SkatteNytt nr 10 2007 s. 553

Förhandsbesked direkt skatt första halvåret 2007

1 Inledning

Redogörelsen innehåller de förhandsbesked som har bedömts vara av mer allmänt intresse och som har meddelats av Skatterättsnämnden under första halvåret 2007. Under denna tid har i nämnden ingått ledamöterna André (A), Wingren (W), Nylund (N), Silfverberg (S), Sjökvist (Sj) och Ståhl (St). I vissa av besluten har ersättarna Gäverth (G), Holgersson (H), Svanberg (Sv) och Werkell (We) deltagit.

De förhandsbesked som behandlas rör inkomstslaget tjänst (avsnitt 2), omstrukturering (avsnitt 3), övrig företagsbeskattning (avsnitt 4), inkomstslaget kapital (avsnitt 5), utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag (avsnitt 6) samt pensionsanknutna frågor (avsnitt 7). Redogörelsen avslutas på vanligt sätt med en genomgång av överklagade förhandsbesked som behandlats i artikelserien (avsnitt 8).

2 Inkomstslaget tjänst

De två första ärendena rör beskattningstidpunkten för belopp som avsatts till stiftelser för anställdas räkning av deras arbetsgivare (2.1–2.2). Frågan i det tredje ärendet är om utfallande belopp vid arbetslöshet från en fond skall inkomstbeskattas (2.3).

2.1

A var anställd som försäljare i X AB. En betydande del av hans lön utgjordes av provisionsbaserad ersättning. Han hade tidigare motsvarande befattning i Y AB, ett dotterbolaget till X AB. Merparten av de anställda i Y AB var försäljare. Enligt ett lokalt kollektivavtal avseende försäljarnas anställnings- och löneformer m.m. var dotterbolaget under vissa förutsättningar skyldigt att avsätta medel till en resultatandelsstiftelse, Z 1, med försäljarna som destinatärer. Före mars månads utgång året efter beskattningsåret valde försäljarna, i syfte att kunna utjämna sina inkomster, att antingen ta ut sin rörliga ersättning som lön under april månad eller att låta viss del avsättas till stiftelsen. När försäljarna anställdes i X AB övertog moderbolaget dotterbolagets skyldigheter enligt kollektivavtalet. X AB avsåg att göra avsättningar till en ny stiftelse, Z 2, enligt samma principer och rutiner som gällde för Z 1. Stiftelsen skulle bildas i samråd mellan X AB och den lokala arbetstagarorganisation som organiserade försäljarna. På grund av att försäljarna utgjorde mindre än en tredjedel av de anställda i X AB uppfyllde inte Z 2 de krav som uppställs i 3 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring, AFL, på en vinstandelsstiftelse, eftersom bidragen inte skulle tillkomma en ”betydande del” av de anställda i X AB.

Kapitalet i stiftelsen skulle förvaltas av styrelsen inom ramen för en av stiftelsens destinatärer bestämd placeringsinstruktion. Enligt ett alternativ skulle stiftelsen förvärva en kapitalförsäkring på respektive försäljares liv. Försäkringen skulle komma att ägas av stiftelsen men varje anställd skulle ges fullmakt att anvisa hur de medel som belöpte på honom skulle placeras. Utfallande belopp på försäkringen skulle tillfalla stiftelsen som i sin tur skulle betala den anställde. Reglerna om utbetalning av andelar innebar i huvudsak att kapitalet skulle vara bundet i stiftelsen minst tre år och att den anställde senast två månader före treårsperiodens utgång måste meddela om hans andel skulle förvaltas vidare av stiftelsen till dess han skulle pensioneras eller om han önskade att ta ut den. Huvudfrågan var vid vilken tidpunkt skattskyldighet för belopp som avsätts till stiftelsen inträder samt om beskattningstidpunkten påverkas av att den anställde har möjlighet att själv – inom ramen för en kapitalförsäkring – bestämma hur hans andel av kapitalet i stiftelsen skulle förvaltas.

Skatterättsnämndens majoritet (A, S, Sv, We) anförde inledningsvis följande.

Enligt 10 kap. 8 § IL skall inkomster tas upp som intäkt det beskattningsår då de kan disponeras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del. – I rättspraxis ges vägledning för att bedöma under vilka förutsättningar det är möjligt för en anställd att skjuta upp beskattningen av intjänad lön till en senare tidpunkt. En grundläggande förutsättning är att den anställde gör sitt val om uppskjuten utbetalning innan den intjänade ersättningen kan disponeras genom kontant utbetalning (RÅ 2000 ref. 4). En annan förutsättning är att den anställde inte har möjlighet att lyfta medlen under en viss bestämd tid. Om den anställde fritt kan disponera över utbetalningstidpunkten inträder skattskyldighet omedelbart (RÅ 1993 ref. 19). Detsamma torde gälla om den anställde på annat sätt, exempelvis genom överlåtelse eller pantsättning, kan förfoga över medlen innan den bestämda tiden för utbetalning inträtt. Under förutsättning att medlen är undandragna den anställdes förfoganderätt synes det däremot inte möta något hinder att han kan påverka placeringen och förvaltningen av de medel som avsatts för hans framtida disposition (se bl.a. RÅ 1994 ref. 38 och RÅ 2003 not. 89). Under vissa villkor är det också möjligt att överföra förvaltningen av de medel som skall utbetalas vid en framtida tidpunkt från arbetsgivaren till något annat rättsubjekt utan att det föranleder omedelbar beskattning.

Efter en genomgång av ytterligare rättsfall konstaterade nämnden att det av de villkor som gällde för stiftelsen framgick att de anställda inte kan anses fritt disponera över de medel som avsätts för deras räkning (jfr RÅ 1988 not. 131). A skulle därför beskattas först när utbetalning av medlen sker från stiftelsen. I enlighet med praxis skulle inte beskattningstidpunkten påverkas av att han skulle få möjlighet att själv bestämma hur hans andel av kapitalet i Z 2 skulle förvaltas.

W, N och Sj var skiljaktiga och anförde efter redovisning av lagtext och praxis följande.

Stiftelsen 2 är enligt A:s egen uppfattning inte en vinstandelsstiftelse i socialavgiftshänseende. I inkomstskattehänseende gäller enligt praxis att bidrag som arbetsgivaren lämnar till en vinstandelsstiftelse inte beskattas omedelbart hos den anställde. Det har emellertid då inte, till skillnad från vad som är fallet i förevarande ärende, varit fråga om de enskilda anställdas intjänade provisioner som överlämnats till stiftelsen utan del i företagets vinst beroende på dess resultat. – Det saknas visserligen definitioner i IL av vinstandelsstiftelser men grundläggande för en vinstandelsstiftelse synes dock vara att det är fråga om ett system där arbetsgivaren beslutar att en del av företagets vinst delas ut till de anställda. En stiftelse, om än bildad i samråd mellan de anställda och arbetsgivaren, som inte uppfyller detta krav är enligt vår mening inte en vinstandelsstiftelse och faller därmed inte in under denna speciella praxis. Avsättning till Z 2 görs av en del av den lön som respektive anställd personligen tjänat in och inte, som en belöning, en del av företagets resultat som de anställda gemensamt bidragit till. Vi anser därför att anledning saknas att anse Z 2 utgöra en vinstandelsstiftelse i den mening som ovan angetts. – Enligt vår uppfattning har A disponerat över medlen när han anvisar arbetsgivaren att betala ut den intjänade provisionen till Z 2. Han skall således beskattas vid denna tidpunkt.

Förhandsbesked den 11 juli 2007. Överklagat av Skatteverket.

2.2

A var anställd i X AB, ett dotterbolag till ett finskt bolag. Enligt koncernens vinstpremiesystem skulle medel avsättas för bl.a. A till en av personalorganisationerna bildad personalfond (som liknade en vinstandelsstiftelse) enligt den finska personalfondslagen. Varje anställds fondandel bestod av en bunden och en disponibel del i form av aktier eller kontanter. Först sedan fem år förflutit från det att en anställd blev medlem i en personalfond kunde årligen högst 15 procent av kapitalet föras över från den bundna till den disponibla delen. I fondens stadgar fanns en bestämmelse om att en anställd som önskade utnyttja sin rätt att lyfta disponibel fondandel skulle anmäla detta till fondens styrelse skriftligen senast fyra månader efter fondens bokslutsdag. Om något meddelande inte lämnades inom den föreskrivna tiden skulle utbetalning kunna påkallas först följande år.

Nämnden (A, W, N, S, Sj, St, We) fann att om A inte skulle utnyttja sin rätt att begära utbetalning från personalfonden utan låta medlen stå kvar i fonden, så skulle fondmedlen inte anses tillgängliga för lyftning i den mening som avses i 10 kap. 8 § IL. Hon skulle därför inte beskattas för fondens löpande inkomster och kapitalvinster och inte heller förmögenhetsbeskattas för den del som skulle motsvaras av hennes andel i personalfondens förmögenhet.

Förhandsbesked den 29 maj 2007. Överklagat av Skatteverket.

2.3

Nämnden har tidigare kommit fram till att utfallande belopp vid arbetslöshet från s.k. inkomstförsäkringar som tillhandhålls av fackförbund (både obligatoriska och frivilliga försäkringar) inte skall inkomstbeskattas (SN 2006/10 s. 560f., fastställt av RR den 22 maj 2007). I föreliggande ärende ville A, som under år 2006 uppburit ersättning från arbetslöshetskassan och därutöver erhållit kompletterande ersättning, utfyllnad, från en fond, ha besked om den kompletterande ersättningen var skattepliktig inkomst för henne.

