C Social trygghet
I mål C-299/05 har EG-domstolen i sin roll som författningsdomstol givit EU-kommissionen rätt i att förordning nr 647/2005 varit behäftad med ett rättsligt fel och ogiltigförklarat vissa bestämmelser i förordningen. Domen är ett exempel på att EU:s beslutande organ ställs inför svåra avvägningar kring den rättsliga basen för sina beslut. För Sveriges del innebär domen att handikapp-ersättning och vårdbidrag inte längre tillhör sådana särskilda förmåner, vilka endast kan erhållas av personer som är bosatta i Sverige.
Bakgrunden är följande. Bilaga 2 a till förordning nr 1408/71 innehåller en lista över ”särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner” som personer, vilka omfattas av förordningens tillämpningsområde, uteslutande kan få inom den medlemsstats territorium där de är bosatta.
I ett förslag från kommissionen hade föreslagits en ändring i definitionen på sådana särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner, med hänvisning till nyare rättspraxis från EG-domstolen. Kommissionen hade därmed även föreslagit en ny lydelse av listan på sådana förmåner. För Sveriges vidkommande innebar förslaget att handikappersättning och vårdbidrag inte längre fanns med, förmåner som hade funnits med på listan sedan anslutningen 1994.
På begäran av Finland, Sverige och Storbritannien hade Rådet gått med på att återinföra vissa förmåner på listan, vilket också godkändes av Parlamentet. I april 2005 antog Parlamentet och Rådet förordning nr 647/2005, i vilken hänsyn tagits till kraven från de tre medlemsstaterna.
Kommissionen ansåg emellertid att de aktuella förmånerna inte uppfyllde villkoren för att kunna beviljas endast personer som är bosatta i medlemsstaten och ansökte hos domstolen om ogiltigförklaring av förordning nr 647/2005 i den del de omtvistade förmånerna återinförts på listan i bilaga 2a till förordning nr 1408/71, en bedömning som delades av domstolen.
Birgitta von Euler