Skattenytt nr 11 2011 s. 842

Utgör jäv grund för resning?

1 Inledning

Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, har i rättsfallet HFD 2011 ref. 15 ansett att den omständigheten att en ledamot av kammarrätten objektivt sett varit jävig inte utgör grund för resning. Avgörandet har refererats i tidigare nummer av denna tidskrift.1 I förevarande artikel görs en kritisk analys av HFD:s avgörande.2

Se Per Holstad, Domarjäv i skattemål, SkatteNytt nr 7-8:2011, s. 571–582.

Det kan nämnas att den enskildes ombud i målet hos HFD var undertecknade, Conny Otteland.

2 Bakgrund

I det aktuella fallet hade en person, G.W., genom ett omprövningsbeslut av Skatteverket beskattats för ytterligare inkomst av tjänst med knappt 20 miljoner kronor samt påförts skattetillägg. Länsrätten i Stockholms län avslog G.W:s överklagande av verkets beslut. Genom dom undanröjde Kammarrätten i Stockholm det G.W. påförda skattetillägget men lämnade i övrigt hans överklagande av länsrättens dom utan bifall. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Det framkom därefter att den som hade handlagt målet som referent i kammarrätten och som hade deltagit som ledamot vid kammarrättens slutliga avgörande, adjungerade ledamoten R.L., under den tid han tjänstgjorde i kammarrätten var tjänstledig från Skatteverket. Enligt uppgifter som inhämtades från Skatteverket var R.L. tjänstledig från sin tjänst där under perioden augusti 2008–april 2009. Efter denna period hade han återgått i sin tjänst som särskilt kvalificerad skattehandläggare vid rättsavdelningen, Skatteverkets huvudkontor.

Dessa omständigheter föranledde G.W. att hos Högsta förvaltningsdomstolen ansöka om resning i kammarrättens mål. Till stöd för sin ansökan hänvisade G.W. till vad som hade framkommit om R.L.:s befattning med målet i kammarrätten och gjorde gällande att R.L. var jävig då han deltog i kammarrättens avgörande.

I sitt beslut hänvisade HFD inledningsvis till att domstolen i rättsfallet RÅ 2009 ref. 8 hade prövat frågan om jäv förelegat när en adjungerad ledamot i kammarrätt som var tjänstledig från en anställning hos Skatteverket deltog i ett avgörande där Skatteverket var part. HFD hade då uttalat bl.a. att frågan om jäv objektivt sett föreligger ska bedömas med hänsyn tagen till det aktuella målets individuella karaktär, att det vid en sådan bedömning kan finnas skäl att beakta domstolens sammansättning och även vilken typ av beslut som är i fråga och att bedömningen bör kunna variera beroende på om det är fråga om ett deltagande vid det slutliga avgörandet av ett mål eller vid olika beslut som fattas under den föregående handläggningen. I det aktuella fallet var det fråga om ett beslut om avslag på begäran om muntlig förhandling; den adjungerade ledamoten hade en anställning hos Skatteverket som avsåg annan verksamhet än den som var aktuell i målet och hon deltog inte när målet senare avgjordes genom dom. Mot den angivna bakgrunden ogillade HFD jävsinvändningen.

I G.W.:s fall ansåg HFD emellertid omständigheterna vara annorlunda. R.L.:s deltagande i kammarrätten vid det slutliga avgörandet av taxeringsmålet skulle, objektivt sett, kunna ha rubbat tilltron till domstolen och till att målet handlagts på ett opartiskt sätt. Jäv ansågs därmed ha förelegat.

Enligt HFD gav emellertid utredningen inte stöd för att kammarrättens sammansättning hade påverkat utgången i målet. HFD fann mot denna bakgrund att det inte förelåg sådana skäl som krävs för resning. Domstolen hänvisade till rättsfallet RÅ 2008 not. 87 och avslog ansökningen om resning.

3 Analys

3.1 Jäv för adjungerad ledamot som är tjänstledig

Vid kammarrättens handläggning av målet avseende G.W. satt en adjungerad ledamot i rätten. Han var tjänstledig från tjänst som särskilt kvalificerad handläggare i Skatteverket, som var G.W.:s motpart i målet. Tjänstledighet medför en rätt för arbetstagaren att efter tjänstledigheten återgå till samma eller likvärdiga arbetsuppgifter och anställningsvillkor som gällde vid beviljandet av tjänstledigheten. Den tjänstledige kan därmed ha ett intresse av att verka lojalt med sin arbetsgivare, även under tjänstledigheten. Det framstår därför som uppenbart att det i målet förelåg ett sådant förhållande som medför att det uppstår ett legitimt tvivel om domstolens opartiskhet.