Nämnden (A, W, N, S, Sj, St, We) svarade att ersättningen var skattepliktig inkomst av tjänst. I sin motivering hänvisade nämnden till 10 kap. 1 § första stycket och 11 kap. 1 § första stycket IL. Nämnden konstaterade att fonden var en registrerad kollektivavtalsstiftelse bildad genom kollektivavtal mellan företrädare för arbetsgivare och arbetstagare inom en viss bransch med ändamål ”att främja och stödja åtgärder för tjänstemän som riskerar uppsägning eller har blivit uppsagda p.g.a. arbetsbrist” och finansierad av företag anslutna till arbetsgivarorganisationen. Mot den bakgrunden ansåg nämnden att utbetalningarna från fonden fick anses ha sådant samband med hennes tidigare anställning att bidragen skulle betraktas som förmåner som utgått med anledning härav (jfr RÅ 1988 ref. 127).

Förhandsbesked den 2 februari 2007. Ej överklagat.

3 Omstrukturering

Avsnittet inleds med ett ärende om gåvoöverlåtelse av en hel näringsverksamhet avseende inventarier (3.1). Därefter tas upp ett ärende om tillämpningen av punkten 4 i Lex Asea (42 kap. 16 § första stycket IL) och villkoret för en partiell fission i 38a kap. 2 § 1 IL med anledning av att aktier i dotterbolag skall överföras till aktieägarna i moderbolaget (3.2). Det tredje ärendet gäller tillämpningen av reglerna i 23 kap. 2 § andra stycket IL (3.3).

3.1

Tre personer ägde tillsammans och med samma ägarförhållanden ett partrederi och ett aktiebolag. För sin verksamhet hyrde bolaget tillgångarna (inventarier) i partrederiet. I syfte att genomföra ett generationsskifte avsåg var och en av sökandena att som gåva till sina barn överlåta hälften av sitt aktieinnehav i bolaget. Därefter skulle samtliga tillgångar i partrederiet överföras till bolaget mot att det skulle överta de skulder som belastade verksamheten. Tillgångarnas skattemässiga värde var klart lägre än skulderna medan dessa i sin tur var klart lägre än tillgångarnas marknadsvärde. Sökandena gjorde med hänvisning till praxis gällande att gåvoöverlåtelsen till aktiebolaget inte skulle föranleda några beskattningskonsekvenser för överlåtarna (RÅ 1988 not. 710, 1976 ref. 6 samt 2004 ref. 42). Skatteverkets inställning var att sökandena skall beskattas enligt reglerna för underprisöverlåtelser i 23 kap. IL.

Nämnden (A, W, G, N, S, Sj) utformade förhandsbeskedet i enlighet med Skatteverkets inställning. Nämnden menade att till skillnad från i 2004 års rättsfall, som gällde en hel näringsverksamhet bestående av lagerfastigheter, så finns ingen klar praxis avseende gåvoöverlåtelse av en hel näringsverksamhet avseende inventarier. Mot bakgrund av Regeringsrättens överväganden i nämnda fall saknades därför skäl att behandla den aktuella överlåtelsen på annat sätt än som en avyttring enligt underprislagstiftningen. Eftersom villkoren enligt 23 kap. IL var uppfyllda skulle enligt nämnden beskattning ske med utgångspunkt i att ersättningen skulle utgöras av de övertagna skulderna.

Förhandsbesked den 11 januari 2007. RR fastställde beskedet i dom den 26 juli 2007.

3.2

Den fysiske personen A ägde aktier i X AB. X AB var dotterbolag till ett företag, Z, i ett annat EU-land. X AB övervägde att dela ut samtliga aktier i sitt helägda dotterbolag Y AB. Ett alternativ var att överlåta aktierna i Y AB till ett helägt nybildat svenskt dotterbolag (Nyab) och därefter dela ut aktierna i Nyab. Frågan var om utdelningen av aktierna i Y AB var skattefri för A enligt reglerna i 42 kap. 16 § första stycket IL (Lex Asea), eller om utdelningen av aktierna i Nyab skulle vara skattefri på grund av bestämmelsen i 16b § i samma kapitel om utdelning av aktier vid partiell fission. Närmare bestämt gällde ansökan om villkoret i punkten 4 i Lex Asea – att andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte får innehas av något företag som tillhör samma koncern som moderbolaget – eller villkoret för en partiell fission i 38a kap. 2 § 1 IL – att överlåtelsen skall avse en verksamhetsgren – skulle vara uppfyllt. Enligt ansökan skulle samtliga övriga villkor för skattefri utdelning föreligga.

Nämnden (A, W, N, S, Sj, St, We) gjorde i Lex Asea-frågan följande bedömning.

Enligt 2 kap. 2 § IL skall de termer och uttryck som används i den lagen också omfatta motsvarande utländska företeelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara svenska företeelser avses. Uttrycket ”svensk koncern” definieras i 2 kap. 5 § IL som en sådan grupp av företag eller andra näringsidkare som enligt någon svensk lag bildar en koncern. I förarbetena anges att om det i en bestämmelse i IL står ”koncern” avses också utländska koncerner (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 25). Som ett exempel härpå nämns den nu aktuella bestämmelsen i Lex Asea. – Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att Lex Asea omfattar utdelning inte bara från svenska aktiebolag utan även från vissa utländska bolag (jfr 42 kap. 16a § IL) ligger det enligt nämndens mening närmast till hands att anse att med företag som tillhör samma koncern som moderföretaget i bestämmelsen i 42 kap. 16 § första stycket punkten 4 IL avses i förekommande fall även utländska företag. Eftersom aktier i Y AB efter utdelningen kommer att ägas av moderföretaget Z är bestämmelserna i Lex Asea inte tillämpliga på X AB:s utdelning av aktier i Y AB.

Beträffande villkoret i bestämmelsen om partiell fission anförde nämnden inledningsvis följande.

Med en partiell fission avses, såvitt nu är i fråga, en sådan ombildning som enligt 38a kap. 2 § 1 och 2 IL innebär att ett överlåtande företag överlåter en verksamhetsgren till ett annat företag (övertagande företag) men behåller minst en verksamhetsgren. Enligt punkten 3 i samma lagrum skall ersättningen (för den överlåtna verksamhetsgrenen) vara marknadsmässig och lämnas till aktieägarna i det överlåtande företaget. Vidare framgår av punkten 4 att ersättningen skall lämnas i form av andelar i det övertagande företaget eller pengar. Enligt 24 kap. 3a § och 42 kap. 16b § IL skall ersättning i form av andelar i övertagande företag inte tas upp hos andelsägarna i överlåtande företag (men föranleda justering av omkostnadsbelopp enligt 48 kap. 18a § IL). – I förevarande ärende är det fråga om aktierna i Y AB kan anses utgöra en verksamhetsgren (jfr prop. 2006/07:2 s. 62 och 115). Med verksamhetsgren avses enligt 2 kap. 25 § IL en sådan del av en rörelse som lämpar sig att avskiljas till en självständig rörelse. Enligt 2 kap. 24 § första meningen IL definieras rörelse som annan näringsverksamhet än innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar. Om kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen, räknas dock innehavet, enligt paragrafens andra mening, till rörelsen.

Regeringsrätten har i RÅ 2001 not. 24, RÅ 2003 not. 132 och RÅ 2004 ref. 1 funnit att ett innehav av värdepapper (andelar i ett utländskt bolag respektive svenska handelsbolag) i sig inte är en sådan verksamhetsgren som avses i 2 kap. 25 § IL. Vid tillämpningen av reglerna om underprisöverlåtelser i 23 kap. IL anses däremot enligt kapitlets 7 § innehav av andelar i aktiebolag och därmed jämställda juridiska personer i vissa fall utgöra en näringsverksamhet eller en verksamhetsgren.

Nämndens slutsats var att ordalydelsen av de aktuella svenska reglerna inte kan ges en så vidsträckt tolkning att en verksamhetsgren kan utgöras av enbart aktier i dotterbolag. Därvid beaktade nämnden att den svenska lagstiftningen även vid fission mellan svenska bolag så långt det är möjligt skall tolkas som om uppdelningen omfattades av EG-rättens regler (definitionen av begreppet verksamhetsgren i fusionsdirektivet). Förutsättningar för att tillämpa bestämmelserna om partiell fission förelåg därför inte.

Förhandsbesked den 21 maj 2007. Överklagat av sökanden.

3.3

A ägde samtliga aktier i X AB som ägde bl.a. samtliga aktier i Y AB. Dotterbolaget bedrev entreprenadverksamhet med B som var verkställande direktör och styrelseledamot. Avsikten var att genomföra en omstrukturering av koncernen, bl.a. på grund av att det bedömts som värdefullt för Y AB:s verksamhet att låta B komma in som delägare i bolaget. Omstruktureringen var avsedd att gå till på följande sätt. A skulle tillsammans med B bilda ett nytt aktiebolag, Nyab, i vilket A skulle äga 85 procent och B 15 procent av aktierna. Nyab skulle sedan förvärva samtliga aktier i Y AB för ett pris som understiger marknadsvärdet.

B ville få klarlagt om det skulle uppkomma några skattemässiga konsekvenser för honom med anledning av underprisöverlåtelsen till Nyab (fråga 4). Skatteverket ansåg att B skulle beskattas i inkomstslaget tjänst för den del av underpriset för aktierna i Y AB som belöpte på hans aktier i Nyab. Som stöd för sin uppfattning anförde Skatteverket att överlåtelsen i denna del skulle anses ske till marknadsvärdet såsom avseende ersättning för de arbetsinsatser som B utfört i sin anställning i Y AB. Reglerna i 23 kap. IL skulle därmed inte vara tillämpliga (jfr 23 kap. 2 § andra stycket IL). Alternativt ansåg Skatteverket att B skulle beskattas på den grunden att tecknandet till nominellt belopp av aktier i Nyab – som i samband med bildandet skulle tillföras stora värden genom förvärvet av Y AB – skulle utgöra en förmån som var ett direkt utflöde av hans anställning i bolaget.

Skatterättsnämndens majoritet (W, N, S, Sj, Sv, We) gjorde följande bedömning.

