Innehåll

FASTIGHETSTAXERING

Riktvärdeangivelser och grunderna för taxeringen och värdesättningen av lantbruksenheter vid 2014 års förenklade fastighetstaxering

(senast ändrad genom SKV A 2014:10)

Riktvärdekartorna uteslutna här. De finns tillgängliga hos Skatteverket och på www.skatteverket.se

Riktvärdekartorna uteslutna här. De finns tillgängliga hos Skatteverket och på www.skatteverket.se

Riktvärdekartorna uteslutna här. De finns tillgängliga hos Skatteverket och på www.skatteverket.se

Riktvärdekartorna uteslutna här. De finns tillgängliga hos Skatteverket och på www.skatteverket.se

Skatteverket lämnar med stöd av 3 kap. 6 § fastighetstaxeringsförordningen (1993:1199), FTF, följande allmänna råd om

  1. dels E-nivåfaktorer och G-, M- eller T-tabeller för varje värdeområde för ekonomibyggnader enligt riktvärdekarta J1,

  2. dels J-nivåfaktorer för varje värdeområde för åker- och betesmark enligt riktvärdekarta J1,

  3. dels skogsnivåfaktorer för varje värdeområde för produktiv skogsmark enligt riktvärdekarta SK1,

  4. dels riktvärdeangivelser och de förutsättningar som enligt tillhörande förteckning ska gälla inom resp. värdeområde avseende småhus och tomtmark till småhus ingående i lantbruksenhet enligt riktvärdekarta LS1,

  5. dels relativa värden till E-tabellerna enligt bilaga 1,

  6. dels relativa hektarvärden till J-tabellerna enligt bilaga 2,

  7. dels relativa hektarvärden till skogstabell M enligt bilaga 3,

  8. dels beräkningskonstanter till skogstabell S enligt bilaga 4,

  9. dels värden per hektar till SKI-tabellerna enligt bilaga 5,

  10. dels korrigeringsbelopp för storleksinverkan enligt bilaga 6,

  11. dels grund- och marginalvärden till SV-tabellerna och omräkningsfaktorer till SO-tabellerna L enligt bilaga 7,

  12. dels omräkningsfaktorer till FV-tabell L enligt bilaga 8,

  13. dels tabell över procentuell tillväxt på virkesförråd enligt bilaga 9,

  14. dels värden i tomtvärdetabellen enligt bilaga 10,

  15. dels belägenhetsfaktorer till FB-tabellen enligt bilaga 11,

  16. dels övriga grunder för taxeringen och värdesättningen enligt följande.

1 Värderingsenhet

1.1 Allmänt

Av 6 kap. 1 § första meningen fastighetstaxeringslagen (1979:1152), FTL, framgår att värderingsenhet är den egendom som ska värderas för sig. Av 6 kap. 10 § första meningen FTL framgår att vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, produktiv skogsmark och skogligt impediment inom en taxeringsenhet ska utgöra en värderingsenhet.

Allmänna råd

I de fall reglerna om indelning i värderingsenhet medför att en värderingsenhet kommer att bestå av mark som ligger inom flera värdeområden, bör enheten värderas som om den i sin helhet låg inom det värdeområde, där den övervägande delen av värderingsenhetens areal är belägen. Vid lika areal inom flera värdeområden bör enheten i sin helhet värderas i det värdeområde, inom vilket brukningscentrum är beläget eller, om sådant saknas, inom det värdeområde som har lägst värdenivå.

Av 7 kap. 3 § FTL framgår att för byggnader och ägoslag som avses i 8 – 15 kap. FTL ska taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa ska för varje värderingsenhet bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet.

Allmänna råd

Då de förhållanden som särskilt ska beaktas vid bestämmandet av värdefaktorernas klassificering inte är enhetliga för den mark som ingår i värderingsenheten bör en värdefaktor bestämmas på grundval av en sammanvägning av de förhållanden som i fråga om värdefaktorn gäller inom olika delar av värderingsenheten. Härvid bör som regel sammanvägningen ske med ledning av de olika delarnas areal.

1.2 Värderingsenhet avseende åkermark

Av 6 kap. 10 § FTL framgår att vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, produktiv skogsmark och skogligt impediment inom en taxeringsenhet ska utgöra en värderingsenhet. Är arealen åkermark inom en taxeringsenhet av större omfattning får åkermarken delas upp i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen.

Allmänna råd

För att åkermarken ska anses vara av större omfattning bör åkermarkens totala areal inom taxeringsenheten överstiga 10 hektar.

