Skattenytt nr 7–8 2003 s. 560

Konvertibellån och sambandet redovisning beskattning

Regeringsrätten har den 19 november 2002, i mål nr 173-2002, prövat hur en enligt god redovisningssed uppkommen kostnad vid emission av konvertibellån ska behandlas vid taxeringen. Enligt Regeringsrätten medgavs avdrag endast för de kostnader som betalats till långivaren.

Avsikten med denna artikel är att med utgångspunkt från transaktionernas reella innebörd diskutera om resultatet är materiellt tillfredsställande. Rättsfallet väcker ytterligare två viktiga frågor. Är det företagsekonomiska kostnadsbegreppet synonymt med det skatterättsliga och kan ändrade redovisningsregler påverka gällande skattepraxis?

1 Kapitalrabatt konvertibelt lån

Ett aktiebolag kan förvärva kapital till verksamheten genom att ge ut konvertibla skuldebrev. Skuldebrevet kan löpa med en ränta som understiger vad som är marknadsmässigt. Med skuldebrevet följer en konverteringsrätt, d.v.s. en rätt för långivaren att konvertera fordringen till aktier. Långivaren kan också välja att återfå utlånat belopp, vilket är naturligt om aktiekursen är så låg att köp är förmånligare än konvertering.

En s.k. kapitalrabatt uppkommer när ett aktiebolag emitterar ett konvertibelt lån med en ränta som understiger vad som är marknadsmässigt1. Att det som bokförs som kapitalrabatt i slutändan faktiskt blir en rabatt, i ordets rätta bemärkelse, är dock inte säkert. Är aktiekursen den dag skuldebrevet konverteras, högre än summan av konverteringskursen och den inbesparade räntan, skulle en nyemission givit mer pengar för företaget.

Ett aktiebolag emitterar ett konvertibellån med ett nominellt belopp på 100 kr. Skuldens nuvärde är 95 kr, vilket ger en bokföringsmässig kapitalrabatt på 5 kr. Konverteringskursen är 125 kr.

Om aktiekursen vid konverteringstillfället är så hög att en nyemission kan göras till teckningskursen 140 kr, skulle en nyemission ge ett ekonomiskt resultat som är 10 kr högre än vid en finansiering genom konvertibellån. Skulle teckningskursen däremot vara 127 kr, så har bolaget gjort en inbesparing på 3 kr.

Det har diskuterats om det kan benämnas kapitalrabatt, eftersom emissionspriset (erhållet belopp) är lika med nominellt belopp (definition se prop. 1975:104 s. 227). På samma sätt som vid en traditionell kapitalrabatt, där emissionspriset är lägre än nominellt belopp, avviker nuvärdet av skulden från det nominella beloppet. Här är dock nominellt belopp högre än skuldens värde. Det kan också noteras att optionslån redovisas med samma ekonomiska innebörd som konvertibellån, och att i rubriken till 24 kap. 4 § IL anges ”kapitalrabatt optionslån”.

1.1 Optionslån

Enligt 24 kap. 4 § IL föreligger det ett uttryckligt avdragsförbud för den kapitalrabatt som uppkommer vid emission av optionslån. God redovisningssed saknar därför betydelse för beskattningen. Ett optionslån skiljer sig inte nämnvärt från ett konvertibellån. Aktiebolagsrättsligt finns de allmänna bestämmelserna och regler om förfarandet vid emission i 5 kap. ABL. Enligt redovisningsrådets rekommendation nr 3, Fordringar och skulder, ska lånen också bokföras på samma sätt. En väsentlig skillnad är dock att vid optionslån kan optionsrätten åtskiljas från skuldebrevet och säljas separat.