Det är därför inte ägnat att förvåna att HFD fann att kammarrätten var jävig.

3.2 Krav på utredning om orsakssamband mellan jävet och målets utgång

HFD avslog ändå yrkandet om att rättegången borde tas om med hänvisning till att utredningen inte gav stöd för att kammarrättens sammansättning hade påverkat utgången i målet. HFD har således ställt krav på positiv utredning om ett orsakssamband mellan jävet och målets utgång för att medge resning. Såvitt vi känner till har det inte tidigare i HFD:s rättspraxis förekommit att hänsyn tagits till utgången av målet vid bedömningen av om en rättegång bör tas om på grund av jäv.

En liknande bedömning gjordes emellertid av Högsta domstolen, HD, i ett uppmärksammat avgörande hösten 1986. HD avslog då en ansökan om resning i ett brottmål där åklagarjäv förekommit. I resningsärendet fastslogs att åklagaren varit jävig. Skälet till att resning inte beviljades var att erforderligt samband mellan jävet och målets utgång inte ansågs föreligga.

På grund av HD:s beslut ändrades dock bestämmelserna om resning till fördel för tilltalad i brottmål på så sätt att resning får beviljas ”om någon lagfaren domare eller åklagaren har varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång” (58 kap. 2 § 2 rättegångsbalken). Istället för ett krav på positiv utredning om ett orsakssamband, kastades bevisbördan således om så att ett en presumtion gäller för att jävet påverkat utgången. Med hänsyn till jävsbestämmelsernas betydelse för rättskipningens trovärdighet – reglerna ska medverka till att det inte ens uppstår misstankar om partiskhet – och vikten av att rättskipningen omfattas av allmänhetens förtroende ansågs det inte lämpligt att avvakta någon mer genomgripande översyn av möjligheterna att angripa lagakraftvunna avgöranden. Förändringen av resningsbestämmelserna blev därför föremål för ett särskilt lagstiftningsärende. Efter en förnyad ansökan om resning, avseende samma ärende som HD hade avslagit i det nyss berörda målet, biföll HD ansökningen vid prövning enligt den nya bestämmelsen (se NJA 1988 C 177 som även innehåller ett referat av 1986 års mål).

3.3 Resningsinstitutets tillämpning

Resningsgrunderna hos dåvarande Regeringsrätten blev föremål för en särskild utredning i samband med överväganden om att även kammarrätterna skulle bli behöriga att pröva resningsärenden. I betänkandet Några frågor om Regeringsrätten, SOU 1992:128, görs således en genomgång av resningsgrunderna. I betänkandet anförs bl.a. att i förvaltningsdomstol bör – utan hänsynstagande till vad det rör sig om för måltyp – resning få beviljas, om någon företrädare för det allmänna som tagit del i handläggningen handlat i strid mot jävsreglerna och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång. I betänkandet hänvisades därvid till den ovan nämnda ändringen av resningsbestämmelserna i rättegångsbalken. Det anförs vidare att den som gör jävet gällande inte ska behöva göra något orsaksförhållande mellan jävet och utgången antagligt (betänkandet, s. 116–117). Det ansågs nämligen, särskilt när det gäller en partsföreträdare för det allmänna, vara generellt sett svårt att leda i bevis att en jävsomständighet faktiskt kan ha inverkat på utgången.

I den proposition från regeringen som följde efter den nämnda utredningen uttalades bl.a. att en fortsatt enhetlig rättstillämpning bör vara möjlig med hänsyn till den grundliga praxisgenomgång som finns redovisad i utredningsbetänkandet (prop. 1994/95:27, s. 167). Regeringen synes således – till skillnad från HFD i det nu diskuterade avgörandet – ha anslutit sig till de slutsatser som redovisats i betänkandet och förutsatt att dessa ska läggas till grund för den fortsatta rättsbildningen. Vid riksdagsbehandlingen redovisades ingen avvikande uppfattning (bet. 1994/95:Ju6, rskr. 1994/95:165).

Det framkommer således inte att lagstiftarens intention med resningsinstitutet inom förvaltningsförfarandet vad avser jäv ska ges någon annan tillämpning än bestämmelsen om resning till fördel för tilltalad i brottmål. Detta skulle innebära att resning får beviljas t.ex. om någon lagfaren domare varit jävig och det inte är uppenbart att jävet har saknat betydelse för målets utgång. Någon positiv bevisning som styrker ett orsaksförhållande mellan jävet och utgången torde inte krävas.

