeloppet är självt deklarationsskyldigt för förmögenheten. Skall barnet inte lämna egen självdeklaration, skall barnets tillgångar och skulder räknas in i föräldrarnas skattepliktiga förmögenheter (se 21 § SFL). Med anledning av Lagrådets påpekande, (prop. 2001/02:25 s. 334), om deklarationsskyldigheten vid sambeskattning och utformningen av 2 kap. 3 § LSK har i förtydligande syfte ett tillägg gjorts om att det är tillräckligt att en av föräldrarna redovisar barnets förmögenhet om barnet inte skall lämna egen självdeklaration (prop. 2001/02:25 s. 163 f.).

Den som har fått en förtryckt deklarationsblankett är skyldig att göra de ändringar och de tillägg som behövs för att uppgifterna i deklarationen skall bli korrekta. Den som underlåter att korrigera felaktigheter och göra nödvändiga kompletteringar och detta medför ett felaktigt beslut kan påföras skattetillägg enligt 5 kap. TL och om det görs uppsåtligen eller av grov oaktsamhet dömas för brott enligt skattebrottslagen. I förhållande till lagrådremissen har i förtydligande syfte lagts till att det skall vara en sådan förtryckt blankett som avses i 4 kap. 2 § LSK.

8 Deklarationsförfarandet

Självdeklarationen skall lämnas enligt ett fastställt formulär. Det innebär endast att den skall vara uppställd på ett visst angivet sätt. Det innebär inte att den måste lämnas i pappersform utan den kan, vilket framgår av 4 §, också lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Lagrådet påpekade (prop. 2001/02:25 s. 339), att det av bestämmelsen inte framgår vem som skall fastställa formulären. Lagrådet konstaterade dock att föreskrifter i saken kan enligt 8 kap. 13 § regeringsformen meddelas genom verkställighetsföreskrifter av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen gjorde ingen annan bedömning (prop. 2001/02:25 s. 171). Om formulär för självdeklaration, elektronisk självdeklaration skogskonto, skogsskadekonto samt upphovsmannakonto se 3 kap. FLSK. I kapitlet finns t.ex. bestämmelser om förtryckta uppgifter och RSV:s rätt att föreskriva eller i enskilda fall medge att självdeklaration får lämnas i form av ett elektroniskt dokument.

En förtryckning av uppgifter minskar antalet registreringar och hanteringsåtgärder i skattemyndigheten. En förtryckning medför också fördelar från servicesynpunkt för alla deklarationsskyldiga. Det enda deklaranten behöver göra är att summera de kontrolluppgifter han själv har fått och kontrollera dessa mot de förtryckta uppgifterna. Därefter åligger det honom att rätta de felaktigheter som eventuellt finns och lägga till de uppgifter som saknas. Med hänsyn till den förenkling det innebär för såväl för den skattskyldige som skattemyndigheten förtrycks kontrolluppgifterna för alla fysiska personer och svenska dödsbon. Den blankett som skall användas dessa kategorier kallas allmän självdeklaration. En gemensam blankett innebär en stor fördel då den möjliggör för skatteförvaltningen att använda samma system vid kontroll av inkomstslagen tjänst och kapital avseende alla deklarationer som lämnas av fysiska personer och svenska dödsbon. Den allmänna självdeklarationen finns också utan förtryckta uppgifter. Den särskilda självdeklarationen används liksom tidigare av andra juridiska personer än svenska dödsbon. Även för värdepappersfonder används den särskilda självdeklarationen. De uppgifter som förtrycks är intäkter i inkomstslagen tjänst och kapital samt allmänna avdrag och underlag för fastighetsskatt, dvs. samma uppgifter som förtryckts på blanketten för den förenklade självdeklarationen. En fysisk person som är näringsidkare redovisar näringsverksamheten på en bilaga till självdeklarationen. På blanketten för den allmänna självdeklarationen redovisas endast överskottet eller underskottet av näringsverksamheten.

Näringsidkare som skall redovisa överskott eller underskott i inkomstslaget näringsverksamhet från en enskild firma med årsbokslut eller från ett svenskt handelsbolag föreslås lämna den redovisningen som tidigare, dvs. på särskilda bilagor att bifogas huvudblanketten eller via datamedia. Delägare i fåmansföretag lämnar vissa särskilda uppgifter i självdeklarationen som behövs för att tillämpa de så kallade 3:12-reglerna eller lättnadsreglerna. Det görs i en bilaga till den allmänna självdeklarationen. Det går inte att av kontrolluppgifterna avgöra till vilket inkomstslag en inkomst, pensionssparande samt tillgångar eller skulder som redovisas skall hänföras. Redovisningen i kontrolluppgiften sker endast per person och är inte uppdelad i olika inkomstslag. Förtryckning kan därför ske endast med ett totalbelopp. Förtryckning sker under antagande att all inkomst hör till inkomstslaget tjänst, att alla räntor samt tillgångar och skulder hör till inkomstslaget kapital samt att pensionssparande hör till allmänt avdrag. Om de förtryckta uppgifterna rätteligen skall redovisas under annat inkomstslag får den deklarationsskyldige själv omfördela beloppen till ett inkomstslag. Det är inte helt tillfredsställande men ett nödvändigt förfarande om en förtryckning skall kunna ske på ett smidigt sätt, prop. 2001/02:25 s. 74 ff.