2 Aktiebolagets bokföring

Hur ett konvertibelt lån ska redovisas i bokföringen framgår av Redovisningsrådets rekommendation nr 3, Fordringar och skulder. Låneskuldens storlek ska beräknas på basis av en marknadsränta. Det innebär att skulden ska nuvärdesberäknas. Nuvärdet av en skuld – som löper med lägre ränta än marknadsvärdet – är lägre än det nominella beloppet. Skillnaden mellan nuvärdet och det nominella beloppet ska föras till överkursfonden, som överkurs på de aktier som kan komma att utfärdas. Under lånets löptid räknas det bokförda värdet av skulden upp med en ränta, så att skuldbeloppet på förfallodagen överensstämmer med det nominella skuldbeloppet. På så sätt har kapitalrabatten periodiserats över löptiden.

SN03_78B

1) Vid emissionstillfället noteras mellanskillnaden mellan emissionspriset och skuldens nuvärde mot överkursfond.

2) Under lånets löptid räknas skuldbeloppet upp så att det på förfallodagen överensstämmer med det nominella skuldbeloppet.

Hur kapitalrabatten ska bokföras om konvertering inte sker framgår inte av rekommendationen. En rimlig bedömning är att kapitalrabatten bokas om från överkursfond till intäkt. Intäkten blir då lika stor som den kostnad som noterats under löptiden.

Det är inte heller angivet hur en långivare som är bokföringsskyldig ska notera konverteringsrätten. Utgångspunkten bör vara att fordringen tas upp till sitt beräknade nuvärde och att konverteringsrätten tas upp till ett belopp motsvarande skillnaden mellan nuvärdet och nominellt belopp. Vidare torde en uppskrivning, under lånets löptid, av fordringen till nominellt belopp redovisas som ränteintäkt. Om aktier förvärvas med stöd av konverteringsrätten till ett pris under marknadsvärdet bör aktierna skrivas upp. En uppskrivning får inte redovisas i resultaträkningen, utan ska bokföras över balansräkningen. Uppskrivningen ska inte heller tas upp till beskattning.

3 Regeringsrättens dom den 19 november 2002, mål nr 173-2002

I en ansökan om förhandsbesked ställdes frågan om den räntekostnad, motsvarande skillnaden mellan nuvärdet och nominellt belopp, som uppkommer i bokföringen vid emission av ett konvertibelt lån får dras av vid taxeringen. Enligt Skatterättsnämnden var bolaget berättigat till avdrag.

Regeringsrätten ändrade skatterättsnämndens beslut med följande motivering:

”Oavsett om konverteringsrätten utnyttjas eller inte utgörs bolagets kostnad för lånet endast av den nominella räntan som bolaget fått betala till långivaren (min kursivering). Sker konvertering får bolaget ett kapitaltillskott motsvarande skuldebrevens nominella värde medan värdet minskar på de aktier som innehas av bolagets gamla aktieägare i det fall en aktie vid konverteringen har ett högre värde än det nominella värdet av ett skuldebrev. Varken detta förhållande eller någon annan omständighet innebär att konvertering medför att en kostnad, utöver den nominella räntan, uppkommer i bolagets rörelse (min kursivering).”[Återges ej här;red.anm.]

4 Den reella innebörden av kapitalrabatt

En viktig princip inom skatterätten är att en transaktion ska bedömas utifrån dess reella innebörd, och inte utifrån avtalets form2. Motsvarande princip finns inom redovisningsområdet och benämns då substance over form, d.v.s. transaktionernas ekonomiska substans är viktigare än deras juridiska form.

Tillämpas substance over form, enligt redovisningsrådets rekommendation nr 3, blir resultatet att kapitalrabatten är en företagsekonomisk räntekostnad. Vad som faktiskt har skett är att långivarna inte bara har betalat konverteringskursen för aktierna, utan i princip också har gjort en förmögenhetsöverföring (tillskott) i form av utebliven ränta. Låntagaren har å andra sidan kvittat en ränteutbetalning mot detta tillskott. Ett alternativt handlande, med samma innebörd för låntagaren, är att bolaget betalar marknadsmässig ränta till långivaren. Långivaren använder därefter den erhållna ränteintäkten som en del av betalningen för aktierna, som konverteras till en motsvarande högre kurs.

