1

Löpande intäkt

2

Kapitalvinst

2.1

Begreppet ”option, termin eller liknande instrument” i den s.k. derivatregeln

2.2

Frågor om avyttring

2.3

Bevisning och resning avseende förbättringskostnader

2.4

Uppskovsavdrag

3

Avdragsbegränsningar

3.1

Begränsningen i 25 a 19 § IL

1 Löpande intäkt

Inga rättsfall.

2 Kapitalvinst

2.1 Begreppet ”option, termin eller liknande instrument” i den s.k. derivatregeln

I RÅ 2007 ref. 3 (förhandsbesked) fastställde Regeringsrätten Skatterättsnämndens besked att ett s.k. swapavtal var att anse som en option, termin eller ett liknande instrument. Ett bolag hade ställt ut optioner till teckning i aktier i bolaget i ett personaloptionsprogram. I syfte att minska riskexponering ingick bolaget ett swapavtal avseende egna aktier med en bank. Avtalet avslutades varvid förlust uppstod. Skatterättsnämnden fann att swapavtalet var att se som ett derivatinstrument avseende egna aktier och fann att avdrag inte kunde ske för den uppkomna förlusten enligt 48 kap. 6 a § IL. Bolaget ansåg dock att avdrag borde medges såsom en personalkostnad, eftersom avtalet ingåtts i syfte att minska sådan kostnad. Vidare ansåg bolaget att swapavtalet inte var ett derivat, eftersom villkor med mera avvek från ett traditionellt derivatavtal. Bolaget lyckades dock som sagt inte övertyga Regeringsrätten. Det är bara att konstatera att Regeringsrätten i allmänhet inte ändrar Skatterättsnämndens bedömningar i frågor av vad som är finansiellt instrument, förmodligen för att det är så pass komplicerade tekniska frågor.

2.2 Frågor om avyttring

2.2.1 Beskattning enligt 53 kapitlet IL

I RÅ 2007 ref. 51 (förhandsbesked) fann Regeringsrätten till skillnad mot Skatterättsnämnden att undantaget från kravet att återföra värdehöjande reparationer med mera vid överlåtelse av näringsfastighet krävde att köpeskillingen understiger det skattemässiga restvärdet (omkostnadsbeloppet). Om köpeskillingen exakt motsvarar omkostnadsbeloppet skall återföring ske. Skatterättsnämnden hade enligt min mening tolkat lagreglerna utifrån syftet med bestämmelserna, vilket jag finner lämpligt. Regeringsrätten valde, trots något dunkla domskäl, att mer strikt följa lagtextens ordalydelse. Det kan noteras att professor Christer Silfverberg, som forskat i frågan, tillhörde Skatterättsnämndens majoritet.1 Fallet torde vara ytterligare en signal om att Regeringsrätten mer och mer tenderar att följa lagtextens ordalydelse.

I RÅ 2007 not. 61 (förhandsbesked) fastställde Regeringsrätten Skatterättsnämndens förhandsbesked att 53 kapitlets regler om uttagsbeskattning vid avyttring av kapitaltillgång till egen utländsk juridisk person i EU-stat inte kan tillämpas till följd av EG-rätten (vilket för övrigt fastställdes redan i RÅ 2002 not. 210, det s.k. X och Y målet). Sökanden önskade även få besked om skatteflyktslagen kunde vara tillämplig men den frågan avvisades. Nämnden fann att det inte var av vikt för sökanden att få svar på den frågan eftersom det inte var aktuellt för denne att flytta från Sverige. Någon skatteförmån till följd av avyttringen skulle därför inte kunna uppstå för sökanden. Skatteverkets representant (tillsammans med ordföranden) ansåg dock att uttagsbeskattningsreglerna borde kunna tillämpas, eftersom det uppgivna skälet till omstruktureringen var att sökanden önskade möjliggöra ett läge där en slutlig avyttring av aktierna i det svenska bolaget skulle kunna ske utan beskattning i Sverige. Skatteverket valde dock att överklaga beskedet för att det skulle fastställas.

