1 Inledning
Frågan om vid vilken tidpunkt en eventuell beskattning ska ske när det gäller anställdas förvärv av aktier och andra värdepapper har under många år varit föremål för debatt, skriftväxling och processer. Dessutom har de pågående processerna, som i många fall rört betydande belopp, väckt stort medialt intresse. Vi har kunnat läsa rubriker om direktörer som tar emot stora belöningar genom aktieprogram och att ”Skatteverkets jakt hotar svenska tillväxtföretag”.1 Regeringsrätten prövade två överklagade förhandsbesked strax före årsskiftet, som nu kastar nytt ljus på rättsläget.2
Ledaren i Dagens Industri 2009-03-02.
Se Regeringsrättens domar 2009-12-30 i mål nr 3167-09 och mål nr 3168-09.
2 Bakgrund
Nuvarande lagstiftning på området har sitt ursprung i den s.k. Skåne-Gripen-domen (RÅ 1986 ref 36). Målet rörde en anställd som förvärvat konvertibla skuldebrev med förfoganderättsinskränkningar och till underpris. Regeringsrätten ansåg att beskattningstidpunkten inträdde först när förfoganderättsinskränkningarna upphörde. Konsekvenserna av domen, den uppskjutna beskattningstidpunkten, ansågs dock leda till oönskade skattekrediter.
Med anledning av domen infördes den nu gällande s.k. värdepappersregeln i 10 kap. 11 § 1 st. inkomstskattelagen (1999:1229) (IL):3
”Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor, ska förmånen tas upp som intäkt det beskattningsår då förvärvet sker”.
I takt med utvecklingen på området och ökad förekomst av internationella optionsprogram riktade till anställda infördes sedermera i 10 kap. 11 § 2 st. IL en särskild regel för s.k. personaloptioner enligt följande:
”Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan innebär en rätt att i framtiden förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor, tas förmånen upp som intäkt det beskattningsår då rätten utnyttjas eller överlåts.”
Som framgår av lagreglerna sägs dock inget om vid vilken tidpunkt ett förvärv ska anses ske. Vidare är begreppet ”värdepapper” inte definierat – vare sig i denna lagregel eller i övrigt i IL.4 Vad som gäller vid förvärv som faktiskt sker till marknadsmässiga villkor framgår heller inte. Samtliga dessa frågor har således överlämnats till praxis för klargörande.
Den praxis som utbildats efter värdepappersregelns tillkomst och som ger vägledning vid regeltolkningen utgörs bl.a. av det s.k. Skuggspararmålet (RÅ 1996 ref. 92). Regeringsrätten ansåg att förvärvet av värdepapper skedde först i samband med att aktierna var ovillkorligen intjänade. Fallet gällde en anställd som avsatte medel för förvärv av aktier i ett utländskt moderbolag. Den lokale arbetsgivaren gjorde s.k. skuggsparande för den anställdes räkning, också i form av aktier i moderbolaget. De av den anställde och arbetsgivaren avsatta medlen överlämnades till en fristående förvaltare som – i egenskap av ombud för den anställde – köpte aktier för hans räkning. Aktierna gottgjordes därefter den anställdes depå hos förvaltaren och registrerades i förvaltarens namn såsom ombud för de olika plandeltagarna. Den anställde hade en intjänad, dvs. definitiv, rätt till arbetsgivarens depositioner dels när han fullföljt fem sammanhängande anställningsår inom koncernen, dels vid dödsfall, pensionering, total permanent arbetsoförmåga eller upphörande av planen. Arbetsgivarens depositioner kunde tas ut av den anställde när fem år förflutit från utgången av det år då depositionerna gjordes. Utdelning på innehavda aktier gottgjordes den anställdes konto och användes för att köpa ytterligare aktier för hans räkning. Utdelningen kunde inte disponeras över på annat sätt. Den anställde hade rätt att befullmäktiga förvaltaren att rösta vid bolagsstämma enligt den anställdes önskemål för de aktier som gottgjorts hans konto. Den anställde utövade dock inte direkt rösträtten. Aktier som gottgjorts kontot fick inte överlåtas, pantsättas eller intecknas.