Eftersom överlåtelsen till Nyab avser näringsbetingade aktier aktualiseras inte någon uttagsbeskattning av det överlåtande bolaget. Enligt bestämmelserna i 23 kap. 2 § andra stycket IL kan, trots att överlåtelsen inte omfattas av bestämmelserna i 23 kap. IL, kapitlets bestämmelser i 11–12 §§ bli tillämpliga. – Enligt 23 kap. 11 § första stycket första meningen IL skall vid en överlåtelse av tillgångar mellan företag i ett fall som det förevarande inte någon som direkt eller indirekt äger del i överlåtande företag ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som utdelning. Av första stycket andra meningen 2 i paragrafen följer att överlåtelsen inte heller skall medföra att mellanskillnaden tas upp i inkomstslaget tjänst av den som äger en kvalificerad andel i det förvärvande företaget.

Bestämmelserna i paragrafens första stycke fick sin nuvarande lydelse år 2001 (SFS 2001:1176). Bestämmelsen i dess tidigare lydelse tillät att även ägare av andel i det förvärvande företaget som inte var kvalificerad inte behövde ta upp skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen som intäkt. En sådan vid tillämpning av bestämmelsen var inte åsyftad (prop. 2001/02:46 s. 53). Det ansågs motiverat att en ägare i det förvärvande företaget skall ta upp mellanskillnaden i inkomstslaget tjänst när sådan beskattning kan komma i fråga enligt allmänna regler under förutsättning att en framtida beskattning av utdelning eller kapitalvinst på aktierna i bolaget skall ske helt i inkomstslaget kapital (a.prop. s. 54). – Ägare med kvalificerade andelar i företaget ansågs emellertid även fortsättningsvis kunna undantas från tillämpning av allmänna regler i inkomstslaget tjänst (a.prop. s. 55). I specialmotiveringen till det aktuella undantaget i 23 kap. 11 § första stycket IL anges att det av bestämmelsens utformning framgår att tjänstebeskattning aldrig kan komma i fråga för den som äger en kvalificerad andel i det förvärvande företaget (a.prop. s. 73).

Mot denna bakgrund och då B:s aktier i Nyab blir kvalificerade andelar i och med det bolagets förvärv av Y AB finner nämnden att han omfattas av undantaget i 23 kap. 11 § första stycket andra meningen 2 IL från beskattning i inkomstslaget tjänst. Någon annan grund för att förfarandet medför beskattning av B kan inte anses föreligga.

A var skiljaktig. Han ansåg att de faktiska förhållanden som skulle ligga till grund för transaktionerna inte var tillräckligt redovisade för att bedöma om fråga var om en överlåtelse till underpris eller ej och att något förhandsbesked därför inte borde lämnats.

Förhandsbesked den 6 juli 2007. Överklagat av Skatteverket.

Samma dag och med enahanda utgång avgjordes ett ärende där den som indirekt förvärvade aktier i det bolag där han var verksam var en bror till den person som var slutlige ägare till de aktier som skulle underprisöverlåtas (motsvarade A, ägaren av X AB, i föregående ärende). Den anställde brodern skulle berikas av ”rättviseskäl” (en del av aktierna hade den givande brodern fått i gåva av brödernas far.) Skatteverket delade sökandens uppfattning att 23 kap. 2 § andra stycket IL skulle vara tillämpligt. Beskedet överklagades av Skatteverket.

4 Övrig företagsbeskattning

Avsnittet inleds med ärende som gäller tillämpning av jämkningsregeln för inventarier i 18 kap. 11 § IL (4.1). Därefter redovisas några ärenden där rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag prövas mot EG-rätten (4.2–4.4). De två följande ärendena gäller frågan huruvida en utländsk juridisk person kan anses motsvara ett svenskt aktiebolag (4.5). Ett ärende om beskattningskonsekvenser för ett investmentföretag som förändrar sin placeringsinriktning tas upp därefter (4.6). Det följs av ett ärende som gäller förutsättningarna för en bostadsrättsförening att vara ett privatbostadsföretag (4.7). Avsnittet avslutas med ett ärende som rör frågan huruvida EG-rätten utgör hinder för att en etablering i ett annat EU-land medför sämre skattemässig behandling i vissa avseende än en motsvarande etablering genom en filial (4.8).

4.1

Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet (18 kap. 7 § IL). Enligt en kompletterande bestämmelse i kapitlets 11 § gäller att om en skattskyldig eller en sådan fysisk eller juridisk person eller ett sådant svenskt handelsbolag som står den skattskyldige nära har vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att detta har gjorts för att någon av dem skall få en obehörig skatteförmån, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.

Ett danskt moderbolag till X AB förvärvade Y AB med dotterbolag. I syfte att slå samman de båda svenska verksamheterna skulle i ett första led samtliga tillgångar i ett av Y AB ägt dotterbolag säljas till X AB för marknadsmässigt vederlag varefter Y AB:s dotterbolag skulle fusioneras med sitt moderbolag. Därefter skulle X AB sälja samtliga sina tillgångar för marknadspris till Y AB. Avslutningsvis skulle X AB fusioneras med Y AB. En skattemässig fördel med detta förfarande var att X AB:s underskott från tidigare år, som omfattades av koncernbidragsspärren i 40 kap. 18 § IL, skulle kunna dras av omedelbart från, och därmed neutralisera, det överskott som skulle uppkomma hos X AB vid försäljningen av bolagets tillgångar. Frågan var huruvida det fanns anledning att justera anskaffningsvärdet med tillämpning av jämkningsregeln.

Skatterättsnämndens majoritet (W, N, S, Sj, St, We) gjorde följande bedömning.

Överlåtelsen kan enligt nämndens uppfattning inte anses innebära att X AB eller Y AB eller annan som står Y AB nära kommer att vidta åtgärder för att Y AB skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som framstår som rimligt. Den omständigheten att X AB:s underskott från år 2005 kommer att kunna kvittas mot den vinst som uppkommer i bolaget till följd av överlåtelsen av tillgångarna till Y AB föranleder inte någon annan bedömning (jfr RÅ 1993 ref. 83 I).

A var skiljaktig. Yttrandet mynnade ut i följande slutsats.

I förevarande fall kan den koncernbidragsspärr som gäller för X underskott kringgås genom det planerade förfarandet. Den skatteförmån som uppkommer genom att Y kan göra värdeminskningsavdrag under spärrtiden anser jag vara en sådan obehörig skatteförmån som avses i bestämmelsen. – Det innebär sammantaget att det inte framstår som rimligt att Y skall kunna tillgodoräkna sig de högre anskaffningsvärden som följer av vanliga regler och att det kan antas att sammanslagningen av bolagens verksamheter skall göras på det aktuella sättet för att Y skall få en obehörig skatteförmån. Förutsättningar för att tillämpa bestämmelsen föreligger därmed. – Det leder till att anskaffningsvärdena för de av Y förvärvade inventarierna skall justeras nedåt i skälig mån. Justering bör ske så att skatteeffekten av värdeminskningsavdragen motsvarar vad som skulle ha blivit följden om underskottet inte hade kunnat utnyttjas under spärrtiden.

Förhandsbesked den 28 juni 2007. Överklagat av Skatteverket.

4.2–4.4

Hösten 2006 avgjorde nämnden ett antal ärenden om tillämpning av EG-rätten avseende rätt till avdrag för koncernbidrag över gränserna (se SN 2007/3 s. 88–91). Under våren har ytterligare ärenden prövats. Tre av fallen gällde situationer som liknade den i ärende 07.3.5.4, som gällde koncernbidrag från ett svenskt dotterföretag till ett finskt moderföretag. Nämndens majoritet vägrade avdrag med hänvisning till att den skyldighet till gränsöverskridande förlustutjämning som följer av EG-domstolens praxis inte kan anses gå längre än till den situation som var föremål för prövning i Marks & Spencermålet, dvs. överföring av förluster från utländska dotterbolag till ett inhemskt moderbolag.

4.2

Det första ärendet gällde en koncern med ett amerikanskt moderföretag där koncernens etablering inom EU gjordes genom ett luxemburgskt företag. Det senare företaget ägde dels ett svenskt dotterföretag, dels genom andra företag dotterföretag i tre andra länder inom EU. Det svenska dotterföretaget skulle lämna koncernbidrag till de tre dotterföretagen. I det andra fallet skulle ett svenskt dotterföretag lämna koncernbidrag till ett norskt dotterföretag. Koncernmodern var ett svenskt företag som innehade det svenska dotterföretaget genom företag i ett annat EU-land och det norska dotterföretag genom samma företag och ytterligare ett norskt företag. Båda förhandsbeskeden meddelades den 1 mars 2007. Det första är överklagat av sökanden och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs. Det andra av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

4.3

I det tredje ärende skulle ett svenskt dotterföretag lämna koncernbidrag till ett finskt dotterföretag (moderföretaget var engelskt). Utgången blev densamma även i detta ärende. I en kompletterande fråga ville sökanden veta om svaret skulle ändras om andelarna i det finska dotterföretaget skulle överlåtas till det svenska dotterföretaget innan koncernbidraget lämnades. Nämnden ansåg att så inte var fallet. Förhandsbesked den 28 maj 2007. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

EG-domstolen har i en dom den 18 juli 2007 i mål C-231/05, Oy AA, prövat de finska koncernbidragsreglerna mot EG-rätten. Domstolen fann att ett förbud mot avdrag för koncernbidrag från ett finskt dotterföretag till moderföretaget i Förenade kungariket på grund av att båda företagen inte hade hemvist i Finland inte stred mot EG-rätten.

4.4

Ett amerikanskt moderföretag ägde genom helägda dotterföretag i USA och Spanien samtliga aktier i ett svenskt dotterföretag. Moderföretaget ägde också samtliga aktier i ett danskt företag. Det svenska dotterföretaget avsåg att lämna koncernbidrag till det danska dotterföretaget för att utjämna underskott hos det senare företaget. Förutsättningarna för avdrag för koncernbidrag mellan dotterföretagen skulle inte föreligga eftersom det danska dotterföretaget, som inte var skattskyldigt i Sverige för den näringsverksamhet som bidraget hänför sig till, enligt 35 kap. 2 och 2a §§ IL inte kan behandlas som ett svenskt företag som anges i kapitlet vid tillämpningen av dess bestämmelser. Frågan var om en prövning mot reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 eller reglerna om fria kapitalrörelser i artiklarna 56–60 EG-fördraget (EG) leder till att avdrag ändå skall medges.