En uppdelning i två eller flera värderingsenheter av åkermarken inom en taxeringsenhet kan anses väsentligt underlätta värderingen om:

  1. värdet per hektar för de olika delarna av åkermarken skiljer sig väsentligt åt varandra och

  2. de olika delarna genom utmärkning på kartskiss eller genom annan beskrivning säkert kan identifieras.

1.3 Tomtmark

Av 6 kap. 7 § första och andra stycket FTL framgår att varje tomt med vissa undantag, ska utgöra en värderingsenhet. Ett av dessa undantag avser när byggrätt föreligger till två eller flera småhus på en tomt. Då får varje del av tomten, som omfattas av en byggrätt, utgöra en värderingsenhet.

Av 12 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår klassindelningsgrunderna för tomtmark.

Allmänna råd

Huvudregeln vid indelning av tomtmarken i värderingsenheter inom lantbruksenhet bör vara att tomtmarken för varje småhus är en värderingsenhet. I följande fall bör undantag göras.

  1. Tomtmark, som upptas av flera småhus i anslutning till brukningscentrum bör anses ingå i samma tomtmark och värderingsenhet som brukningscentrum.

    För att annat småhus än brukningscentrum ska anses ligga i anslutning till detta bör krävas att det är uppenbart att småhuset med tillhörande tomtmark inte kan avstyckas till en självständig fastighet.

  2. Tomtmark, som upptas av två sammanbyggda enfamiljssmåhus, bör utgöra en värderingsenhet.

  3. Tomtmark, som upptas av flera nära varandra belägna friliggande småhus – dock högst tre – och som inte är eller kan bilda flera självständiga fastigheter, bör utgöra en värderingsenhet. Kan tomtmarken uppdelas i flera självständiga fastigheter, bör dock indelningen i värderingsenheter följa den tänkbara uppdelningen i självständiga fastigheter.

Småhus bör anses vara belägna nära varandra om de ligger inom en tomt vars storlek inte överstiger storleken av normaltomten inom värdeområdet med mer än 50 %.

1.4 Värderingsenhet avseende småhus

Av 2 kap. 2 § FTL framgår bl.a. att byggnad ska indelas i byggnadstypen småhus om byggnaden är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad ska höra komplementhus såsom garage, förråd och annan mindre byggnad.

Av 6 kap. 2 § FTL framgår att varje småhus, ägarlägenhet, hyreshus, kraftverksbyggnad, industribyggnad och övrig byggnad med värde av minst 50 000 kronor ska utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i 3 eller 5 §. Komplementhus på småhusenheten ska i regel ingå i samma värderingsenhet som det mest värdefulla småhuset på taxeringsenheten. Småhus, hyreshus, industribyggnader och övriga byggnader vilkas värde inte uppgår till 50 000 kronor, ska ingå i samma värderingsenhet som den mest värdefulla byggnaden inom samma tomt. Uppgår den mest värdefulla byggnadens värde inte till 50 000 kronor ska samtliga byggnader inom tomten utgöra en värderingsenhet.

Allmänna råd

Med komplementhus bör avses ett hus som inte är inrättat för boende. Med komplementhus bör även avses en mindre stallbyggnad och växthus som ligger i anslutning till ett småhus och som används för att tillgodose fastighetsägarens sport- eller hobbyintresse.

Vid gränsdragningen mellan vad som bör anses som komplementhus och småhus bör byggnadens funktion för boende vara avgörande. Till småhus bör därför hänföras även en mindre byggnad, om den övervägande delen av byggnadens värde avser sådan del av byggnaden som är inrättad för boende såsom en gäststuga. Detta bör även gälla en mindre byggnad trots att byggnaden inte självständigt kan utgöra permanentbostad eller fritidshus för en eller två familjer om byggnaden ligger på en och samma tomt som det mest värdefulla småhuset.

1.5 Värderingsenhet avseende ekonomibyggnad

Av 6 kap. 4 § FTL framgår att varje modern ekonomibyggnad och annan ekonomibyggnad av större värde ska utgöra en värderingsenhet. Andra ekonomibyggnader ska i regel sammanföras till en värderingsenhet. Sådan byggnad får dock utgöra en värderingsenhet om det väsentligt underlättar värderingen.

Allmänna råd

Med ekonomibyggnad av större värde bör avses varje ekonomibyggnad med värdeår 1980 eller senare. Ekonomibyggnader som är uppförda före 1980 och som därefter inte byggts om eller byggts till bör normalt sammanföras till en värderingsenhet.