Ett företag ska emittera ett konvertibelt lån som förfaller till betalning efter fem år. Skuldebrevets nominella belopp är 100 kr. Utifrån en konverteringskurs på 150 kr ska räntan på skuldebrevet understiga marknadsmässig ränta med 2 %. Med 2 % ”räntesubvention” beräknas nuvärdet på skulden till 90 kr. Enligt bokföringsmässiga grunder ska 10 kr, motsvarande skillnaden på skuldebrevets nuvärde och nominellt belopp, noteras som räntekostnad i företaget. Denna kostnad får enligt det aktuella rättsfallet inte dras av vid taxeringen.

Företaget ändrar något i avtalet. Räntan förblir samma som ovan. Däremot ska företaget, om konvertering sker, betala ytterligare ränta med 10 kr. Vidare ändras konverteringskursen till 160 kr, vilket innebär att långivaren betalar 60 kr i stället för 50 kr för aktien3. För företaget ger detta avtal samma ekonomiska innebörd som det föregående, men räntan får dras av.

Ett problem med denna lösning är dock att långivaren ska beskattas för ränteintäkten och drabbas därigenom av en likviditetsförlust, vilket kan innebära att investeringen kan bli mindre intressant.

Utgångspunkten för t.ex. beskattning av underprisöverlåtelser är att den ska spegla den ekonomiska innebörden av transaktionerna, prop. 98/99:15, avsnitt 5.2.

Skuldebrevets nominella belopp avräknas mot konverteringskursen, se prop. 1973:93 sid. 103–104.

5 Kostnader

Regeringsrätten skriver i sitt beslut att det inte har uppkommit någon ”kostnad, utöver den nominella räntan”.

Enligt 14 kap. 2 § IL ska resultatet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vad bestämmelsen reglerar är att inkomsterna och utgifterna i näringsverksamheten ska periodiseras till den period som de belöper sig på. När inkomster och utgifter tas upp i den period de belöper sig på redovisas de i resultaträkningen som intäkter och kostnader.

Bokföringen och bokföringsmässiga grunder saknar helt materiell betydelse när det gäller att avgöra om en kostnad får dras av eller om en intäkt ska tas upp till beskattning. Till exempel är utgifter för representation en kostnad för företaget. Avdragsrätten vid beskattningen regleras däremot i 16 kap. 2 § IL, som anger att kostnaden får dras av om den har ett direkt samband med verksamheten. Mottagen utdelning är bokföringsmässigt en intäkt, men skatteplikten regleras i 24 kap. IL. I inkomstdeklarationen ska den del som inte får dras av återläggas som en justerad intäktspost, och belopp som inte ska beskattas tas upp som en justerad avdragspost.4

Frågan är om det kan finnas poster som räknas som kostnader enligt bokföringsmässiga grunder, men som inte är kostnader enligt IL. Jag menar att så inte borde vara fallet. Enligt min mening innebär bokföringsmässiga grunder inte bara att utgifter och inkomster ska periodiseras. I avsaknad av annan reglering måste det också innebära att det som är en kostnad enligt bokföringsmässiga grunder också är en kostnad vid beskattningen. Amortering av en skuld är enligt bokföringsmässiga grunder ingen utgift. En sådan betalning kan därför inte dras av som kostnad vid beskattningen. För detta krävs ingen särskild reglering i IL, eftersom bokföringsmässiga grunder är avgörande för om det är en kostnad eller inte.

I boken Företagsbeskattning och bokföring (del 2) visar jag hur ett antal affärshändelser och transaktioner ska bokföras enligt baskontoplanen och vad som gäller vid beskattningen, samt om och hur resultatet ska justeras i inkomstdeklarationen. www.bokinfo.nu

6 Ändrade redovisningsregler

Om det beskattningsbara resultatet styrs av vad som är bokföringsmässiga grunder, bör också ändrade redovisningsregler eller en förändring av god redovisningssed kunna medföra ändrade beskattningskonsekvenser.

