Inom Europeiska unionen är förvaltningen av investeringsfonder undantagen mervärdesskatt. Vid tillämpningen av undantaget har diverse frågeställningar uppstått. Det är ämnet för denna artikel.

1 INLEDNING

1.1 Utgångspunkt

Bestämmelsen om undantaget från mervärdesskatt framgår i artikel 135.1 (g) i mervärdesskattedirektivet, som undantar skatteplikten för ”förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna.” I Sverige har bestämmelsen kommit till uttryck genom 3 kap. 9 § 3 st. 2 p. ML, som undantar skatteplikt för ”förvaltning av värdepappersfonder enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder och specialfonder enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.”

En otydlighet som framträder är huruvida både förvaltningsbegreppet och investeringsfonder ska definieras av medlemsstaterna (nedan MS). I mål C-169/04 Abbey national klargör Europeiska unionens domstol (nedan EUD) till stor del vilka förvaltningstjänster som i sig omfattas av undantaget. Därmed återstår antagandet att bestämmelsen ger Sverige, och övriga MS, en frihet att själva definiera vilka investeringsfonder som omfattas av undantaget. Dock så visar nedanstående praxis, både från EUD och svensk domstol, att definitionsfriheten inte är definitiv.

VAT and Duties Tribunal i London har påpekat att omfattningen i lagrummet är otydlig, samt att det i praxis hos de olika MS inte föreligger en samstämmighet i tolkningen av lagrummet.1 Problematiken har bekräftats genom att EU-kommissionen har presenterat förslag till ändring av lagrummets lydelse. Kommissionen uttrycker att ”[d]et stigande antalet rättsliga tvister mellan medlemsstaternas skattemyndigheter och ekonomiska aktörer har redan medfört avsevärt ökade administrativa utgifter för dessa skattemyndigheter och till viss del skapat budgetmässig osäkerhet.”2 Dock har de förslagna ändringarna ännu inte lett till unionsintern lagstiftning, varför ekonomiska aktörer och skattemyndigheter tvingas anpassa sig efter de ökade administrativa kostnaderna och den osäkerhet som bestämmelsen medför.

I det följande kommer definitionen av investeringsfonder belysas för att utreda vilken frihet MS egentligen har att bestämma vilka fonder som ska omfattas av undantaget.

EUD mål C-169/04 punkt 33.

KOM(2007) 747 slutlig/2, om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt i fråga om behandling av försäkring och finansiella tjänster.

1.2 UCITS-direktivet

UCITS-direktivet3 avser att ge ett samordnat regelverk för verksamheten hos fondföretag vilka är inbegripna i kollektiva investeringar i form av överlåtbara värdepapper.4 Artikel 1.2 i UCITS-direktivet har visat sig utgöra en väsentlig utgångspunkt för definitionen av fondföretag, som EUD använt vid tolkning av mervärdesskattedirektivet.

I artikel 1.2 definieras ett fondföretag som ett ”[...] företag

a) som har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och/eller i andra likvida finansiella tillgångar som avses i artikel 50.1 med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning, och

b) vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, med medel ur företagets tillgångar [...].”

Det är viktigt att hålla i minnet att UCITS-direktivet inte är något mervärdesskattedirektiv, utan ett direktiv som avser att reglera fondföretagsbestämmelser. Exempelvis kan nämnas att UCITS-direktivet inte omfattar slutna fonder, likväl kan mervärdesskattedirektivets syfte ändå omfatta den typen av fonder.5

UCITS står för Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities. UCITS-direktivet utgörs av direktiv 2009/65/EG som är en omarbetning av föregående direktiv 85/611/EEG.

UCITS-direktivet, artikel 1.1.

Westberg, B., Mervärdesskattedirektivet en kommentar, www.karnovgroup.se, se kommentar till artikel 135.1 (g) st. IV.

