Skattenytt nr 3 2003 s. 166

Schablonbeskattning

Denna artikel handlar om schablonbeskattning. I artikeln redogörs översiktligt för Riksskatteverkets rapporter på området. Vidare diskuteras frågan om schablonbeskattning bör införas. Därutöver analyseras den schablon som Riksskatteverket har diskuterat. Artikeln utmynnar i slutsatsen att det kanske bör övervägas om det finns åtgärder som är mindre ingripande för de enskilda än schablonbeskattning som skulle kunna uppnå ett motsvarande resultat. En sådan åtgärd skulle ökade möjligheter till skönstaxering och skönsbeskattning kunna vara. Vidare konstateras att den av Riksskatteverket diskuterade schablonen innehåller en mängd frågor som behöver lösas innan schablonbeskattning kan införas.

1 Inledning1

Förra året kom Riksskatteverket med sin andra rapport om schablonbeskattning, Schablonbeskattning – en principskiss.2 Den schablonbeskattning som diskuteras i principskissen innebär att den skattskyldige betalar inkomstskatt på en schablonmässigt uppskattad inkomst i stället för på den verkliga inkomsten och mervärdesskatt på en schablonmässigt uppskattad omsättning i stället för på den verkliga omsättningen. Schablonbeskattningen motiveras främst av förenklingsskäl. I bästa fall antas den kunna leda till ett enklare skattesystem för de enskilda och en effektivare uppbörd av skatten, vilket i sin tur antas kunna leda till en ökad tilltro för skattesystemet.

Jag kom i kontakt med området schablonbeskattning när jag skrev remissvaret på principskissen för Juridiska institutionen vid Uppsala universitet. I samband med det upptäckte jag att schablonbeskattningen aktualiserar en rad intressanta såväl teoretiska som praktiska frågor. På grund av utrymmesskäl har jag i denna artikel endast kunna belysa ett fåtal av dessa frågor.

Artikeln är disponerad enligt följande. I avsnitt 2 diskuteras Riksskatteverkets rapporter om schablonbeskattning. I avsnitt 3 behandlas frågan om schablonbeskattning bör införas. Riksskatteverket tar inte ställning till denna fråga i sina rapporter. I avsnitt 4 analyseras den schablon som Riksskatteverket har föreslagit i sin principskiss. Därefter, i avsnitt 5, diskuteras mervärdesskatterättsliga frågor. Slutligen följer några avslutande kommentar.

Ett varmt tack till professor Nils Mattsson, professor emeritus Leif Mutén, docent Kristina Ståhl, jur. dr Magnus Alhager, jur. dr Leif Gäverth, skattejuristerna vid Riksskatteverket Klas Innerstedt, Sune E. Jansson och Monica Linder, doktorand Mona Aldestam och jur. kand. Per Appelqvist, som alla framförde värdefulla synpunkter på en tidigare version av detta manus under ett seminarium i november 2002 vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.

RSV 2002:3.

2 Riksskatteverkets rapporter om schablonbeskattning

2.1 Bakgrund

Riksskatteverket har utrett schablonbeskattning i två rapporter, Schablonbeskattning – Kartläggningspromemoria (RSV Rapport 2000:12) och Schablonbeskattning – en principskiss (RSV Rapport 2002:3). Kartläggningspromemorian utgör en förstudie till om det kunde vara av intresse att närmare undersöka hur schabloner för beskattningen kunde utformas. Riksskatteverkets slutsats i kartläggningspromemorian var att det fanns tillräckligt starka skäl för att gå vidare och överväga om schabloner borde införas och hur de i så fall skulle utformas.3

Riksskatteverkets principskiss visar hur ett regelverk för schabloner kan utformas.4 Riksskatteverket har därvid inte tagit ställning till frågan om schabloner bör införas eller inte.5 Däremot förespråkas ett sådant ställningstagande i principskissen.6 Schablonbeskattning skulle i så fall kunna införas tidigast från inkomståret 2004 (taxeringsåret 2005).7

RSV 2000:12 s. 3 jfr s. 6.

RSV 2002:3 s. 7.

RSV 2002:3 s. 7.

RSV 2002:3 s. 7.

RSV 2002:3 s. 8.

2.2 Riksskatteverkets kartläggningspromemoria, RSV Rapport 2000:12

Riksskatteverkets kartläggningspromemoria bygger på ett tänkt flödesschema som innebär att komplexa skatteregler leder till oavsiktliga fel, försvårad kontroll och ökat skatteundandragande, vilket i sin tur leder till minskad systemacceptans.8 En hypotetisk lösning på dessa problem är att de komplexa skattereglerna ersätts av ett enkelt, schabloniserat system. På så sätt undanröjs grunden för det negativa flödet. Denna åtgärd antas leda till färre oavsiktliga fel, underlättad kontroll och minskat skatteundandragande. Kartläggningspromemorian inriktas på schablonbeskattning i mindre företag.9

I kartläggningspromemorian analyseras schablonbeskattningen utifrån vissa för skattesystemet grundläggande principer. Schabloner konstateras därvid inte vara förenliga med skatteförmågeprincipen, eftersom hänsyn inte tas till den verkliga skatteförmågan.10 Om hänsyn tas till den verkliga skatteförmågan går, enligt Riksskatteverket, enkelheten förlorad.11 Systemet riskerar då att bli lika komplicerat som beskattning inom ramen för det ordinarie skattesystemet.12 Däremot anser Riksskatteverket att skatteförmågeprincipen kan tillgodoses i tillräcklig utsträckning under förutsättning schablonerna utformas på rätt sätt.13

En annan för skattesystemet grundläggande princip som analyseras är likformighetsprincipen,14 vilken enligt Riksskatteverket innefattar att beskattningen blir rättvis.15 Utgångspunkten i Riksskatteverkets resonemang är att de ordinarie bestämmelser som är frivilliga för enskilda näringsidkare att tillämpa och som syftar till att uppnå neutralitet mellan olika företagsformer, såsom reglerna om expansionsfonder, tillämpas i mycket liten utsträckning.16 Enligt verket missgynnar dessa regler personer som på grund av bristande information och kontakter eller av ekonomiska och moraliska skäl inte utnyttjar dessa möjligheter till lägre skatt.17 Schablonbeskattning skulle, om jag förstår Riksskatteverket rätt, undanröja missgynnandet av dessa personer.18 På så sätt skulle schablonbeskattning vara åtminstone lika rättvis som det komplicerade ordinarie skattesystemet. Även rättviseaspekter mellan dem som omfattas och dem som inte omfattas av schablonbeskattningen diskuteras. Därvid konstateras att för låga schabloner kan uppfattas som orättvisa av dem som inte får tillämpa schablonen.19 Omvänt kan för höga schabloner uppfattas som orättvisa av dem som måste tillämpa dem.20 Slutsatsen torde vara att schablonerna bör utformas så att beskattningsresultatet blir så nära beskattning enligt det ordinarie systemet som möjligt.