Regeringsrättens majoritet (liksom Skatterättsnämndens majoritet) ansåg att den anställde skulle beskattas det beskattningsår då skuggsparandet var för honom intjänat enligt planen. Regeringsrättens majoritet synes i detta fall ha varit av uppfattningen att den rättighet som först förvärvades inte utgjorde ett värdepapper, utan snarare en rättighet att i framtiden förvärva en sådan rättighet.
Ett annat avgörande av principiellt viktig betydelse är RÅ 2004 ref. 35 I, där både frågan om när förvärv sker liksom frågan om vilka rättigheter som utgör värdepapper prövades. Där ansågs den anställde ha fått en personaloption som avsåg en teckningsoption. Målet (förhandsbesked) gällde en anställd i ett svenskt dotterbolag till ett utländskt moderbolag som accepterat ett erbjudande från moderbolaget att till ett nominellt belopp teckna ett räntelöst skuldebrev med vidhängande optionsrätter som berättigade till nyteckning av aktier i moderbolaget (teckningsoptioner). Aktieteckningen, som var beroende av att moderbolagets aktiekurs översteg en viss nivå, skedde till bestämt pris och under tre perioder som inleddes vid olika tillfällen. Någon aktieteckning fick inte ske om anställningen av annan orsak än pensionering eller dödsfall upphörde före teckningstidens början (optionsrätterna skulle då återlämnas). Optionsrätterna fick inte överlåtas före teckningstidens början. Det av den anställde utlånade beloppet återbetalades fem månader före påbörjandet av den första aktieteckningsperioden eller vid den tidigare tidpunkt då anställningen upphörde på grund av uppsägning e.d.
Regeringsrätten fann med hänsyn till de villkor som gällde för optionsrätterna, att förvärvet av dessa inte skulle anses avse värdepapper utan en rätt att i framtiden förvärva värdepapper. Beskattning skulle därför enligt Regeringsrätten ske när den anställde vid teckningsperiodens början blev innehavare av optionsrätter som han kunde förfoga över. Vid tolkningen av 10 kap. 11 § 2 st., ”personaloptionsregeln”, framgår att Regeringsrätten ansåg att teckningsoptionerna utgjorde värdepapper, men att de rättigheter som förvärvades ursprungligen var s.k. personaloptioner med rätt att i framtiden förvärva värdepapper, dvs. teckningsoptionerna. Utifrån detta fall kan slutsatsen dras att rättigheter som ges ut enligt aktiebolagslag alltid utgör ”värdepapper”.5
Av betydelse är även fallet RÅ 2002 ref. 78: Rättsfallet (förhandsbesked) gällde en person som avyttrat kvalificerade aktier genom ett andelsbyte och i samband därmed anställts i det förvärvande bolaget. Sökanden kunde inte omedelbart fritt förfoga över erhållna aktier, utan dessa skulle sökanden enligt ett pantsättningsavtal pantsätta som säkerhet för bl.a. eventuellt framtida skadestånd. Såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten fann att sökanden genom försäljningsavtalet avyttrat sina aktier mot ersättning bestående av samtliga tillbytta aktier, oavsett förfoganderättsinskränkningarna i villkoren.
Frågan om förfoganderättsinskränkningar, såsom hembuds- och återköpsklausuler under marknadspris, ska senarelägga beskattningstidpunkten vid förvärv av aktier och andra rättigheter utgivna enligt aktiebolagslagen, har även behandlats i ett förhandsbesked från 1 februari 2007 (dnr 191-06/D, ej överklagat).6 Enligt nämnden så senarelade sådana förfoganderättsinskränkningar inte beskattningen.
