HFD 2011 ref. 1, negativ goodwill.
Ett aktiebolag hade förvärvat ett antal restauranger med tillhörande byggnader. Aktiebolaget ansåg att köpeskillingen på 13 mkr var lägre än marknadsvärdet på de förvärvade tillgångarna. Anskaffningsvärdet på tillgångarna togs därför upp till beräknat marknadsvärde 18,1 mkr och som motpost redovisades negativ goodwill om 5,1 mkr på skuldsidan. Senare upplöste (intäktsförde) bolaget den negativa goodwillposten. Samma år hade bolaget kostnader för att etablera restaurangorganisationen med ungefär samma belopp.
Den fråga som är av intresse att diskutera här är om intäkten som togs upp i redovisningen för upplöst negativ goodwill är en skattepliktig intäkt eller ej. HFD fann att upplösningen fick anses vara en skattepliktig intäkt enligt den allmänna intäktsbestämmelsen i 15 kap. 1 § IL.
Materiellt sett anser jag detta riktigt. Intäkten korrigeringar den kostnadsföring som kommer ske av det belopp varmed det bokförda anskaffningsvärdet överstiger förvärvspriset. Den kostnadsföringen kommer i och för sig ske successivt och långsamt genom värdeminskningsavdrag. I detta fall tillkom dock en omedelbar kostnadsföring för etableringskostnaderna och denna motsvarade nära intäkten av den upplösta posten för negativ goodwill.
En annan sak är frågan om det fanns stöd i lagtexten för att ta upp upplösningen som skattepliktig intäkt. 15 kap. 1 § IL anger först och främst att ersättningar för en transaktion (prestation) ska tas upp. Upplösningen av den negativa goodwillen är inte i sig en transaktion, men posten har sin grund i en transaktion. Det är därför rimligt att intäkten ansågs omfattad av 15 kap. 1 §.
HFD 2011 not. 89
En stiftelse hade gjort förvärv till sin mervärdesskattskyldiga verksamhet men inte medgetts avdrag för ingående mervärdesskatt för dessa förvärv. Detta på grund av en avdragsbegränsning i 8 kap. 13 a § ML för förvärv som finansierats med mervärdesskattefria bidrag. Bestämmelsen ansågs senare strida mot EU:s mervärdesskattedirektiv; se RÅ 2006 ref. 47. Den ingående mervärdesskatten förklarades således senare avdragsgill och aktiebolaget fick avdrag för den i mervärdesskattesystemet. (I domen anges att den återbetalades vilket är fallet om kvittning mot utgående mervärdesskatt helt eller delvis inte kunde ske).
Vid inkomstbeskattningen hade avdrag ursprungligen medgivits vid förvärven för hela anskaffningsutgiften inklusive mervärdesskatt. Om den slutliga bedömningen av mervärdesskattefrågan hade varit klar från början skulle avdrag bara ha medgivits för anskaffningsutgiften exklusive mervärdesskatt. Detta stod dock inte klart förvärvsåret utan först efter domen 2006.
I IL saknas en explicit regel för hur rättelse ska ske i en sådan situation. En rättelse borde i så fall primärt ske genom att kostnadsföringen av förvärvsutgiften minskades med den avdragsgilla ingående mervärdesskatten. HFD valde dock istället att ta upp beloppet som intäkt. Materiellt blir resultatet i teorin detsamma sett över hela perioden, men alternativen leder till olika fördelning över åren och troligen till följd av bristande rättelsemöjligheter även totalt sett till olika resultat.
Med avseende på intäktsföringen enligt 15 kap. 1 § IL kan konstateras att detta liksom ovanstående rättsfall RÅ 2011 ref. 1 gäller en systemintern korrigering av kostnadsföringen av ett externt förvärv tidigare år. Metoden för korrigering kan diskuteras utifrån lagtillämpningssynpunkter. I brist på en uttrycklig regel borde man kanske inte frångå den naturliga korrigeringsmetoden, dvs. att minska tidigare avdrag. Det finns nog starkare skäl för att ifrågasätta tillämpningen i detta fall än i ref. 1. En negativ goodwillpost är en redovisningsmässig konstruktion medan här rör det sig om verkliga förändringar i anskaffningsutgiftens storlek.
HFD 2011 not. 13
Telefonaktiebolaget L M Eriksson hade erhållit betalningar på 160,9 miljoner kr från dotterbolag vilket bolaget angav var provisioner som förmedlades på dotterbolagens vägnar. Skatteverket ansåg att beloppet avser var hos dotterföretagen kostnadsförda likvidöverföringar för okänt ändamål och att det var skattepliktigt hos LM Ericsson.
Efter uttalanden om att bolagets redovisning fick anses korrekt uttalade HFD att Skatteverket inte förebringat tillräcklig utredning för att visa att ifrågavarande belopp inte avsett förmedlade provisioner. Inte heller har Skatteverket visat att beloppet skulle vara skattepliktigt på någon annan grund. Denna formulering innebär att det primärt var en bedömning av bevisning.