För ekonomibyggnad där olika delar kan särskiljas och där delarna tillhör skilda byggnadskategoriklasser (t.ex. stall för mjölkkor med vidbyggd loge) bör varje sådan byggnadsdel utgöra egen ekonomibyggnad.

Om flera djurslag inryms i samma djurstall och detta konstruktions- eller funktionsmässigt inte kan delas upp i fristående stall för varje djurslag, bör hela stallet anses som en ekonomibyggnad.

2 Klassificering av värdefaktorer för åkermark

2.1 Värdefaktorn beskaffenhet

Av 13 kap. 3 § tredje stycket FTL framgår att med värdefaktorn beskaffenhet avses åkermarkens produktionsförmåga och brukningsförhållanden. Av bilaga 4 till FTF framgår att värdefaktorn beskaffenhet ska indelas i fem klasser. Av 1 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår klassindelningsgrunderna för åkermark.

Allmänna råd

Bedömningen av vilken beskaffenhetsklass åkermark ska anses tillhöra bör utgå från:

  1. för värdeområdet normal tillämpad odlingsteknik

  2. för värdeområdet genomsnittlig odlingsinriktning

  3. växtodling med för värdeområdet normal bearbetning, gödsling m.m.

Åkermarkens produktionsförmåga bör bedömas utifrån markens naturliga förutsättningar för odling av kulturväxter.

Åkermarkens brukningsförhållanden bör i allt väsentligt anses bero på åkermarkens läge i förhållande till större sammanhängande åkermark samt dess inre arrondering, dvs. fältstorlek, fältform och förekomst av brukningshinder.

Brukningsförhållandena bör bestämmas genom sammanvägning av nämnda förhållanden.

Med fältform avses fältens lutning och fältsidornas sträckningar. Med brukningshinder avses endast smärre brukningshinder. Större brukningshinder beaktas vid bestämning av fältform.

Om brukningsförhållandena avviker väsentligt från vad som är normalt inom värdeområdet, bör jämkning av beskaffenhetsklassen kunna ske. För att en avvikelse ska anses väsentlig bör den beräknas föranleda en ökning eller minskning av kostnaderna för produktionen om minst 20 %.

För mark med energiskog bör beskaffenhetsklassen vara 5.

2.2 Värdefaktorn dränering

Av 13 kap. 3 § FTL sjätte stycket framgår att åkermarkens dränering bestäms av befintliga täckdikningars och huvudavlopps beskaffenhet samt markens behov av dränering. Av bilaga 4 till FTF framgår att värdefaktorn dränering ska indelas i tre klasser. Av 2 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår vad som gäller avseende dräneringsklasser 1–3.

Allmänna råd

För mark med energiskog bör dräneringsklassen vara 3.

3 Klassificering av värdefaktorn beskaffenhet för betesmark

Av 13 kap. 5 § tredje stycket FTL framgår att med värdefaktorn beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden. Av bilaga 4 till FTF framgår att värdefaktorn beskaffenhet ska indelas i fem klasser. Av 3 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår vad som gäller avseende beskaffenhetsklasser för betesmark.

Allmänna råd

Betesmarkens brukningsförhållanden bör bedömas utifrån markens lutning samt förekomst av träddungar och stenblock som kan försvåra maskinell skötsel av marken.

Betesmarkens torrläggningsförhållanden bör i allt väsentligt anses bero på markens vattenhållande förmåga.

Betesmark som utgörs av tidigare åkermark, som omvandlats till extensivt bete, bör ingå i beskaffenhetsklass 3.

4 Klassificering av värdefaktorn kostnad för produktiv skogsmark med minst 30 hektar

Av 14 kap. 3 § fjärde stycket FTL framgår att värdefaktorn kostnad bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen. Om fler än en kostnadsklass förekommer ska anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet. Av bilaga 5 b till FTF framgår att värdefaktorn kostnad ska indelas i nio klasser.

Av 6 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår att indelningen i kostnadsklasserna 1–9 ska bestämmas med hänsyn till föryngrings- och röjningskostnader, avverkningskostnader och terrängtransportkostnader samt kvalitetsfaktorerna timmerutfall och kvalitet.

Av 9 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår att de olika delsummorna för kostnads- och kvalitetsfaktorerna (dvs. antalet poäng för indelning i kostnadsklass) kan jämkas.