Oaktat förhandsbeskeden ovan har Skatteverket drivit ett antal processer där verket hävdar att aktieförvärv med förfoganderättsinskränkningar uppskjuter beskattningstidpunkten till dess sådana inskränkningar upphör. Detta föranledde ett antal företrädare från landets revisions- och advokatbyråer att tillsammans med Svenskt Näringsliv tillskriva Skatteverket för att få fram ett klargörande vad gällde förvärv under marknadspris, fall där förvärv faktiskt sker på grund av anställning (ej på grund av byte eller tidigare aktieinnehav) samt fall där den anställde inte fått marknadsmässig lön.
Av Skatteverkets brevsvar från hösten 2007 (dnr 131 444691-07/1152) framgår att verkets uppfattning var att ”förvärv” av aktier enligt 10 kap. 11 § 1 st. är för handen endast om
Formkraven för förvärv av aktier är uppfyllda, dvs. aktier i kupongbolag ska vara överlämnade till den anställde och aktier i avstämningsbolag ska vara ägarregistrerade på den anställdes eget värdepapperskonto.
Den anställde har rösträtt för aktierna och rätt till utdelning på dem.
Den anställde har rätt att avyttra aktierna till marknadspris om han så önskar. Det har däremot ingen betydelse om han bara kan sälja till en anvisad person eller ett fåtal sådana, t.ex. p.g.a. förköps- eller hembudsklausul. Det krävs inte heller att den anställde har rätt att behålla aktierna om han slutar sin anställning, under förutsättning att det utgår marknadsmässig ersättning vid återförsäljningen.
Det inte finns något anställningsvillkor som innebär att den anställde mister aktierna mot erhållande av anskaffningsutgift eller liknande om han slutar på eget initiativ.
Dock var Skatteverket av uppfattningen att det saknar betydelse om det finns en klausul om att aktierna måste säljas åter för anskaffningspriset om den anställde avskedas e.d. inom viss tid från förvärvet.7
En tolkning av Skatteverkets brevsvar är att verkets uppfattning var att RÅ 2002 ref. 78 samt det ej överklagade förhandsbeskedet från februari 2007 inte kan läggas till grund vid tolkningen av värdepappersregeln då fallen inte tydligt har förutsättningarna att det är fråga om förvärv på grund av tjänst samt det faktum att förvärven förutsattes ske till marknadsvärde.
I de nu aktuella domarna är dock förutsättningarna sådana att det är fråga om förvärv med anledning av tjänsten samt att förvärven kan komma att ske till marknadspris såväl som till underpris.
Se vidare prop. 1989/90:50 s. 74.
Se även bl.a. Edvardsson – Skatteregler för incitamentsprogram kap. 6, upplaga 1.1.
Begreppet värdepapper finns bl.a. utförligt analyserat i Tivéus – Skatt på kapital, 12 upplagan s. 221 ff.
Förhandsbeskedet finns bl.a. kommenterat av Roupe i Svensk Skattetidning nr 6-7/2009.
Baekkevold har i Svensk Skattetidning nr 5/2008 redogjort utförligt för Skatteverkets brevsvar.
3 Regeringsrättens domar från den 30 december 2009
3.1 Regeringsrättens dom i mål nr 3167-09 – ”Gratisaktiemålet”
3.1.1 Förutsättningar och bakgrund
Vissa ledande befattningshavare inom en koncern var berättigade till gratisaktier i ett börsnoterat moderbolag enligt ett aktieincitamentsprogram. Vid uppnående av vissa resultatmål under ett kalenderår (intjäningsår) skulle de anställda vederlagsfritt erhålla ett antal aktier. Året efter intjäningsåret registrerades aktierna på den anställdes värdepapperskonto under förutsättning att anställningen fortfarande bestod vid denna tidpunkt. Vid tidpunkten för registreringen fick de anställda ägarrättigheterna till aktierna såsom rätten att rösta och uppbära utdelning.
Aktierna var dock behäftade med förfoganderättsinskränkningar som i huvudsak innebar att den anställde inte fick överlåta aktierna eller förfoga över dem på annat sätt före utgången av andra kalenderåret efter intjäningsåret (kvalifikationstid). Om anställningen i koncernen skulle upphöra var den anställde skyldig att utan vederlag återlämna de tilldelade aktierna. Utan medgivande kunde inskränkningarna antecknas på värdepapperskontot och aktierna återföras till bolaget.
