A ska förmånsbeskattas för marknadsvärdet av de bonuspoäng som tillfaller hans helägda bolag.

DIARIENUMMER

56-18/D

MEDDELANDEDATUM

2019-03-11

LAGRUM

11 kap. 1 § och 61 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229)

SÖKANDE

A

MOTPART

Skatteverket

Förhandsbesked

A ska förmånsbeskattas för marknadsvärdet av de bonuspoäng som X AB (Holding) tilldelas.

Bakgrund

Omständigheterna i ärendet

A äger samtliga aktier i Holding. Han är verksam i betydande omfattning i ett helägt dotterbolag till Holding. A överväger att, genom Holding, investera i en större segelbåt. Investeringen kommer att göras genom Ys investeringsprogram.

Investeringsprogrammet innebär i huvudsak följande. A väljer en segelbåtsmodell med den utrustning han önskar från någon av de tillverkare som ingår i Ys investeringsprogram. Y beställer båten från tillverkaren och betalar köpeskillingen. När båten är färdigställd levereras den direkt till den hamn i det land som investeraren, i detta fall Holding, valt och där Y bedriver charterverksamhet med båtar. Y bedriver bland annat sådan verksamhet i [länder i Europa]. Y finansierar båtköpet genom att låna ett belopp som motsvarar köpeskillingen för båten av Holding. Båten är pantsatt som säkerhet för lånet. Som villkor för lånet gäller att det används för att förvärva den båt som Holding valt. Lånet löper utan ränta och ska betalas tillbaka vid investeringsperiodens slut.

Under investeringsperioden, som normalt är sex år med möjlighet till förlängning, kommer segelbåten att hyras ut i Ys charterverksamhet. Investeraren saknar helt inflytande över verksamheten. Uthyrningen sker kontinuerligt förutom under november till april då segelbåten i regel ligger på land. Under denna period utförs underhåll och service av båten. Samtliga kostnader för båten, exempelvis underhåll, försäkringar och hamnavgifter, betalas av Y. Investeraren och Y delar på inkomsten från uthyrningen av båten, men investeraren är alltid garanterad en avkastning på 4-8 procent.

Investeringen medför också att investeraren får tillgång till Ys semesterprogram. Investeraren tilldelas årligen ett antal bonuspoäng som kan användas dels för att segla en båt på några av Ys destinationer, dels för semesterboende i villor i [olika länder i världen]. Bonuspoängen räcker exempelvis till ca fyra veckors egen användning per år av den segelbåt man investerat i. Det går åt fler poäng under högsäsong än under lågsäsong. Poängveckorna måste bokas i förväg, i regel sex månader, och förutsätter att båten eller semesterbostaden inte redan har bokats av externa kunder.

Frågorna och parternas inställning

A vill veta om Holdings investering i båten medför någon förmånsbeskattning för honom (fråga 1) och om så är fallet om det är dispositionsrätten, tilldelade poäng eller faktiskt utnyttjade poäng som ska ligga till grund för beräkning av den skattepliktiga förmånen (fråga 2).

Enligt As uppfattning kan bolagets investering inte anses innebära en sådan dispositionsrätt till egendom av privat karaktär som kan utgöra grund för förmånsbeskattning.

Skatteverket anser att omständigheterna talar för att tillgången till båten har stora likheter med en företagsledares möjlighet att fritt disponera en motsvarande båt som formellt ägs av företaget. Beskattningen bör då i enlighet med HFD 2011 ref. 55 II avse värdet av dispositionsrätten och i princip omfatta marknadsvärdet av hyran för de perioder som båten inte varit uthyrd till andra.

Skälen för avgörandet

Rättsligt

Förmåner som erhålls på grund av tjänst ska, enligt 11 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229) som huvudregel tas upp som intäkt.

Inkomster i annat än pengar ska enligt 61 kap. 2 § värderas till marknadsvärdet om inte annat följer av övriga bestämmelser i kapitlet. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner motkontant betalning.

Av RÅ 2002 ref. 53 och HFD 2011 ref. 55 framgår attdelägares privata användande av båt eller fritidshus som ägs av fåmansföretaget inte ska beskattas med utgångspunkt i det faktiska utnyttjandet utan i själva dispositionsrätten. Detta gäller oavsett om egendomen används i företagets verksamhet eller inte. Vid värdering av förmånen ska hänsyn tas till om dispositionsrätten varit inskränkt.

Skatterättsnämndens bedömning

I de ovan nämnda rättsfallen från Högsta förvaltningsdomstolen var fåmansföretaget ägare till egendomen. Eftersom Holding inte äger den båt som investeringen avser är en första fråga om företagets ägande är en förutsättning för beskattning av en dispositionsrätt. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning är en sådan beskattning inte utesluten enbart på den grunden att företaget inte är ägare till egendomen.

Bedömningsgrunden bör i stället vara i vilken omfattning egendomen kan disponeras. Omständigheterna i detta ärende är dock sådana att Holding och As möjlighet att disponera båten är så inskränkt att någon beskattning på den grunden inte kan komma ifråga.

Holding kommer emellertid med anledning av sin investering att årligen erhålla ett antal bonuspoäng som kan användas för olika rekreationsändamål, bland annat segling i [land]. A har i egenskap av ensam ägare till Holding möjlighet att utnyttja dessa poäng. Han ska därför förmånsbeskattas för marknadsvärdet av bonuspoängen oavsett om de utnyttjas eller inte.