Skattenytt nr 7–8 2003 s. 527

Organisering av generationsskifte i små och medelstora familjeföretag

1 Introduktion

I de flesta länder är en majoritet av företagen inte börsnoterade. Många av dessa icke-listade bolag är familjeägda och det finns planer för att barnen i en framtid skall ta över ägandet och kontrollen. En del av företagen har varit familjeägda i mer än en generation. Det faktum att ägande och kontroll av företag stannar inom familjen i flera generationer har endast sparsamt uppmärksammats i den ekonomiska litteraturen. Det tycks saknas teoretiska förklaringar till varför en överföring av ägandet till arvingar är ekonomiskt rationellt. Det saknas också empiriska studier som kan vägleda oss i sökandet efter en teori för överföring av företag från en generation till en annan.

Två huvudfrågor ställs i denna uppsats. Den första frågan är: Finns det några skäl till varför ett företags värde skulle kunna påverkas positivt av en överföring av ägande och kontroll till nästa generation istället för att sälja företaget till nya utomstående ägare? En teoretisk ansats av institutionell ekonomisk karaktär kommer här att användas för att visa varför det kan finnas effektivitetsskäl för att låta ett företag stanna kvar inom familjen. Denna ansats tjänar också som en bakgrund till en diskussion om hur väl svenska skatteregler är anpassade för att stödja effektivitetsgrundade överföringar av företag inom familjen. I den andra frågan är utgångsläget att det är fastlagt att det finns effektivitetsskäl för överföring inom familjen. Vilka är i så fall de tillgängliga överföringsalternativen för att åstadkomma fortsatt familjeägande och kontroll?

Uppsatsen är upplagd så att den börjar i nästa avsnitt med en generell diskussion om tillväxt och överlåtelse av familjeföretag. I ett efterföljande tredje avsnitt presenteras en ekonomisk ansats som syftar till att för det första förklara varför det kan vara effektivt att låta ägande och kontroll stanna inom familjen och för det andra poängtera betydelsen av ett adekvat institutionellt ramverk i form av lagar och informella regler för att kunna utnyttja sådana effektivitetsvinster. Avsnitt fyra behandlar olika alternativa arrangemang som kan användas för överföring av äganderätten inom familjen. Avslutande kommentarer kring främst det svenska skattesystemet görs i avsnitt fem.

2 Ett generellt perspektiv på överlåtelse av ett familjeföretag

Att organisera en överlåtelse av ett familjeföretag inom familjen är i de flesta fall en mycket komplex uppgift. Vi kommer här att bortse från den personliga sidan av processen, exempelvis hur villig den äldre generationen är att lämna över verksamheten och den yngre generationens benägenhet att ta över. Fastän detta ofta kan vara den svåraste delen av en överlåtelseprocess, är det inte en fråga om organisation, utan snarare en fråga om att göra sig förberedd och bli övertygad om nödvändigheten av att göra något (d.v.s. den psykologiska sidan av en överlåtelse).

När ett litet företag växer för att så småningom bli ett stort företag (fler än 250 anställda) går det genom olika stadier. Dessa kan allmänt och förenklat beskrivas som startperiod, nationell expansion och internationell etablering. Få familjeföretag växer sig stora under entreprenörens livstid. I Sverige finns endast ett fåtal exempel, som IKEA och Tetra-Laval. Oftast krävs det åtminstone ett generationsskifte för ett familjeföretag innan det vuxit sig stort. Vidare är det viktigt att hålla i minnet att ett generationsskifte kan ske under vilken som helst av de ovan nämnda stadierna. Sammantaget visar dessa ganska självklara rön på vikten av arrangemang, inom rättssystemet och på andra sätt, som underlättar överlåtelse av familjeföretag. Om så inte sker kommer möjligheter till tillväxt att gå förlorade. Vidare visar de behovet av att mer eller mindre konstant planera för ett kommande generationsskifte.

En överlåtelse av familjeföretag inom familjen kan avse ledarskap och/eller ägande. Båda är influerade av många faktorer, inte minst familjen. Vid överlåtelse av ledarskap och ägande i de flesta stora och börsnoterade företag är däremot en familjs inflytande begränsat. I föreliggande uppsats fokuserar vi på överlåtelse av ägande i onoterade små och medelstora familjeföretag.

Vilka är då huvudalternativen för överlåtelse av ägande? Två alternativ är att sälja till en utomstående eller att överlåta ägandet till nästa generation under entreprenörens livstid. Ett tredje alternativ är att inte göra någonting, vilket betyder att nästa generation genom arv blir ägare till aktierna i företaget, antingen vid entreprenörens eller efterlevande makes frånfälle. Detta kan bli kostsamt, inte minst beroende på arvsskatten. Här koncentrerar vi oss på det andra alternativet, nämligen överlåtelse av ägandet under entreprenörens livstid.

Fyra kronologiska steg kan urskiljas i en sådan överlåtelse. För det första måste någon initiera överlåtelseprocessen, företrädesvis ägaren/ägarna. Det kan emellertid finnas en tveksamhet till att ta detta första steg. Så vitt vi vet, finns det ingenstans i världen en lagstiftning som tvingar någon annan (t.ex. revisorn) att ta ett initiativ, om ägaren är passiv. För det andra måste de legala dispositionerna, exempelvis en gåva eller en försäljning, planeras. Det tredje steget är att genomföra överlåtelsen, vilket bland annat betyder möten, upprättande av kontrakt och kanske kontakt med myndigheter. Det sista steget kan vara en uppföljning om t.ex. ett barn dör. I det följande koncentrerar vi oss på steg två, d.v.s. planeringen av ett generationsskifte under en entreprenörs livstid.

3 En transaktionskostnadsanalys

3.1 En mikroanalys

För alla familjeföretag gäller att förr eller senare måste problemen med överlåtelse av företaget lösas. När den tiden kommer måste ett beslut fattas om att antingen låta den yngre generationen ta över eller att sälja företaget till någon utanför familjekretsen. En mängd olika faktorer av pekuniär och icke-pekuniär art påverkar valet mellan dessa två alternativ. Vi utgår från att en överlåtelse inom familjen är en helt igenom frivillig handling. Samhällets välfärd ökas om hinder som är specifika för överlåtelse inom familjen kan undanröjas. Hinder som här uppmärksammas är främst sådana som emanerar från utformningen av skattesystemet.

I syfte att förenkla analysen görs antagandet att målet vid alla överlåtelser är att välja det alternativ som maximerar företagets värde och därigenom också ger ett maximalt tillskott till familjens förmögenhet. Vi bortser från beslutsfaktorer av mera sentimental karaktär. Beslutsproblemet reduceras härigenom till en fråga om företagets värde är större vid en överlåtelse inom familjen än vid en försäljning till utomstående.

Ett svar på denna frågeställning måste ge en förklaring till hur företagets värde kan gynnas av att låta ägandet stanna inom familjen, ifall det är det alternativ som väljs. En analys av överlåtelseproblematiken har både en mikro- och makrodimension. Makronivån är det institutionella ramverket i form av normer, lagar (som exempelvis skatte- och arvslagstiftning) och regleringar som måste beaktas vid överlåtelser.1 Det institutionella ramverket ser olika ut för olika länder och olika regioner. Denna makroaspekt av överlåtelseproblemet tas upp i avsnitt 3.2. Till att börja med kommer vi att betrakta det institutionella ramverket som givet och istället fokusera uppmärksamhet på vad som kan kallas mikroaspekterna av överlåtelseproblemet.

I ett mikroperspektiv är unik kunskap inom familjen och osäkerhet/komplexitet två huvudbegrepp. De representerar två faktorer i ett företags transaktionsmiljö som kan vara avgörande i valet av alternativ för det fortsatta ägandet av familjeföretaget.2 Speciell uppmärksamhet kommer att ägnas åt kunskap om företagande som central förklaringsfaktor. Unik kunskap om företagande, som endast finns inom en snäv familjekrets, hävdas vara det grundläggande skälet för att ett generationsskifte är förenligt med maximering av företagets värde.