Skattemyndigheten skall skicka ut en förtryckt blankett för allmän självdeklaration till alla som kan antas vara skyldiga att lämna en sådan självdeklaration. Detta skall göras före den 15 april taxeringsåret. Detta innebär att alla fysiska personer som kan antas vara deklarationsskyldiga skall få en förtryckt blankett med kända uppgifter. Även fysiska personer som bedriver näringsverksamhet skall således få en förtryckt blankett med de av skattemyndigheten kända uppgifterna. Det kan t.ex. röra sig om kapitalinkomster.

En förtryckt blankett för förenklad självdeklaration grundad på innehållet i inkomna kontrolluppgifter och övriga av skattemyndigheten kända uppgifter sänds från och med 1995 års taxering ut till samtliga berörda skattskyldiga före den 15 april taxeringsåret (prop. 1992/93:86).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer har bemyndigats att besluta vilka uppgifter som skall förtryckas i den allmänna självdeklarationen. I 2 kap. 11 § andra stycket GLSK angavs vilka uppgifter som skulle förtryckas. Avsikten är att det är samma uppgifter som är uppräknade där som skall förtryckas även på den allmänna självdeklarationen. Genom att överlåta regleringen till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer blir det enklare att komplettera bestämmelserna i takt med att kontrolluppgiftsskyldigheten och de tekniska förutsättningarna förändras. De uppgifter som skall förtryckas måste dock rymmas inom den ram som anges i 3 kap. 1 § LSK.

Självdeklarationen skall vara egenhändigt underskriven av den som är skyldig att lämna deklarationen eller av den som är behörig ställföreträdare. Vem som är behörig ställföreträdare framgår av 19 kap. 1 §.

Av 2 kap. 2 § GLSK framgick att deklarationen skall avges på heder och samvete. Av detta följer att en deklaration skall vara egenhändigt undertecknad och kan medföra straffansvar för osann försäkran (se 15 kap. 10 § brottsbalken). Kravet på heder och samvete har utmönstrats eftersom det inte har någon praktisk betydelse. Av det följer att ansvar enligt 15 kap. 10 § BrB inte längre kan utkrävas.

En självdeklaration skall efter medgivande kunna lämnas i form av ett elektroniskt dokument, dvs. på medium för automatiserad behandling. Medgivande skall kunna ges i enskilda fall men också generellt genom föreskrifter.

I andra stycket anges vad som är ett elektroniskt dokument. Definitionen av ett elektroniskt dokument härstammar ursprungligen från Lagrådets förslag till utformning av 12 a § tullagen (1987:1065), återgivet i prop. 1989/90:40 om tullregisterlag m.m.; en formulering som godtogs av departementschefen och riksdagen. Den nuvarande formuleringen i 2 kap. 2 § första och andra styckena i GLSK tillkom efter förslag av Lagrådet, återgivet i prop. 1996/97:100. Samma lydelse finns även i 10 kap. 26 § SBL.

Lagrådet påpekade (prop. 2001/02:25 s. 339 f.), att det torde behövas ett undantag från kravet på egenhändigt undertecknande för att självdeklarationen skall kunna lämnas i elektronisk form. Vidare föreslog Lagrådet en annan formulering av bestämmelsen bl.a. för att bättre täcka de situationer som avses. Regeringen har valt att behålla den särskilda definitionen av elektroniskt dokument men med en anpassning till nuvarande terminologi.

Den efter Lagrådets påpekande tillagda bestämmelsen att kravet på underskrift skall anses uppfyllt med elektroniska medel innebär att det krävs en kvalificerad elektronisk signatur. Detta följer av 17 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer (prop. 2001/02:25 s. 172).

9 Deklarationstidpunkt m.m.

Deklarationstidpunkten samordnas för alla deklarationsskyldiga till den 2 maj. Detta gäller oavsett om det är en allmän eller en särskild självdeklaration som skall lämnas. Endast personer som är bosatta utomlands eller som stadigvarande vistas där, t.ex. på grund av studier eller arbete, får lämna deklarationen vid ett senare tillfälle. Möjligheten att inkomma senare med deklarationen ges i dessa fall för att den förtryckta blanketten skall hinna komma fram och för att den deklarationsskyldige skall ha tid på sig att kontrollera och komplettera deklarationen.