1.3 Lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder (nedan LVF) definieras en värdepappersfond som ”[...] en fond vars andelar kan lösas in på begäran av andelsägare och som består av finansiella tillgångar, om den bildats genom kapitaltillskott från allmänheten och ägs av dem som skjutit till kapital [...]”.6

En specialfond är en sorts investeringsfond, vilken förvaltas enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (nedan AIF). Investerarna i en specialfond kan antingen vara en avgränsad personkrets eller allmänheten.7 I lagens 1 kap. 2 § 1 p. framgår att:

”Med alternativ investeringsfond avses ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

  1. tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, [...]”

Värdepappersfonder eller specialfonder är inga rättssubjekt, vilket medför att fonden inte kan ikläda sig skyldigheter eller förvärva rättigheter. Det är ett fondbolag som handlar i eget namn vid förvaltningen av fonden.8 Varje fond har ett förvaringsinstitut, vilket är en bank eller annat kreditinstitut, som ska verka oberoende av fondbolaget.

Uttrycket värdepappersfonder och specialfonder har tillförts genom proposition 2012/13:155 och trädde ikraft 22 juli 2013. Tidigare lydelse av lagrummet omfattade ”förvaltning av investeringsfonder enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder [nedan LIF].” I nedanstående diskussion används LIF synonymt med LFV och AIF. Redan 1992 infördes bestämmelsen om att förvaltning av en investeringsfond var undantaget skatteplikt.9 I förarbetena10 gavs ingen förklaring till innebörden av bestämmelsen. I proposition 2002/03:150 uttrycks att det inte avsågs föreligga någon skillnad mellan en nationell värdepappersfond och en fond som definieras i UCITS-direktivet.11

1 kap. 1 § 25 p. LVF.

12 kap. 4 § AIF.

4 kap. 1–2 §§ LVF.

Gamla lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Införandet gjordes genom SFS 1991:1755. Bestämmelsen framgick i 8 § 3 p. och anvisningspunkt 5.

Jfr. Regeringens proposition 1991/92:50, Om sänkning av mervärdesskatt på vissa varor och tjänster, m.m.,s. 17.

Regeringens proposition 2002/03:150, En ny lag om investeringsfonder,s. 261–262.

2 RÄTTSPRAXIS FRÅN EUD

2.1 C-363/05 JP Morgan

I Förenade kungarikets lagstiftning undantogs fondförvaltning från skatteplikt då förvaltningen avsåg en auktoriserad investeringsfond (nedan kallad AUT12) som är utformade efter en trustlagstiftning eller ett investeringsbolag (nedan kallad OEIC13) som bygger på en bolagsrättslig grund. Båda dessa är så kallade öppna fonder med ett rörligt aktiekapital, där antalet aktier eller fondandelar varierar beroende på gjorda investeringar. Både AUT:er och OEIC:er är skyldiga att anlita en extern förvaltare samt att köpa tillbaka de andelar som en investerare vill sälja. ITC:er14 är ett kollektivt investeringsbolag men är en sluten fond formad som ett aktiebolag med ett fast aktiekapital och noterade vid fondbörsen. ITC:er har en styrelse som tillser förvaltningen, dock är det vanligaste förfarandet att även ITC:er överlåter förvaltningen till en extern fondförvaltare. Då en investerare vill sälja sina andelar i ett ITC-bolag så köper inte ITC-bolaget tillbaka andelarna, utan han får istället sälja dem över en fondbörs, där priset motsvaras av utbud och efterfrågan.15 ITC:er omfattades inte av undantaget och var således skyldiga att erlägga mervärdesskatt för de förvärvade förvaltningstjänsterna.16

EUD förklarade att det förelåg fast rättspraxis som stadgade att undantagen, från skatteplikt i sig själva utgörs av ”[...] självständiga gemenskapsrättsliga begrepp som måste ges en gemenskapsrättslig definition [...]”. Detta är nödvändigt för att undvika att mervärdesskattesystemet tillämpas på olika sätt mellan medlemsstaterna. MS har själva fått i uppdrag att definiera vissa begrepp kopplat till undantagen men måste samtidigt följa de definitioner som fastställts av gemenskapslagstiftaren. MS får inte ge en egen nationell definition som förvränger syftet eller motverka EU-rättsliga principer i mervärdesskattedirektivet.17