Unik företagarkunskap förvärvas genom att iaktta och härma. Att växa upp och uppfostras av entreprenören-ägaren ger en insiderposition som ger särskild kunskap om hur familjeföretaget skall drivas på ett vinstgivande sätt. I många branscher är denna kunskap av s.k. tyst karaktär. Den förvärvas över tiden genom att observera och lyssna till den äldre generationen och sedan praktisera vad som har lärts in. Den yngre generationen är i en unik position att förvärva sådan specifik (idiosynkratisk) kunskap. De tillbringar upp till 24 timmar om dygnet med sina föräldrar-entreprenörer. De ser dem i arbete och lyssnar till diskussioner om företagets problem inom familjekretsen. Diskussionen i en sådan miljö är mer öppen än i andra kretsar. Familjemedlemmarna litar på varandra och det är därför mindre troligt att information hemlighålls.

Illustrationer av hur inlärning av företagskunskap sker genom att iaktta och pröva finns i den företagsekonomiska litteraturen. I det följande betonas den inlärningsprocess som föregår ett övertagande av verksamheten. Översikter över nämnda litteratur finns i Dyer och Handler (1994) samt Brunåker (1996). I litteraturen beskrivs ett mönster med gradvis ökande involvering av familjemedlemmen i en process som emanerar i att den nästkommande blir beslutsfattare och föregångaren konsult. I en oplanerad överlåtelse, beroende på exempelvis föregångarens död, kommer naturligtvis processen att vara av mer abrupt karaktär.

Bland de i översikterna refererade studierna kan Longenecker and Schoen (1978) tjäna som en illustration av hur familjespecifik företagarkunskap förvärvas. Författarna beskriver de olika stegen i en företagsöverlåtelse från far till son. Innan sonen blir direktör och ledare av familjeföretaget går han igenom successiva steg av lärande som karakteriseras i termer som ”aware of some facets of business, exposed to family members’ jargon, works part time in business, works full time in business with non managerial jobs.”3 I Handler (1989) karakteriseras dessa stadier av successivt lärande med begrepp som ”No Role, Helper, Manager and Leader”

En historisk studie av hur en familjeöverlåtelse i ett amerikanskt textilföretag, ”the Doak Company”, planerades genom utbildning och erfarenheter från företagande finns i Scranton (1986). Förutom en detaljerad beskrivning av hur arvingen tränades genom utbildning och praktik, påpekar Scranton det faktum att den gradvisa involveringen av barn i familjeföretagandet inte behöver resultera i en slutlig familjeöverlåtelse. ”Fathers could evaluate their sons’ prowess and potential, their effectiveness and aptitude for directing the firm. In the worst case, a decision to ’sell out’ might be reached as an alternative to certain ruin of the business by an inept successor.”4 Med andra ord utförsäljning (’sell out’) väljs om familjeöverlåtelse, trots förvärvad familjespecifik kunskap, inte visar sig var en värdemaximerande strategi.

Det finns också specifik kunskap av nätverkskaraktär, som kan förvärvas genom att växa upp med familjeföretagande, vilket vi utvecklat i en tidigare artikel.5 Argumentet är att goda personliga relationer inom ett väl fungerande företagsnätverk kan ärvas, eftersom kunder, leverantörer och andra företagare i närmiljön sedan lång tid känner familjemedlemmarna och har lärt sig att lita på dem efter erfarenheter från tidigare transaktioner.6 Det kan dessutom förväntas att barnen är noga med att inte förstöra det rykte som föräldrarna byggt upp.

Följaktligen kan den nya generationen i många fall starta sitt arbete som ägare-företagsledare i en atmosfär av tillit som underlättar affärsverksamheten på ett sätt som inte är omedelbart tillgänglig för andra.7

I valet mellan att låta den nya generationen ta över eller att ”sälja ut” finns det även ett incitamentsproblem av principal-agent karaktär att beakta. Detta problem är av speciell betydelse om det finns specifik kunskap om företagande som bara innehas av familjemedlemmar. I ett sådant fall kan vinsterna av den specifika kunskapen endast tillvaratas om företaget styrs av en medlem i den ursprungliga entreprenörfamiljen. Två alternativ av intresse är då (1) att överlåta företaget till en familjemedlem eller (2) ingå ett avtal där företaget säljs till en utomstående, medan en son/dotter arbetar kvar i företaget som avlönad verkställande direktör. Ägarskiftesproblematiken i valet mellan dessa två alternativ reduceras till en fråga om incitament till maximering av företagets värde. Kommer det värdet att påverkas om son/dotter bara är avlönad VD istället för att både vara ägare och VD?

En klassisk artikel av Jensen & Meckling (1976) ger oss ett svar på denna fråga. En företagsledare beter sig enligt dem annorlunda som avlönad VD (agent till ägare utan släktband) än vad han/hon skulle gör om ägar- och företagsledarrollerna är kombinerade. Som enbart agent finns inte samma intresse av att driva företaget på ett värdemaximerande sätt. Opportunistiskt beteende som tar sig uttryck i att företagets resurser används till att skaffa sig personliga fördelar kommer att vara mer intressant, eftersom kostnaden av sådan konsumtion främst bärs av de nya utomstående ägarna. Ju mer komplexitet och osäkerhet som karakteriserar företagets verksamhet desto större utrymme finns det för opportunism av detta slag och desto mer kommer följaktligen företags värde att negativt påverkas av en ändring av ägandet till utomstående. Detta faktum förstärker argumentet att familjemedlemmars specifika kunskap om företagande är ett viktigt argument för att ägandet stannar inom familjen.

Emellertid, även om söner och döttrar har en överlägsen position, eftersom de kan skaffa specifik kunskap om företagandet och har tillgång till viktiga nätverksrelationer inom affärslivet, är det ändå alltid så, att deras kapacitet, skicklighet och talang kanske inte alltid kan matcha dessa fördelar. Den bäste företagsledaren kanske måste sökas utanför familjekretsen på grund av att dessa utförsgåvor saknas. I ett sådant fall kan en försäljning av företaget till utomstående vara mer fördelaktigt än att låta den yngre generationen ta över.

Komplexiteten i vissa typer av företagsverksamhet och osäkerheten om framtiden medför ofta att det finns en asymmetri i tillgång till information för de olika parterna i en affärsrelation. Förekomst av asymmetri i information om företagsvärde, beräknat som nuvärdet av det förväntade kassaflöde som företagets tillgångar kan generera, är en faktor av speciell betydelse i beslut om fortsatta ägandet av familjeföretag. De nuvarande ägarna kan antas ha överlägsen information om dessa kassaflöden. Familjeföretag är i allmänhet inte listade på aktiebörser. Följaktligen finns det fram till tiden för beslut om ägarskifte ingen officiell uppskattning av kassaflöden och företagsvärde av det slag som löpande finns för börsföretag. Informationsgapet mellan outsiders and insiders (ägarfamiljen) är därför större än i andra fall.

Vid försäljning till outsiders finns därför en Ackerlof-typ av ’lemon problem’ som måste lösas.8 Om informationsgapet mellan insiders och outsiders är stort, kommer transaktionskostnaderna för att överföra information om företags värde i vissa fall att vara så stort, att det är omöjligt att få ett rättvisande pris för företaget med hänsyn till nuvärdet av förväntade kassaflöden. En konsekvens är att det inte kommer att finns något som liknar en fungerande marknad för försäljning av familjeföretag. I vissa fall är det kanske endast möjligt att erhålla likvidationsvärdet vid en försäljning. Även denna faktor talar för generationsskiften inom familjen.

Se Davis & North 1971 och North 1990.