Företagsledare i ett fåmansföretag medges enligt praxis avdrag för rimliga kostnader för avsättning till semesterlöneskuld5. I de prejudicerande rättsfallen har en prövning gjorts utifrån då gällande redovisningslagstiftning, d.v.s. 1976 års bokföringslag. Eftersom en prövning i dag ska ske utifrån årsredovisningslagen kan man inte vara helt säker på att utgången skulle bli densamma. Till skillnad mot 1976 år bokföringslag tillåter inte årsredovisningslagen att man bygger upp dolda reserver i företaget, t.ex. genom att övervärdera skulderna6.

Ett exempel på hur ändrad redovisningspraxis eventuellt kan påverka beskattningen är frågan om avdrag för pensionskostnader för en enskild näringsidkare. Enligt BFN R 11, Enskild näringsidkares bokföring, ska egna pensionsförsäkringspremier inte bokföras som kostnad utan som kapitaluttag. Utgifter för egna pensionsförsäkringspremier kan därför inte periodiseras. I princip torde det innebära att avdrag endast kan medges för under beskattningsåret betalade premier. Det skulle i sådana fall innebära en förändring mot vad som gällde tidigare då avdrag för nytecknad försäkring medgavs om betalning skett senast då deklarationen lämnades7.

En viktig fråga är vilken betydelse tidigare regeringsrättsdomar har haft för utgången i det aktuella rättsfallet om konvertibellån, och om domstolen har känt sig bundna av dessa8. Om skatterättslig praxis varit avgörande borde en prövning ha skett utifrån nu gällande redovisningsregler och god redovisningssed. Och skulle reglerna ha ändrats på avgörande punkter borde en prövning ha skett utan hänsyn till tidigare praxis. En skillnad i detta fall är att periodisering av över- och underkurser inte var tvingande enligt 1976 års bokföringslag9.

Rå 1968 Fi 966 och RÅ 1977 Aa 164.

Prop. 1995/96:10 sid. 184.

Se RSV:s handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet vid 2002 års taxering, sid. 1174.

I RÅ83 1:77, I, har regeringsrätten uttryckt att bolagets utfästelse av konverteringsrätt inte innefattar någon kostnad, utan representerar ett sätt för bolaget att infria sin skuld genom att i stället för kontant lösa lånet omvandla detta till aktiekapital. Det bör observeras att rättsfallet inte avser bolagets beskattning utan aktieägarens.

Per Thorell, Årsredovisningslagen lagkommentar, Iustus förlag, uppl. 1:1, sid 225.

7 Avslutning

Frågan om sambandet mellan bokföring och beskattning har kommit allt mer i fokus under senare år. Det har också kommit ett flertal domar från regeringsrätten som har bringat mer klarhet i denna fråga. En viktig dom är RÅ 1999 ref. 32, den s.k. Key-Code-domen, där det fastställs att den skattemässiga intäktsredovisningen ska följa vad som är bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed. Frågan är om det nu aktuella rättsfallet kan skapa samma osäkerhet, som förelåg före Key-Code-domen, när det gäller kostnadssidan. Enligt min mening bör det inte vara någon skillnad mellan intäkter och kostnader. Vidare bör det företagsekonomiska och skatterättsliga begreppet kostnader alltid vara synonyma.

Möjligen ska man inte övertolka rättsfallet. Regeringsrätten kan ha avgjort målet utifrån uttalande i tidigare praxis, utan att närmare analysera eventuellt ändrade redovisningsregler. Mot bakgrund av tilltagande problem för företagen att skaffa riskkapital får resultatet av rättsfallet ses som otillfredsställande. En översyn av reglerna är därför på plats10.

Mats Brockert

Mats Brockert arbetar på Riksskatteverkets avdelning för verksamhetsstöd.

En utredning (dir. 1998:55) ser för närvarande över reglerna om kapitalrabatt på optionslån. Sannolikt behandlas då även konvertibellån.