Frågan i målet var vid vilken tidpunkt aktierna skulle anses förvärvade enligt värdepappersregeln i 10 kap. 11 § 1 st. IL, (fråga 1). De aktuella tidpunkterna som var för handen var tidpunkten för registreringen av aktierna på värdepapperskontot eller tidpunkten när kvalifikationstiden upphörde.
Vidare var frågan i målet vilka skattekonsekvenser som uppstod om aktierna återlämnades utan vederlag före kvalifikationstidens utgång på grund av anställningens upphörande (fråga 2).
Skatterättsnämnden utgick från att huvudregeln för beskattning torde vara avtalstidpunkten i de fall då parternas avsikt är att förvärvaren ska bli slutlig innehavare av aktierna när förfoganderättsinskränkningarna upphör. Dock torde sådana situationer mer ta sikte på överenskommelser mellan delägare i ett aktiebolag än i förhållandet mellan arbetsgivare och anställd. Skatterättsnämnden konstaterade därför att ett skattemässigt förvärv av aktier förelåg först när kvalifikationstiden löpt ut eftersom erbjudandet att delta i incitamentsprogrammet i huvudsak skedde på arbetsgivarens initiativ och enligt av denne bestämda riktlinjer samt att den rätt som tillkom innehavarna under kvalifikationstiden var beroende av fortsatt anställning.
Skatterättsnämnden kommenterade också att aktuell praxis (främst RÅ 1996 ref. 92 samt RÅ 2004 ref. 35 I och II) visar att förvärv utan betalning av särskild ersättning, som regel ska medföra att beskattningstidpunkten inträffar först när villkoret om viss anställningstid är uppfyllt.
Vid utgången av kvalifikationstiden skulle således, enligt Skatterättsnämnden, ett belopp motsvarande marknadsvärdet av tilldelade aktier tas upp som intäkt av tjänst. Fråga 2 förföll därmed.
Regeringsrätten delade dock inte Skatterättsnämndens uppfattning. Regeringsrätten ansåg i stället att tidpunkten för beskattning inte kunde skjutas upp med anledning av de villkor som var aktuella i målet. Ett mer preciserat svar om beskattningstidpunkten lämnades inte av Regeringsrätten mot bakgrund av att verkställigheten av aktietilldelningen inte hade relaterats till innehållet i lagen om kontoföring av finansiella instrument. Fråga 2 återförvisades därför till Skatterättsnämnden.
3.1.2 Analys och slutsatser av Gratisaktiemålet
Med hänsyn till den debatt som föregått Regeringsrättens domar och de många processer som pågår kring den aktuella frågan, är Regeringsrättens dom i Gratisaktiemålet av största intresse. Det ska noteras att Regeringsrättens domskäl i båda domarna från den 30 december 2009 är korta och att domskälen därför inte ger någon ytterligare vägledning än vad som framgår av svaren på frågorna i sig. Eftersom förutsättningarna i Gratisaktiemålet delvis skiljer sig från de förutsättningar som förelegat i tidigare förhandsbesked ger domen dock ytterligare viktig vägledning i den aktuella frågan.
Vid en jämförelse mellan Skuggspararmålet och Gratisaktiemålet framkommer vissa likheter mellan de båda fallen, exempelvis var det i båda fallen fråga om aktier som erhölls vederlagsfritt enligt s.k. aktieincitamentsprogram i börsnoterade bolag. Den avgörande skillnaden är att den anställde aktieägaren i Gratisaktiemålet redan vid tilldelningen av aktierna blev registrerad innehavare av aktier som gav aktieägaren en direkt rätt till såväl rösträtt som utdelning vid den tidpunkten. Denna omständighet skiljer sig från situationen i RÅ 1996 ref. 92 där majoriteten i såväl Skatterättsnämnden som Regeringsrätten synes ha funnit att den anställde inte gjorde ett förvärv av ett egentligt värdepapper vid tidpunkten för förvaltarens förvärv av aktier och därför före intjänandet inte kunde anses bli ägare av eller delägare i aktier i moderbolaget.