Det går inte att uttolka att unionslagstiftarens avsikt med undantaget var att ge MS möjlighet att särbehandla investeringsfonder beroende på deras operativa form.18 EUD konstaterade att lagrummet inte ger någon definition av investeringsfonder, men att undantaget avser företag för kollektiva investeringar oavsett om de bildats i form av en trust, på kontraktsrättslig- eller bolagsrättslig grund.19 Det föreligger inte någon relevant skillnad mellan fonder med fast eller rörligt aktiekapital som skulle motivera att de behandlades olika.20

Förhållandet att fonder med fast aktiekapital (ITC:er) inte är skyldiga att anlita en extern förvaltare saknar betydelse då ett ITC-bolag väljer en extern förvaltare. Då en sluten fond med fast aktiekapital anlitar ”[...] en extern förvaltare befinner den sig objektivt sett i samma situation som en öppen fond [...]”.21

Domstolen klargör att det inte är tillräckligt att en fond täcks av en MS egna definition av särskilda investeringsfonder för att den ska vara undantagen skatteplikt.22 Det är här viktigt att notera att begreppet särskilda investeringsfonder måste vara utgångspunkten när MS utövar sin definitionsfrihet av lagrummets omfattning och att de beaktar hur unionslagstiftaren har använt begreppet. I och med att det i direktivet uttryckligen står att särskilda investeringsfonder ska undantas beskattning så kan inte MS välja ut vilka investeringsfonder som omfattas och vilka som inte omfattas, detta skulle motverka betydelsen av själva begreppet. MS har endast behörighet att i nationell lag definiera vilka fonder som motsvarar begreppet särskilda investeringsfonder men detta måste göras med beaktande av direktivets syfte och principen om skatteneutralitet.23

Enligt UCITS-direktivet anses inte ITC:er som en fond som gör det möjligt för kollektiva investeringar. ITC:er likt AUT:er och OEIC:er möjliggör för investeringar i värdepapper via ”[...] företag för kollektiva investeringar, vilket gör det möjligt för privata investerare att investera i stora värdepappersportföljer och på så sätt minska aktiemarknadsrisken.” ITC:er liknar AUT:er och OEIC:er, samt att de omfattas av mervärdeskattedirektivets syfte. Då man även beaktar skatteneutralitetsprincipen så vore det felaktigt att inte undanta en fond med fast aktiekapital (ITC) från skatteplikt.24 ITC:er kan således motsvara en sådan investeringsfond som omfattas av undantaget för mervärdesskatt.25

EUD sluter sig till att lagrummet ”[...] skall tolkas så, att medlemsstaterna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer vilka fonder i den egna medlemsstaten som omfattas av begreppet ”särskilda investeringsfonder” med avseende på tillämpningen av det undantag från skatteplikten som föreskrivs i denna bestämmelse. Icke desto mindre är medlemsstaterna vid utövandet av denna behörighet skyldiga att iaktta det syfte som eftersträvas med nämnda bestämmelse, nämligen att underlätta för investerare att placera pengar i värdepapper via investeringsföretag, samtidigt som principen om skatteneutralitet skall säkerställas såvitt avser uttag av mervärdesskatt på förvaltning av särskilda investeringsfonder som konkurrerar med andra särskilda investeringsfonder, som till exempel fonder som omfattas av tillämpningsområdet för [...]” UCITS-direktivet.26

EUD fastslår att bestämmelsen har direkt effekt, vilket innebär att en skattskyldig har rätt att vid nationell domstol åberopa lagrummet till stöd för sitt yrkande.27 Detta grundas på att innehållet i lagrummet är tillräckligt precist och ovillkorligt.28 Att MS själva har möjlighet att definiera innebörden av särskilda investeringsfonder kan inte medföra någon ändring i fråga om direkt effekt, då en MS skapat bestämmelser som inte harmoniserar med direktivet.29

Authorised unit trust.

Open-ended investment company.

