1 Utomståenderegeln

I förhandsbeskedet HFD 2014 ref. 2 bekräftas ännu en gång att den s.k. utomståenderegeln ska tillämpas restriktivt och efter sin ordalydelse.

I 57 kap. 5 § första stycket IL anges att om utomstående, direkt eller indirekt, i betydande omfattning äger del i företaget och, direkt eller indirekt, har rätt till utdelning ska en andel anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vid bedömningen ska förhållandena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren beaktas.

Med företag avses enligt paragrafens andra stycke det företag i vilket delägaren eller någon närstående varit verksam i betydande omfattning under den tid som anges i första stycket.

Enligt tredje stycket ska ett företag anses ägt av utomstående utom till den del det ägs av fysiska personer som bl.a. äger kvalificerade andelar i företaget, indirekt äger andelar i företaget som hade varit kvalificerade om de ägts direkt, eller äger kvalificerade andelar i ett annat fåmansföretag som avses i 4 §.

Konkret handlade fallet om effekterna av en omstrukturering av ägandet av ett fåmansföretag, X AB, som hade skett år 2006. Syftet med omstruktureringen var att en av tre delägare, B, skulle avveckla sitt engagemang. Från och med år 2007 blev B passiv delägare (1/3) till ett rent kapitalförvaltande företag, Y AB, som året dessförinnan hade överlåtit X AB till ett annat företag som ägdes av personer som fortsatt skulle engagera sig i X AB:s verksamhet. B hade dock under åren 2007–2008 genom eget företag bedrivit samma slags verksamhet som den som bedrevs i X AB. Till följd av redovisade förhållanden blev B:s andelar i Y AB (som alltså förvaltade kapital härrörande från X AB) kvalificerade till och med beskattningsåret 2013 (jfr RÅ 2010 ref. 11 I). Med anledning av att B:s andelar i Y AB skulle upphöra att vara kvalificerade från och med 2014 frågade en av de andra delägarna, A (som fortsatt var verksam i det tidigare överlåtna X AB), om och i så fall när utomståenderegeln skulle kunna tillämpas på hans andelar i Y AB.

Skatterättsnämnden konstaterade att B från och med år 2014 skulle komma att få ställning som utomstående ägare i Y AB. Vidare kom nämnden fram till att det inte fanns skäl att göra undantag för det principiella kravet på att det utomstående ägandet ska har förelegat under en femårsperiod. För A skulle utomståenderegeln därför först bli tillämplig från år 2019.

Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och menade att utomståenderegeln inte kunde tillämpas i den aktuella situationen. Verket anförde att det av lagtexten framgår att man vid bedömningen av om utomståenderegeln är tillämplig ska utgå från det företag där delägaren är verksam i betydande omfattning, vilket i det konkreta fallet var X AB och där hade aldrig någon utomstående ägt andelar. Även A överklagade förhandsbeskedet och ansåg för sin del att utomståenderegeln skulle tillämpas från och med år 2014.

HFD fastställde förhandsbeskedet och anförde att definitionen av företag i 57 kap. 5 § andra stycket IL måste tolkas i ljuset av bestämmelsen i första stycket, som förutsätter att en utomstående direkt eller indirekt har rätt till utdelning. Om en delägares andelar i ett företag är kvalificerade på grund av att delägaren äger andelar i ett annat företag som bedriver samma eller likartad verksamhet ska bedömningen inte avse detta andra företag utan det företag där den utomstående direkt eller indirekt har rätt till utdelning. Vid denna bedömning saknar det således betydelse huruvida utomstående äger andelar i verksamhetsbolaget. HFD fann därför att förhållandena i X AB inte skulle påverka prövningen av om utomståenderegeln blir tillämplig på andelarna i Y AB utan att utomståenderegeln i stället skulle prövas med utgångspunkt i förhållandena i det sistnämnda bolaget. När det gällde frågan om vid vilken tidpunkt som utomståenderegeln skulle bli tillämplig gjorde HFD samma bedömning som Skatterättsnämnden.

Utgången i målet är naturlig mot bakgrund av hur lagtexten är utformad och ligger i linje med tidigare restriktiva praxis angående utomståenderegeln. Rättsfallet tydliggör att det vid omstrukturering av fåmansföretag i vissa fall finns en ”tioårig karenstid” att räkna med för kvarstående aktiva delägare. Om en tidigare aktiv delägare (med minst 30 % ägande) avvecklar sin aktivitet blir hans eller hennes egna andelar okvalificerade efter fem hela års passivitet, men dennes då ”utomstående” ställning påverkar övriga ägares andelsinnehav först efter ytterligare fem år.