Industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (dnr 23-16/I)

Omständigheterna i ärendet

X ABs (Bolaget) kund, Y, är ett kommunalförbund med ansvar för insamling och behandling av hushållsavfall från dess medlemskommuner.

Y byggde åren 2014–2015 en ny sorterings- och behandlingsanläggning för att bättre kunna nyttja avfall som en resurs. (...) sorteringsanläggning är en fristående byggnad och verksamhet inom Y, beläget på Ys största avfallsanläggning (...).

Sorteringsanläggningen har eget högspänningsabonnemang med separat elmätare.

Inkommande avfall till sorteringsanläggningen sorteras i tre processer. Genom sortering, förädling och sönderdelning i dessa processer tillverkar Y två energiprodukter, dels biogassubstrat som är ”råvaran” vid biogasproduktion, dels bränsle till cementindustrin som ska ersätta fossilt kol.

Processtegen vid tillverkningen av energiprodukterna beskrivs av sökanden enligt följande

• Förbearbetning genom optisk läsning. Avskiljning av matavfall från brännbart avfall, som skapar förutsättning för fortsatt förädling av fraktionerna till de två energiprodukterna.

• Produktion av biogassubstrat. I denna process tillverkas biogassubstrat genom sönderdelning och utspädning av matavfall samt avskiljning av föroreningar.

• Produktion av bränsle till cementindustrin. Process i vilken bränsle till cementindustrin framställs genom avskiljning av icke-brännbara material, föroreningar och metaller samt sönderdelning.

Frågan och parternas inställning

Bolaget frågar om den verksamhet som kunden Y bedriver på (...) sorteringsanläggning bedrivs på ett sådant sätt som medför att elektrisk kraft används i en industriell verksamhet i en tillverkningsprocess som medför rätt till reducerad skattesats enligt 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE i dess lydelse fram till den 1 januari 2017. Bolaget anför bl.a. följande.

Ys uppgift är att ansvara för insamling och behandling av avfall, tillsammans med ansvar för planering och myndighetsutövning inom kommunal avfallsplanering, dvs. både insamling av avfall och behandling av detta är huvudverksamhet för Y. Skulle behandling av avfall inte anses utgöra Ys huvudsakliga verksamhet anser Y att den ansökta verksamheten bedrivs självständigt i förhållande till övriga verksamheter då (...) sorteringsanläggning organisatoriskt bedrivs som en egen avdelning som självständigt sköter drifts- och verksamhetsplanering, särredovisas ekonomiskt, bedrivs med egen personal och fysiskt är avgränsad från övriga verksamheter.

Verksamheten är enligt Bolaget industriell då man med modern, automatiserad teknisk utrustning med integrerade styrsystem i en processindustriell tillverkning bearbetar och förädlar ett råmaterial i syfte att tillskapa produkter, dvs. en direkt koppling till pågående förädling.

Skatteverket anser att den el som omfattas av ansökan inte kan anses förbrukad i industriell verksamhet enligt 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE i dess lydelse fram till den 1 januari 2017. Skatteverket anför bl.a. följande.

Bedömningen av om industriell verksamhet ska anses föreligga ska göras utifrån företagets huvudsakliga verksamhet. Om verksamheten i en del av företaget bedrivs självständigt i förhållande till övrig verksamhet kan den delen bedömas för sig. Ys huvudsakliga verksamhet består av insamling och behandling av hushållsavfall och sådan verksamhet utgör inte industriell verksamhet. Den för frågan aktuella verksamheten bedrivs i en fristående byggnad med eget högspänningsabonnemang med separat elmätare, vilket inte är tillräckligt för att den delen ska bedömas för sig.

Även om den aktuella verksamheten skulle bedömas för sig kan den el som omfattas av ansökan inte anses förbrukad i industriell verksamhet. En sådan sönderdelning och utspädning av matavfall som Y gör för att därefter sälja biogassubstratet till externa kunder kan inte anses utgöra sådan tillverkning som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE. Inte heller kan sådan avskiljning av olika fraktioner och sönderdelning som Y gör för att senare sälja det brännbara materialet till externa kunder anses utgöra sådan tillverkning som avses i 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE.

Rättsligt

Enligt 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE, i dess lydelse fram till den 1 januari 2017, utgör energiskatten 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen.

(...)

Skatterättsnämndens bedömning

Av beskrivningen framgår att verksamheten vid (...) sorteringsanläggning består av avskiljning av matavfall från övrigt avfall. Matavfallet sönderdelas och späds ut, och föroreningar avskiljs innan det som kvarstår, biogassubstratet, säljs för tillverkning av biogas. Från övrigt avfall avskiljs icke brännbart material, föroreningar och metaller innan det återstående materialet säljs till extern kund. Enligt ansökan bedrivs verksamheten i en fristående byggnad med eget högspänningsabonnemang med separat elmätare.

Vid prövningen av om industriell verksamhet ska anses föreligga ses i första hand till företagets huvudsakliga verksamhet (jfr prop. 1976/77:68 s.13). Oavsett om sorteringsanläggningen är att anses som självständig i förhållande till Ys övriga verksamhet, anser Skatterättsnämnden att biogassubstratet liksom bränslet till cementindustrin uppstår som biprodukter i sorteringsverksamhet, vilken inte kan ses som industriell verksamhet enligt 11 kap. 3 § första stycket 1 LSE.