Williamson (1975) redogör för olika mänskliga faktorer som är avgörande för val av transaktionsform. Han gör en indelning i faktorer som är associerade med den mänskliga naturen och faktorer som har med transaktionsmiljön att göra. Människans begränsade rationalitet och en transaktionsmiljö som karakteriseras av komplexitet/osäkerhet är två källor till transaktionsproblem i avtalsrelationer. Begränsad rationalitet är en förutsättning för att komplexitet/osäkerhet skall medföra transaktionsproblem. Williamson uppmärksammar speciellt fall då det finns ett bilateralt beroende mellan transaktionspartners. (Bilateralt beroende är liktydigt med brist på konkurrens.) (Kunskap som är begränsad till en snäv familjekrets beskrivs här som en orsak till bilateralt beroende.) Osäkerhet/komplexitet och begränsad rationalitet ger upphov till situationer med asymmetrisk information om viktiga omständigheter för en viss transaktion. Tillång till för motparten okänd information kan potentiellt utnyttjas i förhandlingar mellan två parter där var och en är inriktad på att maximera sin egen vinst. Bilateralt beroende inbjuder härvid till opportunistisk beteende i syfte att tillskansa sig förmåner på transaktionspartnerns bekostnad. Sådant opportunistiskt beteende medför höga transaktionskostnader. Överlåtelse inom familjekretsen kan i det avseendet antas vara annorlunda, eftersom incitamenten att bete sig opportunistiskt i regel är svagare än vid affärer med utomstående.

Longenecker and Schoen 1978, s. 4.

Scranton 1986 s. 61.

Se Bjuggren och Sund 2002.

Några passager yttrade av Marshall 1948, i hans diskussion av industrilokalisering, ger vissa förklaringar. Marshall skriver: ”When an industry has thus chosen a locality for itself, it is likely to stay there long: so great are the advantages with people following the same skilled trade get from near neighbourhood to one another. The mysteries of the trade become no mysteries; but are as it were in the air, and children learn many of them unconsciously.” (Ch. X, § 3).

Att söner och döttrar upplevs som speciellt pålitliga speglar fördelar med familjestyrning av företagande jämfört med andra former av styrning. Enligt Pollak (1985) kan dessa fördelar grupperas i fyra kategorier ”incentives, monitoring, altruism, and loyalty.” Incitament för pålitlighet ges av både hänsyn till familjeheder och omsorg om kommande generationer. Att leda verksamheten (monitoring) underlättas av den sammanflätning som finns av ekonomiska och släktmässiga relationer. Altruism gör familjemedlemmarna mindre opportunistiska i sina mellanhavanden med varandra. Tills sist, en känsla av lojalitet med de andra familjemedlemmarna, därför att familjens rykte upplevs som betydelsefullt, medför att man avhåller sig från opportunistiskt beteende.

Ackerlof 1970.

3.2 Betydelsen av institutionellt ramverk

I en förklaring av hur samspelet mellan institutionell miljö och familjespecifik kunskap är betydelsefull vid ägarförändringar, är det två aspekter av den miljön som är av speciell vikt. För det första kan den institutionella lokala miljön i form av oskrivna beteenderegler vara av sådant slag att ingående kunskap om dessa är en viktig faktor för att uppnå konkurrensfördelar. För det andra kan den institutionella miljön som gäller för en större jurisdiktion som stat och land vara av ett slag som antingen gynnar, hindrar eller inte påverkar den spontana uppkomsten av beteenderegler som gynnar företagsöverlåtelse inom familjen. Vi koncentrerar oss på denna andra aspekt.9

Innan vi går närmare in på en diskussion, är det nödvändigt att definiera vad som menas med institutionell miljö eller institutionellt ramverk.10 Detta ramverk kan definieras som ”constitutions, statutes, regulations, norms, enforcement, and sanctions” som ”constrains and directs” ekonomiska aktörer.11 Med andra ord, den institutionella miljön består av både formella regler, som olika slags lagar, och informella regler av karaktären normer. Det skall också uppmärksammas att ”the institutional framework defines and limits the set of practicable forms of economic organisation available to actors”12

Låt oss nu undersöka vilken påverkan formella regler har på beslut om överföring av familjeföretag till en ny generation. Formella regler, i sin egenskap av begränsningar för ekonomiskt beteende, kan tjäna som komplement som gör informella regler mer effektiva eller de kan ha den motsatta effekten av att försvaga och ändra informella regler.13 Lagar och regleringar är exempel på formella regler. Dessa regler är i hög grad bestämda av politiska beslut i jurisdiktioner omfattande ett helt land eller regioner av skiftande storlek. Utfallet i den politiska process genom vilken formella regler bestäms och implementeras är av relevans i beslut om hur överföringen av ägande och kontroll av familjeföretag från en generation till en annan skall utformas. Skatter, arvslagstiftning och företagspolitik kan göra överföring av familjeföretag från en generation till en annan oattraktiv, trots nätverks- och andra kunskapsfördelar med att låta ägande och kontroll stanna inom familjen.

Arvsskatter, gåvoskatter och en rigid och komplicerad arvslagstiftning är på detta sätt exempel på formella regler i ett ramverk som kan göra det mer attraktivt att sälja ut ett företag till utomstående, än att låta ägande och kontroll av företaget stanna inom familjen. Formella regler av sådant slag ger upphov till kostnader som gör det fördelaktigt att välja försäljning till utomstående, i stället för att låta en ny generation ta över (vilket är det val som skulle ha gjorts om de formella reglerna hade varit neutrala). Resultatet för samhällsekonomin är att värdefulla investeringar i unik kunskap om företagande går förlorade eller överhuvudtaget inte sker.

Men förlust av värdefull unik kunskap om företagande är bara en effekt av formella regler som har en snedvridande effekt på allokeringen av samhällets resurser. En annan effekt av sådana regler är att de kan inbjuda till omedvetna kriminella handlingar. I strävan efter att utnyttja vinsterna, för både ägarfamiljen och samhället, av att överföra företaget till en ny generation, kan nya arrangemang prövas som har till syfte att gå runt de hinder som de formella reglerna ställer upp. Det finns en risk att sådana nya arrangemang kommer i konflikt med lagen. Ekonomisk brottslighet kan därmed, mer eller mindre omedvetet, ske av ekonomiskt sunda skäl. En översikt över de alternativa arrangemang som används vid övergång av äganderätten till företag inom familjen i Sverige ges i nästa avsnitt.

Den första aspekten behandlas i Bjuggren & Sund 2002.

Begreppen institutionell miljö och institutionellt ramverk används här som synonymer.

Eggertson 1996 s. 8. En första definition finns i Davis & North 1971, s. 6–7.

Eggertson 1996 s. 10. En jämförelse kan göras med Williamsons begrepp atmosfär som ”is intended to make allowance for attitudinal interactions and the systems consequences that are associated therewith” (Williamson 1975 s. 37). Williamson avbildar grafiskt atmosfär som en cirkel inom vilken transaktioner är inbäddade. Det tycks inte vara alltför malplacerat att ersätta atmosfär med begreppet institutionellt ramverk.

North 1990, kap. 6.

4 Alternativ vid övergång av äganderätten under livstiden

Om en övergång av äganderätten till onoterade aktier i familjebolaget medför höga kostnader, kan det i värsta fall leda till likvidation, konkurs eller att företaget måste säljas till utomstående. I vart fall leder kostnaderna till att investeringsmöjligheterna begränsas och att riskvilligheten hämmas.

I syfte att begränsa utgifterna, inte minst skattebelastningen, är det av vikt för enskilda företagare att hitta rätt metod för övergång av äganderätten inom familjen. Metoderna varierar från ett land till ett annat, eftersom rättssystemen, särskilt skatterätten, är påfallande olika. Exempelvis kan ett arv av aktierna i ett svenskt familjebolag bli kostsamt p.g.a. arvsskatten, medan andra länder, t.ex. Australien, helt avskaffat skatten på arv.

