Både Skatteverket och en skattskyldig kan överklaga en dom reservationsvis, dvs. de kan efter överklagandetidens utgång komplettera sin talan med yrkande och grund för yrkandet.
Frågan är dock om reglerna i 4 kap. TL ger utrymme för att Skatteverket först efter omprövningstidens utgång kan komplettera ett yrkande om eftertaxering i länsrätt beloppsmässigt och med grunder för yrkandet, dvs. om Skatteverket kan yrka eftertaxering reservationsvis.
Följande förutsättningar krävs, såvitt nu är i fråga, för att grund för eftertaxering skall kunna anses föreligga. Den skattskyldige skall i självdeklaration eller på annat sätt under förfarandet ha lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten skall ha medfört att ett taxeringsbeslut som avser den skattskyldige blivit felaktigt eller inte fattats (se 4 kap. 16 § p. 1 TL). Eftertaxering får endast ske om det avser belopp av någon betydelse (se 4 kap. 18 § första stycket TL). Eftertaxering får inte ske, om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt (se 4 kap. 18 § andra stycket TL). Beslut om eftertaxering skall meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret (se 4 kap. 19 § TL). Beslut om eftertaxering får meddelas även efter den femåriga omprövningsfristen under vissa särskilt angivna omständigheter (se 4 kap. 20–21 §§ TL). Ingen sådan där nämnd omständighet aktualiseras dock vid ett reservationsvist yrkande om eftertaxering.
Ett beslut om eftertaxering skall således meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret. Enligt gamla taxeringslagens regler gällde däremot att en ansökan om eftertaxering normalt skulle ha kommit in inom fem år efter taxeringsårets utgång, varefter länsrätten hade ytterligare ett år på sig att fatta beslut. Att beslutet enligt TL skall ha meddelats före utgången av det femte året efter taxeringsåret innebär att det inom den tidsfristen skall ha fått sin avfattning, undertecknats och avlämnats för expediering (se Almgren/Leidhammar, Skatteförfarandet s. 4:19:1 TL).
Eftersom ett beslut om eftertaxering skall ha meddelats inom den föreskrivna femåriga omprövningsfristen kan ifrågasättas om detta innebär att samtliga föreskrivna förutsättningar för eftertaxering måste föreligga inom denna omprövningsfrist, eller om det räcker att enbart en eller några förutsättningar föreligger. För det fall att Skatteverket framställer ett yrkande om eftertaxering reservationsvis hos länsrätt kan samtliga förutsättningar för eftertaxering dock inte föreligga. Antag att Skatteverket inom den femåriga omprövningsfristen hos länsrätten framställer ett yrkande om eftertaxering på grund av återbetald ingående mervärdesskatt, men att Skatteverket inte vid denna tidpunkt har fattat det omprövningsbeslut om mervärdesskatt som i praktiken kommer att ligga till grund för yrkandet om eftertaxering. Utan att ha fattat ett sådant omprövningsbeslut kan Skatteverket emellertid inte inom den omprövningsfrist som gäller för att meddela ett beslut om eftertaxering konstatera att den skattskyldige har lämnat en oriktig uppgift till ledning för inkomsttaxeringen, eller bedöma om fråga är om belopp av någon betydelse och att det inte är uppenbart oskäligt att eftertaxera den skattskyldige. Skatteverket kan således inte, inom den femåriga omprövningsfristen som föreskrivs i 4 kap. 19 § TL, fastslå att samtliga de olika omständigheter föreligger som krävs för att eftertaxering skall kunna ske.
TL:s regler ger således inte något uttryckligt stöd för att Skatteverket kan framställa ett yrkande om eftertaxering i länsrätt reservationsvis inom den föreskrivna omprövningstiden, och först efter omprövningstidens utgång komplettera sin talan med ett beloppsmässigt yrkande och grunder för yrkandet. Tvärtom följer av TL:s regler att Skatteverket inom den femåriga omprövningsfristen, i likhet med om SKV själv skulle fatta ett beslut om eftertaxering, måste kunna bedöma samtliga de omständigheter som krävs för eftertaxering. I annat fall skulle Skatteverket kunna hamna i ett bättre tidsmässigt läge jämfört med om Skatteverket själv skulle ha fattat ett beslut om eftertaxering. I båda fallen bör dock rimligen samtliga förutsättningar för eftertaxering ha förelegat före den femåriga omprövningsfristens utgång.
Skatteverket kan således inte få en utvidgad frist för eftertaxering genom att hos länsrätt framställa ett yrkande om eftertaxering reservationsvis. Ett annat synsätt skulle kunna leda till att det räcker med att en skattskyldig begär omprövning avseende t.ex. mervärdesskatt för att förutsättningar för eftertaxering skall anses vara uppfyllda inom den femåriga omprövningsfristen. Detta är inte en rimlig och rättssäker rättstillämpning.
Ordalydelsen av eftertaxeringsreglerna i 4 kap. TL ger således inget utrymme för eftertaxering i förevarande fall, eftersom inte samtliga föreskrivna omständigheter föreligger inom tidsfristen för eftertaxering. Oavsett om det varit lagstiftarens avsikt att eftertaxering skall kunna ske i ett fall som det förevarande eller ej, så har detta i vart fall inte kommit till uttryck i TL:s ordalydelse.
Mot bakgrund av att eftertaxering är ett extraordinärt rättsmedel bör en tillämpning som i praktiken medför en utvidgning av omprövningsfristen inte kunna ske utan uttryckligt lagstöd. Utrymme saknas dessutom för en extensiv tolkning och tillämpning av reglerna om eftertaxering.
Maj-Britt Remstam är verksam som skattejurist hos Ernst & Young AB.