Diskretionär portföljförvaltning (dnr 21-17/I)

Omständigheterna i ärendet

Sökanden bedriver (...) bl.a. kapitalförvaltningsverksamhet som innefattar diskretionär portföljförvaltning.

I ärendet har getts in avtal mellan (...) respektive (Sökanden) och kund enligt följande redogörelse.

Ett Anslutningsavtal om diskretionär portföljförvaltning (Avtalet) tecknas med kunden. Enligt Avtalet är en förutsättning för anslutning till portföljförvaltningstjänsten att kunden informerat om sin ekonomiska situation, mål för placeringen, riskvillighet, placeringshorisont samt kunskaper och erfarenhet vad avser riskerna med transaktionerna som kan följa av tjänsten för att en för kunden lämplig placeringsstrategi ska kunna föreslås.

I Avtalet uppdrar kunden åt Sökanden, att enligt överenskommen placeringsinstruktion diskretionärt förvalta vid var tid i angiven depå registrerade finansiella instrument och på till depån anslutet konto innestående likvida medel. Det framgår att uppdraget innebär att Sökanden, utan kundens hörande i varje enskilt fall, äger rätt att förvärva och avyttra finansiella instrument och andra förvaltningsåtgärder samt att vid förvärv belasta till depån anslutet konto.

Som ersättning betalar kunden ett årligt arvode för portföljförvaltningen om (...) procent av förvaltat kapital. Handelscourtaget för (...) aktier utgår med (...) procent, dock minst (...) kr per transaktion. Övrigt courtage och avgifter framgår enligt vid var tid gällande prislista.

Frågorna och parternas inställning

Sökanden vill veta om dess tillhandahållande är att betrakta som en sammansatt tjänst i mervärdesskattehänseende eller om en uppdelning i flera tillhandahållanden ska göras (fråga 1). Om en uppdelning i flera tillhandahållanden ska göras, omfattas då portföljförvaltningstjänsten av skatteplikt för mervärdesskatt och värdepappershandeln av undantag från skatteplikt för mervärdesskatt (fråga 2).

Sökanden anser att tjänsten innefattar tillhandahållande av två olika tjänster, portföljförvaltning respektive värdepappershandel. Vidare anser sökanden att den kapitalförvaltning för vilken förvaltningsarvode utgår ska bedömas som en skattepliktig tjänst och att den värdepappershandel för vilken courtage utgår ska bedömas som en från skatteplikt undantagen tjänst.

Skatteverket anser att den diskretionära portföljförvaltningen ska ses som ett enda skattepliktigt tillhandahållande.

Rättsligt

Enligt 3 kap. 9 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML undantas från skatteplikt omsättning av bank- och finansieringstjänster samt sådan omsättning som utgör värdepappershandel eller därmed jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel förstås enligt tredje stycket 1 samma paragraf omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, oavsett om de representeras av värdepapper eller inte.

Bestämmelsen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande reglering i artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG). Enligt den artikeln ska från skatteplikt undantas transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper, dock med uteslutande av handlingar som representerar äganderätt till varor och sådana rättigheter eller värdepapper som avses i artikel 15.2.

Med uttrycket ”transaktioner rörande värdepapper”, i den mening som avses i nämnda bestämmelse, avses transaktioner som kan skapa rättigheter eller skyldigheter för parterna avseende värdepapper eller som kan förändra eller utsläcka sådana rättigheter eller skyldigheter för dem (se mål Deutsche Bank, C-44/11, EU:C:2012:484, p. 37 och där angivna mål).

Innebörden av EU-domstolens praxis med avseende på vilka överväganden som bör göras beträffande en transaktion som, i likhet med den nu aktuella, består av flera delar har sammanfattats på följande sätt i EU-domstolens dom i mål Deutsche Bank.

Först ska en samlad bedömning göras av de omständigheter som kännetecknar transaktionen i fråga för att det bl.a. ska kunna avgöras om denna transaktion består av två eller flera separata tillhandahållanden eller ett enda tillhandahållande. Det föreligger en enda tjänst, bl.a. när en del ska anses utgöra den huvudsakliga tjänsten, medan en annan del ska anses som en underordnad tjänst som skattemässigt ska behandlas på samma sätt som den huvudsakliga tjänsten. Så är även fallet när två eller flera delar eller handlingar som en beskattningsbar person utför till en konsument, som ska förstås som en genomsnittskonsument, har ett så nära samband att de objektivt sett utgör ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande och att det därför vore konstlat att skilja dem åt (pp. 18–21).

