I den återkommande avdelningen Skattenytt Internationellt är det allmänna syftet att spegla internationella skattenyheter. Avsikten är att i såväl kortare som längre notiser referera och analysera nyheter på det internationella skatteområdet. Det kan vara nyheter med internationell anknytning i intern svensk rätt och i främmande rättsordningar samt nyheter inom rättsområdena skatteavtalsrätt och EG-skatterätt. Jag tar tacksamt emot synpunkter på både innehåll och urval (Mattias Dahlberg, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, Box 512, 751 20 Uppsala eller mattias.dahlberg@jur.uu.se).

Europeiska unionen och Sverige

Den 30 januari 2007 meddelade EG-domstolen dom i mål C-150/04 Kommissionen mot Danmark. Det var domstolens stora avdelning som meddelade domen, varför den måste anses ha ett särskilt prejudicerande värde. Målet gällde de danska bestämmelserna för rätt till avdrag eller utelämnande för inbetalningar till liv- och pensionsförsäkringar. I domen används beteckningen ”pensionsanordning”, men jag kommer här att använda uttrycket ”försäkring”. För att avdrag eller utelämnande skulle medges i Danmark krävdes att inbetalningarna gjorts på grundval av ett avtal med ett i Danmark hemmahörande försäkringsinstitut. Domstolen konstaterade att denna ordning utgjorde ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster, den fria rörligheten för arbetstagare och etableringsfriheten.

När det gällde rörligheten för tjänster ansåg domstolen att villkoret i dansk rätt kunde avhålla utländska tjänsteleverantörer från att etablera sig i Danmark på grund av de kostnader det medförde. Mottagare av tjänsterna i Danmark avhöll sig också från att köpa sådana tjänster från leverantörer utanför Danmark, eftersom möjligheten att erhålla skattelättnad i Danmark var av avgörande betydelse för förvärvet av sådana tjänster.

Beträffande den fria rörligheten för arbetstagare förde EG-domstolen ett resonemang som klingar välbekant från det tidiga 1990-talets numera klassiska Bachmann-dom, C-204/90. Arbetstagare som kommer från en annan medlemsstat och får anställning i Danmark, kunde enligt domstolen i normalfallet ha tecknat sina försäkringar i den ursprungliga hemviststaten. Det danska avdragsförbudet i sådana fall kunde därmed anses avskräcka sådana personer från att söka anställning i Danmark.

EG-domstolen ansåg även att det danska systemet för beskattning av pensioner var i strid mot etableringsfriheten eftersom det utgjorde ett hinder för andra medlemsstaters egenföretagare att utöva sin etableringsfrihet i Danmark. Skälet var att dansk lagstiftning inte medgav avdrag för inbetalningar till i andra länder hemmahörande försäkringsbolag (”pensionsinstitut”).

Domstolen prövade huruvida ett flertal grunder i allmänintresset kunde rättfärdiga hindret för de aktuella grundläggande friheterna. Först prövade domstolen om effektiv skattekontroll och förhindrande av skatteundandragande kunde anses tillämpliga, av vilka jag här skall diskutera det förstnämnda. Enligt kommissionen fanns det medel i 1977 års handräckningsdirektiv (77/799/EEG) som var tillräckliga för att säkerställa en effektiv skattekontroll. Den svenska regeringen ansåg dock att de medel som 1977 års handräckningsdirektiv tillhandahöll var av begränsad verkan eftersom den information som är tillgänglig för medlemsstaterna att lämna ut avgörs av medlemsstaternas interna rätt. Detta skäl var dock inte relevant här. Enligt dansk rätt krävdes nämligen att de personer som hade en i målet aktuell försäkring i utlandet och som var obegränsat skattskyldiga, skulle underrätta den danska skattemyndigheten därom. Att 1977 års direktiv i vissa fall medför svårigheter att kontrollera den skattskyldiges uppgifter, innebar dock inte att de hinder som den danska lagstiftningen innebar för grundläggande friheter kunde rättfärdigas.

EG-domstolen prövade också om upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang kunde rättfärdiga den aktuella danska lagstiftningen. I det tidigare nämnda Bachmann-målet hade den rättfärdigandegrunden tillämpats av domstolen. Domstolen ansåg inte att denna rättfärdigandegrund kunde tillämpas i målet. Skälet var att de aktuella skattefördelarna i Danmark var beroende av om försäkringsbolaget (”pensionsinstitutet”) var hemmahörande i Danmark.

Det skall noteras att den svenska regeringen intervenerade i rättegången till stöd för Danmark. Svensk lagstiftning inom området liknar starkt den danska. Den svenska regeringen har inte varit sen att föreslå ändrade regler till följd av domen. Redan den 1 februari 2007 presenterad finansdepartementet en promemoria Nya skatteregler för pensionsförsäkringar, vilken har skickats ut till remiss. Regeringen föreslår att de svenska reglerna bland annat skall ändras på sätt att avdrag inte endast skall medges för premier till svenska pensionsförsäkringar, utan även för sådana som tecknats inom EES.

Mattias Dahlberg

Mattias Dahlberg är professor i finansrätt vid Uppsala universitet.