Schablonbeskattningen diskuteras också utifrån rättssäkerhetsperspektivet.21 Med rättssäkerhet avses i detta sammanhang att rättstillämpningen inte får vara godtycklig.22 Ett godtyckligt system antas leda till att rättstillämpningen inte blir förutsebar och förlorar sin legitimitet i förhållande till medborgarna.23 Riksskatteverket anser att schablonbeskattning är positiv utifrån rättssäkerhetsperspektiv, under förutsättning att schablonerna utformas på ett sådant sätt att de är enkla att tillämpa och svåra att kringgå.24 Riksskatteverket konstaterar:

RSV 2000:12 s. 14.

”Att schabloner sedan inte är rättvisa i betydelsen att de avspeglar en beskattning av den verkliga nettovinsten är en annan fråga, rättssäkra får de i vart fall anses vara och de medför enhetlighet i betydelsen likabehandling av alla berörda skattskyldiga.”25

Det tyngsta argumentet för att fortsätta studera och överväga schabloner är enligt Riksskatteverket att schablonbeskattning antas kunna bidra till att tilltron till skattesystemet ökar,26 vilket anses viktigt på grund av att denna tilltro antas minska.27 Tilltrosminskningen förklaras med att skattsystemet är svåröverskådligt och att allmänheten har lågt förtroende för att skatteförvaltningen har möjlighet att bekämpa skatteundandragande och fusk.28 Riksskatteverket uttalar:

RSV 2000:12 s. 39.

”Kraftiga motåtgärder måste sättas in för att möta skattefusk och motverka illojal konkurrens. Något annat vore på sikt förödande för systemtilltron. [...] Mot denna bakgrund är det viktigt att pröva alla alternativ som kan medföra att systemtilliten ökar. Schabloner kan då vara ett alternativ.”29

I Riksskatteverkets kartläggningspromemoria framkommer således att det klart övervägande skälet för att utreda schablonbeskattning närmare är att stävja skatteundandragande, skattefusk och illojal konkurrens. Det framstår, enligt min uppfattning, som att den brist på systemtilltro som antas orsakas av dagens skattesystem och skatteförvaltning, inte i sig utgör det största problemet. Ett större problem torde det vara att bristen kan antas generera ytterligare skattefusk, vilket leder till minskade intäkter för staten.30 Behovet av att minska fusket förefaller överskugga det faktum att schablonbeskattningen inte ligger helt i linje med de för skattesystemet centrala principerna om skatteförmåga, likformighet, rättvisa och kanske i någon mån även rättssäkerhet.

RSV 2000:12 s. 4.

RSV 2000:12 s. 4–5.

RSV 2000:12 s. 12.

RSV 2000:12 s. 12.

RSV 2000:12 s. 12.

RSV 2000:12 s. 3.

Närmare om likformighetsprincipen i skatterätten, se Påhlsson, Robert, Riksskatteverkets rekommendationer. Allmänna råd och andra uttalanden på skatteområdet, Uppsala 1995 s. 136–138.

RSV 2000:12 s. 12. Närmare om skatterättvisa, se Gunnarsson, Åsa, Skatterättvisa, Uppsala 1995, som även behandlar skatteförmågeprincipen.

RSV 2000:12 s. 13.

RSV 2000:12 s. 13.

RSV 2000:12 s. 13.

RSV 2000:12 s. 13.

RSV 2000:12 s. 13.

Närmare om rättssäkerhet i skatterätten, se Alhager, Magnus, Dispens från inkomstskatt, Uppsala 1999 s. 152–156.

RSV 2000:12 s. 14.

RSV 2000:12 s. 14.

RSV 2000:12 s. 14.

RSV 2000:12 s. 39. Se vidare Jansson, Sune E., och Sundwall, Göran, Schablonbeskattning av småföretag, Svensk skattetidning 2001 s. 22–28, som innehåller en intressant argumentation för att undersöka schablonbeskattning närmare (Cit. Jansson/Sundwall 2001).

RSV 2000:12 s. 39.

RSV 2000:12 s. 39.

Se även Jansson/Sundwall 2001 s. 24.

2.3 Schablonbeskattning? – en principskiss, RSV Rapport 2002:3

Riksskatteverkets rapport Schablonbeskattning? – en principskiss utgår från ungefär samma antaganden som kartläggningspromemorian.31 Vidare understryks att skatteförvaltningens kontroll av små företag, särkilt sådana i kontantbranscher, i många avseenden har misslyckats.32

Vid utarbetandet av en lämplig schablon har Riksskatteverket försökt åstadkomma en hög grad av schablonisering och förenkling.33 Denna målsättning har emellertid inte till fullo realiserats i principskissen, eftersom jämkning har ansetts nödvändig i vissa fall, såsom när den skattskyldiges verksamhet går med förlust eller schablonen av andra skäl slår fel.34 I dessa fall har andra skäl än enkelhet ansetts väga tyngre.35

Den föreslagna schablonen bygger på grundvariabeln antal verksamma. Företaget påförs för varje verksam person ett schablonbelopp som ligger till grund för uttaget av skatter och avgifter.36 Skatteförvaltningen skall i detta sammanhang ha viss frihet att uppskatta antalet anställda. I principskissen nämns som exempel att det torde vara omöjligt att driva en pizzeria med normalt öppethållande med mindre än totalt två årsarbetskrafter, varför en sådan verksamhet generellt bör påföras två schablonbelopp.37 Antal anställda föreslås kunna brytas ned i en fjärdedels årsarbetskraft.38 Riksskatteverket beskriver tillämpningen av schablonen på följande sätt:

RSV 2002:3 s. 26.

