Innehåll

Skattenytt nr 12 2014 s. 931

Kära läsare

Detta kan vara de sista rader jag skriver som redaktör och ansvarig utgivare för Skattenytt. Någon ny redaktör är dock inte utsedd ännu, så det finns risk för att jag ansvarar för några nummer till!

Det viktigaste för mig är verka för att den nye redaktören får bestämma precis hur hen vill jobba inom de ramar som Skattenytts vetenskapliga ägarstiftelse finner lämpliga. Mediesamhällets dynamik och logik ställer stora krav på publicister. Att knäppa på gårdagens tvångströja låter sig inte göras. Vetenskapligt oberoende, samtidsrelevant, gärna lönsam – det är inga blygsamma krav som ställs på en redaktör. Vem som än tar rodret så kan du, kära läsare, vara säker på att det är en kompetent kraft.

Nåväl, vad bjuds i detta nummer? Ett intressant bidrag handlar om ett kritiskt granskande utifrån ett akademiskt perspektiv. Katia Cejie kritiserar HFD för att vara navelskådande och närmast samhällsfrånvänd (mina ord). Det är ord och inga visor. Jag citerar:

”HFD hade chansen att göra flera riktigt bra saker, men lyckades inte med en. Jag, och många med mig, är besvikna.”

Eleonor Kristoffersson sammanfattar insiktsfullt och tankeväckande Skatteverkets projekt om fördjupad dialog och sekretess:

”Min slutsats är att utrymmet för skattesekretess inom ramen för fördjupad dialog inom nu gällande reglering är ytterst begränsat. Däremot tror jag att arbetsformen som sådan för att fungera väl förutsätter (red. kursivering) att den inte omfattas av offentlighetsprincipen. Detta skulle kunna åstadkommas genom lagreglering av arbetsformen. Ett problem med att sekretessbelägga fördjupad dialog är (...) att det är fråga om ett närmare förhållande mellan Skatteverket och berört företag än vad det är mellan Skatteverket och övriga skattskyldiga. (Det)... kan motivera offentlighet, så att allmänheten kan få insyn i verksamheten. En sådan insyn kan vara betydelsefull för att allmänheten inte ska misstänka att det är fråga om en särbehandling av de företag som för en fördjupad dialog med Skatteverket.”

Jag delar uppfattningen att det finns ett problem som handlar om att finna en balans mellan viktiga intressen. Det är bra att frågan kommer upp på bordet. Det är dock, tänker jag, viktigt att inte vara dogmatisk. Det kan kanske finnas andra sätt att realisera offentlighetsprincipens funktion och syfte än via offentlighet! Det går inte att blunda för att den svenska offentlighetsprincipen, grundad under ”frihetstiden”, idag bär alla möjliga problem. Det goda får inte bli det bästas fiende, heter det. Företag måste rimligen i förväg kunna dryfta frågor med Skatteverket utan att det hamnar i media. Kanske en återkommande oberoende granskningsfunktion av dialogförfarandet skulle kunna införas, kanske insynsrådet kan vässa sina klor? Jag har tentativt uppfattningen att det är konstigt att skatteförfarandelagen ytterst noga detaljreglerar själva skattebesluten m.m., men att verksamheten kring fördjupad dialog och de så kallade dialogsvaren (mycket uppskattade) är mer eller mindre oreglerad. Lagstiftningen hänger liksom inte med i Skatteverkets ständiga inre förändringsarbete. Det är frågor jag behandlar i mitt pågående forskningsprojekt, och som jag kommer att återkomma till.

Nu är det dags för dig att läsa Skattenytt och låta dig beröras!

Roger Persson Österman, höstlovet, Södermalm där solen tittar fram en aning.