Investment Trust Company.

EUD mål C-363/05 punkt 7, 8, 14, 16.

EUD mål C-363/05 punkt 12, 17.

EUD mål C-363/05 punkt 19–22.

EUD mål C-363/05 punkt 28.

EUD mål C-363/05 punkt 25, 26.

EUD mål C-363/05 punkt 30.

EUD mål C-363/05 punkt 36.

EUD mål C-363/05 punkt 53.

EUD mål C-363/05 punkt 41–43.

EUD mål C-363/05 punkt 50–51.

EUD mål C-363/05 se punkt 1 i domslutet.

EUD mål C-363/05 punkt 2 i domslutet.

EUD mål C-363/05 punkt 62, samt punkt 3 i domslutet.

EUD mål C-363/05 punkt 59.

EUD mål C-363/05 punkt 60–61.

2.2 C-424/11 Wheels

Ett bolag förvaltade en pensionsfond, vilken byggde på tillgångarna från en arbetsgivares tjänstepensionsplan. Arbetsgivaren var enligt lag skyldig att upprätta en sådan tjänstepensionsplan. Förvaltningstjänsterna avseende pensionsfonden var delegerade till ett tredje bolag. Frågan som EUD kom att pröva var huruvida en pensionsfond omfattades av begreppet särskild investeringsfond i den mening som avses i undantaget.30

EUD avsåg att fastställa om en pensionsfond är identisk eller går att jämföras med en särskild investeringsfond som avses i undantaget för mervärdesskatt. EUD påpekar att de fonder som enligt UCITS-direktivet betraktas som fondföretag anses även motsvara en investeringsfond enligt mervärdesskatedirektivet. I artikel 1.2 i UCITS-direktivet uttrycks att ett fondföretag är ett företag som ”[...] har till enda syfte att företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper med kapital från allmänheten, vilket är i överensstämmelse med det mål som eftersträvas genom undantaget [...]”.31 ”Vidare ska även sådana fonder anses utgöra särskilda investeringsfonder som, utan att vara företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i fondföretagsdirektivet, har likadana egenskaper som de sistnämnda och således utför samma transaktioner, eller åtminstone har så liknande drag att de kan anses konkurrera med dessa [...]”.32

EUD konstaterade att en pensionsfond som består av tillgångarna från en tjänstepensionsplan inte utgör en sådan fond för kollektiva investeringar som definieras i UCITS-direktivet. En sådan fond är inte tillgänglig för allmänheten, utan är endast avsedd för företagets anställda. En pensionsfond är således inte identisk eller kan anses konkurrera med en investeringsfond som avses med undantaget i artikel 135.1 (g) mervärdesskattedirektivet.33

En väsentlig faktor som skiljer fonderna åt är hur investerarna eller de anställda själva betraktar fonden. Det föreligger en skillnad i risktagande avseende förvaltningen mellan den som är ansluten till en tjänstepensionsplan och den som privat investerar i en investeringsfond. Den avkastning eller pension som den anställde utfår från tjänstepensionsplanen är inte beroende av värdet på pensionsfondens tillgångar, utan baseras på anställningstid och lönebelopp. Den avkastning som en privat investerare kan förvänta sig är däremot helt beroende av investeringsfondens utveckling. Ytterligare skillnader mellan de olika fonderna framkommer då man ser utifrån arbetsgivarens perspektiv. Arbetsgivarens situation kan inte jämföras med den privata investeraren. Arbetsgivaren är enligt lag skyldig att göra avsättningarna till tjänstepensionsplanen vilket en privat investerare inte är.34 Således omfattas inte en pensionsfond, vilken utgörs av tillgångarna i en tjänstepensionsplan, av begreppet investeringsfond och dess förvaltning är därför inte undantagen mervärdesskatt.

EUD mål C-424/11 punkt 9, 11, 15.

EUD mål C-424/11 punkt 23.

EUD mål C-424/11 punkt 24, se även punkt 22.

EUD mål C-424/11 punkt 25–26.