”Schablonen innebär på inkomstsidan att en viss verksamhet ska påföras skatt och avgifter motsvarande en inkomst om x kronor. Från detta belopp avräknas sedan skatten på en inkomst om y kronor som redovisats öppet som löner för anställda. För resterande belopp ska den eller de som står som ägare av verksamheten, eller bolaget i fråga, beskattas.”39

Hur schablonen är tänkt att tillämpas är inte helt okomplicerat att utläsa. Som jag uppfattar det skall först verksamhetens totala inkomst räknas ut baserad på schablonen antal verksamma. Från verksamhetens totala inkomst avräknas inkomst som är hänförlig till de anställdas löner. Om den schablonmässigt uppskattade inkomsten är 30 och de anställdas löner är 10, återstår således 20. Dessa 20 skall hänföras till ägarna till verksamheten eller bolaget.40 Motsvarande synsätt kan enligt Riksskatteverket anläggas på mervärdesskatten.41

Schablonbeskattningen i principskissen förslås endast omfatta vissa kategorier av företag i vissa branscher. Avgränsningen till vissa branscher motiveras med att schablonfelet i vissa andra branscher riskerar bli så stort att schablonregler inte kan anses lämpliga.42 Schablonbeskattning anses särskilt olämplig för komplexa verksamheter.43 Däremot anses det vara enklare att finna schabloner för arbetsintensiva och huvudsakligen tjänsteproducerande verksamheter eller varuproducerande verksamheter med en produkt eller ett litet antal likartade produkter.44 Som exempel nämns i principskissen bagerier, kaféer, frisörer, pizzerior, vissa hantverkare och smågodisbutiker.45 I ett inledningsskede föreslås schablonbeskattning tillämpas på exempelvis frisörer, pizzerior och smågodisbutiker.46 I principskissen konstateras att det finns ett samband mellan företags storlek och deras verksamheters komplexitet.47 Enligt Riksskatteverket bör schablonbeskattning därför endast tillämpas på småföretag, vilket definieras som företag med högst fyra verksamma personer mätt i årsarbetskrafter.48

Schablonbeskattningen föreslås vara obligatorisk på inkomstskattens område.49 På mervärdesskattens område föreslås den vara frivillig, eftersom EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv50 inte lämnar utrymme för obligatorisk schablonbeskattning.51

Som ovan nämnts innehåller principskissen möjligheter till jämkning. Riksskatteverket konstaterar att regler om jämkning medför att systemet blir mindre enkelt, att administrationen av systemet kompliceras och att företaget får svårare att beräkna skatteutfallet.52 Trots detta diskuteras en rad jämkningsgrunder. Dessa motiveras främst med att det med hänsyn till den enskildes skatteförmåga måste finnas vissa ventiler i systemet.53 Möjligheten till jämkning utgör således ett sådant hänsynstagande till skatteförmågeprincipen som efterfrågas i kartläggningspromemorian.54 Jämkning kan exempelvis ske om antalet verksamma varierar under året, med hänsyn till arbetstidens förläggning och på grund av oförutsedda händelser såsom t.ex. brand.55

De kanske intressantaste jämkningsgrunderna avser över- respektive underomsättning och över- respektive underlönsamhet. Skall jämkning av schabloninkomsten ske om omsättningen är högre eller lägre än den som schablonen bygger på? Och skall jämkning kunna ske om företagets lönsamhet ligger under den lönsamhet som normalt förekommer inom branschen? Den lösning som diskuteras i principskissen är att jämkning skall kunna ske om omsättningen avviker väsentligt uppåt eller nedåt från den i branschen genomsnittliga omsättningen.56 Om den genomsnittliga omsättningen är 3,9 kan jämkning ske om avvikelsen uppåt eller nedåt är mer än 0,3.57 Om Riksskatteverkets siffror tillämpas generellt innebär detta att en avvikelse på knappt åtta procent accepteras. Lönsamheten avser företagets resultat, d.v.s. omsättningen (intäkterna) med hänsyn tagen till företagets kostnader. Denna kan avvika i förhållande till den för branschen genomsnittliga lönsamhet som använts vid fastställandet av schablonen. Enligt Riksskatteverket bör jämkning kunna ske på motsvarande sätt som vid över- eller underomsättning.58 Däremot bör, enligt Riksskatteverket, någon jämkning inte ske i de fall de faktiska lönerna markant avviker från de löner som legat till grund för fastställandet av schablonen.59 Eftersom emellertid lönsamheten kan minska markant om de faktiska lönerna är mycket höga och jämkning på grund av underlönsamhet kan medges i vissa fall, torde höga faktiska löner, som jag förstår det, trots detta indirekt kunna medföra jämkning. Enligt Riksskatteverket bör bevisbördan vid jämkning ligga på den skattskyldige. Riksskatteverket uttalar:

RSV 2002:3 s. 35.

”Det är inte skattemyndigheten som ska visa att schablonen är korrekt utan den skattskyldige som när han vill jämka schablonen ska visa att den är fel.”60

Hur bevisbördan skall placeras vid jämkning på grund av överomsättning eller överlönsamhet framgår inte klart av principskissen. Man skulle kunna tänka sig att bevisbördan då borde ligga på skattemyndigheten på så sätt att skattemyndigheten skall visa att schablonen är fel. I principskissen uttalas emellertid att företaget är skyldigt att ta initiativ till jämkning, eftersom det är företaget som först får kännedom om att en större avvikelse från beräknat underlag för schablonen föreligger.61 Det kan noteras att en sådan ordning ställer förhållandevis höga krav på företagen. De torde nämligen inte endast behöva hålla sig informerade om sin egen omsättning och lönsamhet, utan även om det underlag Riksskatteverket har använt sig av för fastställande av schablonen.

RSV 2002:3 s. 9.

RSV 2002:3 s. 10.

RSV 2002:3 s. 23.

RSV 2002:3 s. 31.

RSV 2002:3 s. 23.

RSV 2002:3 s. 24.

RSV 2002:3 s. 24.

RSV 2002:3 s. 24.

Se även 2002:3 s. 27.

RSV 2002:3 s. 26.

RSV 2002:3 s. 28.