Ägandet kan, förutom genom överföring av aktierna, övergå genom att tillgångarna i näringsverksamheten i familjebolaget överförs t.ex. till ett bolag ägt av den yngre generationen. Rubriceringen övergång av äganderätten kan i det sista fallet te sig tveksam, eftersom tillgångarna överförs mellan företagen, medan aktierna alltfort ägs av samma fysiska personer. De praktiska verkningarna är dock desamma, varför vi i fortsättningen behandlar även överföringar av tillgångar i näringsverksamheten såsom övergång av äganderätten till ett bolag. Vidare utgår vi av förenklingsskäl från att det finns en enda ägare i den äldre generationen.

Några av de vanligaste metoderna, vid generationsskifte av familjeföretag under företagarens livstid, i Sverige – och översiktligt skatteeffekterna av respektive metod – är följande:

Testamente. Vid övergång av äganderätten till aktierna i familjebolaget till en yngre generation genom testamente använder skattemyndigheten vanligen substansvärdemetoden vid värderingen av aktierna.14 Den leder till ett relativt lågt marknadsvärde, bl.a. eftersom goodwill inte beaktas. Substansvärdet reduceras i sin tur till 30 procent (23 § B 5 st. och F 3 st. samt delar av anvisningarna till 3 och 4 §§ i den numera upphävda statliga förmögenhetsskattelagen – 1947:577), den s.k. lättnadsregeln. Ett bolag ägt av den yngre generationen kan vara testamentstagare.

Gåva. Även i fall av gåva av rörelsedrivande familjebolag värderas vanligen aktierna utifrån substansvärdet. En reduktion av värdet till 30 procent förutsätter dock att alla givarens aktier ges vid ett tillfälle och utan villkor. Med andra ord kan inte givaren förbehålla sig viss ersättning. Vidare krävs att mottagaren behåller aktierna, eller en väsentlig del därav, under minst fem år (43 § 2 st. AGL).15 Avhänder sig mottagaren aktierna inom nämnda tid, anses en ny gåva föreligga med ett värde motsvarande den ursprungliga lättnaden.16 Även ett bolag ägt av den yngre generationen kan vara gåvotagare. I så fall är det dock inte givet att det kan ske en reduktion av substansvärdet till 30 procent.17

Det kan i och för sig ifrågasättas varför någon protesterar över skattebördan när ett relativt lågt marknadsvärde i arvs- och gåvoskatterättsliga sammanhang får reduceras ned till 30 procent per aktie. Är det inte nog? Om företaget har ett substansvärde om 5 Mkr får det sålunda sättas ned till 1,5 Mkr. Om en ensam son tar över ägandet uppgår gåvoskatten, efter grundavdrag (39 § d AGL), till 357000 kr. Är större delen av familjens förmögenhet är uppbundet i företaget, kan den summan vara alltför stor. Vidare kan den äldre generationen behöva ersättning, vilket inte är möjligt, om reduktion av substansvärdet skall medges. Dessutom tillkommer i många fall att syskon, som inte tar över ägandet i familjeföretaget, skall kompenseras, vilket kan leda till en kostsam utlösen.

I SOU 2002:52 föreslås att lättnadsregeln, d.v.s. att substansvärdet reduceras till 30 procent, skall bli tillämplig även om en gåva villkorats med en vederlagsrevers eller om en gåva sker successivt. Med andra ord kommer, om förslagen går igenom, en givare att kunna kräva viss ersättning och gåva av aktier skall även kunna ske vid skilda tidpunkter. Vidare förslås att en gåvotagare inte skall vara bunden att behålla egendomen mer än tre år (Del 2, s. 235 ff.). Beträffande vederlagsreverser bör dock noteras, att när värdet reduceras (t.ex. till 30 procent av substansvärdet) föreslås att endast motsvarande andel av kapitalvärdet på en revers skall få avräknas (s. 250 f.). I betänkandet berörs inte gåva av aktier till den yngre generationens företag. Genomförs förslagen ger de naturligtvis förbättringar av möjligheterna att överföra ägandet av familjeföretaget till den yngre generationen genom gåva. Vi vill dock, med tanke på vad som tidigare sagts om fördelarna med att företag drivs av familjer, ifrågasätta om inte åtskilligt mera bör göras för att i ett brett perspektiv, d.v.s. även med hänsyn till neutralitetsaspekter, underlätta övergång av äganderätten till aktier inom familjebolag till den yngre generationen. Vi återkommer till frågan i det följande.

Blandade fång. När aktierna i familjebolaget säljs till den yngre generationen sker det i regel mot ett pris under marknadsvärdet. Då föreligger ett blandat fång, delvis försäljning och delvis gåva. Det ger kompensation till den äldre generationen. Pengarna kan användas till att upprätthålla en rimlig levnadsstandard eller för att kompensera syskon. Enligt praxis blir dock den äldre generationen kapitalvinstbeskattad på en del av försäljningspriset och den yngre generationen gåvobeskattas på återstoden.18 Om priset per aktie uppgår till 30 procent av marknadsvärdet kapitalvinstbeskattas samma proportion av förvärvet, vilket i regel leder till beskattning i inkomstslagen kapital och tjänst (IL 57:12). Resterande del gåvobeskattas.19 Den kumulerade skattebelastningen kan bli hög.

Om försäljningen till underpris i stället sker till den yngre generationens bolag och om priset är under överlåtarens omkostnadsbelopp sker ingen kapitalvinstbeskattning (IL 53:1–3, 5 och 9). Den yngre generationen blir dock förmodligen gåvobeskattad.20 Överstiger priset omkostnadsbeloppet inträder sannolikt huvudregeln utifrån principen om blandade fång av lös egendom (se föregående stycke).

Tar den yngre generationen upp lån i syfte att förvärva aktier i familjebolaget och om amorteringar och ränta betalas med pengar från bolaget sker dubbelbeskattning. Vinsten i bolaget beskattas först med 28 procent (IL 65:14). Därpå beskattas en utdelning, som inte är avdragsgill för bolaget, delvis som inkomst av tjänst och delvis som kapitalinkomst (IL 57:4 och 7–8). Löneuttag är visserligen avdragsgilla, men marginalskatten över övre skiktgränsen är ca 57 % och företaget betalar dessutom sociala kostnader. Båda alternativen, i syfte att bekosta amorteringar och ränta, blir mycket kostsamma för bolaget. Det kan undvikas om exempelvis ett bolag ägt av den yngre generationen förvärvar aktierna i familjebolaget. Amorteringar och ränta på lån kan då betalas med enkelbeskattade medel.

Familjeintern aktieöverlåtelse. En intern aktieöverlåtelse kan ske på flera olika sätt.21 Ett exempel är om familjebolaget AB X ägare A först startar ett nytt bolag AB Y, som köper aktierna i X. Därmed bildas en koncern med X som dotterbolag. Köpet sker mot en revers till A. Beskattningen är beroende av priset. Understiger det marknadsvärdet föreligger ett blandat fång. Gåvobeskattning är dock utesluten, eftersom det föreligger ägaridentitet.

Nästa steg i skeendet är att A ger aktierna i Y till t.ex. sonen B. Värdet på gåvan blir lågt, eftersom reversen är avdragsgill. Dubbelbeskattningen (om B hade förvärvat aktierna i X och finansierat förvärvet genom lån samt tvingats betala ränta och amorteringar med medel ur bolaget) undviks genom att amorteringar och ränta betalas av Y. Dotterbolaget X kan i sin tur finansiera betalningarna. Utdelningar mellan bolag i en koncern är under vissa förutsättningar skattefria (IL 24:15–16) och kan bekosta amorteringarna. Koncernbidrag från X till moderbolaget Y är avdragsgilla för givarbolaget, medan det mottagande bolaget måste ta upp bidraget som intäkt av näringsverksamhet (IL 35:1 och 3).22 Räntebetalningar till A är dock avdragsgilla för Y.