Nämnden (A, W, N, S, St, We) ansåg att rätten att utväxla koncernbidrag med avdragsrätt mellan dotterföretag i olika medlemsstater omfattades både av reglerna om fri etableringsrätt och reglerna om fria kapitalrörelser. Med hänvisning till EG-domstolens praxis ansåg nämnden att den fria etableringsrätten var överordnad de fria kapitalrörelserna i ett fall som det prövade (se dom den 12 september 2006 i mål C-196/04, Cadbury Schweppes plc och Cadbury Schweppes Overseas Ltd punkten 33 och dom den 12 december 2006 i mål C-446/04, Test Claimants in the FII Group Litigation, punkterna 38 och 165; jfr dom den 3 oktober 2006 i mål C-452/04, Fidium Finanz, punkterna 34 och 48–49). Det innebar att den ifrågasatta bestämmelsen skulle prövas mot reglerna om etableringsfriheten och inte mot reglerna om fria kapitalrörelser. Det ledde i sin tur till att svaret på frågan blev nej eftersom reglerna om etableringsfrihet enligt sin ordalydelse är begränsade till företag i en medlemsstat som etablerar verksamhet i andra medlemsstater inom EU.

Förhandsbesked den 1 mars 2006. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

Frågan om förhållandet mellan reglerna om etableringsfriheten och reglerna om fria kapitalrörelser har prövats av EG-domstolen i ett antal andra förhandsavgöranden, se t.ex. beslut den 10 maj 2007 i mål C-102/05, Skatteverket mot A och B.

4.5

De nya reglerna om skattefrihet för utdelning och kapitalvinster på näringsbetingade andelar har medfört att svenska aktiebolag med andelar i utländska bolag vill veta om de utländska bolagen kan anses motsvara ett svenskt aktiebolag. Tidigare avgörande är anmärkta i Skattenytt 2004/10 s. 599, 2005/3 s. 80, 2005/10 s. 572, 2006/3 s. 97 och 2007/03 s. 91f.

Till det kan fogas att nämnden (A, W, N, S, St, Sv, We) i ett förhandsbesked den 3 april 2007 fann att ett bolag i Förenade Arabemiraten registrerat som ett ”limited liability company” ansågs motsvara ett svenskt aktiebolag. Enligt lämnade uppgifter betalade bolaget, med hemvist i Dubai, för närvarande ingen inkomstskatt även om det var skattesubjekt i landet. Det svenska sökandebolaget beskattades enligt de s.k. CFC-reglerna för inkomst från Dubaibolaget. Beskedet överklagades inte.

Ett förhandsbesked den 29 maj 2007 gällde ett bolag i ett EES-land som skulle ombildas till ett europabolag och få säte och därmed bli skattskyldigt i Sverige. Detta bolag innehade andelar, common stock (stamaktier), i ett liberianskt rederiföretag, ett Ltd. Enligt uppgifterna i ärendet skilde sig de för ett Ltd gällande civilrättsliga reglerna från de svenska främst genom att preferensaktier skulle kunna utges med rösträtt endast i vissa begränsade frågor men sakna generell rösträtt. Bolaget var ”potentiellt skattskyldigt” i Liberia men undantogs från beskattning på grund av att det inte bedrev någon verksamhet i landet. Nämnden (A, W, S, Sj, St, Sv, We) ansåg att det liberianska bolaget motsvarade ett svenskt aktiebolag. Förehandsbesked den 29 maj 2007. Ej överklagat.

4.6

Med investmentföretag avses enligt 39 kap. 15 § IL ett svenskt aktiebolag som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning och som ett stort antal fysiska personer äger andelar i. I ärendet var det fråga om hur de två första villkoren skulle tolkas.

X AB som i huvudsak placerade sitt kapital i aktier i dotter- och intresseföretag i skilda branscher, var ett investmentföretag enligt 39 kap. 15 § IL. Frågan var om företagets lånefordringar på dotter- och intresseföretag utgjorde ”värdepapper eller liknande tillgångar” (fråga 1), om dess värdepappersinnehav kan bestå av lånefordringar på dotter- och intresseföretag motsvarande 80 procent av de totala tillgångarnas marknadsvärde och aktier i dessa företag motsvarande resterande 20 procent utan att bolaget skulle förlora sin skattemässiga investmentföretagsstatus (fråga 2) samt om lånefordringarna utgjorde sådan egendom som kan erbjuda aktieägarna riskfördelning (fråga 3). X ansåg att samtliga frågor skulle besvaras jakande. Skatteverket instämde beträffande fråga 1 men ansåg att frågorna 2 och 3 borde besvaras nekande.

Skatterättsnämnden (A, W, S, Sj, St, Sv, We) som instämde i parternas bedömning avseende fråga 1 kom i övriga delar till följande slutsats.

Nämnden anser, i enlighet med vad som gäller för investeringsfonder, att med ”riskfördelning” avses fördelning av risk mellan olika emittenter. Med hänsyn härtill och till att begreppet ”värdepapper” i 39 kap. 15 § IL inte bör tolkas som en inskränkning av i vilka former ett aktieförvaltande företag, som i övrigt uppfyller förutsättningarna för att vara ett investmentföretag enligt det lagrummet, placerar kapital i sina portföljbolag finner nämnden att ifrågavarande fordringar i detta sammanhang bör anses utgöra sådana ”värdepapper” som kan erbjuda X AB:s aktieägare riskfördelning. – Med hänsyn härtill och då det får förutsättas att bolagets innehav av värdepapper är välfördelat även efter det att utlåningen genomförts får bolaget anses erbjuda sina andelsägare riskfördelning om dess tillgångar kommer att bestå av aktier i dotter- och intresseföretag och fordringar på dessa företag i den omfattning som anges i ansökan.

Förhandsbesked den 8 juni 2007. Överklagat av Skatteverket.

4.7

En ansökan från allmänna ombudet gällde tolkningen av begreppet privatbostadsföretag. Med privatbostadsföretag avses enligt 2 kap. 17 § första stycket 1 IL en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag vars verksamhet till klart övervägande del består i att åt medlemmar eller delägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget. Bestämmelsen har haft i stort sett samma lydelse sedan år 1930.

Omständigheterna i ärendet var följande. En bostadsrättsförening som tidigare hade behandlats som ett privatbostadsföretag vid inkomsttaxeringen beskattades av Skatteverket vid 2005 års taxering enligt konventionell metod. Bostadsrättsföreningen hade en byggnad, uppförd under åren 1979–1980, med 74 bostadslägenheter samt lokaler. Lägenhetsytan var 10 202,5 kvm, varav 5 790,5 kvm bostäder och 4 412 kvm lokaler. Av grundavgifterna som sammanlagt uppgick till 53 miljoner kr avsåg 31,8 miljoner kr bostäder och 21,2 miljoner kr lokaler. De sammanlagda andelstalen (inklusive övriga utrymmen) fördelade sig med 60 procent på bostäder och 40 procent på lokaler. Detsamma gällde årsavgifterna. Samtliga bostadslägenheter och lokaler var upplåtna med bostadsrätt. En av bostadslägenheterna, på 105 kvm och med andelstalet 0,995 procent var upplåten med bostadsrätt till en juridisk person. Övriga bostadslägenheter var upplåtna med bostadsrätt till fysiska personer.

I omprövningsbeslutet hänvisade Skatteverket till rekommendationerna i Skatteverkets broschyr Skatteregler för bostadsrättsföreningar och deras medlemmar, SKV 378, utgåva 2, 2004, som bygger på Riksskatteverkets rekommendationer (RSV S 1999:43). Till användning som enligt rekommendationerna kvalificerar för privatbostadsföretag hänförs bostadslägenheter som upplåts med bostadsrätt till fysiska personer. Lokaler och bostadslägenheter som upplåts till juridiska personer hänförs till den icke kvalificerade delen. Bedömningen av kvalifikationsgraden görs som huvudregel utifrån de hyresvärden som tillämpas vid fastighetstaxeringen, dvs. bruksvärdeshyra för bostäder och marknadsmässig hyra för lokaler. Med tillämpning av de hyresnivåer som använts vid 2004 års förenklade fastighetstaxering kom Skatteverket fram till att endast drygt 40 procent av verksamheten avsåg bostäder, dvs. klart under de 60 procent som anges i verkets rekommendationer.

Skatterättsnämnden (A, W, H, S, Sj, St, We) ansåg att lagtexten i avsaknad av praxis eller förarbetsuttalanden som pekar i annan riktning (jfr förarbetena till 1930 och 1999 års lagstiftningar) får uppfattas så att uppdelningen på kvalificerad och annan verksamhet skall grundas på den ekonomiska omfattningen av de olika delarna, dvs. deras verkliga värden. En sådan bedömning får enligt nämnden göras utifrån förhållandena i de enskilda fallen. I linje härmed kan, vid en förenings bildande, föreningens andelsvärden (eller motsvarande) läggas till grund för bedömningen. Vidare menade nämnden att praxis ger stöd för uppfattningen att en viss tröghet skall gälla vid den löpande bedömningen. Att klassificeringen kan ändras om användningen av föreningens byggnad genomgår påtagliga förändringar ligger dock enligt nämnden i sakens natur. Mot bakgrund av uppgifterna om föreningens verksamhet fann nämnden att det saknades skäl att frångå den vid tidigare taxeringar intagna ståndpunkten att föreningen skulle anses utgöra ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § första punkten IL.

Förhandsbesked den 11 juli 2007. Överklagat av allmänna ombudet som yrkar att beskedet fastställs.