Allmänna råd

Föryngrings- och röjningskostnader

Kostnadsfaktorn föryngrings- och röjningskostnader bör bestämmas med hänsyn till:

  1. möjligheterna att utnyttja självföryngring och sådd

  2. planteringssvårigheter på grund av blockighet eller dylikt

  3. risk för plantbortfall på grund av försommartorka, frostlänthet, gräsväxt samt uppfrysning och

  4. svårighetsgrad vid plant- och ungskogsröjning på grund av stamantal och terrängförhållanden.

En jämförelse bör göras utifrån vad som är normala föryngrings- och röjningskostnader inom värdeområdet vid liknande bonitet som värderingsenhetens. Den omständigheten att en värderingsenhet exempelvis har hög bonitet med högre föryngringskostnader som följd ska inte i sig föranleda högre antal poäng.

Avverkningskostnader

Kostnadsfaktorn avverkningskostnader bör bestämmas med hänsyn till:

  1. terrängförhållande (svårighetsgraden med hänsyn till markens bärighet, lutning och ytstruktur)

  2. underväxtförhållande

  3. kvistighet och

  4. arronderingsförhållande.

Kvistighet bör endast beaktas för lövträd.

Terrängtransportkostnader

Med kostnadsfaktorn terrängtransportkostnader bör avse kostnaderna för terrängtransport till bilväg.

Medelavståndet bör bestämmas utifrån ett arealvägt medelavstånd till närmaste plats för avlägg inklusive ett slingertillägg.

Timmerutfall och kvalitet

Timmerutfall och kvalitet bör bestämmas med hänsyn till:

  1. andelen timmersortiment

  2. rakhet

  3. kvistansvällningar och

  4. kvistighet.

Timmerutfall och kvalitet bör bedömas med utgångspunkt i vad avverkningar på värderingsenheter inom värdeområdet med genomsnittlig ålderssammansättning kan ge. Den omständigheten att en värderingsenhet till exempel består av enbart ungskog innebär inte i sig att antal poäng för kostnadsklassen för timmerutfall och kvalitet ska sättas högt. Däremot bör större inslag av kvistiga tallprovenienser eller Pinus Contorta kunna föranleda att högre antal poäng sätts för denna kvalitetsfaktor.

Jämkning av poäng för indelning i kostnadsklass, Skogsskador

Vilt-, insekts-, svamp- och andra skogsskador bör föranleda extra antal poäng i de fall skadorna är särskilt omfattande i förhållande till vad som förekommer inom värdeområdet. Större ökning än med fem extra antal poäng för skogsskador bör dock inte ske.

Jämkning av poäng för indelning i kostnadsklass, Fjällnära skogar

För skyddsskog och för produktiv skogsmark inom de områden som enligt skogsvårdslagen (1979:429) benämns fjällnära skogar bör en ökning av antalet poäng ske med hänsyn till de speciella villkor som gäller för skötseln av sådana skogar. Större ökning än med fem extra antal poäng för skyddsskogar och fjällnära skogar bör inte ske.

Jämkning av poäng för indelning i kostnadsklass, Produktiv skogsmark på öar

För produktiv skogsmark belägen på öar utan fast landförbindelse bör en ökning av antalet poäng ske. Större ökning än med 20 extra antal poäng för produktiv skogsmark belägen på öar bör inte ske.

5 Klassificering av värdefaktorer för tomtmark för småhus

5.1. Värdefaktorn storlek

Av 12 kap. 3 § andra stycket FTL framgår att med värdefaktorn storlek avses tomtmarkens areal. Av 7 kap. 3 § tredje stycket första punkten FTL framgår bl.a. att värdefaktorn storlek för småhus inte ska klassindelas.

Allmänna råd

När tomtens areal inte kan bestämmas med ledning av arealuppgifter i fastighetsregister, bör med tomtmarksarealen avse den mark som faktiskt hävdas som tomtmark. Om arealen av denna mark inte är känd, bör den antas vara detsamma som arealen för normaltomten inom värdeområdet.

5.2 Värdefaktorn vatten och avlopp

Av 12 kap. 3 § andra stycket FTL framgår att med värdefaktorn vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp. Av 1 kap. 35 a § FTF, framgår att värdefaktorn vatten och avlopp ska indelas i sex klasser (VA-klasser).

Dessa klasser framgår av 5 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av småhusenheter vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar, SKVFS 2011:4, som enligt 12 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen vid av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar, SKVFS 2013:9, ska tillämpas även ifråga om tomtmark ingående i lantbruksenhet.

