HFD 2017 ref. 46 innehåller två domar som besvarar frågor om skatteförfarandelagens ersättningsregler är tillämpliga i mål om ärenden enligt lagen om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete och hur arbetskostnaden ska beräknas när arbete utförts till fast pris. Bestämmelserna om förfarandet vid skattereduktion finns i 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) och i lag (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för hushållarbete. Skattereduktion medges endast för arbetskostnad. Arbetskostnaden måste kunna särskiljas från övriga kostnader som arbetet medfört. För att rätt till skattereduktion för hushållsarbete ska föreligga krävs att kunden endast betalat del av arbetskostnaden till utföraren och att utföraren därefter ansöker om utbetalning från Skatteverket för resterande del. Köparen av hushållsarbetet tillgodoförs slutlig skattereduktion i samband med beslut om slutlig skatt. Köparen kan inte medges högre skattereduktion än vad Skatteverket betalat ut till utföraren. Om det visar sig att en utbetalning till utföraren varit felaktig kan Skatteverket besluta att utföraren ska betala tillbaka hela eller delar av det felaktigt utbetalade beloppet.

Rätten till ersättning för kostnader i mål gällande skattereduktion för hushållsarbete tas upp i HFD 2017 ref. 46 I. K AB hade under 2013 utfört ventilationsåtgärder åt en kund samt installerat värmepumpar hos fyra andra kunder. Arbetena hade utförts till fast pris före skattereduktion. Kunderna betalade hälften av de arbetskostnader som bolaget hade debiterat dem varefter bolaget begärde och fick sammanlagt drygt 101 000 kr från Skatteverket. Efter att ha granskat underlaget för utbetalningen beslutade Skatteverket att återkräva beloppet jämte ränta med motiveringen att omständigheterna tyder på att bolaget räknat in vissa kostnader för material, restid, bortforsling, av material m.m. i arbetskostnaden. K AB överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten och yrkade att återbetalningsbeslutet skulle undanröjas samt i vart fall att räntan skulle undanröjas. Vidare yrkade bolaget ersättning för sina kostnader i målet. Förvaltningsrätten avslog överklagandet och ersättningsyrkandet. K AB överklagade till kammarrätten och yrkade även där ersättning för sina kostnader. Kammarrätten undanröjde återkravet avseende arbetet med ventilationsåtgärder. När det gällde de övriga uppdragen ansåg kammarrätten att bolaget inte gjort sannolikt att de uppgivna arbetskostnaderna inte kompenserade bolaget för annat än arbete. Kammarrätten ansåg inte att det gick att göra en skönsmässig bedömning av arbetskostnaden och avslog därför överklagandet i denna del. Kammarrätten avslog även bolagets ersättningsyrkande. K AB överklagade till HFD och yrkade i första hand att återbetalningsbeslutet skulle undanröjas och i andra hand att det återkrävda beloppet bestäms till 35 072 kr vilket motsvarar den av Skatteverket godtagna schablonen för arbetskostnad vid installation av värmepump som utförs till fast pris. Bolaget yrkade även ersättning för sina ombudskostnader i samtliga domstolsinstanser. Bolaget anförde bland annat att vid beräkningen av arbetskostnaden har bolaget utgått från vilka kostnader som inte får räknas in i underlaget för skattereduktion. Skatteverket bestred bifall till överklagandet. HFD börjar med att konstatera att en förutsättning för att utföraren ska ha rätt till utbetalning är att köparen har rätt till skattereduktion med samma belopp och att endast arbetskostnad får räknas in i underlaget för skattereduktion. Vidare konstaterar HFD att hur arbetskostnaden ska beräknas eller hur de totala kostnaderna ska fördelas mellan arbetskostnader och andra kostnader inte har reglerats i lag. HFD fann att bolaget hade visat att arbetskostnaden uppgick till 105 954 kr av den totala entreprenadkostnaden om 192 000. HFD undanröjde Skatteverkets beslut avseende tre uppdrag. I det fjärde uppdraget fann HFD att bolaget skulle återbetala 4 623 kr. När det gällde bolaget yrkande om ersättning för kostnader konstaterade HFD att det i 43 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) finns bestämmelser om rätt till ersättning för kostnader i ärenden och mål som omfattas av den lagen. För att dessa bestämmelser ska vara tillämpliga på mål och ärenden som handläggs enligt andra lagar krävs att det i respektive lag föreskrivs att skatteförfarandelagens bestämmelser om ersättning gäller (prop. 2010/11:165 s. 417 f.). I lagen om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete finns ingen hänvisning till skatteförfarandelagens ersättningsregler. HFD ansåg därför att det inte finns någon möjlighet att bevilja ersättning för kostnader i denna typ av mål.