Christer Silfverberg ”Blandade överlåtelser av näringsfastigheter till aktiebolag”, Skattenytt 2005 s. 495 ff.

2.2.2 Vinstberäkning vid avyttring av tillgång som köpts och sålts i annan valuta än SEK

Enligt stadgad praxis för beräkning av kapitalvinst vid avyttring av tillgång mot vederlag i utländsk valuta skall beräkningen göras med utgångspunkt i valutakursen vid köpet respektive försäljningen. Sker betalningen i den utländska valutan inom 30 dagar, kan dock kursen vid växlingsdagen användas (44 kap. 16 § IL). Uppstår differens med avseende på växlingskursen uppstå efter det att de 30 dagarna passerat, skall en separat beräkning ske för den händelsen. I RÅ 2007 not. 28 (förhandsbesked) ansåg det skattskyldiga bolaget att korrekt vore att istället tillämpa god redovisningssed på transaktionen. Regeringsrätten fastställde dock Skatterättsnämndens besked att reglerna för kapitalvinst skulle tillämpas. Goda skäl talar emellertid för bolagets uppfattning och fallet illustrerar intressant sambandet mellan redovisning och beskattning, eller kanske mer träffande, avsaknaden av sådant samband. Kanske något för SamRob att tänka på. En liknande problemställning bedömdes i förhandsbeskedet RÅ 1997 ref. 5, i vilket Melz och Virin ansåg att god redovisningssed borde tillämpas.

2.3 Bevisning och resning avseende förbättringskostnader

I RÅ 2007 not. 73 beviljade Regeringsrätten resning på ett generöst sätt. En person förlorade i kammarrätten ett mål om avdrag för förbättringskostnader eftersom hon inte kunde styrka sitt avdrag. Domen vann laga kraft. Senare hittade hon fakturorna och begärde resning som alltså beviljades. Som bekant krävs synnerliga skäl för resning (37 b förvaltningsprocesslagen). Resning torde ha beviljats eftersom det bevismedel som hon kunde framlägga (fakturor), omedelbart kunde läggas till grund för ett avdrag.

2.4 Uppskovsavdrag

En påhittig senfärdig skattskyldig ansåg i RÅ 2007 not. 166 (förhandsbesked) att tiden för att förvärva en ersättningsbostad var för knappt tilltagen i de fall den skattskyldige befann sig i ett annat land i EU än Sverige. Den korta tiden skulle strida mot EG-rättens fria rörlighet. Regeringsrätten fann att tidskravet var detsamma för ”såväl bostadsbyten inom landet som vid inflyttning från ett annat” EU-land. Regeringsrätten fann att tidskravet inte stod i strid med EG-rätten, och att det var ett uppenbart förhållande. Jag delar domstolens kloka bedömning.

3 Avdragsbegränsningar

3.1 Begränsningen i 25 a kap. 19 § IL

I RÅ 2007 not. 29 (förhandsbesked) prövade Regeringsrätten om terminskontrakt rörande utländsk valuta kunde omfattas av avdragsbegränsningen som gäller fordringsförhållanden etc. mellan företag i intressegemenskap. Syftet med avdragsbegränsningen är att säkerställa att avdragsförbudet på förluster vid avyttring av näringsbetingade andelar inte kan kringgås genom att finansiering av dotterbolag sker genom lån istället för tillskjutet aktiekapital. Även andra former av rättigheter (optioner med mera) omfattas av avdragsbegränsningen. Regeringsrätten anförde att de terminskontrakt som frågan avsåg, gällde valutasäkring av framtida varubetalningar till och från bolaget och lån för köp av anläggningstillgångar. Regeringsrätten fann att den typen av rättigheter inte är en sådan rätt som avses i ”25 a kap. 19 § första stycket 3 IL”. Av visst intresse är om Regeringsrätten menade att terminskontrakt aldrig omfattas av lydelsen, eller om det var av vikt att det just utgjorde valutasäkring vid köp av tillgångar?

Samma fråga bedömdes i RÅ 2007 not. 30 (förhandsbesked).

Roger Österman Persson