I dagsläget kompliceras vissa interna aktieöverlåtelser av skalbolagsreglerna i 49 a kap. IL. Om A:s bolag AB X har hög likviditet och om det säljs till A:s nystartade företag AB Y, finns nämligen risk att en överlåtelse som ger upphov till en kapitalvinst betraktas som en skalbolagstransaktion, vilket berörs närmare nedan.

En familjeintern aktieöverlåtelse är ett substitut för gåva, eftersom en givare inte kan förbehålla sig ersättning utan att lättnaden (nedsättningen av substansvärdet till 30 procent) går förlorad, och för underprisöverlåtelse, som beskattas både hos säljaren (inkomst av kapital och tjänst) och köparen (gåva). Vidare är, i de fall där lån bekostar förvärvet, en intern aktieöverlåtelse ett sätt att undvika dubbelbeskattningen.

Vinstbolagstransaktion. Även en vinstbolagstransaktion, i samband med ett generationsskifte, kan ske på flera olika sätt.23 Ett exempel är följande: A, som äger familjebolaget AB X, startar först ett nytt bolag, AB Y. Därefter säljer A inkråmet i X till Y, vilket medför att obeskattade reserver i det överlåtande bolaget frigörs, om vederlaget är marknadsmässigt. Efter överlåtelsen består X endast av beskattade och obeskattade vinstmedel.

I nästa steg säljer A aktierna i AB X till en utomstående, t.ex. F:s bolag AB Z, som, genom olika åtgärder, kan utnyttja egna eller dotterbolags underskott mot vinsterna i X.24

Det tredje och sista steget består av att A skänker aktierna i AB Y till dottern C. Värdet blir relativt lågt, eftersom vinstmedlen kvarstår i X.

Som tidigare nämnts har skalbolagsreglerna i 49a kap. IL försvårat genomförandet av vinstbolagstransaktioner i samband med generationsskiften. Visst utrymme må ges åt dessa bestämmelser, eftersom de påverkar möjligheterna till generationsskiften av ägandet både genom interna aktieöverlåtelser och vinstbolagstransaktioner.

De nya stoppreglerna avser fysiska personer och dödsbon (jämför IL 4:1–2), som överlåter icke marknadsnoterade andelar, eller delägarrätter (jämför IL 48:2), i skalbolag (IL 49a: 2–4).25 Förvärvare kan enligt skalbolagsreglerna vara företagaren själv, genom ett annat bolag, familjemedlem eller utomstående. Därvidlag har inga begränsningar införts. Överlåtaren måste dock, som sagt, vara en fysisk person. Skalbolagsbestämmelserna är tillämpliga för alla icke noterade företag. Det gäller sålunda ingen begränsning till fåmansföretag.

Ett företag definieras som ett skalbolag utifrån en avvägning mellan, å ena sidan, ett avyttrat företags likvida tillgångar och, å andra sidan, ett jämförelsebelopp (IL 49a: 6–9 §§). Överstiger vid tidpunkten för avyttringen summan av marknadsvärdet av företagets likvida tillgångar jämförelsebeloppet, är skalbolagsreglerna tillämpliga (IL 49a:6).

Med likvida tillgångar åsyftas för det första kontanta medel, värdepapper och liknande egendom. Av förarbetena framgår att värdepapper i praktiken avser marknadsnoterade handlingar.26 Med värdepapper avses inte andelar i företag i intressegemenskap med det avyttrade företaget (IL 49a:7). Till summan av likvida medel skall, för det andra, läggas marknadsvärdet även på andra tillgångar. Det gäller om dessa dels förvärvades inom två år före avyttringen och dels, vid den tidpunkten, saknade affärsmässigt samband med verksamheten. Vidare skall det inte framgå att förvärvet av tillgångarna skett i annat syfte än att dessa lätt skulle kunna avyttras efter överlåtelsen av andelarna (IL 49a:7).27 För det tredje och sista skall till de likvida tillgångarna läggas egendom som innehas av företag i intressegemenskap med det avyttrade företaget. Med intressegemenskap avses ett företag som det avyttrade företaget, direkt eller indirekt, genom äganderätt eller på annat sätt, har ett väsentligt inflytande över (IL 49a:5).28 En så stor andel av de indirekt ägda tillgångarna som svarar mot det avyttrade företagets ägarandel skall på så sätt räknas med vid avgörandet av om det avyttrade företaget är ett skalbolag (IL 49a:8).

Så långt kan, beträffande bestämningen av skalbolag, noteras att storleken på de likvida tillgångarna är osäker bl.a. med hänsyn till dels andra tillgångar, som förvärvats inom två år före avyttringen, och det affärsmässiga sambandet med verksamheten samt dels om väsentligt inflytande föreligger över företag i intressegemenskap.

Jämförelsebeloppet varierar i sin tur beroende på hur många andelar som har avyttrats. Om en sådan rättshandling avser alla andelar, utgörs det beloppet av halva ersättningen. I andra fall uppgår jämförelsebeloppet till hälften av det totala värdet för alla andelar beräknat utifrån ersättningen för de avyttrade andelarna.29 Sammantaget ter sig, beträffande definitionen av en skalbolagstransaktion, avvägningen mellan företagets likvida tillgångar och jämförelsebeloppet nog så komplicerad.

Bestämmelserna skulle kunna kringgås genom att säljare och köpare kommer överens om att inkråmet vid senare tillfälle skall föras över till säljaren. I syfte att hämma sådana återköp har stipulerats att beskattningskonsekvenserna blir desamma som vid avyttring av skalbolag, om inkråmet i det avyttrade företaget eller företag i intressegemenskap, helt eller till övervägande del, enligt ett sådant avtal, skall föras över till säljaren, eller närstående till denne (jämför IL 2:22), inom två år efter avyttringen (IL 49a:10).30 Vid bedömningen av om övervägande delen av inkråmet har återköpts, är tillgångarnas marknadsvärde vid avyttringen av andelarna utgångspunkt. Bestämmelsen gäller även för substitutegendom (IL 49a:10, 3 st.).

Reglerna om återköp gäller även om företaget förs över till ett företag som ägs, direkt eller indirekt, av säljaren/närstående. Som återköp betraktas enligt förarbetena till skalbolagsbestämmelserna även fall där köparen för över inkråmet till ett annat företag, som säljer det (eller andelarna i företaget säljs) till säljaren/närstående eller företag som ägs, direkt eller indirekt, av säljaren eller denne närstående.31

I vissa fall skall skalbolagsreglerna inte tillämpas. I här relevanta avseenden upptas följande undantag:

1. Om säkerhet ställs m.m.

Ställs säkerhet för den skatt som belöper på det avyttrade företaget vid avyttringstidpunkten skall skalbolagsreglerna inte tillämpas. I dessa fall krävs särskilt bokslut och en skalbolagsdeklaration (IL 49a:13).32 Även företag i intressegemenskap förutsätts lämna en sådan deklaration. Av förarbetena framgår att bestämmelsen endast bör tillämpas på begäran av den skattskyldige.33

2. Om det föreligger särskilda skäl

Skalbolagsreglerna tillämpas inte om säljaren visar att det föreligger särskilda skäl. Vid denna prövning beaktas ”vad som föranlett avyttringen” och ”hur ersättningen har bestämts.” (IL 49a:12.) Har en minoritetspost avyttrats tillämpas reglerna endast undantagsvis.

I förarbetena ges ingen detaljerad ledning kring vad som vid framtida prövningar skall anses uppfylla kravet på särskilda skäl. I stället anger regeringen att huvudregeln är, att avyttringar av andelar i skalbolag skall beskattas.34 Uttalandet är missvisande, eftersom kapitalvinstbeskattning skall ske även utan skalbolagsreglerna. I många fall leder det dessutom till viss tjänsteinkomstbeskattning. Vidare heter det att ”skalbolagsregeln har utformats på ett sådant sätt att den skattskyldige i princip på ett helt mekaniskt sätt skall kunna avgöra om han gör en skalbolagstransaktion eller inte.”35 Det är svårt att se hur den tidigare nämnda avvägningen skall kunna ske på ett för enskilda mekaniskt sätt.