4.8

X AB planerade en etablering i EU-landet Y för sin verksamhet där. På grund av att bolagsskattesatsen var är högre där än i Sverige skulle det – när det gäller möjligheterna till avräkning av utländsk skatt enligt avräkningslagen – vara fördelaktigare att en etablering skedde genom en filial i stället för genom ett dotterbolag i Y. Filialformen var även fördelaktigare om etableringen skulle visa underskott.

Nämnden (A, W, N, S, Sj, St, We) ansåg att de svenska reglerna inte stred mot EG-rätten och motiverade sitt beslut enligt följande.

Artiklarna 43 och 48 EG kan inte anses kräva att olika etableringsformer i annat medlemsland vid inkomstbeskattning behandlas lika i det land varifrån etableringen sker (jfr t.ex. EG-domstolens dom i mål nr C-446/03, Marks & Spencer, REG 2005 s. I–10837, punkterna 52 och 59). Den omständigheten att X AB inte medges avräkning av det utländska dotterbolagets skatt kan därför inte anses utgöra en inskränkning av etableringsfriheten. Motsvarande gäller, utom i undantagsfall, beträffande förbud för avdrag avseende dotterbolagets underskott. – Bolaget har begärt att de nationella bestämmelserna skall prövas också mot reglerna om fria kapitalrörelser i artiklarna 56–60 EG. Även om en etablering av det utländska dotterbolaget är en kapitalrörelse i fördragets mening så är denna en följd av utnyttjandet av etableringsfriheten. Därmed saknas skäl att pröva lagstiftningen självständigt med beaktande av de åberopade artiklarna (jfr EG-domstolens dom den 12 september 2006 i mål nr C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas, punkten 33).

Förhandsbesked den 10 april 2007. Överklagat av sökanden och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

5 Inkomstslaget kapital

Det första ärendet gäller om marknadsobligationer skall beskattas som delägarätter eller fordringsrätter (5.1). Beskattningskonsekvenser av gynnsamma villkor för låntagare vid förtida återbetalning av lån vid stigande eller sjunkande räntelägen tas upp i det andra ärendet (5.2).

5.1

A avsåg att förvärva s.k. marknadsobligationer från en bank. Obligationerna var marknadsnoterade. Återbetalning skulle ske med nominellt belopp i svenska kronor då även ett tilläggsbelopp som bestäms av utvecklingen på marknaderna för olika tillgångsslag (aktier, obligationer och råvaror) skulle utbetalas. Tilläggsbeloppet styrdes av en av tre olika ”korgar”, vilka i varierande grad var sammansatta av index för de olika marknaderna enligt följande (procentuell vikt):

Aktier

Räntor

Råvaror

Korg 1

65

5

30

Korg 2

20

45

35

Korg 3

20

5

75

Genomsnitt

35

18,3

46,7

Vilken korg som skulle bestämma tilläggsbeloppet skulle avgöras först vid slutet av löptiden på grundval av den korg som haft den högsta procentuella uppgången. Om ingen korg hade ökat i värde skulle endast nominellt belopp återbetalas. Obligationerna var odelbara på så sätt att det inte skulle gå att skilja rätten till tilläggsbelopp från det ”nakna” skuldebrevet. Frågan var om obligationerna var att anse som fordringsrätter eller som delägarrätter.

Nämndens majoritet (A, W, N, S, Sj, St) ansåg att obligationens skattemässiga karaktär borde bestämmas med hänsyn till förhållandena vid emissionstidpunkten. Eftersom det enligt emissionsvillkoren framgick att annat än aktieindex vägde tyngre än ett sådant index borde obligationen behandlas i enlighet med vad som gäller för noterade fordringsrätter i svenska kronor enligt 48 kap. 3 § IL (jfr RÅ 1999 ref. 69 avseende s.k. valutaobligationer) och vid förmögenhetsbeskattningen som en marknadsnoterad fordringsrätt.

G var skiljaktig. han delade i och för sig majoritetens uppfattning att bedömningen skall göras per emissionstidpunkten men kom till det motsatta slutet. Han anförde därvid följande.

Enligt min mening är inslaget av aktier – i såväl en av korgarna som sammanlagt i de tre korgarna – så betydande att det mot bakgrund av syftet med bestämmelserna och den vida definitionen av delägarrätt i 48 kap. 2 § IL bör få en avgörande betydelse vid den skattemässiga behandlingen. Enligt min mening bör därför frågorna i ansökan besvaras med utgångspunkt i att instrumentet i fråga utgör en delägarrätt.

Förhandsbesked den 3 januari 2007. Överklagat av Skatteverket.

5.2

A avsåg att ta ett banklån till fast ränta och med lång löptid (upp till 20 år). Låneavtalet innehöll två särskilda villkor avseende förtida återbetalning av lånet som var gynnande för låntagaren. På grund härav var räntan på lånet högre än vad som skulle gälla för ett motsvarande lån utan dessa villkor. Enligt det första villkoret gällde att det belopp som låntagaren kunde bli skyldig att betala till banken som ränteskillnadsersättning vid sjunkande allmänt ränteläge skulle begränsas. Det andra villkoret som aktualiserades vid stigande allmänt ränteläge innebar att banken kunde bli skyldig att betala en ersättning till låntagaren vid förtida återbetalning (genom nedsättning av lånebelopp). Den högre räntesatsen för lånet beräknades av banken på grundval av – utöver kravet på lånemarginal och kostnader för sedvanlig finansiering – kostnader för säkring avseende den del av den ränteskillnadsersättning som banken kunde komma att avstå från vid förtida återbetalning. Däremot ingick inte några beräknade kostnader för det andra villkoret.

A ansåg att den löpande betalade räntan och ersättningen till banken vid en förtida återbetalning skulle vara avdragsgilla samt att den ersättning som han skulle kunna att få av banken vid förtida återbetalning skulle vara skattefri. Som stöd för sin ståndpunkt anförde A att låneavtalet var en odelbar enhet och att han saknade möjlighet att ändra, påverka eller förfoga över någon del därav. Skatteverket ansåg att lånet borde behandlas dels som ett ”vanligt” lån, dels som ett optionsavtal avseende förhållandena vid förtida återbetalning. Enligt det synsättet skulle endast den ränta som skulle gälla för ett motsvarande lån utan villkoren ifråga vara avdragsgill som ränta (fråga 1) och överskjutande del avdragsgill inom kapitalvinstsystemet (fråga 2). Den del som A själv skulle få betala vid förtida återbetalning är avdragsgill enligt 42 kap. 7 § IL (fråga 3). Den del som banken skulle svara för borde tas upp som optionsersättning vid en kapitalvinstberäkning för sökanden (fråga 4). Ersättningen som banken skulle betala till A vid förtida återbetalning när ränteläget har stigit skulle beskattas hos honom inom kapitalvinstsystemet (frågorna 5 och 6).

Nämndens majoritet (A, W, S, Sj) gjorde följande bedömning.

Villkoret om nedsättning av ränteskillnadsersättning – Det nu aktuella lånevillkoret innebär att låntagarens skyldighet att betala ränteskillnadsersättning begränsas. Såvitt framgår av givna förutsättningar kan det för låntagaren bli fråga om endast en negativ mellanskillnad vid fallande allmänt ränteläge. – Mot bakgrund av det anförda (en genomgång av förarbeten och praxis, min anm.) finner nämnden att den del av den löpande ränteutgiften som kan ses som en betalning för villkoret om begränsning av skyldigheten att vid förtida återbetalning betala ränteskillnadsersättning skall dras av som räntekostnad. Sökanden får vidare anses berättigad till avdrag för den ränteskillnadsersättning som han kan komma att betala till banken.

Villkoret om nedsättning av lånebelopp – Enligt det andra lånevillkoret är sökanden vid en förtida återbetalning vid stigande allmänt ränteläge berättigad att av banken få ta del av den vinst som beror på att banken kan låna ut det återbetalade beloppet till högre ränta än den som gällde för det förtidsinlösta lånet. – I denna situation är det inte sökanden som betalar något och vinsten beror endast på att det förväntade framtida ränteläget överstiger avtalad ränta. Det bör principiellt ses som att sökanden gör en kapitalvinst på lånet genom att lånebeloppet sätts ned. Av detta och av att låneavtalet är en odelbar enhet följer att denna del av avtalet inte bör ses som ett särskilt optionsavtal (jfr RÅ 1999 ref. 14). – Med hänsyn härtill finner nämnden att den ersättning som sökanden kan komma att få av banken vid förtida återbetalning skall hanteras som en kapitalvinst på lånet för honom. I inkomstslaget kapital finns ingen bestämmelse som stadgar att en kapitalvinst på lån i svenska kronor skall beskattas. Ersättningen är därför inte skattepliktig. Med den inställning som nämnden redovisat i frågan om hur en nedsättning av lånebeloppet skall behandlas saknas anledning att hänföra räntebetalningen i denna del till ett fristående optionsavtal. – Mot bakgrund av det anförda och då banken inte beräknar någon särskild kostnad för skyldigheten att vid stigande allmänt ränteläge avstå vinst till låntagaren vid förtida återbetalning finner nämnden att övervägande skäl talar för att det nu aktuella villkoret inte bör medföra att sökandens rätt till ränteavdrag begränsas.

G och N var skiljaktiga såvitt avsåg det lånevillkoret om nedsättning av lånebelopp och anförde.

–- Vi ser klausulen som ett optionsavtal mellan banken och låntagaren – ett avtal om rätt för låntagaren att få betalning vars storlek beror på kursindex eller liknande – och anser alltså att vinsten skall beskattas som kapitalvinst. Låneavtalet och optionsavtalet är odelbara endast i den meningen att de erbjuds tillsammans. Optionsavtalet har lagts till för att göra produkten mer tilltalande men det vore helt möjligt att ingå ett sådant optionsavtal separat. – Vad gäller frågorna 1 och 2 menar vi som en följd av ovanstående ställningstagande att den del av kostnaden för att ingå avtalet som hänför sig till optionsavtalet, dvs. den del av den förhöjda sammansatta räntan, som kan härledas till låntagarens kostnad för att erhålla rätten att vid stigande allmänt ränteläge erhålla ett kontantbelopp av banken om han löser lånet i förtid, skall behandlas inom kapitalvinstsystemet. –-

Förhandsbesked den 27 februari 2007. Överklagat av Skatteverket.