Förutsättningarna i Gratisaktiemålet skiljer sig vidare i viss mån från de förutsättningar som förelegat i övriga senare avgöranden där värdepappersregeln prövats.8 Främsta skillnaden ligger i just den omständigheten att aktierna i Gratisaktiemålet erhölls vederlagsfritt, vilket inte varit fallet i något tidigare förhandsbesked. Av Regeringsrättens avgörande i Gratisaktiemålet framgår dock att ett vederlagsfritt erhållande av aktier inte i sig medför ett åsidosättande av värdepappersregeln.
Regeringsrättens dom i Gratisaktiemålet är kortfattad men samtidigt tydlig. Regeringsrätten har genom Gratisaktiemålet visat att en beskattning enligt värdepappersregeln inte ska skjutas upp i det fall att en skattskyldig i tjänsten förvärvat aktier men där det finns inskränkningar i förvärvarens rätt att fritt disponera över aktierna och en skyldighet att vederlagsfritt återlämna aktier om anställningen upphör av viss anledning. Detta gäller oberoende av om förvärvet skett i förvärvarens tjänst eller i förvärvarens roll som tidigare aktieägare.
Som förutsättning för en tillämpning av värdepappersregeln gäller dock att det är fråga om ett ”förvärv” av ett ”värdepapper”.9 Av Regeringsrättens avgörande kan inte utläsas något annat än att det är de civilrättsliga formkraven som avgör när ett förvärv av ett värdepapper har skett och att förvärvsbegreppet i värdepappersregeln inte kan ges någon annan innebörd än denna. Då Regeringsrätten inte lämnade ett mer preciserat svar på den exakta tidpunkten för förvärvet och hänvisade till lagen om kontoföring av finansiella instrument (1998:1479) får det antas att den exakta tidpunkten för formkravens uppfyllande får avgöras från fall till fall där civilrätten får vägleda skatterätten. Förfarandet för formkraven kan även variera från land till land varför detta kan ha betydelse vid införande av aktieincitamentsprogram med icke svenska aktier.
Vidare framgår också av Gratisaktiemålet att aktier, i det fall innehavet av aktierna ger ägaren de rättigheter som följer av aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) såsom rösträtt och rätt till utdelning, uppfyller definitionen av ”värdepapper” vid en tillämpning av värdepappersregeln. Detta stödjer vår kommentar ovan om att rättigheter som ges ut enligt aktiebolagslag torde utgöra värdepapper. Regeringsrätten ger därutöver tyvärr ingen ytterligare vägledning i frågan om vilka former av finansiella instrument som generellt uppfyller definitionen av ett värdepapper enligt värdepappersregeln.
Det kan särskilt noteras att Regeringsrätten inte synes ha fäst något avseende vid de övriga krav som Skatteverket fört fram i sitt brevsvar från hösten 2007 avseende värdepappersregeln.
Se RÅ 2002 ref. 78, Skatterättsnämndens förhandsbesked från 2007-02-01, d nr 191-06/D (ej överklagat) och Skatterättsnämndens förhandsbesked 2008-11-13, d nr 89-08/D (ej överklagat).
Jämför utgången i RÅ 1996 ref. 92 och RÅ 2004 ref. 35 I.
3.2 Regeringsrättens dom i mål nr 3168-09 – ”Riskkapitalmålet”
3.2.1 Förutsättningar och bakgrund
Fallet gäller en situation där sökandena, en grupp individer, tillsammans med en utländsk riskkapitalfond (Fonden) och ytterligare en individ, ägde aktier i ett svenskt aktiebolag (Holdingbolaget) som i sin tur ägde aktier i ett dotterbolag och ett rörelsedrivande dotterdotterbolag (Verksamhetsbolaget). Sökandena var anställda i Verksamhetsbolaget och hade genom aktieteckning vid nyemissioner i Holdingbolaget förvärvat aktier i det bolaget mot kontant ersättning. Holdingbolaget ägdes till huvudsaklig del av Fonden.