Vad gäller frågan om särskilda skäl kan föreligga vid generationsskiften genom skalbolagstransaktioner och prövningen utifrån ”vad som föranlett avyttringen”, uttalas att det i och för sig inte är otillbörligt, när inkråmet säljs till den yngre generationen, som avser att driva verksamheten vidare, och skalbolaget därefter säljs till utomstående.36 Restriktiviteten är däremot påfallande vid prövningen utifrån ”hur ersättningen har bestämts.” Det sägs uttryckligen att det inte finns anledning att göra undantag från bestämmelserna (d.v.s. inga särskilda skäl), om säljaren får ersättning närmare 75 procent av den obeskattade vinsten.37 Andelen anges som ett riktmärke. Det torde ha satts till närmare 75 procent efter en avvägning mellan främst den obetalda rörelseskatten (28 %) och, i någon mån, det av RSV uppskattade marknadspriset på skalbolag (85–90 %).38 Vidare läggs i förarbetena till, att när ersättningen uppgår till närmare 75 procent av den obeskattade vinsten, kan säljaren ”knappast vara i god tro beträffande köparens avsikter.”39 Det sista är inte helt lättsmält. Av bestämmelserna framgår inte att någon godtrosprövning skall ske. Tvärtom anges, som ovan nämnts, att skattskyldiga – och givetvis även en skattemyndighet – skall, vid bedömningen av om en skalbolagstransaktion föreligger, i princip kunna avgöra det på ett mekaniskt sätt. Resonemang kring riktmärken och god tro rimmar illa med ambitionerna om en för enskilda, icke lagkunniga personer, mekanisk bedömning. Det intrycket förändras inte av att prövningen sker utifrån en undantagsregel, d.v.s. om särskilda skäl föreligger för att undanta tillämpning av skalbolagsregeln.

Beträffande skatteeffekterna av en tillämpning av skalbolagsbestämmelserna, kan konstateras att de formerar en stoppregel. Överlåtaren skall ta upp kapitalvinsten till beskattning såsom överskott av passiv näringsverksamhet och på beloppet utgår särskild löneskatt (IL 49a:11). Av förarbetena framgår att det gäller även för en passiv delägare.40 En sådan intäkt hänförs till en egen näringsverksamhet (IL 14:13a §), varför kvittning inte kan ske mot underskott av annan näringsverksamhet.41 Skalbolagsbestämmelserna gäller även vid fusioner, varför det inte är möjligt att komma runt reglerna den vägen (IL 44:8, 3 p.). Vidare är lättnadsreglerna i 43 kap. IL inte tillämpliga på en kapitalvinst vid en skalbolagstransaktion (IL 43:8, 2 st.). Inte heller är bestämmelserna om uppskovsgrundande andelsbyten tillämpliga i sammanhanget (IL 49:5). Slutligen kan nämnas att ingen del av en kapitalvinst, i samband med en skalbolagstransaktion, skall tas upp som inkomst av tjänst (IL 57:12a §).

Det må beträffande generationsskiften och skalbolagstransaktioner läggas till ett par kritiska punkter. För det första kan förhållandena vara sådana att en vinstbolagstransaktion ter sig som det enda rimliga sättet att förfara vid ett generationsskifte av ett litet eller medelstort aktiebolag. Så kan vara fallet om bolaget i stort endast innehåller stora beskattade och obeskattade vinstmedel samtidigt som den äldre generationen kan förutses få svårigheter med försörjningen, efter generationsskiftet, eller inte ha möjlighet att kompensera bröstarvingar som inte övertar del i ägandet. Den revisor eller jurist som skall ge råd till företagarfamiljen, kommer i en sådan situation att få uppenbara problem. Vidare har denne att ta hänsyn till den s.k. rådgivningslagen (1985:354).42 Det kan för det andra konstateras att i och för sig förståeliga ambitioner – att hämma bolagsplundringar m.m.43 – har fått av lagstiftaren förutsedda, men, i vart fall av flertalet familjeföretagare, oönskade effekter.44 Bestämmelserna om skalbolagstransaktioner kommer att hämma generationsskiften av små och medelstora företag inom familjen. Det återstår att se om skickliga konsulter hittar en enkel lösning på problemen.

Vidare kan det ifrågasättas om en reglering av detta slag ger incitament till olagliga transaktioner. Antag att en företagare, i syfte att minska de likvida tillgångarna – och därmed möjligheterna att höja ersättningen från en köpare – lånar pengar av familjebolaget utan att överlämna en revers på motsvarande belopp.45 Förfarandet åstadkommer den önskade effekten, men det innebär samtidigt en överträdelse av låneförbudet (ABL 12:7).

De fem så långt nämnda metoderna för generationsskifte av ägandet i familjebolag förefaller vara mest frekventa. Givetvis förekommer andra metoder.46 Vi begränsar dock redogörelsen till de fem nämnda.

En gåva eller en försäljning till ett pris under marknadsvärdet är enklast att förstå och lättast att hantera ur praktisk synvinkel. Under många förhållanden medför dock beskattningen att en gåva eller en underprisförsäljning inte är möjlig, eller i vart fall mycket kostsam, trots att en av dessa metoder vore önskvärd ur företagets och familjens synvinkel. Det tvingar företagarna att anlita konsulter, som föreslår mera tidskrävande och kostsamma metoder (dock ej skattemässigt), som är svåra att förstå för de flesta företagarfamiljer, t.ex. interna aktieöverlåtelser eller vinstbolagstransaktioner. Konsulterna möjliggör generationsskiften till rimliga sammantagna utgifter, eftersom de förmår sänka skattekostnaderna. Att metoderna är komplicerade kan dock leda till andra problem. En otydlig ägarbild kan exempelvis leda till att affärspartners – leverantörer, kunder m.fl. – tvekar och ingår avtal med konkurrenter. Ett annat exempel är om företagaren, i samband med en vinstbolagstransaktion, hamnar i klorna på en bolagsplundrare.

Se vidare om olika värderingsmetoder av bl.a. Silfverberg i SvSkT 1996 s. 5 ff. och Sund 2001 s. 116 ff.

Se vidare i prop. 1974:185 s. 11 ff. och Sund 2001 s. 258 ff. med hänvisningar. I vissa fall kan en gåva föregås av en bodelning under bestående äktenskap. Se vidare i Sund 2001 s. 219 ff.

Se vidare i Sund 2001 s. 273 f.

Sund 2001 s. 77. Se dock häremot Silfverberg i SvSkT 2001 s. 549 f.

Främst RÅ 1943 ref. 9, 1983 Ba 14, 1988 ref. 22 och 1988 not 722. I SOU 2002:52, Del 2, s. 213 ff. föreslås en ny metod för beskattning av kapitalvinst vid blandade fång av lös egendom.

Se vidare i Silfverberg 1992 s. 331 ff. samt Sund 2001 s. 78 ff. och 303 ff.

Se vidare av Carlsson m.fl. 1999 s. 133 ff. och Sund 2001 s. 308 ff. Se även om prop. 2002/03:96 i slutet av artikeln. Särskilt om underprisöverlåtelser, se a.a. s. 148 ff.

Se vidare i bl.a. Sund 2001 s. 323 ff.

Se vidare i a.a. s. 337 ff.

Se vidare i a.a. s. 367 ff.

Se vidare i a.a. s. 373 ff.

Bestämmelser för skalbolagstransaktioner inom bolagssektorn kommer att presenteras senare. Prop. 2001/02:165 s. 21 och 24 f.

A.a. s. 71.

Enligt förarbetena har säljaren bevisbördan. A.a. s. 51.