I målet hade EU-domstolen att bedöma portföljförvaltning som bestod i att kunden gav Deutsche Bank i uppdrag att, efter eget gottfinnande och utan att först inhämta instruktioner från kunden, förvalta värdepapper med hänsyn tagen till den strategivariant som kunden hade valt, och vidta alla åtgärder som syntes vara ändamålsenliga i detta syfte. Deutsche Bank hade rätt att disponera tillgångarna (värdepappren) i kundens namn och för dennes räkning. Som ersättning betalade kunden varje år en ersättning som uppgick till 1,8 procent av värdet av den förvaltade förmögenheten. Denna ersättning bestod i huvudsak av en andel för förmögenhetsförvaltningen på 1,2 procent av den förvaltade förmögenhetens värde och en andel för köp och försäljning av värdepapper på 0,6 procent av förmögenhetens värde. EU-domstolen fann att tjänsten utgjorde ett enda ekonomiskt tillhandahållande som inte omfattades av undantagen från skatteplikt enligt artikel 135.1 f och g i mervärdesskattedirektivet.

EU-domstolen har också uttalat att separat fakturering och prissättning av tjänster talar för att det rör sig om fristående transaktioner, men att detta inte är av avgörande betydelse (BGZ Leasing, C-224/11, EU:C:2013:15, p. 44).

Skatterättsnämndens bedömning

Fråga är om Sökandens tillhandahållande ska anses utgöra en eller flera tjänster och om det omfattas av skatteplikt.

Sökandens portföljförvaltning motsvarar i många avseenden vad som EU-domstolen hade att bedöma i Deutsche Bank. I likhet med den domen kan de olika åtagandena enligt Skatterättsnämndens bedömning i huvudsak hänföras till analys och översyn av kundens förmögenhet, å ena sidan, och köp och försäljning av värdepapper, i egentlig mening, å andra sidan.

I det angivna målet konstaterade EU-domstolen att dessa delar av portföljförvaltningen kunde tillhandahållas var för sig. En genomsnittskonsument som önskade det slags portföljförvaltning som var aktuellt i målet ansågs dock vara intresserad av just denna kombinationstjänst. Denna ansågs bestå av två delmoment som hade ett så nära samband att de objektivt sett utgjorde ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande (a. dom pp. 24–29).

Förutsättningarna i nu aktuellt fall skiljer sig emellertid från EU-domstolens mål vad gäller fakturerings- och prissättningsmetod för den aktuella tjänsten. För den del som avser analys och översyn av kundens förmögenhet utgår ersättning med ett årligt arvode med en viss procent av förvaltat kapital. För den del som avser värdepappershandel utgår courtage med viss procent av transaktionsvärdet, dock minst (...) kr per transaktion. Av EU-domstolens praxis framgår att fakturerings- och prissättningsmetoder inte är av avgörande betydelse även om de ska beaktas som indikatorer på om det rör sig om ett eller flera tillhandahållanden (jfr målet BGZ Leasing). Även med beaktande av detta anser Skatterättsnämnden att en genomsnittskonsument är intresserad av just den kombinationstjänst som Sökanden tillhandahåller. Följaktligen anser Skatterättsnämnden att det är fråga om ett enda odelbart ekonomiskt tillhandahållande.

Fråga är då hur tillhandahållandet mervärdesskatterättsligt ska klassificeras.

I målet Deutsche Bank ansåg EU-domstolen att de båda delmomenten skulle jämställas. Båda ansågs oundgängliga för att tillhandahålla den övergripande tjänsten, varför det inte gick att se den ena som den huvudsakliga tjänsten och den andra som den underordnade tjänsten (p. 27). Vidare konstaterade domstolen att även om köp och försäljning av värdepapper kan ingå i tillämpningsområdet för artikel 135.1 f i mervärdesskattedirektivet, är däremot så inte fallet vad rör analys och översyn av kundens förmögenhet, eftersom sistnämnda tjänster inte nödvändigtvis förutsätter att det genomförs transaktioner som kan skapa rättigheter eller skyldigheter för parterna avseende värdepapper. Vidare konstaterades att de uttryck som används för att bestämma undantagen från skatteplikt i artikel 135.1 f ska tolkas strikt eftersom de innebär avsteg från den allmänna principen att mervärdesskatt ska tas ut på varje tillhandahållande av tjänster från en beskattningsbar person som sker mot vederlag (p. 42).

Mot denna bakgrund anser Skatterättsnämnden att frågorna ska besvaras så att den sammansatta tjänst som Sökanden tillhandahåller i form av diskretionär kapitalförvaltning i mervärdesskattehänseende ska ses om ett enda skattepliktigt tillhandahållande.