I RÅ 2009 ref. 79 ansågs en ersättning från en hyresvärd till en bostadshyresgäst på grund av att denne avstod från sin hyresrätt vara skattepliktig. Regeringsrätten ansåg att hyresrätt var en tillgång i den mening som avses i 41 och 42 kap. IL och att ersättningen var en inkomst på grund av innehavet av hyresrätten.
Detta är en situation i inkomstbeskattningens gränsland. En hyresrätt kan ha ett nyttjandevärde som överstiger hyreskostnaden, men värdet kan inte realiseras genom försäljning utan att det kommer i strid med förbudet i 12 kap. 65 § JB. I detta fall erhölls dock en ersättning i former som inte stred mot förbudet. Ersättningen utgick på grund av innehavet av hyresrätten och direkta personliga levnadskostnader såsom flyttkostnader ersattes särskilt. Det motiverar att ersättningen ses som en inkomst på grund av innehavet av en kapitaltillgång.
Liksom med fastighetsskatten är det kanske svårt för många skattskyldiga att anamma synsättet (legitimitetsproblemet) med en kapitaltillgång och en skattepliktig ersättning. Det föreligger ingen investering och ersättningen ersätter ett värde som dittills uppburits skattefritt. Dessa förhållanden förhindrar dock inte att icke-investeringen ibland kan omvandlas till ett värde i penningar etc. och då föreligger en inkomst, såsom i rättsfallet. Däremot kan det finnas ett argument för uppskov med beskattningen då avflyttningen kanske inte är frivillig. Det skulle kunna innebära att ersättningen i sin helhet behövs för någon slags reparation av det förlorade. Sådana uppskovsregler saknas dock för detta fall, men finns för tvångsavyttringar etc. i näringsverksamhet; se 31 kap. 5 § IL.
Peter Melz