6 Utdelning och kapitalvinst på andelar i fåmansföretag

6.1

Delägarna i konsultbolagen X AB och Y AB beslöt under år 2000 att slå samman sina verksamheter genom att överlåta samtliga sina aktier i respektive bolag till ett gemensamt ägt bolag, Z AB. Ägandet i Z var uppdelat så att aktieägarna som innehade aktier i X ägde A-aktier i medan aktieägarna som innehade aktier i Y ägde B-aktier. En A-aktie medförde enligt bolagsordningen 1,1 röster och en B-aktie 1 röst. Bolagsordningen innehöll ingen föreskrift om att de olika aktieslagen skulle ha olika rätt i bolagets resultat och tillgångar. Av ett samverkansavtal mellan delägarna i Z framgick bl.a. att delägarna skulle äga lika antal aktier i bolaget, att delägares rätt att besluta i bolagets angelägenheter skulle utövas vid delägarmöte och på bolagsstämma och att delägarna förband sig att på bolagsstämma rösta i enlighet med beslut på delägarmöte. Z planerade att lämna olika utdelning på de skilda aktieslagen. Utdelningen skulle komma att baseras på de två dotterbolagens del i Z:s resultat och skulle vara lika för alla delägare med samma slags aktie. Frågan var om utdelningen till någon del skulle beskattas i inkomstslaget tjänst utöver vad som följer av 57 kap. IL.

Nämndens majoritet (W, N, S, Sj, St, We) svarade nej. Motiveringen mynnade ut i följande.

Regeringsrätten har i förhandsbeskedet RÅ 2000 ref. 56 uttalat att denna princip inte bör upprätthållas i en aktiebolagsrättsligt säregen situation som innebär att aktier av samma slag skall ge olika utdelning beroende på vem som äger dem. Det förelåg enligt förutsättningarna för beskedet en direkt koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier. – I föreliggande fall kommer bolagsstämman att besluta om olika utdelning på de skilda aktieslagen. Utdelningen baserar sig uteslutande på regionernas andel av det totala resultatet och saknar koppling till individens prestation. – Bestämmelserna i 57 kap. IL reglerar i vilka fall och i vilken omfattning utdelning skall tas upp i inkomstslaget tjänst i stället för inkomstslaget kapital. Något utrymme att därutöver behandla utdelning som lön föreligger enligt nämndens mening inte i förevarande fall (jfr SOU 2002:52 s. 121).

A var, med instämmande av nämndens sekreterare Roupe, skiljaktig och anförde följande.

I ärendet är det fråga om beskattning av olika stor utdelning på aktier i Z som ägs av i bolaget verksamma delägare. Eftersom samtliga aktier enligt bolagsordningen har samma rätt till utdelning bör den omständigheten att aktierna har olika rösträtt sakna betydelse vid en jämförelse av aktierna. Vi anser alltså att aktierna i Z i förevarande sammanhang bör anses vara av samma slag. – I RÅ 2000 ref. 56 var det också fråga om olika stor utdelning på aktier av samma slag i ett bolag med däri verksamma delägare. Utdelningen bestämdes i det fallet av respektive delägares ”interna resultat”. Av referatet framgår att utdelningen inte bestämdes individuellt för varje delägare utan efter olika av styrelsen fastställda ”internresultatnivåer”, dvs. ett kollektiv av delägare inom ett visst resultatintervall fick lika stor utdelning på varje aktie. – I förevarande fall bestäms utdelningen av resultatet i verksamheten i Y respektive i X. Det förutsätts att resultaten kommer att vara olika stora. Därmed kommer vissa aktier (som ägs av i den ena regionen verksamma delägare) att ge högre utdelning än andra aktier (som ägs av i den andra regionen verksamma delägare). Med hänsyn härtill anser vi att omständigheterna i det nu förevarande fallet är så likartade dem som gällde i 2000 års fall att bedömningen bör bli densamma som i det fallet. I likhet med utgången i 2000 års fall bör den del av utdelningen på en aktie, som överstiger utdelningen på en annan aktie, i skattemässigt hänseende inte hanteras som utdelning utan som lön. Fråga 1 bör besvaras i enlighet härmed.

Förhandsbesked den 3 januari 2007. Överklagat av Skatteverket.

7 Pensionsanknutna frågor

7.1

X AB hade viss verksamhet förlagd till ett annat europeiskt land, Y. Verksamheten var organiserad som filial med ett fast driftställe där. Tillgångarna och skulderna hänförliga till filialen skulle föras över till ett dotterbolag i Y. X AB hade i sin balansräkning skuldfört pensioner och pensionsliknande åtaganden avseende personal som var anställd i filialen. I samband med bolagiseringen av denna avsåg X AB att överföra även den aktuella pensionsskulden till dotterbolaget i Y. Dotterbolaget skulle få marknadsmässig ersättning för att överta ansvaret för dessa pensionsåtaganden. Den i ärendet aktuella delen av pensionsskulden avsåg en post i balansräkningen avseende ”Pensioner under utbetalning” som i enlighet med 28 kap. 3 och 4 §§ IL, och tryggandelagen var upptagen som en avsättning under rubriken ”Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser” och kreditförsäkrad hos Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG). X AB hade medgetts avdrag för avsättningen vid inkomstbeskattningen.

Enligt 28 kap. 26 § första stycket 2 IL skall ersättning som lämnas vid övertagande av ansvaret för pensionsutfästelser dras av om övertagandet sker när en näringsverksamhet övergår till en ny arbetsgivare som också övertar ansvaret för pensionsutfästelserna. X AB ville försäkra sig om att de omständigheterna att den verksamhet som skulle övergå inte var en hel näringsverksamhet utan en verksamhetsgren och att den nye arbetsgivaren var ett utländskt bolag inte skulle påverka avdragsrätten.

Nämnden (A, W, G, S, Sj, St, We) ansåg att rätt till avdrag förelåg och anförde följande.

Genom att knyta an avdragsrätten till den omständigheten att den nye arbetsgivaren övertar ansvaret för pensionsutfästelserna har lagstiftaren avsett att åstadkomma en koppling till 23 § tryggandelagen om överflyttning av ansvaret för pensionsutfästelser (se prop. 2003/04:21 s. 23 och 38). – Ordalydelsen av den aktuella lagtexten ansluter nära till den i 23 § första stycket tryggandelagen. Nämnda stycke inleds med att ett krav uppställs att näringsverksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan i samband med att ansvaret för pensionsutfästelse överflyttas. Bestämmelsen får enligt nämndens mening uppfattas så att fråga kan vara om övergång av inte bara en hel näringsverksamhet utan även av en verksamhetsgren (se prop. 1967:83 s. 167; jfr RÅ 1997 ref. 30 s. 171). Mot bakgrund av det anförda får kravet i 28 kap. 26 § första stycket 2 IL, att en näringsverksamhet övergår, anses innefatta även det fallet att övergången avser en verksamhetsgren. –- Den omständigheten att den nye arbetsgivaren är ett utländskt bolag medför inte någon annan bedömning.

Förhandsbesked den 6 mars 2007. Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

8 Överklagade förhandsbesked

Jfr SN 2003 nr 10, 2005 nr 3 och 10, 2006 nr 3 och 10 samt 2007 nr 3. Beteckningen 05.3.4.2, exempelvis, avser ärende 4.2 i SN 2005 nr 3.

8.1 Av Regeringsrätten avgjorda förhandsbesked

Fråga om en tjänstepensionsförsäkring som tecknas i ett försäkringsbolag på Irland men som i övrigt motsvarar en svensk tjänstepensionsförsäkring skall behandlas som en som kapitalförsäkring som medför att arbetstagaren skall förmånsbeskattas vid premiebetalningen (05.10.3.1.). Nämnden nej. RR undanröjde förhandsbeskedet med hänvisning till att någon försäkring ännu inte tecknats och att regeringen lämnat meddelande om kommande förslag till ändringar av skattereglerna för pensionsförsäkring med anledning av en dom från EG-domstolen (2007-04-10).

Fråga om ett underpris kan läggas till grund för beskattningen när en svensk fysisk person bosatt i ett annat EU-land avyttrar aktier till underpris till ett annat svenskt aktiebolag som överlåtaren äger via en utländsk juridisk person i ett tredje EU-land, jfr 57 kap. 6 och 7 §§ IL (05.10.7.6). Nämnden nej, (en prövning mot skatteflyktslagen ledde ej till annat resultat, nämnden framhöll dock att den inte tagit ställning till eventuella efterföljande transaktioner). Skatteverket begränsade sitt överklagande till att avse endast skatteflyktsfrågan. RR undanröjde förhandsbeskedet med hänvisning till bl.a. att underlaget inte var tillräckligt för en prövning av hela förfarandet (2007-05-10). Jfr RR:s dom samma dag med anledning av ett förhandsbesked meddelat den 6 februari 2006 i en liknande fråga (ej anmält i denna artikelserie).

Fråga om avdrag för förlust vid stängning av ett swapavtal avseende säkring av personaloptionsprogram med bolagets aktie som underliggande tillgång (jfr derivatregeln i 48 kap. 6a kap. IL) och om avdrag för en beräknad ränta enligt avtalet (06.3.5.7). Nämnden nej. RR fastställde (2007-02-02).

Fråga om särskilda skäl föreligger för att anse andelar i fåmansföretag kvalificerade när utomstående i betydande omfattning äger del i företaget men det utomstående ägandet tillkommit inom de fem föregående beskattningsåren (06.3.7.2). Nämnden ja. RR fastställde (2007-01-12).