RSV 2002:3 s. 28.

RSV 2002:3 s. 28.

RSV 2002:3 s. 28.

RSV 2002:3 s. 28.

RSV 2002:3 s. 29.

RSV 2002:3 s. 29.

RSV 2002:3 s. 30.

Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas omsättningsskatter (EGT nr L 145 13.6.1977 s. 1).

RSV 2002:3 s. 49–50.

RSV 2002:3 s. 31.

RSV 2002:3 s. 31.

RSV 2000:12 s. 3.

RSV 2002:3 s. 31–33.

RSV 2002:3 s. 34.

RSV 2002:3 s. 34.

RSV 2002:3 s. 34.

RSV 2002:3 s. 34.

RSV 2002:3 s. 36.

3 Bör schablonbeskattning införas?

3.1 Effektivare uppbörd av skatt och förenkling för de skattskyldiga – förenliga eller oförenliga syften?

I principskissen framhålls på ett flertal ställen att systemet med schablonbeskattning skall leda till ökad enkelhet både för skatteförvaltningen och för de enskilda.62 En intressant fråga är om syftet att effektivisera uppbörden av skatten är förenligt med syftet att förenkla för de skattskyldiga.

Generellt förefaller syftena att förenkla och effektivisera uppbörden av skatten och att förenkla för de skattskyldiga vara möjliga att förena. Ett sätt att uppfylla båda dessa syften skulle vara att införa en låg skattesats på alla inkomster utan möjlighet till avdrag. De skattskyldiga skulle i ett sådant fall inte ha något stort incitament att inte deklarera inkomsterna, varför uppbörden av skatten skulle kunna ske i enlighet med deklarationen.

Det problem som Riksskatteverkets rapporter avser är emellertid att den skattskyldige över huvud taget inte deklarerar eller underlåter att deklarera vissa inkomster. Det är knappast troligt att dessa personer inte deklarerar på grund av att det är för svårt att deklarera, eller utelämnar en del av inkomsterna på grund av att det skulle vara lättare att deklarera exempelvis 100 000 kr i stället för 1 000 000 kr. Enligt min uppfattning framstår det därför som tveksamt att de problem med att vissa skattskyldiga utelämnar vissa inkomster vid deklarationen beror på att skattesystemet är komplicerat.

Trots att de problem principskissen avser avhjälpa troligen inte beror på att de ordinarie skattereglerna är för komplicerade, kommer en konsekvens av en schablonbeskattning kunna vara att skattereglerna blir enklare för de näringsidkare som omfattas av schablonbeskattningen. Det är emellertid inte självklart att så är fallet, utan om någon förenkling för de skattskyldiga uppnås beror på utformningen av schablonerna. Om det finns olika schabloner för varje bransch och dessutom olika schabloner inom samma bransch beroende på exempelvis lokala och regionala skillnader, verksamhetsinriktning och liknande, kan nya problem uppstå för de skattskyldiga beträffande vilken schablon som skall tillämpas och hur denna skall tillämpas. För att syftet enkelhet för de skattskyldiga skall kunna förenas med enkelheten för det allmänna med uppbörd av skatten måste schablonen eller schablonerna utformas på ett enkelt sätt. Detta torde kunna medföra att schablonerna inte kan vara särskilt förfinade utan måste vara förhållandevis grova.

Eftersom schablonbeskattning inte nödvändigtvis uppfyller förenkling både för det allmänna och de skattskyldiga, framstår det som lämpligt att rangordna dessa båda syften. På så sätt kan ett syfte prioriteras när det inte är möjligt att uppfylla båda syftena i samma utsträckning. Det huvudsakliga syftet i principskissen förefaller vara enkelhet för det allmänna om därmed en effektivare uppbörd av skatt.63 Enkelheten för de skattskyldiga tycks vara ett underordnat syfte, som främst skall förverkligas för att öka skattemoralen och respekten för skattesystemet.64

Se RSV 2002:3 s. 8, 48 och 60.

Se t.ex. RSV 2002:3 s. 9.

Se RSV 2002:3 s. 9 och RSV 2000:12 s. 3.

3.2 Särregler eller allmänna regler

Frågan om särregler eller allmänna regler skall användas diskuteras ofta i samband med lagstiftningsprocessen. Exempelvis uttalas i prop. 1999/2000:15, Avskaffade stoppregler:

Prop. 1999/2000:15 s. 35.

”En grundläggande tanke är att skattesystemet skall vara neutralt och att skattereglerna så långt som möjligt skall vara generella. Särlagstiftning för en viss kategori näringsidkare eller ägargrupp bör alltså om möjligt undvikas. Dessutom bör regler vara så enkla som möjligt. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är en viktig åtgärd – både ur praktisk och principiell synpunkt – att så långt som möjligt avskaffa de regler som finns för fåmansföretagen och de fåmansägda handelsbolagen. En förutsättning för slopande av de olika reglerna är dock att en korrekt beskattning kan ske inom det vanliga systemets ram och att inte obehöriga skatteförmåner kan befaras uppkomma i alltför stor utsträckning.”65

I SOU 2002:52, Beskattning av småföretag, Betänkande från 3:12-utredningen, konstateras:

SOU 2002:52 s. 122.

”Sammanfattningsvis kan således konstateras att det inte är möjligt att inom ramen för de allmänna reglerna komma till rätta med problemet att på ett materiellt tillfredsställande sätt beskatta ersättning för arbetsinkomster i fåmansföretag. Någon form av särreglering synes ofrånkomlig så länge skattesystemets grundstruktur innefattar en lägre beskattning av kapitalinkomster än av arbetsinkomster.”66

I prop. 1999/2000:15 och SOU 2002:52 är problemen snarlika dem som diskuteras i principskissen. De avser nämligen de områden där det anses behövas särregler för småföretagare på grund av att en tillämpning av de ordinarie skattereglerna – även med tillämpning av skatteflyktslagen eller genomsynsprincipen – inte ger ett tillfredsställande materiellt beskattningsresultat. Detta är inte fallet beträffande de områden som föreslås omfattas av schablonbeskattningen. På dessa områden skulle nämligen en tillämpning av vanliga skatteregler ge ett materiellt tillfredsställande resultat. Problemet är, som ovan nyss nämnts, i stället att vissa skattskyldiga underlåter att deklarera vissa inkomster. Av detta skäl är det inte heller relevant att diskutera schablonbeskattningen som ett alternativ till en ökad tillämpning av skatteflyktslagen eller genomsynsprincipen. Motsvarande torde gälla för paralleller med motiven för reglerna om räntefördelning, vilka ju i huvudsak är konstruerade som 3:12-reglerna (numera 57 kap. IL) fastän omvänt, på så sätt att sådant som egentligen skulle beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet i stället beskattas i inkomstslaget kapital.67

