Jacob M. Roupe tar i anledning av min artikel ”Några kvalitetskrav på en god skattelagstiftning” (Skattenytt nr 9/2007) upp frågan om legitimitet, förutsebarhet och rättssäkerhet och anför att finansdepartementets alternativ B till finansiering av den sänkta fastighetsskatten är ytterligare ett exempel på en med hänsyn till rättssäkerhet och förutsebarhet olämplig skatt, som jag, om jag förstår honom rätt, borde ha tagit upp i min artikel. Men alternativ B är bara ett förslag av flera. Jag har i min artikel så gott som genomgående endast valt genomförd lagstiftning som exempel för att visa att lagstiftaren ibland missat att i slutprodukten beakta viktiga allmänna kriterier. Dåliga lagförslag, som aldrig blivit lag, vimlar det av och att behandla dem skulle föra för långt och ligger utanför artikelns syfte.
I och för sig kan jag hålla med Roupe i sakfrågan. Alternativ B innebär såväl höjd skattesats som en räntebeläggning, som intetdera var förutsebart för den skattskyldige när uppskovet beviljades och som den skattskyldige nu inte kan undvika, då han efter anskaffningen av ersättningsbostaden normalt inte har likviditet att erlägga skatten i förväg enligt gamla regler redan nu. Risken för framtida skattesatsförändringar får man dock alltid beakta. Även jag hoppas att förslaget inte blir genomfört inte bara av dessa skäl. Det finns andra orsaker, som inlåsningseffekter, minskat utbud av bostäder, etc.
Se DN-debatt Lägg avgift på villaägarnas gamla uppskov med reaskatt 2007-05-24, samt opublicerad men väl spridd PM Förändrad realisationsvinstbeskattning vid försäljning av småhus och bostadsrätter för finansiering av sänkt fastighetsskatt (senaste version 2007-05-08).
Bland övriga remissinstanser som anammat idén med eller utan hänvisning till ursprung kan nämnas Boverket, Statskontoret, Villaägarna, Mäklarsamfundet, Hyresgästföreningen, HSB, Svenskt Näringsliv.
Nu menar Roupe att även mitt förslag1 till finansiering av fastighetsskattesänkningen, som Skatteverket och en rad andra tunga remissinstanser i huvudsak anslutit sig till, med borttagande av framtida uppskovsmöjligheter, som ger möjlighet till en skattsatssänkning ända ner till 13 procent om man också inför en räntebeläggning med en procent av uppskovsbeloppet (1,7 procent enligt Finansdepartementets alternativ B), eller 10 års amortering av skatten, drabbas av samma kritik. Där tycker jag att han i sak har fel.
Tvärtemot att drabbas får den som fått uppskov förmånen att få betydligt lägre skatt den dag han/hon säljer sin ersättningsbostad eller väljer att av annan anledning betala skatten i förtid, än den skatt som undveks genom uppskovet. Utan räntebeläggningen skulle skattesatsen bli högre, 15 procent, vilket är väl högt för dem som i framtiden inte kan få något uppskov. Eller menar Roupe att det borde utgå oförändrad skatt, 20 procent, på framtagande av uppskovsbelopp i enlighet med att inte höjd skattesats borde få tillämpas?
Alla experter är överens om att uppskovssystemet är på väg mot en ohållbar situation och att det snarast måste avskaffas. När man gör det skulle det vara utomordentligt orättvist mot dem som i framtiden inte kan få några uppskov om de med gamla uppskov förutom att få sänkt skatt på uppskovsbeloppet dessutom utan någon kostnad skulle få ha uppskoven kvar. Jag kan därför inte se att den omläggning som jag och många andra nu föreslagit skulle strida mot rättsäkerhets- eller andra viktiga principer. I så fall skulle många på grund av förändrade förhållanden nödvändiga eller önskvärda skatteförändringar aldrig kunna genomföras.
Sven-Olof Lodin