EUD mål C-424/11 punkt 27–28.

3 TILLÄMPNING I SVERIGE

3.1 RÅ 2010 not. 42

Målet ifråga var först föremål för ett förhandsbesked35 hos SRN vilket överklagades till Regeringsrätten som fastställde SRN:s förhandsbesked.

Bolag Z ingick i en företagsgrupp X där bolaget Y var moderbolag. Företagsgruppen X förvaltar nordiska fonder och engagerar sig i ”private equity”-investeringar. Bolag Z, Y och ett antal specifika investerare har tillsammans bildat ett kommanditbolag (nedan KB). I KB är Z komplementär och de övriga är kommanditdelägare. I kommanditbolagsavtalet anges att KB ska avvecklas efter tio år och att ytterligare delägare kan tillkomma. Det anges att KB ska vara verksamt inom området private equity med syfte att skapa kapitaltillväxt och realisera kapitalvinster.

Enligt kommanditbolagsavtalet ska bolaget Z vara ansvarigt för drift, administration och förvaltning av KB. För dessa tjänster som KB förvärvar ska en ersättning utbetalas. Andra utländska bolag som även de ingår i X gruppen kan komma att tillhandahålla Z tjänster som behövs för att fullgöra förvaltningsfunktionerna.

SRN hade att ta ställning till två frågor:

”1. Anses bolagets tillhandahållande av en förvaltningstjänst till KB utgöra en sådan tjänst bestående i förvaltning av en särskild investeringsfond vilken undantas från mervärdesskatt enligt 3 kap. 9 § ML?

2. Anses bolaget förvärva en sådan tjänst avseende förvaltning av en särskild investeringsfond från utländska näringsidkare som undantas från mervärdesskatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML?”

KB uppfyller exempelvis inte de villkor om risknivå, placeringsbestämmelser och tillsyn av Finansinspektionen för att betraktas som en värdepappersfond, specialfond eller investeringsfond enlig LIF. KB:s huvudsakliga syfte är att generera kapitaltillväxt och kapitalvinster. Till skillnad från omständigheterna i mål C-363/05 JP Morgan så kan syftet med KB:s verksamhet inte ”[...] anses vara att bereda privata investerare möjlighet att investera i stora värdepappersportföljer och på så sätt minska aktiemarknadsrisken.”

En investerare som placerat kapital i KB har inte samma möjlighet, som vid investeringar i vanliga fonder, att ta sig ur investeringen på grund av att kapitalet är bundet i tio år. En fond uppbyggd som ett KB är inte öppen för allmänheten. Med hänsyn till de olikheter, mellan KB och ett företag som regleras av LIF, som presenterats så kan inte heller skatteneutralitetsprincipen rättfärdiga att KB:s förvaltningskostnader ska vara undantagna mervärdesskatt. SRN beslutar således att KB inte kan anses vara en fond vars förvaltning är undantagen mervärdesskatt enligt artikel 135.1 (g) i mervärdesskattedirektivet.

SRN förhandsbeskedet meddelat 2009-11-23, dnr 38-08/I.

3.2 Skatteverkets ställningstagande, Vissa frågor med anledning av EG-domstolens dom i mål C-363/05 JP Morgan

Efter det att EUD avgjorde mål C-363/05 JP Morgan kom Skatteverket ut med ett tillägg till deras tidigare ställningstagande36 avseende undantaget för förvaltning av investeringsfonder, enligt 3 kap. 9 § 3 st. 2 p. ML.37

Skatteverket konstaterar att det svenska undantaget för mervärdesskatt på förvaltningen av investeringsfonder i 3 kap. 9 § 3 st. 2 p. ML inte har samma tillämpningsområde vilket avses i direktivet. Det svenska undantaget gäller endast för de företag som direkt omfattas av LIF.