De stoppregler som avskaffades till följd av prop. 1999/2000:15 syftade till att ge ett så oförmånligt resultat att de skattskyldiga skulle avhålla sig från att vidta vissa dispositioner.68 Den i rapporten diskuterade schablonbeskattningen leder inte till motsvarande oförmånliga resultat, utan förefaller i stället syfta till att beskattningsresultaten i större utsträckning skall bli materiellt riktiga. På så sätt skiljer sig schablonbeskattningen från de tidigare stoppreglerna på fåmansföretagsbeskattningens område.

Av citatet ovan ur prop. 1999/2000:15 framgår vissa allmänna målsättningar beträffande om skatteregler bör vara allmänna eller inte och i vilken mån särregler bör användas. Enligt citatet skall skattereglerna så långt som möjligt vara allmänna, vilket enligt citatet leder till att särlagstiftning så långt som möjligt bör undvikas. Förutsättningen för att de allmänna bestämmelserna skall kunna tillämpas är dock att en korrekt beskattning kan ske inom det vanliga systemets ram och att inte obehöriga skatteförmåner kan befaras uppkomma i alltför stor utsträckning. Tjernberg framhåller att särbehandling för en viss grupp skattskyldiga endast är motiverad om allmänna regler inte anses tillräckliga och osäkerhet föreligger om tillämpningen av allmänna regler.69 I dessa fall är det, enligt Tjernberg, angeläget att särbehandling inte försvårar för en viss grupp skattskyldiga att bedriva ekonomisk verksamhet inom ramarna för allmänna skatterättsliga regler under lika former som övriga skattskyldiga.70

Om utgångspunkten för skattesystemet är att reglerna så långt som möjligt bör vara allmänna och att särregler om möjligt bör undvikas, torde utgångspunkten vara att den särbehandling som schablonbeskattningen innebär för vissa kategorier av näringsidkare inte borde införas. Schablonbeskattning torde dock ändå kunna vara berättigad under vissa ovan angivna förutsättningar. Det kan, enligt min uppfattning, konstateras att en korrekt beskattning faktiskt kan ske inom ramen för det ordinarie systemet. En fråga är därför om en beskattning inom ramen för det ordinarie systemet leder till obehöriga skatteförmåner. Detta uttalande syftar troligen på att en beskattning inom ramen för det ordinarie systemet leder till att vissa skattskyldiga, som kan välja om de vill ha sin ersättning i form av utdelning eller lön, anses få obehöriga skatteförmåner i förhållande till arbetstagare som inte har denna valmöjlighet. Schablonbeskattningen avser inte att avhjälpa några motsvarande skatteförmåner, utan torde, som ovan nämnts, snarare vara motiverad av ett antaget deklarationsfusk inom vissa branscher.

Det utrymme Tjernberg diskuterar för särregler för vissa grupper av näringsidkare är mer generellt definierat, eftersom han öppnar upp för särregler när allmänna regler inte anses tillräckliga och när osäkerhet föreligger om tillämpningen av allmänna regler. Utifrån domarperspektivet föreligger det knappast något särskild osäkerhet om tillämpningen av allmänna regler just inom de branscher som föreslås omfattas av schablonbeskattningen. Utifrån de skattskyldigas perspektiv kan det däremot anses föreligga osäkerhet om tillämpningen av allmänna regler, under förutsättning att Riksskatteverkets syfte att förenkla beskattningen för de enskilda grundar sig på ett verkligt och faktiskt problem för den föreslagna målgruppen att fullgöra sina skyldigheter inom ramen för det ordinarie systemet. I så fall skulle denna osäkerhet kunna motivera särregler för den tänkta målgruppen.

De ovan nämnda uttalandena ger inte något stöd för att införa materiella särregler på grund av problem med uppbörden av skatten och kontrollsvårigheter hos vissa kategorier av skattskyldiga. Enligt min uppfattning skulle det ändå kunna vara motiverat att införa särregler av detta skäl, eftersom en effektiv uppbörd av skatt utgör ett viktigt allmänt intresse. I ett sådant fall bör dock, enligt min uppfattning, undersökas om det finns någon åtgärd som är mindre ingripande än schablonbeskattning genom vilken motsvarande resultat uppnås.71 Sådana alternativ diskuteras i de härefter följande två avsnitten.

Se 33 kap. IL.

Se t.ex. prop. 1999/2000:15 s. 30

Tjernberg, Mats, Fåmansaktiebolag – en skatterättslig studie av alternativen särreglering och allmän reglering för beskattning av fåmansaktiebolag och dess ägare m.fl., Uppsala 1999 s. 72 (Cit. Tjernberg 1999).

Tjernberg 1999 s. 72.

Se Warnling-Nerep, Wiweka, En introduktion till förvaltningsrätten, 5 uppl., Stockholm 2001 s. 79 (Cit. Warnling-Nerep 2001).

3.4 Materiell eller processuell reglering

Schablonbeskattningen går ut på att den materiella skatterätten skall ändras. En grundläggande fråga är därför om skatteuttaget bör underlättas genom förändringar i den processuella eller materiella regleringen.

Redan nu finns möjlighet att påföra skatt enligt en schablonmässig uppskattning genom skönstaxering och skönsbeskattning.72 Denna möjlighet föreligger både för inkomstskatt och mervärdesskatt,73 vilka är de skatter principskissen avser.74 Skönstaxering och skönsbeskattning aktualiseras när de uppgifter den skattskyldige har lämnat är så bristfälliga att något beskattningsbeslut inte kan fattas på grundval av den skattskyldiges uppgifter.75 Möjligheten till skönstaxering eller skönsbeskattning återfinns inom ramen för den processuella regleringen. Ett alternativ till att ändra den materiella rätten skulle kunna vara att utvidga möjligheten till skönstaxering och skönsbeskattning och eventuellt utgå ifrån de i principskissen framlagda schablonerna.