I lagrådsremissen användes uttryckssättet ”annat än tillfälligt vistas utomlands” för att ange vilka som har utsträckt tid att inkomma med självdeklarationen. Lagrådet ansåg att det uttryckssättet inte uppfyllde rimliga krav på klarhet. Enligt Lagrådets mening borde en ändrad utformning av regeln övervägas så att den anknöt till lätt konstaterbara fakta. Lagrådet föreslog som ett alternativ att låta viss utsträckning av tiden gälla alla som befann sig utomlands den 2 maj och som därför har svårt att lämna deklarationen i tid.

Regeringen var inte beredd att låta alla som befinner sig utomlands den 2 maj få utsträckt tid för att lämna in sin självdeklaration. De som befinner sig utomlands av en semesterresa eller tjänsteresa har i regel haft möjlighet att planera på grund inlämnandet av självdeklarationen. Det är endast de fall då sådan möjlighet saknas som den utsträckta tiden skall gälla. Så är fallet när den deklarationsskyldige är bosatt utomlands eller, utan att ha sin hemvist där, stadigvarande vistas utomlands på grund av t.ex. studier eller arbete. I de fallen kan det ta lång tid innan deklarationsblanketten når den deklarationsskyldige. Det kan också ta lång tid att samla in och kontrollera alla uppgifter då man befinner sig på avstånd och det kan ta längre tid att återsända självdeklarationen till skattemyndigheten. Det är svårt att i lagtexten närmare ange vilka som skall omfattas. För att göra lagtexten tydligare har avgränsningen ändrats till att avse de som är bosatta eller stadigvarande vistas utomlands.

Elektroniska deklarationer får tas emot av RSV för en skattemyndighets räkning. Detta är en följd av att deklarationer som lämnas som ett elektroniskt dokument kommer att ges in till en mottagningsfunktion hos RSV.

Stiftelser, föreningar, registrerade trossamfund, svenska handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar skall lämna sådana särskilda uppgifter som skall lämnas på samma sätt som gäller för självdeklarationer. Det innebär t.ex. att de skall lämnas senast den 2 maj och att de efter medgivande från RSV kan lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Motsvarande bestämmelser finns för handelsbolag i 2 kap. 25 § tredje stycket den gamla lagen och för stiftelser i 2 kap. 26 § fjärde stycket den lagen.

Bestämmelser om anstånd med att lämna självdeklaration finns i 16 kap. LSK. Efter den 31 maj taxeringsåret får anstånd beviljas endast om det finns synnerliga skäl. Byråanstånd får inte beviljas längre än till och med den 15 juni under taxeringsåret.

10 Kontrolluppgifter m.m.

Bestämmelserna om kontrolluppgift är uppbyggda efter principen att först anges vad kontrolluppgift skall lämnas om och sedan för vem och av vem kontrolluppgift skall lämnas. Därefter anges eventuella undantag. Sist anges vilka uppgifter kontrolluppgiften skall innehålla.

Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst, näringsverksamhet, i näringsverksamhet, om ränta fordringsrätt och skuld, om avkastning och innehav av delägarrätter, om avyttring av delägarrätter och fordringsrätter, om vissa andra förhållanden, vid utlandstransaktioner m.m. finns bestämmelser i 6 kap. LSK ff.

Här kan erinras om att kontrolluppgift behöver inte lämnas om ränta eller utdelning under beskattningsåret understiger 100 kronor. Räntor och utdelningar som inte behöver redovisas i en kontrolluppgift är enligt 8 kap. 8 § IL skattefria om de inte uppgått till sammanlagt 500 kronor. Av 8 § framgår att hänsyn inte skall tas till sådana intäkter vid bedömningen om deklarationsskyldighet föreligger. Ränte- och utdelningsinkomster över 100 kronor för vilka kontrolluppgift har lämnats påverkar inte deklarationsskyldigheten.

11 Ikraftträdande m.m.

Den nya lagstiftningen, skall med vissa undantag, tillämpas första gången vid 2002 års taxering. Dir. 1995:12, SOU 1998:12, Ds 2000:70, prop. 2001/02:25, prop. 2001/02:36, prop. 2001/02:42, prop. 2001/02:45, prop. 2001/02:46, bet. 2001/02:SkU10, rskr. 2001/ 02:124.

Börje Leidhammar är verksam hos Ernst & Young och vid Karlstads universitet.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...