EG-domstolen har i mål C-169/08, Sardinien, funnit att artikel 49 EG ska tolkas så att den utgör hinder för en skattelagstiftning enligt vilken en regional avgift enbart tas ut av personer med skatterättsligt hemvist utanför regionen.
Bakgrunden var att Sardinien (regionen) hade lagt en regional avgift på ankomster med luftfartyg och fritidsbåtar som sker för turiständamål. Avgiftsskyldiga var fysiska och juridiska personer med skatterättsligt hemvist utanför regionen och som ansvarade för driften av luftfartyget eller fritidsbåten. Vissa undantag fanns bl.a. för fartyg som deltog i seglingsregattor.
Frågorna som ställdes var om artikel 49 EG skulle tolkas så, att den utgör hinder för att tillämpa en regel enligt ovan. EG-domstolen fann att lagstiftningen medför att friheten att tillhandahålla tjänster inskränkts, eftersom skyldigheten att erlägga avgift endast omfattar personer som bedriver verksamhet med fritidsbåtar samt luftfartyg avsedda för privat persontransport och som har sitt skatterättsliga hemvist utanför regionen, utan att avgiften tas ut av personer som har hemvist inom denna region. EG-domstolen prövade därefter om lagstiftningen eventuellt kunde rättfärdigas av hänsyn till miljöskydd, allmän hälsa eller skattesystemets inre sammanhang, men fann att så inte var fallet.
EG-domstolen fann i dom C-144/08, Kommissionen mot Finland, att Finland inte hade uppfyllt sina skyldigheter enligt art. 7.1 i rådets direktiv 83/182/EEG om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa fordon som tillfälligt förs in från en annan medlemsstat. I direktivet fastställs villkoren enligt vilka medlemsstaterna får undanta tillfällig införsel från en annan medlemsstat av motordrivna fordon från omsättningsskatter, punktskatter och övriga konsumtionsskatter. Finlands lagstiftning på området innebar att personen måste återvända till sin normala hemvist för att uppnå skattebefrielse, detta ansågs inte tillräckligt för att uppfylla direktivets krav.
Fredrik Jonsson