I det nu diskuterade fallet har HFD emellertid avslagit resningsansökningen just på den grunden att det enligt domstolen inte förelåg någon utredning som gav stöd för att jävet påverkat utgången i målet. Mot bakgrund av det nyss anförda måste det ifrågasättas om domstolens rättstillämpning överensstämmer med lagstiftarens intentioner med resningsbestämmelsen.

3.4 Objektiv opartiskhet har ansetts utgöra en sammansättningsfråga och inte en jävsfråga

I referatets vinjett uttalas att ”den omständigheten att en ledamot av kammarrätten objektivt sett varit jävig inte utgör grund för resning”. Uttalandet synes kunna uppfattas som att objektiv opartiskhet inte i sig kan utgöra grund för resning över huvud taget. Vinjetten synes böra läsas i ljuset av uttryckssättet i skälen för HFD:s beslut om att ”kammarrättens sammansättning” inte hade påverkat utgången av målet. HFD synes således ha ansett att objektiv opartiskhet hos rätten utgör en sammansättningsfråga och inte en jävsfråga.

Det avgörande som HFD hänvisar till, RÅ 2008 not. 87, avsåg en ansökan om resning i ett kammarrättsmål på grund av bristande domförhet till följd av att kammarrätten hade brutit mot en formell regel om rättens sammansättning. HFD har även i andra fall av bristande domförhet upprätthållit ett krav på orsakssamband mellan felet och målets utgång för att resning ska kunna medges (se t.ex. RÅ 1990 not. 170). Såvitt vi känner till har det emellertid inte i något av dessa fall riktats invändningar mot rättens opartiskhet. Med hänsyn till jävsbestämmelsernas betydelse för rättskipningens trovärdighet måste lämpligheten av att jämställa jävsfrågor med sammansättningsfrågor ifrågasättas. På grund av svårigheterna att leda i bevis att en jävsomständighet faktiskt kan ha inverkat på målets utgång finns det heller knappast anledning att göra skillnad på subjektiv opartiskhet och objektiv opartiskhet vid bedömningen av om resning ska medges den enskilde.

3.5 Europarätten

När det gäller opartiskhet har Europadomstolen urskilt två element, nämligen dels kravet på att varje domare faktiskt ska döma opartiskt mellan parterna (subjektiv opartiskhet), dels kravet på att det för en objektiv iakttagare inte får föreligga några legitima tvivel om domstolens opartiskhet (objektiv opartiskhet). Eftersom det i regel är omöjligt att visa att en domare i verkligheten brustit i opartiskhet, har huvudvikten lagts vid det senare elementet – den objektiva opartiskheten – i flertalet av de fall som behandlats av Europadomstolen (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, andra upplagan, s. 168).

Omständigheterna i målet hos HFD synes vara analoga med de omständigheter som förelåg i målet Belilos mot Schweiz, i vilket fall Europadomstolen konstaterade en kränkning av Artikel 6.1 Europakonventionen. I det fallet underkände Europadomstolen, med hänsyn till kravet på objektiv opartiskhet, att en polistjänsteman tjänstgjorde i en polisnämnd mot bakgrund av att denne sannolikt skulle komma att återgå till sina polisiära uppgifter.

Europadomstolen har ofta framhållit att konventionen är avsedd att skydda rättigheter som är reella och effektiva och inte endast formella och illusoriska (se Danelius, anf.arb., s. 164). Det kan enligt vår mening ifrågasättas om inte ett krav på positiv utredning om att jäv påverkat utgången av ett mål för att resning ska kunna medges på grund av konstaterat jäv, vilket krav i realiteten inte torde kunna uppfyllas, medför att rätten till en rättvis rättegång blir formell och illusorisk och därmed strider mot Artikel 6.1. Europakonventionen.

4 Avslutning

Enligt vår mening är jävsbestämmelserna av grundläggande betydelse för rättskipningens trovärdighet. Vikten av att rättskipningen omfattas av allmänhetens förtroende och att det inte ens uppstår misstankar om partiskhet hos rätten kan inte nog understrykas. Det finns knappast anledning att i intern rätt ställa lägre krav på enskildas rätt till en rättvis rättegång än vad som följer av den minimistandard som gäller enligt Europakonventionen. Det bör övervägas om inte bestämmelserna om resning i förvaltningsprocesslagen ska ändras till följd av HFD:s avgörande. Naturligtvis bör inte företrädare för den myndighet som är den enskildes motpart i ett mål i förvaltningsdomstol sitta i rätten. Ett sådant agerande är inte kännetecknande för en trovärdig och opartisk rättskipning.