Av 5 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av småhusenheter vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar, (SKVFS 2011:4) framgår att med vatten avses att värderingsenheten (tomtmarken) har tillgång till drickbart vatten.

Av 2 § lag (2006:412) om allmänna vattentjänster framgår att med huvudman avses den som äger en allmän va-anläggning.

Allmänna råd

Värderingsenhet bör anses vara ansluten till kommunal vatten- och/eller avloppsanläggning om den är tekniskt ansluten så att anläggningen kan brukas för värderingsenheten.

Har teknisk anslutning inte skett bör värderingsenhet ändå anses ansluten, om huvudmannen upprättat förbindelsepunkt, underrättat fastighetsägaren och begärt betalning för anslutningen.

Gemensamhetsanläggning som inte är ansluten till kommunal va-anläggning bör anses utgöra sådan anläggning som hänförs till klass där enskilt vatten och/eller enskilt wc-avlopp förutsätts.

WC-avlopp bör vara godkänt av kommunen för att beaktas.

Radon i vatten

Uppgår förekomsten av radon till minst 1000 Bq bör vattnet inte anses drickbart.

5.3 Värdefaktorn närhet till strand

Av 12 kap. 3 § andra stycket FTL framgår bl.a. att med värdefaktorn närhet till strand avses tomtmarkens läge i förhållande till strand. Av 1 kap. 35 a § FTF framgår att värdefaktorn närhet till strand ska indelas i fyra klasser (belägenhetsklasser) varav en klass ska utgöra strand, en eller flera klasser strandnära och en klass inte strand eller strandnära.

Allmänna råd

Avståndet till strand bör mätas från huvudbyggnaden eller för obebyggda tomter från lämplig byggnadsplats för huvudbyggnad. Värderingsenhet avseende tomtmark för småhus på lantbruksenhet omfattar endast mark som hävdas som tomt. Har sådan värderingsenhet inte egen strand, bör den inte indelas i belägenhetsklass 1. Detta gäller även om den mellanliggande marken ingår i samma taxeringsenhet som tomtmarken och oavsett vilket ägoslag den mellanliggande marken tillhör.

Med hav, insjö eller vattendrag bör avses sådana områden där strandskydd föreligger enligt 7 kap. 13 och 14 §§ miljöbalken.

Om en värderingsenhet ligger vid eller i närheten av ett vattendrag, t.ex. en liten bäck, ett större dike e.d., som saknar betydelse för tomtmarkens värde eller påverkar värdet i endast ringa omfattning, bör vattendraget vid fastighetstaxering inte anses som ett sådant vattendrag som sägs ovan.

5.4 Värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden

Av 12 kap. 3 § FTL andra stycket framgår bl.a. att värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med hänsyn till om värderingsenheten för tomtmark utgör självständig fastighet eller inte.

Utgör värderingsenheten inte självständig fastighet ska hänsyn även tas till möjligheten att värderingsenheten kan bilda egen fastighet. Detta gäller dock inte om värderingsenheten är belägen inom ett område med byggnader av likartad karaktär som ligger i en grupp och som har uppförts samtidigt eller under en begränsad tidsperiod (grupphusområde).

Av 1 kap. 35 a § FTF sjätte stycket framgår att värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden ska indelas i två klasser för värderingsenheter belägna inom grupphusområden och tre klasser för övriga värderingsenheter (FR-klasser). Av 1 kap. 35 c § FTF framgår bl.a. att riktvärdena för värderingsenheter omfattande tomtmark för småhus som ifråga om storlek och klassindelningsdata för övriga värdefaktorer avviker från normaltomten bestäms enligt formel, varvid korrigeringar sker.

Av 12 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9), jämförd med 6 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av småhusenheter vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2011:4) framgår att värderingsenhet för tomtmark som kan bilda självständig fastighet ska indelas i klass 2 vad avser värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden.

Allmänna råd

Självständig fastighet

Med självständig fastighet bör avses egendom som enligt 19 kap. 1 § fastighetsbildningslagen (1970:988) ska redovisas såsom fastighet, nämligen

  1. enhet som var redovisad i fastighetsregister när fastighetsbildningslagen den 1 januari 1972 trädde i kraft,

  2. fastighet som nybildats enligt fastighetsbildningslagen, och

  3. enhet som ska registreras såsom fastighet enligt bestämmelse i annan författning än fastighetsbildningslagen.

Ej grupphusområde

Klassindelning av värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden avseende klass 2 för värderingsenhet som inte ingår i ett grupphusområde bör ske på följande sätt.