Fråga om ett avtal mellan koncernbolag för att (i ett ärende) valutasäkra framtida betalning av varor och lån för köp av anläggningstillgångar genom bl.a. valutaterminer och (i ett annat ärende) valutasäkra en skuld i euro genom terminskontrakt (valuta- och ränteswapavtal) omfattas av avdragsförbudet för kapitalförluster i 25a kap. 19 § IL (06.3.5.8). Nämnden nej. RR fastställde (domar 2007-02-27).

Fråga om avyttring av aktier mot betalning i utländsk valuta, vilka aktier förvärvats genom ett lån i samma valuta, skall beräknas med utgångspunkt i valutakursen vid förvärvs- och avyttringstidpunkten under förutsättning att växlingsregeln i 44 kap. 16 § IL inte är tillämplig, även om lånet vid en tillämpning av 14 kap. 8 § IL skulle kunna anses vara säkrat av en placering i aktier i samma valuta (06.3.5.9). Nämnden ja. RR fastställde (2007-02-27).

Fråga om värdet på en kapitalförsäkring, ägd av ett aktiebolag för att säkerställa en utfästelse om pension till bolagets anställde ägare, skall undantas vid värderingen av ägarens aktier i bolaget samt om ägaren som oåterkallelig förmånstagare till en s.k. kapitalpensionsförsäkring skall förmånsbeskattas för premiebetalningen (06.3.8.3). Nämnden ja. RR fastställde (2007-04-10).

Fråga om ingångna pensionsförsäkringar skall behandlas som sådana försäkringar vid inkomstbeskattningen även om utbetalningar på grund av försäkringarna sänkts under den inledande femårsperioden i den del de avser återbäring, jfr 58 kap. 11 § IL (06.3.8.4). Nämnden ja. RR fastställde (2007-07-31).

Fråga om medlemmarna i en fullt ut skattepliktig ideell förening skall utdelningsbeskattas på grund av en föreningens underprisöverlåtelse av tillgångar till en annan fullt ut skattepliktig ideell förening med samma medlemmar, där underprisöverlåtelsen uttagsbeskattas (06.10.4.1). Nämnden nej. RR fastställde (2007-01-31).

Fråga om medlemmarna i en fullt ut skattepliktig ideell förening skall utdelningsbeskattas på grund av en föreningens underprisöverlåtelse av tillgångar till en stiftelse, som undantas från skattskyldighet enligt 7 kap. IL, där underprisöverlåtelsen uttagsbeskattas (06.10.4.2). Nämnden nej. RR fastställde (2007-01-31).

Fråga om eventuella kursförluster på ett moderbolags fordringar i utländsk valuta vid tillämpning av avräkningslagen skall anses utgöra kostnader för förvärv av ränta på dessa fordringar (06.10.5.3). Nämnden nej. RR fastställde (2007-05-31).

Fråga om utomståenderegeln i 57 kap. 5 § IL är tillämplig i ett fall då den skattskyldige genom holdingbolag innehar aktier i ett fåmansföretag där han är verksam i betydande omfattning när utomstående äger aktier i betydande omfattning i fåmansföretaget och har rätt till utdelning (06.10.7.1). Nämnden ja. RR fastställde (2007-01-11).

Fråga om två företag som ingår i en franchisingverksamhet, där det ena har övergripande ansvar över verksamheten och samordningsansvar och det andra ägnar sig år den utåtriktade verksamheten, bedriver samma eller likartad verksamhet enligt 57 kap. 4 § första stycket 1 IL (06.10.7.2.). Nämnden nej. RR fastställde (2007-05-16).

Fråga om utfallande belopp vid arbetslöshet från s.k. inkomstförsäkringar som tillhandahålls av fackförbund skall beskattas (06.10.8.1). Nämnden nej. RR fastställde (2007-05-22).

Fråga om en försäkring utformad som en fondförsäkring där tillgångarna kan placeras även i andra värdepapper än fondandelar samt i likvida medel och där tillgångarna förvaltas av försäkringsbolaget kan anses vara en pensionsförsäkring enligt IL (06.10.8.3). Nämnden nej. RR fastställde (2007-07-31).

Fhb 2006-05-11. Fråga om vid tillämpning av EG-rätten en försäkring som ett irländskt försäkringsbolag tillhandahåller i Sverige skall likställas med en svensk fondförsäkring enligt 58 kap. 15 § IL trots att tillgångarna kan förvaltas i interna fonder i försäkringsbolaget i stället för i ett särskilt fondbolag (06.10.8.4). Nämnden ja. RR nej (2007-07-31).

Fråga om Palestina anses som ”land” och ”verksamhetsland” vid tillämpning av ettårsregeln i 3 kap. 9 § andra stycket IL (07.3.2.1). Nämnden ja. RR fastställde (2007-02-26).

Fråga om en person med hemvist i Cypern får beskattas i Sverige för privata pensioner som utbetalas härifrån vid tillämpning av skatteavtalet mellan Sverige och Cypern (07.3.2.2). Nämnden ja. RR fastställde (2007-05-08).

Fråga om borgensprovision som ett aktiebolag betalat till sin slutlige ägare, en kommun, skall dra av som kostnad i bolagets verksamhet (07.3.5.1). Nämnden ja. RR fastställde (2007-05-28).

Fråga om avdrag vid inkomsttaxeringen medges för en avsättning i bokslutet för beräknade ITP-avgifter på semesterlöneskuld till anställd och för särskild löneskatt härpå (07.3.7.2.). Nämnden nej. RR fastställde (2007-06-25).

8.2 Överklagade och av Regeringsrätten fram till den 31 december 2006 inte avgjorda ärenden som redovisats i denna artikelserie

Fhb 2003-02-19. Fråga om ersättningar till anställda vid filial i Ryssland får beaktas vid beräkning av löneunderlag, tillämpning av EG-rätten (03.10.5.1). RR har den 13 oktober 2004 beslutat att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. EG-domstolens avgörande kom den 10 maj 2007, mål nr C-102/05.

Fhb 2003-02-19. Fråga om kravet i 42 kap. 16a § IL att det utländska bolaget är hemmahörande i en stat vars skatteavtal med Sverige innehåller en artikel om informationsutbyte är förenligt med EG-rätten (03.10.5.2). RR har den 13 oktober 2004 beslutat att inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen.

Fhb 2004-12-29. Fråga om uttagsbeskattning kan underlåtas när marknadsnoterade aktier överförs mellan två bolag och aktierna, efter ytterligare förvärv av aktier hos mottagaren, blir näringsbetingade enligt röstetalsregeln och om svaret skulle förändras om efter en senare försäljning gränsen på nytt underskreds innan tidsvillkoret i 25a kap. 6 § IL för skattefrihet var uppfyllt (05.3.4.2).

Fhb 2004-12-22. Fråga om vid beräkning av den justerade anskaffningsutgiften avseende en andel i ett handelsbolag som ägs av ett kommanditbolag hänsyn skall tas till underskott som uppkommit under tidigare år i handelsbolaget och som inte kunnat utnyttjas av kommanditbolagets ägare, en fysisk person (05.3.7.3).

Fhb 2005-06-28. Fråga om uttags- och utdelningsbeskattning vid olika handlingsalternativ avseende omstrukturering av en koncern med anledning av de nya CFC-reglerna (05.10. 4.1).

Fhb 2005-06-28. Fråga om en andel i ett privatbostadsföretag som hyrs ut som lokaler kan utgöra en verksamhetsgren enligt 23 kap. 17 § IL (05.10.4.3).

Fhb 2005-04-04. Fråga om tillämpning av CFC-reglerna avseende ett captivebolag i Luxemburg är förenlig med skatteavtalet mellan länderna och med EG-rätten (05.10.5.1).

Fhb 2005-04-04. Fråga om tillämpning av CFC-reglerna avseende ett captivebolag i Schweiz är förenlig med EG-rätten och i så fall hur beskattning skall ske vid beskattningsinträdet med anledning av att bolaget vid beskattningen i Schweiz har utnyttjat en fördelaktig reserveringsmöjlighet i form av en utjämningsreserv (05.10.5.2).

Fhb 2005-07-08. Fråga vid tillämpning av CFC-reglerna om upplåtelse av licensrättigheter som bedrivs av en utländsk juridisk person i Schweiz utgör en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och finansieringsrörelse som avses i bilaga 39a till IL (05.10.5.3).

Fhb 2005-07-08. Fråga vid tillämpning av CFC-reglerna om verksamhet av en utländsk juridisk person i Schweiz inriktad på förvärv av förfallna fordringar och betalning för dessa utgör en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och försäkringsverksamhet som avses i bilaga 39a kap. IL (05.10.5.4).

Fhb 2005-07-08. Fråga vid tillämpning av CFC-reglerna om en i en utländsk juridisk person i Schweiz bedriven varumärkeshantering, som bl.a. innefattar licensiering av varumärken, utgör en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och försäkringsverksamhet som avses i bilaga 39a kap. IL (05.10.5.5).

Fhb 2005-10-27. Fråga om skatteflyktslagen är tillämplig när inom en koncern aktier i ett fastighetsförvaltande aktiebolag flyttas till ett aktiebolag som bedriver handel med fastigheter och fastigheterna därefter förpackas i handelsbolag inför en förestående försäljning utan att någon värdeöverföring beskattas trots att avdrag medges för nedskrivning på lageraktier (06.3.4.2).

Fhb 2005-12-22. Fråga om särskilda skäl föreligger för att anse andelar i fåmansföretag kvalificerade när utomstående i betydande omfattning äger del i företaget men det utomstående ägandet tillkommit inom de fem föregående beskattningsåren (06.3.7.1).

Fhb 2006-03-31. Fråga om en andel i ett svenskt handelsbolag som ägs av ett utländskt bolag är hänförlig till eller ingår i den verksamhet som handelsbolaget bedriver och om fördelningen av ersättningen från försäljningen av andelarna i handelsbolaget kan frångås om den framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl (06.10.4.3).