Conny Otteland är advokat och delägare i Wistrand Advokatbyrå.

Jur. kand. Johan Linder är verksam vid Wistrand Advokatbyrå.

För erfarna

Välkommen! Hos oss hittar du alla ekonomiska regelverk du behöver samlat på en enda digital plats. Fördjupa dig i allt från EU-rätt till självreglering, tidskrifter eller använd Rättserien där experter guidar dig till snabba svar.
  • Regler

    Här hittar du uppdaterat rättsligt material inom EU-rätt, svenska lagar och myndighetsföreskrifter. Du kan även hitta historik från 2008 och framåt.

  • Avancerad sök

    Filtrera dina sökningar och hitta rätt dokument snabbare. Vet du att det är en lag du söker efter kan du välja att visa bara de träffarna.

  • Markera & Anteckna

    Här kan du smidigt markera, anteckna och dela de avsnitt av texterna som är viktigast för dig och dina kollegor.

  • Rättserien

    Här kan du bekräfta dina kunskaper och enkelt hitta nya vägar till andra områden.

  • Jag vill veta mer

och oerfarna

Välkommen! Det kan vara svårt att hitta rätt ibland, så därför har vi samlat allt inom ekonomiska regler på ett och samma ställe. Navigera, sök eller använd Rättserien för att få svar på dina frågor.
  • Rättserien

    Här hittar du tydliga förklaringar till tusentals termer och information om var och hur du kan fördjupa dig. Till Rättserien

  • Navigering

    Allt relevant material hittar du samlat inom respektive ämnesområde.

  • Anteckna

    Skapa egna anteckningar för hur du ska gå till väga vid komplicerade regeltolkningar. Dela gärna med dig eller spara tips från dina kollegor!

  • Markera

    Använd överstrykningspennan och hitta tillbaka till det viktigaste nästa gång.

  • Jag vill veta mer

Sifferkollen

Belopp

Basbelopp
År 2020 2021 2022
Prisbasbelopp 47 300 47 600 48 300
Förhöjt pbb. 48 300 48 600 49 300
Inkomstbasbelopp 66 800 68 200 71 000
Utdelning fåmansföretag
År 2020 2021 2022
Schablonbelopp 177 100 183 700 187 550

Räntesatser

Periodiseringsfond
År 2020 2021 2022
Räntesats 0,50 0,50 0,50
Referensränta
År 2016-07-01 2019-07-01 - 
Räntesats -0,5 0,0
Ränta på skattekontot
Period 2013-2016 2017 -
Intäkt 0,5625 0
Kostnad Låg 1,25 1,25
Kostnad Hög 16,25 16,25
Räntefördelning
Inkomstår 2019 2020 2021
Positiv 6,51 6,50 6,50
Negativ 1,51 1,50 1,50
Statslåneränta
År 2019 2020 2021
31 maj 0,05 -0,01 0,28
30 nov -0,09 -0,10 0,23

Traktamenten

Bilresor
Inkomstår 2019 2020 2021
Egen bil 18,50 18,50 18,50
Förmånsbil, diesel 6,50 6,50 6,50
Förmånsbil, bensin 9,50 9,50 9,50
Kostförmån
År 2019 2020 2021
Frukost, lunch och middag 245 245 250
Lunch eller middag 98 98 100
Frukost 49 49 50
Skattefria gåvor
År 2019 2020 2021
Julgåva 450 450 500
Jubileumsgåva 1 350 1 350 1 500
Minnesgåva 15 000 15 000 15 000

Skattesatser

Bolagsskatt
År 2019 2020 2021
Skattesats 21,4% 21,4% 20,6%
Mervärdesskatt
År 2019 2020 2021
Normal 25 % 25 % 25 %
Livsmedel, krog m.m. 12 % 12 % 12 %
Persontransport, böcker m.m. 6 % 6 % 6 %
Arbetsgivaravgifter/egenaavgifter
Födda -1937 1938 - 1955 1956 - 1998
Arb. avgifter 0 % 10,21% 31,42%
Egenavgifter 0 % 10,21% 28,97%

 

Visa mer...