Värderingsenhet bör anses kunna bilda självständig fastighet endast i de fall tveksamhet inte föreligger om möjligheten att bilda fastigheten. En värderingsenhet bör normalt kunna förutsättas bilda självständig fastighet i följande två fall (A och B):

A. Värderingsenhet för tomtmark (bebyggd eller obebyggd) till ett eller flera friliggande småhus:

  • Utom detaljplan

    1. Om tomtmarken är bebyggd med ett småhus och har en belägenhet som gör att ett avskiljande inte kan ifrågasättas.

    2. Om för tomtmarken gäller bygglov eller förhandsbesked för ett småhus och tomtmarken har en belägenhet som gör att ett avskiljande inte kan ifrågasättas.

    3. Om tomtmarken var bebyggd med ett småhus senast fem år före taxeringsårets ingång och har en belägenhet som gör att ett avskiljande inte kan ifrågasättas.

  • Inom detaljplan

    1. Om tomtmarken är bebyggd med ett småhus och ett avskiljande inte hindras av detaljplan

    2. Om tomtmarken är obebyggd men avsedd att enligt detaljplanen bebyggas med småhus och ett avskiljande inte hindras av detaljplan eller äldre tomtindelning.

B. Värderingsenhet för tomtmark (bebyggd med eller avsedd att bebyggas) med radhus och/eller kedjehus:

  1. Om tomtmarken är bebyggd med ett småhus, ligger inom detaljplan och denna plan inte hindrar att enheten kan avskiljas.

  2. Om tomtmarken är obebyggd men avsedd att bebyggas med småhus, ligger inom detaljplan och denna plan inte hindrar att enheten kan avskiljas.

Korrigering enligt 1 kap. 35 c § FTF

Om en värderingsenhet för tomtmark som inte ingår i ett grupphusområde tillhör klass 2 eller 3 för fastighetsrättsliga förhållanden bör värdet korrigeras. Tillhör värderingsenheten klass 2, bör ett avdrag göras med 15 000 kr. Tillhör värderingsenheten klass 3, bör beräknat riktvärde multipliceras med en nedräkningsfaktor 0,5 för fastighetsrättsliga förhållanden. Riktvärdet som beräknas för klass 3 bör dock inte överstiga värdet för en motsvarande värderingsenhet i klass 2. Riktvärdet av en värderingsenhet för tomtmark i klass 3 bör inte överstiga dubbla riktvärdet av byggnaderna på tomtmarken. Om riktvärde inte är åsatt byggnader, bör riktvärdet av tomtmarken inte överstiga 100 000 kr.

Grupphusområde

Med grupphusområde bör avses ett område som är eller kan bebyggas med minst sex radhus, kedjehus, parhus eller friliggande småhus med likartad utformning, om området är detaljplanelagt.

Med begränsad tidsperiod bör avses en treårsperiod. Med byggnader som uppförts samtidigt eller under en begränsad tidsperiod avses att småhusen är eller avses bli uppförda av samma exploatör.

Grupphusområde, korrigering enligt 1 kap. 35 c § FTF

Om en värderingsenhet som ingår i ett grupphusområde tillhör klass 2 för fastighetsrättsliga förhållanden bör beräknat riktvärde multipliceras med en nedräkningsfaktor 0,6 för fastighetsrättsliga förhållanden. Riktvärdet av en värderingsenhet i klass 2 bör inte överstiga dubbla riktvärdet av byggnaderna på tomtmarken. Om riktvärde av byggnader inte är åsatt, bör riktvärdet av tomtmarken inte överstiga 100 000 kr.

6 Klassificering av värdefaktorer för småhus

6.1 Värdefaktorn storlek

Av 8 kap. 3 § andra stycket FTL framgår att värdefaktorn storlek bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen. Av 13 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) jämförd med 8 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av småhusenheter vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2011:4) ska värdefaktorn storlek anges som småhusets värdeyta.

Allmänna råd

Att ett småhus till en mindre del används för annat än bostadsändamål, t.ex. kontor eller lager utan att vara speciellt inrättat härför, bör inte påverka bestämningen av värdeytan.

6.2 Värdefaktorn ålder

Värdefaktorn ålder ger enligt 8 kap. 3 § FTL uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa.