Vid en avvägning mellan om den materiella eller den processuella regleringen bör ändras framstår det som avgörande vilket intresse som sätts i första hand. Skall man utgå ifrån att den enskilde fuskar med skatten och därför utforma de materiella skattereglerna utifrån detta? Eller skall man utgå ifrån att den enskilde fullgör vad han eller hon skall och sedan ha korrigeringsmöjligheter att ingripa med när den enskilde inte fullgör sina skyldigheter? I det förra fallet förefaller en förändring av de materiella reglerna lämplig och i det senare en förändring av de processuella bestämmelserna. Från perspektivet att förenkla skatteuttaget för skatteförvaltningen framstår det förra alternativet, d.v.s. att införa en schablonbeskattning, som lämpligast. Med ett större beaktande av den enskilda företagarens intressen, samtidigt som det allmänna intresset att på ett effektivt sätt samla in skatt beaktas, kan en förändring och effektivisering av skönstaxerings- och skönsbeskattningsförfarandet eventuellt vara ett mer ändamålsenligt alternativ.

4 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324), TL, och 15 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL).

4 kap. 3 § TL och 15 kap. 3 § SBL.

RSV 2002:3 s. 8.

4 kap. 3 § TL och 15 kap. 3 § SBL.

3.5 Ökad kontroll m.m. som alternativ

Att ge upp kampen mot skattefusk och därmed acceptera ett utbrett fusk i vissa branscher framstår enligt min uppfattning, liksom enligt Riksskatteverkets, som uteslutet.76 Det förefaller därför angeläget att förbättra möjligheterna till skattekontroll, genom att tillhandahålla skatteförvaltningen mer resurser för att förbättra skattekontrollen. Detta framstår som nödvändigt, oavsett om ett system med schablonbeskattning införs eller inte.

Det kan finnas skäl att överväga varför det kan antas förekomma ett utbrett fusk i vissa branscher. I exempelvis frisör- och pizzeriabranschen framstår detta som uppenbart: Aktörerna konkurrerar genom att sänka priserna och priserna har nu nått en sådan nivå att branscherna inte torde kunna vara lönsamma med bibehållen prisnivå om alla skatter och avgifter betalades. En ökad effektivitet beträffande skatteuttaget på dessa områden kommer att leda till högre priser, samtidigt som de som tar risker med att ändå fuska med skatten kommer att ha ännu mer att tjäna på det. Ett alternativ som kanske skulle kunna övervägas är om dessa branscher på grund av att de är hårt konkurrensutsatta eventuellt borde beredas skattelättnader för att ha en möjlighet att både konkurrera och betala sina skatter. Även om skattelättnader skulle införas, skulle det emellertid ändå vara mer lönsamt att inte betala någon skatt alls. Skattelättnader för konkurrensutsatta branscher löser således inte problemet, utan måste i så fall kombineras med konkreta åtgärder mot skattefusk. Skattelättnader för vissa konkurrensutsatta branscher skulle, liksom schablonbeskattningen, utgöra särregler. De skulle således strida mot den i förarbetena ovan nämnda målsättningen att skattereglerna så långt som möjligt skall vara generella. Det är därför tveksamt om en skattesänkning för vissa branscher skulle vara en bättre åtgärd än schablonbeskattning för att lindra de problem schablonbeskattningen antas kunna avhjälpa.

RSV 2002:3 s. 53.

3.6 Slutsatser

Oavsett utifrån vilken utgångspunkt förslaget i principskissen betraktas kan konstateras att ett införande av schablonbeskattning är en förhållandevis ingripande åtgärd, eftersom den kan anses bygga på en presumtion om att den skattskyldige fuskar med skatten.77 Schablonbeskattningen skapar dessutom särregler för vissa branscher, samtidigt som den endast delvis kan anses uppfylla för skattesystemet centrala principer om likformighet, rättvisa och skatteförmåga.

I sådana situationer bör det, enligt min uppfattning, alltid övervägas om det finns alternativ som är mindre ingripande för den enskilde men uppnår samma eller motsvarande resultat (ett utflöde av proportionalitetsprincipen).78 Jag tror att man skulle kunna uppnå ett motsvarande resultat genom att utvidga möjligheterna till skönstaxering och skönsbeskattning kombinerat med att skatteförvaltningen tillhandahålls ökade resurser för kontroll. Jag tror också att de schabloner som Riksskatteverket har utarbetat i principskissen kan komma till god användning som ett verktyg för att skönsmässigt uppskatta inkomsten. Jag är därför tveksam till att införa schablonbeskattning i den materiella rätten, men anser att det däremot kan vara lämpligt att använda schabloner i förfarandet vid taxerings- och beskattningsarbetet.

Se RSV 2002:3 s. 26.

Se Warnling-Nerep 2001 s. 79.

4 Utformning av schabloner

Som framgått av diskussionen ovan anser jag i första hand att skattefusket inom vissa branscher bör angripas med hjälp av ökade befogenheter till skönstaxering och skönsbeskattning kombinerat med ökad kontroll. Om schablonbeskattning skulle införas är det dock av stor betydelse för om de blir framgångsrika eller inte hur schablonerna utformas.

För att schablonbeskattningen skall kunna uppfylla syftet att vara enkel både för de enskilda och för skatteförvaltningen, torde krävas att schablonerna är enkelt utformade. Det förefaller därför lämpligt att, såsom föreslagits i principskissen, använda sig av en grundvariabel. Denna grundvariabel torde i de arbetsintensiva branscherna kunna vara antal verksamma. Riksskatteverket uppmärksammar dock i principskissen ett problem, nämligen att denna grundvariabel ger ökade incitament till användande av svart arbetskraft.79 För att grundvariabeln skall bli effektiv krävs därför troligen markant ökade resurser till skatteförvaltningen för kontroll, så att skatteförvaltningen kan genomföra fler kontrollbesök.80 I detta fall bör det, enligt min uppfattning, undersökas om det behövs så stora ökade resurser för kontroller att det kanske är möjligt att med dessas hjälp genomföra en effektiv kontroll även inom ramen för det ordinarie skattesystemet. I så fall kan problemet med skattefusk lösas eller lindras utan att schablonbeskattning införs.