EUD har konstaterat att artikel 135.1 (g) i mervärdesskattedirektivet äger direkt effekt. I princip kan ett aktiebolag, vilket inte utgör en investeringsfond enligt LIF, med stöd av direkt effekt åberopa undantaget för förvaltning som ges i direktivet. För att ett företag som inte omfattas av LIF ändå ska kunna omfattas av undantaget enligt direktivet måste två förutsättningar vara uppfyllda: Syftet med undantaget i direktivet måste vara uppfylld och företaget ifråga måste vara i konkurrens med ett sådant fondföretag vars förvaltning redan är undantagen från mervärdesskatt enligt 3 kap. 9 § 3 st. 2 p. ML.

När EUD I mål C-169/04 Abbey National38 uttalar sig om syftet så hänvisar de samtidigt till UCITS-direktivet. Skatteverket gör då tolkningen ”[...] att bestämmelsen avser förvaltning av företag för kollektiva investeringar som riktar sig till allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning. Företaget ska ha till enda syfte att erbjuda investerare att indirekt, genom delägarskap i företaget ifråga, företa investeringar i överlåtbara värdepapper.” En fond som inte riktar sig till allmänheten kan således inte omfattas av undantaget. Detta gäller oavsett om fonden liknar sådan specialfond i enlighet med LIF. Bara för att en specialfond specificeras i undantaget enligt 3 kap. 9 § 3 st. 2 p. ML påverkar inte det begreppet särskilda investeringsfonder som har definierats av unionslagstiftaren.

Skatteverket är även av den uppfattningen att förvaltning av ett fondföretag som aktivt deltar i driften av de företag som ingår i fonden omfattas inte av undantaget. Detta på grund av att dessa så kallade private equity-företag har fler syften än att endast möjliggöra investeringar i värdepapper.

Enligt Skatteverkets bedömning är det endast då ett fondföretag kan erbjuda investeringar på likvärdiga villkor som en investeringsfond enligt LIF som de kan anses konkurrera med varandra. För investeringsfonder enligt LIF är det utmärkande att andelsägaren kan lösa in sina andelar i investeringsfonden närhelst han vill. Då ett fondföretag är organiserat som ett aktiebolag är investerarens enda möjlighet till inlösen att hitta en köpare för sina aktier. Därför är det endast då dessa aktier finns noterad på en, enligt lag reglerad, värdepappersmarknad som ett aktiebolag kan konkurrera med en investeringsfond enligt LIF.

Skatteverkets ställningstagande, Förvaltning av investeringsfonder, 2007-01-23, dnr 131 560843-06/111.

Skatteverkets ställningstagande, Vissa frågor med anledning av EG-domstolens dom i mål C-363/05 JP Morgan, 2008-02-07, dnr 131 769930-07/111.

Se EUD mål C-169/04 punkt 61–62.

4 KOMMENTARER

I mål C-424/11 Wheels förtydligar EUD att de investeringsfonder som avses med undantaget motsvarar de som definieras i UCITS-direktivet. EUD klargör att en investeringsfond, vilken beskrivs i UCITS-direktivet artikel 1.2, har som enda syfte att, med kapital från allmänheten, företa kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper. Detta motsvarar det syfte som eftersträvas i undantaget i mervärdesskattedirektivet. Att bolagets enda syfte måste vara att göra investeringar i värdepapper bekräftas även i Skatteverkets ställningstagande. Artikel 1.2 i UCITS-direktivet utgör dock ingen definitiv definition av investeringsfonder. EUD har i domen till mål C-363/05 JP Morgan uttryckt att de investeringsfonder som upptas i UCITS-direktivet utgör exempel på fonder och att även andra fonder kan omfattas av undantaget för särskilda investeringsfonder.39 Därmed uppstår också en osäkerhet kring vilka fonder som ska omfattas av undantaget.