Av 13 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) jämförd med 9 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av småhusenheter vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2011:4) framgår att värdefaktorn ålder anges genom ett värdeår. Detta utgörs av nybyggnadsåret om till- eller ombyggnad inte skett. Har till- eller ombyggnad skett som ändrat boytans storlek ska värdeåret jämkas. Av bilaga 1 a till FTF framgår att värdefaktorn indelas i 30 åldersklasser.

Allmänna råd

Nybyggnadsår

Ett flyttat hus bör behålla sitt ursprungliga nybyggnadsår.

Jämkning av värdeår

Har en byggnad varit föremål för tillbyggnad eller ombyggnadsåtgärder bör en jämkning av värdeåret ske endast om tillbyggnaden eller ombyggnadsåtgärderna medfört att den ursprungliga boytan ökat med minst 10 kvm. Jämkningen bör ske genom en sammanvägning av de olika tidpunkter när delar av den sammanlagda boytan färdigställts. Detta bör ske med hänsyn till hur stor del av den sammanlagda boytan som färdigställts vid de skilda tidpunkterna.

6.3 Värdefaktorn standard

Av 8 kap. 3 § fjärde stycket FTL framgår att värdefaktorn standard bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning.

Av 8 kap. 4 § FTL framgår att värdefaktorn standard anges genom antalet standardpoäng för småhuset. Till grund för standardpoängen ska ligga en poängberäkning för vart och ett av fem huvudområden avseende småhusets byggnadsmaterial och utrustning. Huvudområdena är exteriör, energihushållning, kök, sanitet och övrig interiör. För varje huvudområde anges en delsumma som i särskilda fall kan jämkas. Av bilaga 1 a till FTF framgår att värdefaktorn standard ska indelas i 15 standardklasser.

Allmänna råd

Allmänt

Vid standardklassificeringen bör hänsyn tas till bl.a. om upprustning skett i fråga om materialet och utrustningen.

Med upprustning bör vid standardbedömningen avses byte av material, utrustning och inredning samt underhållsåtgärder som är standardhöjande. Enbart sådan upprustning som är påtagligt standardhöjande bör beaktas.

En förutsättning för att standardpoäng ska åsättas för befintligt material eller utrustning bör vara att materialet eller utrustningen är i funktionsdugligt skick eller, om så inte är fallet, att kostnaderna för att återställa materialet eller utrustningen inte överstiger anskaffningskostnaden.

För tvåbostadshus gäller att standarden bör redovisas för den lägenhet som har den högsta standarden. Beträffande sanitet gäller dock att med antal bad- och duschutrymmen i bostadsplan avses hela småhuset.

Huvudområde Exteriör

Vid poängberäkningen för huvudområdet Exteriör bör följande iakttas.

  • Fasadbeklädnad: Den del av fasaden som utgörs av fönster och dörrar bör inte medräknas i fasadytan. Mexitegel bör anses som tegel. Timrade hus bör anses som hus med träfasad.

  • Garage: Vidbyggda garage i källarplan bör anses som garage i källare. Kallgarage bör räknas som garage.

  • Carport: Med carport bör avses biluppställningsplats under tak där väggar saknas helt eller delvis.

  • Underhålls- och ombyggnadsstandard: Om huset är byggt 2003 eller senare anses fasadbeklädnaden eller takbeläggningen inte vara utbytta.

Huvudområde Energihushållning

Vid poängberäkningen för huvudområdet Energihushållning bör följande iakttas.

  • El: El bör anses indragen då installationen är ansluten till det lokala elnätet.

  • Fönster: Till tvåglasfönster bör inte räknas sådana fönster där innerbågen är löstagbar, s.k. sommarfönster.

  • Uppvärmning: Om huset värms upp enbart med vedspis, kakelugn, fristående elradiatorer eller liknande anordningar, bör det anses sakna system för uppvärmning.

  • Underhålls- och ombyggnadsstandard: Om huset är byggt 2003 eller senare bör elsystemet inte anses vara utbytt.

Huvudområde Kök

Vid poängberäkningen för huvudområdet Kök bör följande iakttas.

  • Utrustning: Enkel standard bör anses motsvara ett kök som är mycket litet, t.ex. kokvrå eller pentry, samt kök i enkla fritidshus. Hög standard bör anses motsvara moderna, påkostade kök i såväl fritids- som permanenthus. Övriga kök bör hänföras till normal standard.

  • Underhålls- och ombyggnadsstandard: Om huset är byggt 2003 eller senare bör kökets fasta inredning och utrustning inte anses vara utbytta.

Huvudområde Sanitet

Vid poängberäkningen för huvudområdet Sanitet bör följande iakttas.

