Tillbehör till fastighet (dnr 113-14/D)

Bakgrund

X AB (X) ingår i Y-koncernen som är verksam inom skogsindustrin både i Sverige och utomlands. Årligen investeras mellan en och tre miljarder kr i anläggningstillgångar varav merparten i Sverige.(...). Huvuddelen av de svenska anläggningstillgångarna ägs av X.

X överväger att investera i nya luftningsbassänger och flissilor som till konstruktion och användningsområde kommer att motsvara befintlig egendom av sådant slag. Egendomen ska placeras direkt på marken på fastigheter som är inrättade för industriellt bruk.

De nuvarande luftningsbassängerna är uppbyggda på betongfundament. Varje bassäng är totalt ca sju meter hög. Sammanlagd yta för två bassänger som ligger intill varandra är ca 2 200 m2. I bassängerna renas vattnet som används vid pappers- och kartongbruk. Det sker genom att vatten och slam luftas och sedimenteras.

X flissilor rymmer var och en 4 000–6 000 m3 flis. De används för mellanförvaring och distribution av träflis inom bruken. Silorna är förbundna med brukens övriga maskineri genom transportgångar. Stora skruvar pressar flisen mot en öppning i silons botten varifrån flisen töms ut på transportband för vidare distribution.

Lönsamheten i de investeringarna påverkas bl.a. av om taxeringsvärden ska bestämmas för egendomen eller om den utgör industritillbehör som inte åsätts något taxeringsvärde.

Frågan och parternas inställning

X vill veta om luftningsbassängerna och flissilorna är egendom som ska åsättas taxeringsvärde vid fastighetstaxeringen.

X anser att egendomen utgör industritillbehör som inte ska åsättas något taxeringsvärde. Bolaget hänvisar bl.a. till att den fastighetsrättsliga kategorin industritillbehör infördes för att förbättra industrins kreditmöjligheter och de uttalanden som gjordes i samband därmed (prop. 1966:24 s. 66 ff.).

Skatteverket anser att frågan ska besvaras jakande och åberopar i huvudsak att egendom kan tillhöra kategorin industritillbehör endast om den inte är allmänt fastighetstillbehör eller byggnadstillbehör.

Utgångspunkter för bedömningen

I fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, gäller samma fastighetsbegrepp som enligt jordabalken(1970:994), JB (se prop. 1979/80:40 s. 60).

I 2 kap. JB anges vad som utgör tillbehör till fastighet. Av 1–3 §§ framgår vad som är allmänna fastighetstillbehör, byggnadstillbehör respektive industritillbehör.

Till de allmänna fastighetstillbehören hör bl.a. byggnader och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk. Byggnadstillbehör är bl.a. fast inredning och annat som byggnaden försetts med om det är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna.

I 3 § behandlas kategorin industritillbehör. Paragrafen har följande lydelse.

”Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten, om ägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i fastighetsregistrets inskrivningsdel enligt 24 kap. [...]”

I 4 kap. 1 § FTL sägs att taxeringsenhet är vad som ska taxeras för sig och att fastighet ska utgöra taxeringsenhet, om inte annat föreskrivs.

Av 5 kap. 1 § framgår att taxeringsvärde ska bestämmas för varje skatte- och avgiftspliktig taxeringsenhet. Att vissa fastigheter ska undantas från skatte- och avgiftsplikt framgår av 3 kap. Dessa bestämmelser aktualiseras inte i ärendet.

Enligt 6 kap. 1 § är värderingsenhet den egendom som ska värderas för sig. En värderingsenhet ska endast omfatta egendom som ingår i en enda taxeringsenhet.

I 7 kap. 16 § anges egendom för vilken något värde inte ska bestämmas.

Skatterättsnämndens bedömning

Frågan om luftningsbassängerna och flissilorna ska åsättas något taxeringsvärde vid fastighetstaxeringen eller ej styrs av vilken karaktär egendomen ska anses ha enligt JB. Av 7 kap. 16 § 4 FTL framgår att något värde inte ska bestämmas om egendomen utgör industritillbehör enligt 2 kap. 3 § JB.

Enligt 2 kap. 1 § första stycket JB hör till en fastighet bl.a. byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk.

Förarbetena till bestämmelserna om fastighetstillbehör ger vid handen att begreppet byggnad är mycket vidsträckt och omfattar i princip alla uppbyggda konstruktioner som anbragts inom en fastighet för stadigvarande bruk. Till andra anläggningar räknas bl.a. cisterner och källare, om de inte anses utgöra byggnader (se prop. 1966:24 s. 59 f).

Av förarbetena framgår vidare att kategorin industritillbehör omfattar tyngre maskinell utrustning och att denna tillbehörskrets har en undantagsmässig karaktär (se a. prop. s. 75). Detta kommer även till uttryck i ordalydelsen i 2 kap. 3 § där det sägs att industritillbehören är tillbehör som förekommer utöver vad som följer av kapitlets 1 och 2 §§.

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden att luftningsbassängerna och flissilorna är att anse som allmänna fastighetstillbehör enligt 2 kap. 1 § JB. Enligt FTL ska taxeringsvärde bestämmas för sådan egendom.

Den rättspraxis från Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen som parterna hänför sig till föranleder ingen annan bedömning.

Förhandsbeskedet har utformats i enlighet med det anförda.