1 Förbjudet lån

2 Pensionssparavdrag

3 Avdrag för ökade levnadskostnader

1 Förbjudet lån

Regeringsrätten har i RÅ 2005 not. 4 avgjort ytterligare ett mål om förbjudet lån. Den skattskyldige beskattades för lånet som tillkom i samband med att den skattskyldiges bolag sålde en privatbostad till honom. Avsikten var att en del av markområdet skulle säljas tillbaka till bolaget efter fastighetsreglering.

Målet tillför inget nytt utöver det som Regeringsrätten framhöll i RÅ 2004 ref. 114 m.fl. mål (se SkatteNytt 2005 s. 270).

2 Pensionssparavdrag

I RÅ 2005 ref. 15 var det fråga om en skattskyldig som önskade utöka sitt pensionssparavdrag med utnyttjande av regeln i 59 kap. 5 § 3 st. IL (35 % av inkomsten, dock max 10 prisbasbelopp). En förutsättning för att utnyttja denna undantagsregel är att arbetstagaren helt saknar pensionsrätt i anställning. Arbetsgivaren hade tidigare betalat försäkringen och gjort avdrag, men för att minska försäkringens kostnader önskade arbetstagaren göra ett bruttolöneavstående och själv göra avdraget. Arbetstagaren hävdade att bedömningen av om han saknade pensionsrätt i anställningen skulle begränsas till pensionsrätt som intjänats under beskattningsåret.

Såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten fann dock att lagrummet skulle tolkas bokstavligt, den anställde fick inte ha någon pensionsrätt i anställningen alls, under något beskattningsår.

3 Avdrag för ökade levnadskostnader

I RÅ 2005 ref. 64 ville ensamstående skattskyldig med gemensam vårdnad om barn ha avdrag för dubbel bosättning (ökade levnadskostnader) när han behållit bostad på barnens bostadsort. Regleringen finns numera i 12 kap. 19–22 §§ IL. Avdrag förutsätter bl.a. att dubbel bosättning är skälig på grund av makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet.

Samtliga instanser gjorde dock en inskränkt tolkning av den sista punkten (annan särskild omständighet). Man fann att bestämmelsernas syfte var att ge en skattskyldig och hans familj visst tidsmässigt utrymme att anpassa bostadsförhållandena till en ny arbetssituation. De var inte till för att kompensera för kostnader av mer permanent karaktär som det var fråga om i målet.

I ett annat mål om avdrag för ökade levnadskostnader, RÅ 2005 ref. 69, nekades en ambulansförare avdrag för att tvingas springa ifrån maten vid utryckningar och därigenom ofta få dubbla matkostnader.

Kammarrätten hänförde merkostnaden för måltiderna till kostnader för tjänsten och medgav avdrag, men Regeringsrätten hänvisade till att vid lagändringen i samband med 1990 års skattereform togs avdragsrätten för s.k. endagsförrättningar bort. Eftersom ambulansföraren inte hade några övernattningar i tjänsten kunde avdrag därför inte medges.

Gunnar Rabe