Om grundvariabeln antal verksamma används, måste schablonintäkten per år beräknas. Riksskatteverket förefaller utgå ifrån att en sådan schablonintäkt måste beräknas per bransch.81 Detta framstår som ett rimligt antagande, eftersom avkastningen per anställd generellt torde variera mellan olika branscher. Ett problem som inte uppmärksammas i principskissen är emellertid regionala skillnader. Det finns skäl att anta att landsortsföretag kommer att drabbas hårdare av schablonbeskattningen än företag som är etablerade i större städer, eftersom kundunderlaget och lönsamheten kan antas vara mindre på landsbygden än i städer. En pizzeria i ett jämtländskt samhälle torde exempelvis ha ett klart mindre kundunderlag än en motsvarande pizzeria i en medelstor stad i Mellansverige. Vid utformande av schabloner förefaller det vara viktigt att beakta regionala skillnader i lönsamhet, för att inte slå ut företagare på landsbygden. Beaktande av regionala skillnader vid schablonbeskattning är inte främmande för svensk skatterätt, utan förekommer exempelvis beträffande fastighetsskatten.82 Det problem som i stället kan uppstå är att det, trots att endast en grundvariabel används, kommer att behövas genomföras många beräkningar av schablonintäkter. Om schablonbeskattningen tillämpas på fem branscher inom tio olika regioner, kommer femtio olika schablonintäkter att behöva beräknas. Det är inte uteslutet att ytterligare hänsynstaganden än regionala behövs göras, vilket leder till ytterligare parametrar. Exempelvis bör kanske skillnad göras mellan hög- och lågkonjunktur. Risken torde finnas att arbetet med att utarbeta schabloner kan bli mycket resurskrävande.

Ett problem som inte särskilt uppmärksammas i principskissen är att nystartade företag sällan går med någon större vinst de första åren. I de fall nystartade företag inte går med vinst – ett förhållandevis normalt förhållande – framstår det som klart hämmande för nyföretagandet att tillämpa bestämmelser om schablonbeskattning, vilka bygger på att företagen gör vinster. Enligt min mening bör ett schabloniserat system tillämpas först efter några års verksamhet. Det är först då det kan antas att företagen går med vinst och först då det finns skäl att genom materiella regler stävja ett eventuellt och presumerat fusk. Troligen krävs i så fall regler för att förebygga missbruk genom nedläggning och nystart. Frågan är emellertid av vilka skatteregler nyföretagare bör omfattas innan de påförs schablonintäkter. I denna situation torde finnas två alternativ: Nyföretagare kan omfattas antingen av det konventionella systemet eller av schablonbeskattningssystemet, men i det senare fallet utan att påföras någon schablonintäkt. Emellertid framstår inte något av dessa alternativ som helt tillfredsställande. I det förra fallet tvingas nyföretagarna sätta sig in i det ordinarie skattesystemet, trots att detta inte kommer att tillämpas på dem när verksamheten har börjat att generera vinst. I det senare fallet kan de personer som omfattas av schablonbeskattningssystemet få skattemässiga fördelar i förhållande till de personer som startar företag och omfattas av det ordinarie systemet.

Som ovan nämns föreslås schablonbeskattningen inledningsvis tillämpas på exempelvis frisörer, mindre restauranger (pizzerior) och smågodisbutiker.83 Detta är branscher där invandrare är verksamma i stor utsträckning. Närmare bestämt är 84 procent av alla invandrarföretag verksamma inom handel, restaurang, hotell, transport och övriga tjänstenäringar.84 Därtill kommer att var femte nytt företag startas av personer med invandrarbakgrund.85 Om schablonbeskattningen leder till en hårdare beskattning än den enligt det ordinarie skattesystemet skulle den eventuellt kunna ifrågasättas utifrån att den skulle kunna utgöra en dold diskriminering – något som kanske bör beaktas både vid val av branscher som omfattas av schablonbeskattningen och vid utformningen av schablonen i förhållande till det ordinarie skattesystemet.

Principskissen innehåller, som ovan nämnts, förhållandevis omfattande möjligheter till jämkning med hänsyn till underomsättning, underlönsamhet, överomsättning och överlönsamhet. I de fall jämkning kan aktualiseras kommer den skattskyldige att behöva kunna ange och bevisa sin omsättning och sin lönsamhet. Någon förenkling för företagarna i detta sammanhang blir därför inte aktuell genom att schablonbeskattning införs. Detta gäller i synnerhet om neutraliteten mellan företagsformer upprätthålls vid jämkning,86 vilket torde innebära att inkomster hänförs till rätt inkomstslag.

För att systemet med schablonbeskattning skall bli effektivt beträffande uppbörd av skatt för staten krävs ett obligatoriskt system. Ett frivilligt system förefaller inte kunna medföra detta resultat. Jag delar därför Riksskatteverkets uppfattning att schablonbeskattningen, om den införs, bör vara obligatorisk.

Se RSV 2002:3 s. 25.

Se 3 kap. 7 § TL och 14 kap.6 § SBL.

Se RSV 2002:3 s. 28.

Tegnander, Hans, Fastighetsskatt. Handbok om taxering och beskattning, Stockholm 2000 s. 36–37.

RSV 2002:3 s. 28.

SOU 1999:49, Invandrare som företagare – För lika möjligheter och ökad tillväxt, s. 39.

SOU 1999:49 s. 39.

RSV 2002:3 s. 34.