RÅ 2010 not. 42 är det första målet i Sverige där frågan prövas om förvaltningen av en fond vilken inte uttryckligen omfattas av svenska lagrummet, även den ska undantas mervärdesskatt. Enligt UCITS-direktivet kännetecknas en sådan fond av tre huvudmoment. Att fonden utgörs av kollektiva investeringar som är öppen för allmänheten, där en investerare snabbt kan frigöra sig från fonden genom att sälja sin andel och att fonden tillämpar en riskspridning i sina placeringar.40 Både Regeringsrätten och SRN ansåg att en fond skapad som ett kommanditbolag och aktiv inom private equity- området inte kan anses vara en sådan fond som omfattas av undantaget. Dock bekräftas att undantaget även kan tillämpas för fonder som bildats på bolagsrättslig grund. Vad som fortsättningsvis är osäkert är huruvida en fond måste följa samtliga tre huvudmoment eller om undantaget kan bli aktuellt för ett fondbolag som endast uppfyller två huvudmoment.40 De tre huvudmomenten bygger på UCITS-direktivet men då direktivet endast behandlas som ett exempel så borde de tre huvudmomenten också kunna anses som exempel och inte definitiva krav. I de krav som Skatteverket formulerar i sitt ställningstagande måste samtliga tre moment vara uppfyllda för att fonden ska omfattas av undantaget. I båda målen C-363/05 JP Morgan och C-424/11 Wheels är EUD mycket tydliga när de hänvisar till UCITS-direktivet. De tre huvudmomenten har onekligen en framträdande roll i UCITS-direktivet. I denna fråga är jag inte helt övertygad om att rättsläget är klart dock så finner jag att Skatteverkets ställningstagande i denna fråga antagligen är korrekt.

I målet C-363/05 JP Morgan förklarade EUD att endast den omständighet att en fond enligt nationell rätt betecknas som investeringsfond är inte tillräckligt för att den enligt unionsrätten ska anses undantagen. Fonden måste även omfattas av den mening som artikeln avser, samt att direktivets syfte. EUD tillförde ytterligare en breddning av definitionen av investeringsfonder, som grundas på principen om skatteneutralitet. Ett företag som enligt UCITS-direktivet inte anses som ett företag för kollektiva investeringar ska ändå omfattas av undantaget om företaget genomför samma transaktioner eller har så pass liknande karaktärsdrag att det kan sägas konkurrera med en investeringsfond.

För svenskt vidkommande kan det tyckas olyckligt att de fonder som ska omfattas av undantaget definieras i en annan lagstiftning vilken inte är av mervärdesskatterättslig karaktär. EUD har tydligt förklarat att mervärdesskatterättsliga principer, särskilt principen om skatteneutralitet, ska vara vägledande vid hanteringen av lagrummet. Dessa principer är inte självklara i LVF. Skatteverket har förklarat att deras ståndpunkt är att företag som inte avser kollektiva investeringar för allmänheten inte kan omfattas av undantaget oavsett om företaget ifråga uppfyller kriterierna i LVF. Även hänvisningen till specialfonder, som görs i den svenska lydelsen, kan ifrågasättas om den är förenlig med EU-rätten. Detta grundas på att specialfonder kan rikta sig till en avgränsad personkrets och således inte till allmänheten.42 Jag anser att skillnaderna mellan de fonder som EUD förklarat undantagna och de fonder som uttryckligen är undantagna i den svenska lagstiftningen medför en rättsosäkerhet. Enligt Skatteverkets bedömning är det endast då ett fondföretag kan erbjuda investeringar på likvärdiga villkor som en investeringsfond enligt LIF som de kan anses konkurrera med varandra. Detta kan ifrågasättas utifrån att EUD har konstaterat att endast den omständigheten att fonder definieras i nationella undantag inte utgör någon garanti för att dessa fonder ska anses undantagna enligt mervärdesskattedirektivet. Nationella definitioner behöver alltså inte vara rätt varför Skatteverkets krav om att fonden måste kunna konkurrera med fonder enligt LIF, enligt min bedömning, blir aningen snävt i den frågan.

I mål C-363/05 JP Morgan uttrycker sig EUD att ett investmentbolag som har ett fast aktiekapital och anlitar en extern förvaltare kan motsvara en investeringsfond. Förhållandet att fonder med fast aktiekapital (ITC:er) inte är skyldiga att anlita en extern förvaltare saknar betydelse då ett sådant bolag väljer att anlita en extern förvaltare. Då en sluten fond med fast aktiekapital anlitar ”[...] en extern förvaltare befinner den sig objektivt sett i samma situation som en öppen fond [...]”.43 I varken EUD domen eller Skatteverkets ställningstagande framgår något krav på extern förvaltning.

