A EUF-fördraget
A7 Skatter och statliga stöd
Under 2014 har EUD bara avgjort två mål som rör skatter och statliga stöd.
Det ena målet, C-547/11, Kommissionen mot Italien, ECLI:EU:C:2014:1319, rör enbart en underlåtenhet av Italien att återkräva ett stöd som tidigare av kommissionen förklarats olaglig och oförenligt med den inre marknaden. Enligt artikel 12 i rådets förordning 659/1999/EG har kommissionen rätt att om medlemsstaten underlåter att följa ett föreläggande om att avbryta utbetalningen av ett stöd eller ett föreläggande om att återkräva ett stöd hänskjuta ärendet direkt till EUD och ansöka om förklaring om att underlåtelsen att följa beslutet innebär ett brott mot fördraget. Så skedde och domstolen fastställde detta.
Det andra målet var något mer intressant. Fallet C- 522/13, Ministerio de Defensa (Spanien) och Navantia AS mot Concello de Ferroll, ECLI:EU:C:2014:2262 var ett förhandsavgörande. Navantia var ett helägt statligt bolag och Ferroll var en kommun.
Frågeställningen var om Spanien kunde underlåta att ta ut fastighetsskatt för mark som staten ägde och som hyrts ut till Navantia. Bolaget bedrev varvsverksamhet. Fastighetsskatten skulle tillfalla Ferrolls kommun.
Frågan kan låta märklig men har sin grund i en spansk lagstiftning vars innebörd är att den som använder mark ska betala den fastighetsskatt som belöper på marken. Samtidigt fanns det en annan regel som sade att användning av statlig mark för vissa ändamål, bl.a. försvarsändamål, var undantagen från fastighetsskatt.
Navantia hyrde enligt avtal mark för en euro per år. Navantia och spanska staten hävdade att den senare bestämmelsen skulle ta över och att alltså fastighetsskatt inte skulle utgå. Den kommun, Ferroll, där varvet ligger hävdade motsatsen.
Frågan i målet blev således om det var att betrakta som ett förbjudet statligt stöd att hyra ut statlig mark till ett offentligägt företag och samtidigt inte ta ut fastighetsskatt.
Domstolen refererade som vanligt till en början de villkor som ställs i artikel 107 FEUF för att ett statligt stöd ska var oförenligt med den inre marknaden:
Stödet ges av en stat eller med hjälp av statliga medel
Stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna
Stödet gynnar vissa företag eller viss produktion (det är alltså selektivt)
Stödet påverkar eller hotar att påverka konkurrensen
Samtliga villkor måste vara uppfyllda för att stödet ska betraktas som oförenligt.
Normalt är det nästan enbart selektivitetskriteriet som diskuteras på skatteområdet. De övriga kriterierna antas mer eller mindre automatiskt vara uppfyllda. Så även i detta fall, även om domstolen var något utförligare än vanligt, möjligen på grund av att det rörde sig om ett förhandsavgörande.
Domstolen prövade först selektivitetskavet. Spanien hävdade här att eftersom Navantia bedrev verksamhet som av betydelse för försvaret så borde undantaget få gälla. Undantaget var inte till för företaget utan för spanska staten. Domstolen konstaterade dock enbart att artikel 107 i fördraget inte innehåller något undantag som rör vilket syfte ett stöd har. Det är enbart stödets effekt som är avgörande. Eftersom stödet bara utgick till vissa företag blev effekten att det försatte Navantia i en mer fördelaktig situation än andra företag. Stödet var således otillåtet selektivt.
Enligt fast rättspraxis gäller att en åtgärd som medför ett undantag från tillämpningen av det allmänna skattesystemet kan vara berättigad med hänsyn till skattesystemets beskaffenhet eller struktur (natur och logik) om den berörda medlemsstaten kan visa att denna åtgärd är en direkt följd av de grundläggande eller styrande principerna för medlemsstatens skattesystem. Enligt domstolen måste man göra skillnad mellan å ena sidan sådana mål som uppställts för en viss skatteordning (i detta fall fastighetsskattesystemet) och som ligger utanför denna och å andra sidan mekanismer som utgör en del av själva skattesystemet och som är nödvändiga för att kunna uppnå sådana mål. Det är det senare som prövas.
Här konstaterade domstolen att Spanien inte visat att ett undantag för statliga fastigheter som används för försvaret inte tycktes ha något direkt samband med de syften som eftersträvas med fastighetsskatten som sådan. Domstolen överlämnade sedan åt nationell domstol att pröva om det fanns något berättigande mot bakgrund av samtliga omständigheter i målet. Därmed hade selektivitetsvillkoret behandlats.
Även beträffande det första villkoret fann domstolen att det kunde utgöra stöd att med statliga medel inte ta ut skatt.
När det gäller de andra och fjärde villkoren behandlade domstolen dem som vanligt i ett sammanhang och fann som så ofta att det räcker med att villkoren kan vara uppfyllda. Det krävs inte att kommissionen visar att så är fallet.
Orsaken till att EUD överlämnar åt nationell domstol att avgöra, är naturligen att frågan gällde ett förhandsavgörande. Domstolen hänvisar dock uttryckligen till att nationell domstol ska avgöra ”med stöd av resonemangen i denna dom”.
Gunnar Rabe