I HFD 2017 ref. 46 II prövade domstolen frågan om Skatteverket kan göra en schablonmässig beräkning av arbetskostnaden i samband med utbetalning till utföraren av hushållsarbetet. A hade under 2012 installerat en bergvärmepump hos en kund. Entreprenaden utfördes till fast pris. Det totala priset för entreprenaden uppgick till knappt 178 000 kr varav 82 000 kr beräknades utgöra kostnad för material och 96 000 kr kostnad för arbete. Kunderna betalade hälften av de arbetskostnader som bolaget uppgett i fakturan, 48 000 kr, varefter bolaget begärde och fick 48 000 kr från Skatteverket. Efter att ha granskat underlaget för utbetalningen beslutade Skatteverket att återkräva hela beloppet med motiveringen att A inte visat hur arbetskostnaden hade beräknats. A överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten avslog överklagandet. A överklagade till kammarrätten. Kammarrätten ansåg att det framstod som mycket sannolikt att installationen gett upphov till en inte oväsentlig arbetskostnad. Eftersom den verkliga arbetskostnaden inte kunde fastställas på ett tillförlitligt sätt uppskattade kammarrätten kostnaden med tillämpning av den schablon för beräkning av arbetskostnad som framgår av Skatteverkets ställningstagande. Kammarrätten beräknade arbetskostnaden till 35 procent av den totala entreprenadkostnaden och återkravet sattes till följd härav ner till drygt 16 000 kr. Skatteverket överklagade kammarrättens dom och yrkade att förvaltningsrättens dom skulle fastställas. Skatteverket anförde bland annat följande. Om storleken på arbetskostnaden inte kan fastställas mot bakgrund av inskickat underlag ska hela det utbetalade beloppet betalas tillbaka, även om det finns anledning att anta att skattereduktionsgrundande arbete har utförts och att en viss del av den begärda utbetalningen avser sådant arbete. Arbetskostnaden kan inte uppskattas med tillämpning av en schablon i det fall utföraren och kunden valt att använda sig av verkliga kostnader. A yrkade att Skatteverkets beslut om återkrav skulle undanröjas eftersom det gick att räkna ut den verkliga arbetskostnaden med ledning av det underlag som A lämnat in. HFD börjar med att konstatera att en förutsättning för att utföraren ska ha rätt till utbetalning är att köparen har rätt till skattereduktion med samma belopp och att endast arbetskostnad får räknas in i underlaget för skattereduktion. Vidare konstaterar HFD att hur arbetskostnaden ska beräknas eller hur de totala kostnaderna ska fördelas mellan arbetskostnader och andra kostnader har inte reglerats i lag. I det nu aktuella målet har det inte ifrågasatts att arbete som kan vara skattereduktionsgrundande har utförts. HFD delade kammarrättens bedömning att det underlag som utföraren presenterat inte gjorde det möjligt att fastställa den verkliga arbetskostnaden på ett tillförlitligt sätt varför utföraren inte hade rätt till utbetalning baserad på den verkliga arbetskostnaden. Frågan blir då om utföraren har rätt till utbetalning på grundval av en uppskattad arbetskostnad. Enlig HFD:s mening saknas det stöd för Skatteverkets uppfattning att en uppskattning av arbetskostnaden skulle vara utesluten. Tvärtom ansåg HFD att i ett fall som detta där skattereduktionsgrundande arbete har utförts men utföraren inte lyckats styrka den verkliga kostnaden måste kostnaden för arbetet uppskattas till vad som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet framstår som skäligt. HFD fastställde kammarrättens dom.

Genom domarna har HFD klargjort att i de fall det är ostridigt att arbete som ger rätt till skattereduktion för hushållsarbete har utförts har utförare rätt till utbetalning från Skatteverket förutsatt att övriga förutsättningar för skattereduktion är uppfyllda. I de fall utföraren inte kan redovisa hur stor den faktiska arbetskostnaden är har utföraren rätt till en utbetalning med ett skäligt belopp. Domen medför att om Skatteverket betalar ut ett skäligt belopp istället för det belopp som utföraren begärt kommer köparen att tillgodoföras det av Skatteverket framräknade skäliga beloppet som slutlig skattereduktion i samband med beslut om årlig beskattning. Genom HFD 2017 ref. 46 I får det också anses vara klarlagt att det inte finns någon laglig möjlighet att bevilja ersättning för kostnader i denna typ av mål. Domarna kommenteras även av Börje Leidhammar i detta nummer.

Pia Blank Thörnroos