I sammanhanget är det intressant huruvida en fond som inte har extern förvaltare ändå kan jämföras med en sådan fond som har extern förvaltare. Jag anser det oklart huruvida EUD avser att uppställa ett krav på att en fond endast kan likställas, och således motsvara, en investeringsfond om en extern förvaltare anlitas. EUD uttrycker sig så att då en extern förvaltare anlitas så är bolagen objektivt sett likställda. Eftersom det inte bekräftas i domen är frågan om detta endast är ett resonemang eller ett relevant rekvisit. Enligt min mening kan det ifrågasättas vilken relevans en extern förvaltare har, möjligtvis kan resonemanget från EUD vara avsett just för det specifika målet. Jag anser att då ett bolag uppfyller de övriga kraven om kollektiva investeringar med kapital från allmänheten, riskspridning eller att det konkurrerar med ett sådant företag som omfattas av undantaget så torde bolaget ifråga redan vara jämställt med en investeringsfond. Därav borde frågan om extern eller intern förvaltning inte tillmätas avgörande betydelse. I mål C-424/11 Wheels framgår tydligt i EUD:s resonemang att det är utifrån investerarens, arbetsgivaren eller den anställdes perspektiv som man ska bedöma huruvida två fonder kan anses konkurrera med varandra. Jag ställer mig osäker till om en genomsnittlig investerare fäster så stor vikt vid huruvida förvaltningen av fonden sköts externt eller internt. Enligt mitt tycke torde det mest väsentliga, från investerarens synpunkt, vara hur stor avkastningen av hans investering kan tänkas bli, ifall han snabbt kan ta sig ur sin investering samt vilket potentiellt risktagande som är förknippat med investeringen i den specifika investeringsfonden. Min bedömning är att principen om skatteneutralitet bör överväga i frågan om extern eller intern förvaltning hos ett bolag med fast aktiekapital. Ett bolag med intern förvaltning kan fortfarande anses konkurrera med andra investeringsfonder vilka använder extern förvaltning. Ifall en investeringsfond har intern förvaltning så bör inte det utgöra en relevant skillnad som utesluter bolaget från att omfattas av undantaget.

UCITS-direktivet utgör onekligen en väsentlig källa för förståelsen av hur investeringsfonder ska definieras. Det går även att fastställa att EUD inte avser att begränsa sina domar genom att just begränsa tillämpningsområdet till UCITS-direktivets definitioner. Det är min uppfattning att EUD på så sätt markerar att UCITS-direktivet och mervärdesskattedirektivet är två skilda områden som inte nödvändigtvis behöver överensstämma, utan att mervärdesskattedirektivets syfte och principer ska ges företräde. Det förefaller mig fortfarande ovisst hur långt man kan driva principen om skatteneutralitet och vilka delar ur UCITS-direktivet som man möjligtvis kan bortse ifrån. Jag anser dock att man bör kunna utgå ifrån att sådana fonder, vilka överensstämmer med UCITS-direktivets definitioner, omfattas av undantaget i lagrummets avsedda mening. Nationella tillämpningar och definitioner av lagrummet vilka skiljer sig från UCITS-direktivet medför en osäkerhet vid tillämpningen.

Christoffer Olsson arbetar som skattejurist på Grant Thornton i Stockholm.

EUD mål C-363/05 punkt 2 i domslutet.

Fri, M. & Kleerup, J., E Mervärdesskatt, Skattenytt 2011, s. 398.

Fri, M. & Kleerup, J., E Mervärdesskatt, Skattenytt 2011, s. 398.

I sitt ställningstagande hänvisar Skatteverket till LIF. Motsvarande bestämmelse framgår idag i 12 kap. 4 § AIF.

EUD mål C-363/05 punkt 36.