Se vidare i a.a. s. 54 och 71. Med ”väsentlig del” avses i allmänhet 40 % eller mer. Prop. 1999/00:2, del 1, s. 502 ff. Se även Gäverth 2002 s. 386.

Jämför exemplet i prop. 2001/02:165 s. 53. Se även Gäverth 2002 s. 391.

Med ”övervägande del” avses i allmänhet mer än 50 %. Prop. 1999/00:02, del 1, s. 509.

Se vidare i prop. 2001/02:165 s. 72.

Se vidare beträffande bokslut och deklaration av Gäverth 2002 s. 399 ff.

Prop. 2001/02:165 s. 73.

A.a. s. 60.

A.a. s. 59. Jämför s. 49. Se även a.a. s. 49 f., om svårigheterna att definiera ”liknande tillgångar.”

A.a. s. 60

A.st.

A.a. s. 22.

A.a. s. 60.

A.a. s. 72.

Jämför a.a. s. 69.

Se vidare i bl.a. a.a. s. 27.

A.a. s. 25 f. och 36 f.

För ytterligare kritik, se remissinstansernas yttranden i a.a.

Jämför RSV:s resonemang återgivet i a.a. s. 49.

För en överblick över möjliga metoder, se Sund 2001 s. 72 ff.

5 Avslutning

Trots att denna uppsats helt koncentreras på ett urval av metoder för att arrangera övergång av äganderätten, till små och medelstora aktiebolag, inom familjen tornar problemen upp sig. En grundläggande orsak är det svenska skattesystemet. I syfte att befrämja möjligheterna för tillväxt i svenska små och medelstora företag måste kostnaderna vid generationsskiften hållas låga.

Vidare underlättar det om metoderna för generationsskiften är möjliga att förstå. Så är fallet vad gäller övergång av äganderätten till aktierna genom en gåva eller försäljning till ett pris under marknadsvärdet. Ibland kan ett testamente vara att föredra. En gåva förutsätter dock:

1. Att substansvärdet är lågt eller att det kan, genom vissa rättsliga dispositioner, sänkas inom rimlig tid. I annat fall kan gåvoskatten bli en belastning, eftersom merparten av familjens kapital i de flesta fall är investerat i företaget. Det är inte möjligt att sälja näringstillgångar i syfte att betala gåvoskatten. Alternativet lån blir kostsamt och kommer att hämma möjligheterna till investeringar etc.

2. Att förutsättningarna för tillämpning av lättnadsregeln kan uppfyllas. Givaren måste kunna ge hela sitt aktieinnehav vid ett tillfälle och utan förbehåll. Mottagaren skall kunna behålla en väsentlig del av aktierna under minst fem år. Om något av dessa villkor inte är uppfyllda, medges ingen reduktion av substansvärdet till 30 procent.

3. Den äldre generationen måste ha kvar tillräcklig medel för att upprätthålla en rimlig levnadsstandard och kompensera t.ex. syskon som inte tar över del av ägandet till familjebolaget. Enligt gällande rätt är det, som sagt, inte möjligt att kräva kompensation (gåvorevers e.d.), eftersom gåvan måste vara förbehållslös för att lättnadsregeln skall vara tillämplig.

En försäljning av aktierna, mot ett pris understigande marknadsvärdet, till den yngre generationen ger kompensation. En sådan överlåtelse resulterar dock, som tidigare nämnts, i kapitalvinstbeskattning av givaren och gåvobeskattning av mottagaren. Vidare kommer, om mottagaren måste ta lån för att betala köpeskillingen, amorteringar och ränta att betalas med medel uttagna ur bolaget, vilket belastas av ovan nämnda dubbelbeskattning. Det kan sammantaget bli en alltför tung belastning för bolaget.

Systemet måste te sig som en paradox för många företagarfamiljer som avser att ta itu med det ofrånkomliga generationsskiftet. Väntar de med att planera och genomföra generationsväxlingen resulterar det i kostnader.47 Om den skjuts upp till ägarens frånfälle kommer det likaledes att bli en kostsam erfarenhet.48

Återstående alternativ, att planera och genomföra generationsskiftet under ägarens livstid, har i sin tur sina nackdelar, varav merparten, som tidigare berörts, orsakas av skattesystemet.

Rättssystemet ger företagare starka incitament att ta hjälp av konsulter. Dessa har vanligen inga andra alternativ att ta till, i syfte att undvika en alltför betungande skattebelastning, än de som är tidsödande, kostsamma i arvode och förmodligen omöjliga att förstå för de flesta företagarfamiljer.

De legala dispositionerna kan ta 3–5 år att genomföra. Det kan resultera i problem för företaget, t.ex. i form av en osäker ägarbild, och för företagarfamiljen. I värsta fall kan ägaren avlida under tiden. Kostnaderna för konsulter kommer att bli höga.49 De är i sin tur i händerna på rättssystemet och lagstiftaren. Ändringar i systemet kan komma snabbt. Om generationsskiftesprocessen är nära sin avslutning och om systemet ändras, kan det innebära att processen måste tas om från början eller att kostnaderna eljest skjuter i höjden.

Svenska familjeföretagare förefaller befinna sig i en Moment 22-situation. Kostnaderna och andra nackdelar vid generationsskiften byggs upp efterhand utom i vissa snäva fall, t.ex. när substansvärdet är lågt, den äldre generationen inte behöver pengar och villkoren för tillämpning av lättnadsregeln vid gåva kan uppfyllas. Det finns en tendens till att generationsskiften blir kostsamma och problematiska oavsett om ägarfamiljen väntar med successionen, negligerar problemen intill ägarens frånfälle eller planerar och genomför generationsväxlingen under livstiden.

En lösning till detta, i stora delar skatterättsliga problem, finns i EU:s rekommendation från 1994.50 En annan och enligt vår åsikt bättre lösning är att betona de metoder som är relativt lätta att förstå för en företagarfamilj, nämligen övergång av äganderätten till aktierna genom testamente och legala arv samt, genom dispositioner under livstiden, i form av gåva eller försäljning till pris under marknadsvärdet. Metoderna förutsätter inte att experter planerar och genomför generationsväxlingar. En del av problemen kan lösas om de ovan (avsnitt 4) berörda förslagen beträffande lättnadsregeln vid gåva går igenom.

Vidare bör eftersträvas en genomgående neutralitet i beskattningen. Med andra ord bör inte skattesystemet ge incitament för att välja en viss metod. I så fall skulle praktiska omständigheter bli avgörande för en företagarfamiljs val av metod för ett generationsskifte. Starkt förenklat kan följande exempel illustrera tankegången: Finns bara en arvinge kan ett legalt arv vara ett alternativ. Om ägaren inte vill peka ut vem som skall överta ägandet, kan testamente vara en lösning. Har ägaren inget emot att under livstiden utse en ny ägare kan gåva eller underprisförsäljning vara alternativen. Vilket som väljs blir beroende av om den äldre generationen är i behov av kompensation.

Om t.ex. två eller flera syskon vill ta över ägandet krävs vissa överenskommelser, t.ex. i aktieägaravtal, mellan dem. Vill de istället dela företaget, måste det finnas civil- och skatterättsliga möjligheter till rimliga lösningar. Även fission, verksamhetsavyttring eller försäljning av näringstillgångar till bolag ägt av den yngre generationen bör visa upp en skatterättslig neutralitet.51 Dessa metoder utvecklas inte i sammanhanget. Det skulle kräva ännu en uppsats.

Skatteneutralitet skulle uppnås om alla övergångar av äganderätten till en yngre generation gjordes skattefria. I så fall kunde beskattning ske endast när ägandet lämnar familjekretsen. Ett sådant system är antagligen svårsmält av politiska skäl. I vart fall bör beskattning avsevärt lindras och göra neutral.52 Därmed kan samhället underlätta för företagare att ägna tid och möda åt att utveckla näringsverksamheten, istället för att åtminstone tidvis behöva koncentrera resurser på generationsskiftesfrågor. Det underlättar också för en yngre generation att ta över verksamheten, vilket bevarar fördelarna med att driva företag i familjeform (avsnitt 3). Vidare är det en fördel för investeringsvilja och riskbenägenhet om företaget inte belastas av kostnader vid generationsväxlingar.