Fhb 2006-03-07. Fråga om vid tillämpning av beloppsspärren i 40 kap. 15 § IL en aktieägare skall få beakta utgifterna för förvärv som görs innan förvärvet av det bestämmandet inflytandet över underskottsföretaget erhålls (fråga 1) samt om de tillskott genom nyemission som denne (fråga 2 a) och övriga aktieägare (fråga 2 b) gjort under den tid som anges i 40 kap. 16 § IL skall räknas som kapitaltillskott i paragrafens mening (06.10.5.2).

Fhb 2006-06-21. Fråga om det belopp som svarar mot den minskning av avdrag för underskott som bolaget som delägare i kommanditbolaget får vidkännas på grund av ackord skall minska anskaffningsutgiften när anskaffningsutgiften justeras enligt 50 kap. 5 § IL (06.10.6.3).

Fhb 2006-06-29. Fråga om tillgångar som hänför sig till livförsäkringar som ett aktiebolag säljer genom gränsöverskridande verksamhet i ett annat EU-land eller genom en filial i ett EES-land skall ingå i kapitalunderlaget vid bolagets beräkning av avkastningsskatt (06.10.8.2).

Fhb 2006-09-26. Fråga om en person som flyttar till ett annat EU-land skall beskattas vid tidpunkten för utflyttningen för en förmån att i framtiden förvärva värdepapper på förmånliga villkor (07.3.3.1).

Fhb 2006-11-24. Fråga om en person som flyttar till ett annat EU-land skall beskattas vid tidpunkten för utflyttningen för ett uppskovsbelopp avseende andelsbyte av aktier (07.3.3.2).

Fhb 2006-11-13. Fråga om en anställd som beskattats i inkomstslaget tjänst för den förmån han skall anses ha fått vid kvalifikationstidens utgång på grund av s.k. syntetiska optioner som han tilldelats av sin arbetsgivare skall beskattas i inkomstslaget tjänst när han utnyttjar optionerna vid en senare tidpunkt (07.3.3.3).

Fhb 2006-09-26. Fråga om reglerna om uttagsbeskattning i 22 kap. 7 § första stycket IL och återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 8 § 4 IL på grund av byte av skatterättsligt hemvist strider mot etableringsfriheten i EG-fördraget (07.3.4.1).

Fhb 2006-12-20. Fråga om ett aktiebolag skall uttagsbeskattas och dess ägare utdelningsbeskattas på grund av att bolaget överför tillgångar (kontanta medel och aktier) till en stiftelse som undantas från skattskyldighet enligt 7 kap. 3-6 §§ IL som en donation (07.3.4.2).

Fhb 2006-09-29. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i ett annat EES-land skall medges i samband med att ett dotterföretag likvideras men inte möjligheten att kvitta underskott i mottagande företags hemviststat kvarstår, även om koncernbidraget är skattepliktigt (07.3.5.2).

Fhb 2006-11-08. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i ett annat medlemsland skall medges när tiden för att beakta gamla underskott mot framtida överskott gått ut för mottagande dotterföretag (07.3.5.3).

Fhb 2006-09-29. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett dotterföretag i Sverige till ett moderföretag i Finland skall medges (07.3.5.4).

Fhb 2006-08-28. Fråga om ett företag som redovisar utgivna personaloptioner enligt IFRS 2 har rätt till avdrag för den löneutgift som löpande kostnadsförs under intjänandeperioden, och, om så är fallet, för ett tillkommande belopp, som utgörs av skillnaden mellan den slutliga utgiften för de anställdas förvärv av aktier enligt optionsprogrammet och den vid tilldelningstidpunkten beräknade lägre utgiften, samt om en på motsvarande sätt beräknad utgift skall återföras till beskattning i den mån den överstiger den slutliga utgiften. Även fråga huruvida den avsättning för optionsplanerna som lett till avdrag vid inkomsttaxeringen och som skall återföras mot eget kapital vid bytet av redovisningsprincip skall återföras till beskattning (07.3.5.5).

Fhb 2006-12-27. Fråga om lönebaserat utrymme får beräknas för kvalificerade andelar som inte innehades vid beskattningsårets ingång (07.3.6.1).

Fhb 2006-12-22. Fråga om man vid tolkningen av uttrycket ”helt saknar pensionsrätt i anställning” i 59 kap. 5 § tredje stycket IL skall ta hänsyn enbart till den anställning som den skattskyldige saknar pensionsrätt i eller om hänsyn också skall tas till andra anställningar som sökanden har eller har haft under tidigare beskattningsår (07.3.7.1.).

Fhb 2007-07-11. Fråga om en anställd skall beskattas när arbetsgivaren överför ett belopp till en stiftelse, som inte är en vinstandelsstiftelse, och om det har någon betydelse för svaret att den anställde har möjlighet att själv bestämma hur hans andel av kapitalet i stiftelsen skall förvaltas (07.10.2.1).

Fhb 2007-05-29. Fråga om medel i en finsk personalfond (vinstandelstiftelse) skall anses tillgängliga för lyftning för en skattskyldig som efter en första bindningstid avstår från att utnyttja sin rätt att få beloppet utbetalt (07.10.2.2).

Fhb 2007-05-21. Fråga om (I) villkoret i punkten 4 i Lex Asea (42 kap. 16 § första stycket IL) – att andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte får innehas av något företag som tillhör samma koncern som moderbolaget omfattar även utländska företag inom samma koncern – och (II) villkoret för en partiell fission i 38a kap. 2 § 1 IL – att överlåtelsen skall avse en verksamhetsgren – inte är uppfyllt vid överlåtelse av aktier i ett dotterbolag (07.10.3.2).

Fhb 2007-07-06. Fråga om reglerna i 23 kap. 2 § andra stycket IL är tillämpliga då (I) en verkställande direktör indirekt förvärvar aktier i det bolag där han är anställd till underpris genom att ett nybildat bolag, i vilket han är delägare (II) en anställd i ett bolag, med brodern som slutlig ägare, indirekt förvärvar aktier i bolaget till underpris genom att ett tillsammans med brodern nybildat bolag (07.10.3.3).

Fhb 2007-06-28. Fråga om tillämpning av jämkningsregeln för inventarier i 18 kap. 11 § IL (07.10.4.1).

Fhb 2007-03-01. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag skall medges för koncernbidrag från (I) ett dotterföretag i Sverige till tre dotterföretag i andra EU-länder där koncernmoderföretaget fanns i ett fjärde EU-land (II) ett svenskt dotterföretag till ett norskt dotterföretag där koncernmoderföretaget var svenskt men etableringarna av givare och mottagare av koncernbidraget gjorts genom företag i annat EU-land (07.10.4.2)

Fhb 2007-05-28. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett dotterföretag i Sverige till ett dotterföretag i Finland med engelsk koncernmoder skall medges och om svaret förändras om andelarna i det finska dotterföretaget skulle överlåtas till det svenska dotterföretaget innan koncernbidraget lämnades (07.10.4.3).

Fhb 2007-03-01. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 och reglerna om fria kapitalrörelser i artiklarna 56-60 EG-fördraget innebär att avdrag skall medges för koncernbidrag från ett svenskt dotterföretag till ett danskt dotterföretag där koncernmoderföretaget har hemvist utanför EU (07.10.4.4).

Fhb 2007-06-08. Fråga om ett investmentföretag som förändrar sin placeringsinriktningen genom att bolaget lånar ut pengar till dotter- och intresseföretag så att fordringarna uppgår till motsvarande 80 procent av de totala tillgångarnas marknadsvärde och aktier i dessa företag motsvarande resterande 20 procent behåller sin status som investmentföretag (07.10.4.6).

Fhb 2007-07-11. Fråga om en bostadsrättsförening är ett privatbostadsrättsföretag (07.10.4.7)

Fhb 2007-04-10. Fråga om ett sämre skattemässigt utfall i fråga om möjligheter till avräkning av utländsk skatt och avdrag för underskott av en dotterbolagsetablering jämfört med etablering genom en filial i ett annat EU-land strider mot EG-rätten (07.10.4.8).

Fhb 2007-01-03. Fråga om en marknadsnoterad obligation vars avkastning delvis bestäms av utvecklingen på marknaderna för olika tillångsslag (aktier, obligationer och råvaror) skall beskattas enligt reglerna för delägarrätter eller fordringsrätter (07.10.5.1).

Fhb 2007-02-27. Fråga om vid förtida återbetalning av lån (I) den del av räntan som en låntagare betalar till banken för att begränsa den ränteskillnadsersättning han skall betala till banken vid sjunkande ränteläge skall dras av som räntekostnad och (II) det belopp som banken skall betala till låntagaren vid förtida återbetalning av lån vid stigande ränteläge skall anses utgöra kapitalvinst som inte är skattepliktig och om den del av räntan han betalar till banken för denna utfästelse skall dras av som räntekostnad (07.10.5.2).

Fhb 2007-01-03. Fråga om utdelningen i fåmansföretag, som skulle variera mellan olika aktieslag och grundas på resultatet av den konsultverksamhet som bedrevs av delägargrupper som innehade samma aktier, till någon del skulle beskattas i inkomstslaget tjänst utöver vad som följer av 57 kap. IL (07.10.6.1).

Fhb 2007-03-06. Fråga om övertagande av ansvar för pensionsutfästelser skall dras av när den verksamhet som övergår inte är en hel näringsverksamhet utan en verksamhetsgren och den nye arbetsgivaren är ett utländskt bolag (07.10.7.1).

Peder André är ordförande i Skatterättsnämnden, avdelningen för direkt skatt.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2019 2020 2021
Prisbasbelopp 46 500 47 300 47 600
Förhöjt pbb. 47 400 48 300 48 600
Inkomstbasbelopp 64 400 66 800 68 200
Utdelning fåmansföretag
År 2019 2020 2021
Schablonbelopp 171 875 177 100 183 700

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2019 2020 2021
Räntesats 0,51 0,50 0,50

 

Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10  

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal

25 %

25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1954 1955 -
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...