HFD 2016 ref. 69 (fhb, kommenteras även av Pia Blank Thörnroos) gäller frågan om en gåva av aktier från föräldrar till en son, J.S., var en skattefri gåva eller en skattepliktig inkomst. Anledningen till att en sådan bedömning behövde göras var att sonen var VD i det aktiebolag som föräldrarna ägde till 85 %. Gåvan skulle omfatta 15 % av aktierna i aktiebolaget. Vidare skulle sonen och hans två syskon få ytterligare 15 % av aktierna att fördelas lika mellan dem. HFD ansåg att aktiegåvan inte skulle medföra någon inkomstbeskattning.
Enligt HFD var det avgörande för bedömningen i tidigare praxis att dylika förvärv inte hade medfört inkomstbeskattning, då det funnits anledning att anta att syftet varit ett annat än att belöna den anställde för en prestation. Mot bakgrund av lämnade uppgifter fann HFD därefter att förmögenhetsöverföringen i allt väsentligt fick anses ha ett annat syfte än att belöna J.S. för hans arbetsprestationer
Jag delar HFD:s bedömning mot bakgrund av familjerelationen. Det finns dock en del omständigheter som jag anser hade kunnat kommenteras närmare vid bedömningen.
En första fråga är om J.S. förvärv i sin helhet har bedömts vara en gåva eller om det till någon del även kunde ha ansetts vara en ersättning för arbete. HFD:s avgörande är att förhandsbeskedet fastställs och Skatterättsnämndens förhandsbesked är att ”aktiegåvan medför inte någon inkomstbeskattning av J.S.” Detta måste innebära att förvärvet i sin helhet har ansetts vara skattefritt. I princip är det förstås även möjligt att ett dylikt förvärv är delvis en gåva och delvis en inkomst. Det är en naturlig bedömning och den som gällde vid gåvobeskattningen av blandade fång enligt den numera upphävda arvs- och gåvoskattelagen. Vidare gäller vid kapitalvinstbeskattningen en delningsprincip för aktier. (För fastigheter gäller däremot en huvudsaklighetsprincip, men i ett fall som detta hade ändå en uppdelning varit det naturliga; jfr RÅ 1987 ref. 95.) HFD har dock bedömt att förvärvet i sin helhet var en gåva. Det som är lite förbryllande är att HFD i skälen för avgörandet skriver att förmögenhetsöverföringen i ”allt väsentligt” inte var en belöning för en arbetsprestation. Det skulle kunna betyda att en mindre del kunde ha ansetts vara ersättning för en arbetsprestation. Det förefaller dock inte sannolikt med tanke på formuleringen av förhandsbeskedet. Troligen är det mer en gardering vad gäller säkerheten i bedömningen.
En andra fråga är vilket syfte föräldrarna hade för att ett av syskonen skulle få 15 procentenheter mer i gåva än var och en av de övriga två syskonen. Det framgår inte av HFD:s dom vad syftet för sneddelningen skulle kunna vara, och i ansökan anges bara att överföringen av ägandet är en del av ett planerat generationsskifte. Om syftet nu var, som domen utgår ifrån, ett annat än att belöna den anställde, vad var då syftet med sneddelningen?
En tredje fråga gäller betydelsen av domskälen i RÅ 2001 ref. 10, som HFD hänvisar till i sin dom. RÅ 2001 ref. 10 gäller en gåva från huvudaktieägaren till anställda av hans samtliga kvarvarande aktier i företaget. I domen angavs att ”med hänsyn härtill saknas anledning att anta att syftet med gåvan varit att belöna (den anställde), för hans arbetsprestationer.” (”med hänsyn härtill” härtill syftade även på vissa andra omständigheter.) Det faktum att i 2016 ref. 69 skulle givarna efter gåvan fortfarande äga 60 % av aktiebolaget, verkar i detta fall däremot inte ha haft någon betydelse för domen. Åtminstone nämns förhållandet inte. Ett skäl till att man borde kunnat diskutera vilken betydelse förhållandet hade är att givarna på grund av sitt fortsatta ägande skulle kunna ha ett intresse av att J.S. fick ett ökat incitament för sin arbetsinsats (jämför resonemangen om personaloptioner).
Peter Melz