I prop. 2002/03:96 föreslås att beskattning av kapitalvinster på näringsbetingade andelar (i regel aktier i dotterbolag) skall avskaffas, med ikraftträdande den 1 juli 2003. Går förslaget igenom kan den äldre generationen tillse att man äger familjebolaget genom ett moderbolag. Vid generationsskiftet kan aktierna i familjebolaget överlåtas, t.ex. till den yngre generationens bolag, utan kapitalvinstbeskattning. Ersättningen blir dock kvar i moderbolaget och uttag beskattas.

En metod för generationsskiften som inte berörs ovan är återköp av egna aktier, vilket i dagsläget inte får ske inom privata aktiebolag (ABL 7:3). I SOU 2002:52 föreslås bl.a. att icke noterade privata aktiebolag skall ges möjlighet till återköp av egna aktier (Del 1, s. 491 ff.). Om förslaget går igenom kan det onekligen öppna viktiga möjligheter i samband med generationsskiften. Den äldre generationen kan exempelvis sälja tillbaka aktier i familjebolaget i den utsträckning man har ekonomiskt behov av. Resterande aktier kan genom gåva överföras till nästa generation. Det återstår att se om och i vilket skick förslaget går igenom samt hur återköp kommer att beskattas.

Vidare föreslår kommittén att den 20-åriga anståndsregeln, avseende benefika fång av t.ex. aktier i onoterade familjeföretag, skall upphöra (SBL 17:6 a §, 2 st.). Som motiv anförs främst de föreslagna lättnaderna vid värdering av företagstillgångar (Del 2, s. 253 ff.). Utan omfattande ändringar i det nuvarande systemet, som förbättrar situationen vid generationsskiften av familjeföretag, är ett upphävande av nämnda regel obefogad. Omständigheterna vid exempelvis ett arv kan vara sådana, att skattebelastningen blir alltför tung. Det bör kunna rättas till genom en generös anståndsregel. Eljest återstår blott SBL 17:7 med dess krav på ”synnerliga skäl.”

Slutligen må nämnas ytterligare två utredningar, som kan komma att få betydelse för möjligheten att genomföra ett generationsskifte av familjeföretaget inom familjen. För det första föreslår skattebasutredningen i ett betänkande (SOU 2002:47) bl.a. att arvs- och gåvoskatten slopas för skatteklass 1 (s. 463 ff.). Därmed skulle legala och testamentariska arv samt gåvor, avseende exempelvis aktier i familjeföretaget, till bröstarvingar kunna ske utan beskattning. Däremot sägs inget i utredningen om gåvor mot vederlagsrevers, d.v.s. blandade fång av lös egendom. Vidare kan det med fog ifrågasättas om arv/gåva av aktier i familjebolaget av/till t.ex. ett syskonbarn (skatteklass 2), särskilt när företagaren saknar egna bröstarvingar, skall arvs- eller gåvobeskattas, medan motsvarande förvärv av en bröstarvinge enligt utredningen föreslås lämnas utan beskattning. För det andra föreslår egendomskommittén att arv mellan makar och mellan sambor skall bli skattefria (SOU 2003:3).

Per-Olof Bjuggren & Lars-Göran Sund

Författarna är verksamma vid Internationella handelshögskolan i Jönköping.

Se Sund 2001 s. 68 ff. samt Bjuggren och Sund 2001 s. 14 ff. och 19.

Se Sund 2001 s. 62 ff. samt Bjuggren och Sund 2002 s. 128 ff.

Det har omtalats för oss, att arvodet varierar mellan 500000 kr och 5 Mkr för ett generationsskifte av ett litet eller medelstort famíljeägt aktiebolag, vilket kan antas avse mera komplicerade och tidsödande metoder. Det finns dock inga undersökningar som kan bekräfta uppgifterna.

Se vidare i Sund 2001 s. 38 ff. och Bjuggren-Sund 2001 s. 13.

För en översikt över dessa metoder, se Sund 2001 s. 88 ff.

Se vidare i a.a. s. 407 ff.

Litteratur

Ackerlof, G.A. 1970, ”The Market for ’Lemons’: Qualitative uncertainty and the Market Mechanism”, Quarterly Journal of Economics 84:488–500.

Bjuggren, P-O. och Sund, L-G. 2001, ”Strategic Decision Making in Intergenerational Successions of Small- and Medium-Size Family-Owned Businesses.” Family Business Review 1: 11–23.

– 2002, ”A Transaction Cost Rationale for Transition of the Firm within the Family.” Small Business Economics 19:123–133.

Brunåker, S. 1996, Introducing Second Generation Family Members into the Family Operated Business – A Constructionist Approach, (Dissertation), Uppsala:SLU.

Carlsson, M., Silfverberg, C. och Stenman, O. 1999, Generationsskiften och blandade fång. 3 uppl. Sthlm: Norstedts.

Davis, L.E., & North, D.C. 1971, Institutional Change and American Economic Growth, Cambridge: Cambridge University Press.

Dyer, Jr.,W.G., & Handler, W. 1994, ”Entrepreneurship and Family Business: Exploring the Connections”, Entrepreneurship Theory and Practice, Fall, 71–83.

Eggertsson, T. 1996, ”A Note on the Economics of Institutions”, in Alston, L.J., Eggertsson, T., & North, D.C., Empirical Studies in Institutional Change, Cambridge: Cambridge University Press.

Gäverth, L. 2002, ”Skatteregler mot handel med skalbolag.” Skattenytt s. 381 ff.

Handler, W.C. 1989, ”Methodological Issues and Considerations in Studying Family Businesses”, Family Business Review, 2:257–76.

Jensen, M., & Meckling, W. 1976, ”Theory of the Firm: Managerial Behavior, Agency Costs, and Capital Structure”, Journal of Financial Economics 3:305–60.

Longenecker, J.G., & Schoen, J.E. 1978, ”Management Succession in the Family Business”, Journal of Small Business Management, 16:1–6.

Marshall, A. 1948, Principles of Economics, 8th ed., New York: Macmillan.

North, D.C. 1990, Institutions, Institutional Change, and Economic Performance, Cambridge: Cambridge University Press.

Pollak, R. 1985, ”A Transaction Cost Approach to Families and Households”, Journal of Economic Literature 23:581–608.

Prop. 1974:185. Förslag om vissa skattelättnader vid gåva av familjeföretag m.m.

Prop. 1999/00:2. Inkomstskattelagen. Del 1.

Prop. 2001/02:165. Skatteregler mot handel med skalbolag.

Prop. 2002/03:96. Skattefri kapitalvinst och utdelning på näringsbetingade aktier.

Scranton, P. 1986, ”Learning Manufacture: Education and Shop-Floor Schooling in the Family Firm”, Technology and Culture, 27:40–62.

Silfverberg, C. 1992, Gåvobeskattning i ett nordiskt perspektiv. Ak.avh. Sthlm: Juristförlaget.

– 1996, ”Rättsutvecklingen inom arvs- och gåvoskatteområdet.” Svensk skattetidning s. 4 ff.

– 2001, ”Bokanmälan av Generationsskifte av små- och medelstora familjeägda aktiebolag.” Svensk skattetidning s. 547 ff.

SOU 2002:47. Våra skatter.

SOU 2002:52. Beskattning av småföretagare. Del 1 och 2.

SOU 2003:3. Egendomsskatter.

Sund, L-G. 2001, Generationsskifte av små och medelstora familjeägda aktiebolag. Uppsala: Iustus.

Williamson, O.E. 1975, Markets and Hierarchies: Analysis and Antitrust Implications, New York: Free Press.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...