Som förutsättningar för förhandsbeskedet gällde t.ex. att alla aktier i Holdingbolaget var av samma slag och sort, att sökandena som aktieägare i Holdingbolaget hade alla de rättigheter som följer av ABL såsom rösträtt och rätt till utdelning samt att sökandena uppbar marknadsmässig lön.
Ägarna till Holdingbolaget var bundna av ett aktieägaravtal som innehöll vissa begränsningar i sökandenas möjligheter att förfoga över aktierna, bl.a. följande.
Överlåtelse av aktierna (utom till vissa närstående) krävde övriga ägares samtycke. Fonden hade dock rätt att fritt sälja en väsentlig del av sina aktier till viss form av investerare.
Övriga ägare hade under vissa omständigheter rätt att köpa en annan ägares aktier för ursprungligt inköpspris om en av sökandena själv slutade sin anställning av vissa skäl eller blev uppsagd på vissa grunder.
Enligt aktieägaravtalet skulle sökandena frånträda en viss del av aktierna för anskaffningspris vid dödsfall eller långvarig arbetsoförmåga inom viss tid efter det år då sökandena först påbörjade planeringen av verksamheten i Verksamhetsbolaget.
Sökandenas aktier var vidare pantsatta som säkerhet för förpliktelserna enligt aktieägaravtalet.
Sökandena frågade dels hur och vid vilken tidpunkt värdeuppgång eller värdenedgång på sina aktier i Holdingbolaget skulle tas upp eller dras av, dels hur utdelning skulle beskattas (frågorna 1 t.o.m. 3). Som förutsättning för dessa frågor gällde att sökandena hade erlagt ett marknadsmässigt pris för aktierna. Vidare frågade sökandena om svaren på frågorna 1, 2 och 3 ändrades om det av sökandena betalade priset bedömdes understiga det marknadsmässiga priset (fråga 4).
Skatterättsnämnden fann att sökandena skulle anses ha förvärvat aktierna vid respektive aktieteckning och att framtida realiserad värdeförändring och utdelning därför skulle hänföras till kapital. Skatterättsnämnden fann vidare att svaret på frågorna 1, 2 och 3 inte påverkades av om sökandena skulle ha betalat ett pris understigande marknadsvärdet på aktierna.
Hos Regeringsrätten yrkade Skatteverket att Regeringsrätten istället skulle besvara frågorna enligt följande. 1) Värdeuppgång på aktierna ska tas upp i inkomstslaget tjänst när förfoganderättsinskränkningarna upphör, 2) värdenedgång från aktieteckning leder till lägre tjänstebeskattning i tjänst när förfoganderättsinskränkningarna upphör, 3) utdelning på sökandes aktier ska tas upp i inkomstslaget tjänst när utdelningen är tillgänglig för lyftning och 4) ovanstående svar ändras inte om erlagt pris skulle understiga marknadsmässigt pris eftersom ett förvärv i värdepappersregelns mening inte skett förrän vid förfoganderättsinskränkningarnas upphörande.
Regeringsrätten fann att de i målet aktuella begränsningarna i möjligheterna att förfoga över aktierna inte kunde leda till en senareläggning av tidpunkten för anskaffningen av aktierna. Regeringsrätten saknade därför anledning att ändra Skatterättsnämndens förhandsbesked i annat avseende än vad som följer av kvoteringsreglerna i inkomstslaget kapital.
3.2.2 Analys och slutsatser av Riskkapitalmålet
Förutsättningarna i Riskkapitalfallet visar likheter med de förutsättningar som förelegat i RÅ 2002 ref. 78 och de två ej överklagande förhandsbeskeden från 2007 respektive 2008.10 Dock ska noteras att såväl RÅ 2002 ref. 78 som förhandsbeskedet från 2007 helt eller delvis avsåg förvärv av aktier genom aktiebyten. Vidare gällde som förutsättning i såväl RÅ 2002 ref. 78 som i de två ej överklagade förhandsbeskeden att de aktuella aktieägarna i de fallen hade förvärvat aktier mot marknadsmässig ersättning.