5 Närmare om mervärdesskatt

Inom svensk rätt finns en tradition att försöka samordna inkomstskatterättsliga med mervärdesskatterättsliga bestämmelser. Innan Sverige inträdde i EU var detta både möjligt och lämpligt på en rad områden. Efter Sveriges EU-inträde är emellertid en sådan samordning inte generellt möjlig, eftersom endast mervärdesskatten, men inte inkomstskatten förutom på vissa enstaka områden, är harmoniserad inom EU.87

Riksskatteverket har konstaterat att det inte är möjligt att införa obligatoriska schablonbeskattningsregler på mervärdesskattens område på grund av att artikel 24.6 i sjätte mervärdesskattedirektivet föreskriver att de småföretagare som omfattas av ett förenklat system skall ha möjlighet att begära inträde i det normala momssystemet.88 Mot bakgrunden av att huvudsyftet med schablonbeskattningen får anses vara att effektivisera skatteuttaget framstår det inte som ändamålsenligt att införa schablonbeskattning även på momsområdet. En frivillig schablonbeskattning på momsområdet torde nämligen inte kunna uppfylla detta mål, eftersom rationella skattskyldiga personer kommer att välja det momssystem som ger dem det mest fördelaktiga resultatet. Ett skäl att ändå införa förenklade mervärdesskatteregler för de småföretagare som kan komma att omfattas av schablonbeskattningen skulle vara att kravet på dessa skattskyldigas hantering av fakturor och ordnade bokföring skulle kunna sänkas. Som ovan nämnts förutsätter emellertid möjligheten till jämkning att den skattskyldige ändå håller ordning på sin verksamhet, kan styrka avdrag och omsättning etc. Enligt min uppfattning saknas därför skäl att på grund av införande av schablonbeskattning på inkomstskattens område även införa schablonbeskattning på momsområdet. Däremot kan det finnas andra skäl att införa sådana förenklade regler för småföretagare som artikel 24 i sjätte mervärdesskattedirektivet möjliggör. Ett sådant skäl kan vara att förbättra företagsklimatet för småföretagare.

Se rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas omsättningsskatter (EGT nr L 145 13.6.1977 s. 1) med efterföljande ändringar.

RSV 2002:3 s. 48.

6 Avslutande kommentarer

I denna artikel har huvudsakligen två frågor diskuterats, nämligen om schablonbeskattning bör införas och hur en schablon i så fall kan utformas. Därutöver har några synpunkter lämnats beträffande att införa schablonbeskattning på mervärdesskattens område. Diskussionen har förts med utgångspunkt i Riksskatteverkets rapporter på området, varvid den senaste rapporten, principskissen, har ägnats mest uppmärksamhet.

Bör schablonbeskattning införas? Det yttersta syftet med att införa schablonbeskattning har i denna artikel identifierats som att stävja skattefusk och på så sätt effektivisera uppbörden av skatten. Förenkling för de skattskyldiga att fullgöra sina åligganden framstår som ett underordnat syfte, som också troligen endast delvis uppnås om schablonbeskattning införs. Sett utifrån allmänintresset att stävja skattefusk kan schablonbeskattningen möjligen vara effektiv. Schablonbeskattningen utgör en avvikelse från allmänna skatteregler, som endast tillämpas på vissa grupper av näringsidkare. Den är också en för de skattskyldiga förhållandevis ingripande åtgärd, eftersom inte ens de skattskyldiga som vill och kan fullgöra sin deklarationsskyldighet inom ramen för det ordinarie skattesystemet får möjlighet att göra det. Vidare innebär den vissa avsteg från grundläggande principer om skatteförmåga, rättvisa och likformighet. Detta gör, enligt min uppfattning, att det finns skäl att undersöka om det finns mindre ingripande åtgärder som uppfyller samma syfte som införandet av schablonbeskattning. Jag har ovan konstaterat att utökade möjligheter till skönstaxering och skönsbeskattning skulle kunna utgöra sådana mindre ingripande åtgärder. Sådana utökade möjligheter till skönstaxering och skönsbeskattning skulle kunna kombineras med en utökad möjlighet till kontroll, exempelvis i form av kontrollbesök. Jag är därför tveksam till om det verkligen är motiverat att införa schablonbeskattning.

Hur bör en schablon utformas? Jag har i denna artikel inte haft utrymme att själv skissera en alternativ schablon till den som Riksskatteverket har utformat, utan har nöjt mig med att analysera Riksskatteverkets schablon, som bygger på antal verksamma. Ett stort problem med denna schablon är att de skattskyldiga, som alltså är desamma som antas underlåta att deklarera sina intäkter på ett riktigt sätt, kan ange ett felaktigt antal verksamma. Riksskatteverket har konstaterat att man kan anta att pizzerior med normala öppettider behöver minst två anställda. Även om sådana antaganden kan göras, framstår det som viktigt att skatteförvaltningen har resurser och möjlighet att kontrollera grunden för schablonbeskattningen, nämligen antalet verksamma, genom besök hos de skattskyldiga. Kanske skulle dessa resurser i stället kunna användas för att kontrollera att det ordinarie skattesystemet efterlevs? Den föreslagna schablonen är enkel på så sätt att den endast bygger på antal verksamma. Schablonintäkten och schablonomsättningen per verksam person måste emellertid troligen beräknas för varje bransch. Det är också mycket möjligt att ytterligare parametrar behövs, såsom hänsynstaganden till regionala avvikelser. Vidare finns förhållandevis omfattande möjligheter till jämkning. Vid jämkning föreslås den skattskyldige ha bevisbördan och en informationsskyldighet. Om den skattskyldige skall kunna få till stånd någon jämkning krävs troligen att denne har lika god kännedom och ordning på sina intäkter och kostnader som inom ramen för det ordinarie systemet. För att informationsskyldigheten skall kunna fullgöras krävs därutöver att den skattskyldige är insatt i det underlag som Riksskatteverket har använt sig av vid fastställande av schablonen. Min slutsats är att den schablon Riksskatteverket har utarbetat innehåller en hel del frågor som behöver lösas om schablonbeskattning införs.

På mervärdesskattens område förefaller det på grund av de EG-rättsliga bestämmelserna inte vara möjligt att införa en obligatorisk schablonbeskattning. Däremot finns vissa öppningar för att införa en frivillig schablonbeskattning. En frivillig schablonbeskattning effektiviserar troligen inte uppbörden av skatten. Däremot kan den vara en lämplig åtgärd för att förenkla för de skattskyldiga och stimulera företagandet.

Trots mina kritiska synpunkter i denna artikel är jag inte i grunden negativ till schablonbeskattning. Den kan mycket väl visa sig att det inte är möjligt att effektivisera och förenkla uppbörden av skatten eller att få en högre systemtilltro genom mindre ingripande åtgärder. Den största utmaningen torde i så fall vara att utforma en effektiv schablon.

Eleonor Alhager

Jur. dr Eleonor Alhager är verksam som universitetslektor vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...