Förutsättningarna i Riskkapitalmålet skiljer sig därför från förutsättningarna i dessa tidigare förhandsbesked på så vis att sökandenas aktier uteslutande hade förvärvats mot kontant ersättning genom aktieteckning vid nyemissioner och att sökandena vidare angav att de önskade svar på sina frågor även vid beaktandet av förutsättningen att det betalade priset skulle bedömdas understiga marknadsmässigt pris.
Att utgången i Riskkapitalmålet överensstämmer med de principer som framkommer i RÅ 2002 ref. 78 och de båda förhandsbeskeden från 2007 respektive 2008 är inte förvånande. Av Regeringsrättens avgörande i Riskkapitalmålet framgår därutöver även att frågan om aktieägaren betalat ett marknadmässigt pris för aktierna eller ej inte påverkar bedömningen av förvärvstidpunkten av aktier i denna form av situationer.11
Regeringsrättens avgörande visar att sökandena måste ha ansetts gjort ett förvärv av värdepapper redan när de blev ägare av aktierna efter nyemissionerna i Holdingbolaget, trots de förfoganderättsinskränkningar som följde av aktieägaravtalet och trots pantsättningen av aktierna.
Av förutsättningarna i förhandsbeskedet framgår dock inte hur förvärvet av aktierna manifesterats civilrättsligt. Eftersom sökandena hade rätt att utöva rösträtt och rätt till utdelning torde dock de civilrättsliga formkraven vara uppfyllda även i detta mål. Genom Riskkapitalmålet bekräftas vidare att aktier, i det fall aktierna ger ägaren de rättigheter som följer av ABL, uppfyller värdepappersdefinitionen vid en tillämpning av värdepappersregeln.
SRNs förhandsbesked från 2007-02-01, d nr 191-06/D (ej överklagat) och SRNs förhandsbesked 2008-11-13, d nr 89-08/D (ej överklagat).
Att frågan om marknadsmässig ersättning inte ska påverka bedömningen av förvärvstidpunkten framgår än tydligare av utgången i Gratisaktiemålet.
4 Avslutande kommentarer
Regeringsrättens domar visar att värdepappersregeln alltjämt gäller för bedömningen av beskattningstidpunkten vid förvärv av aktier och andra värdepapper, oaktat vissa förfoganderättsinskränkningar. Begreppet ”uppskjutet förvärv” borde därför, enligt vår uppfattning, inte längre förekomma i dessa sammanhang.
En ytterligare tolkning av domen är att Regeringsrätten åter igen låtit civilrätten styra vid den skatterättsliga bedömningen. Har ett civilrättsligt giltigt förvärv skett finns inte ett eget skatterättsligt förvärvsbegrepp när det gäller aktier. Vi anser också att domarna klarlägger att det inte föreligger olika förvärvsbegrepp mellan inkomstslagen tjänst och kapital.
Skatteverket har redan aviserat att verket ser över pågående processer och kommer att inrätta sig efter domsluten.12 Samtidigt flaggar Skatteverket för att domarna noggrant ska analyseras och att det kan komma att föreslås översyn av lagstiftningen på området. Ytterligare sannolika följder av domarna är att Skatteverket i framtida utredningar och processer kommer fokusera än mer på värderingsfrågor vid anställdas förvärv av onoterade aktier.
När det gäller andra värdepappersinstrument, såsom konvertibler och optioner, så kvarstår fortfarande vissa frågor om vilka förfoganderättsinskränkningar som kan kopplas till instrumenten och att det ändå anses vara fråga om förvärv av värdepapper. Civilrätten ger i dessa fall inte samma tydliga vägledning som i de förevarande domarna.
Helena Robertsson och Filip Christensson är verksamma som skatterådgivare vid KPMG Skatt.
Se Skatteverkets pressmeddelande från 2010-01-20.