  • Vatten: Med sommarvatten bör avses att indraget vatten i huset är tillgängligt endast under den frostfria delen av året.

  • WC: Med wc bör avses endast vattenspolad toalett.

  • Utrymme för tvätt och klädvård: Om tvättmaskin är placerad t.ex. i pannrum eller liknande utrymme, som inte är inrättat för tvätt, bör utrymmet inte betraktas som särskilt utrymme för tvätt och klädvård.

  • Underhålls- och ombyggnadsstandard: Om huset är byggt 2003 eller senare bör vatten- och avloppsstammar inte anses utbytta. Om huset är byggt 2003 eller senare bör sanitetsutrustning, golvbeläggning och väggbeklädnad inte anses utbytta. För att sanitetsutrustning, golvbeläggning och väggmaterial ska anses vara i allt väsentligt utbytt bör följande krävas:

    1. Av sanitetsutrustningen har minst tre av följande sanitetsvaror bytts ut: badkar, bidé, duschkabin, handfat och toalettstol.

    2. Av golvbeläggningen har minst 90 % bytts ut.

    3. Av väggbeklädnaden har minst 90 % bytts ut.

Övrig interiör

Vid poängberäkningen för huvudområdet Övrig interiör bör följande iakttas.

  • Öppen spis: Poäng för öppen spis, kakelugn eller braskamin bör inte åsättas när rökgångarna är utdömda.

6.4 Värdefaktorn byggnadskategori

Värdefaktorn byggnadskategori bestäms enligt 8 kap. 3 § FTL med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus.

Allmänna råd

Småhus som är sammanbyggda med varandra genom att garage på respektive fastighet har gemensam yttervägg bör klassificeras som kedjehus. Med kedjehus bör avses även kopplade hus, atriumhus, parhus m.m.

6.5 Värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden

Av 8 kap. 3 § sjätte stycket FTL framgår att fastighetsrättsliga förhållanden bestäms med hänsyn till om den värderingsenhet för tomtmark på vilket småhuset ligger utgör självständig fastighet eller inte.

Utgör värderingsenheten inte självständig fastighet ska hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. Detta gäller dock inte om värderingsenheten är belägen inom ett område med byggnader av likartad karaktär som ligger i en grupp och som har uppförts samtidigt eller under en begränsad tidsperiod (grupphusområde).

Småhus som utgör brukningscentrum för lantbruksenhet ska jämställas med småhus som ligger på tomtmark som utgör självständig fastighet. Om det på en lantbruksenhet finns endast ett småhus, anses det utgöra brukningscentrum. Om det finns flera småhus på en lantbruksenhet, utgör det värdefullaste småhuset brukningscentrum, såvida inte annat visas.

Av 12 och 13§§ Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) jämförd med 13 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av småhusenheter vid 2012 och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2011:4) framgår att värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden ska för en värderingsenhet som inte ligger inom ett grupphusområde indelas i tre klasser (FR-klasser) och för en värderingsenhet som ligger inom ett grupphusområde ska värdefaktorn indelas i två klasser. Av 13 § SKVFS 2013:9 framgår vidare att brukningscentrum för lantbruksenhet ska indelas i klass 1.

Allmänna råd

Flera småhus på lantbruksenheten

  1. Ett permanenthus – ett eller flera fritidshus

    Om det finns ett permanenthus och ett eller flera fritidshus på lantbruksenheten, bör permanenthuset anses vara det värdefullaste småhuset och utgöra brukningscentrum under förutsättning att det har en godtagbar bostadsstandard, inte ligger långt ifrån ekonomibyggnaderna och lantbruksdriftens centrum i övrigt och bebos av nuvarande eller tidigare ägare eller annan som har anknytning till skötseln av lantbruksenheten. I annat fall bör det värdefullaste fritidshuset utgöra brukningscentrum.

  2. Flera permanenthus – inget fritidshus

    Ligger det värdefullaste småhuset långt ifrån enhetens ekonomibyggnader och övrigt centrum för lantbrukets drift och disponeras det av annan än ägare eller brukare eller någon som annars saknar anknytning till skötseln av lantbruksenheten, bör det inte anses som brukningscentrum. I sådant fall bör som regel det småhus som ligger närmast ekonomibyggnaderna och lantbruksdriftens centrum i övrigt i stället anses utgöra brukningscentrum.

  3. Flera permanenthus – ett eller flera fritidshus

    Det värdefullaste permanenthuset bör anses vara det värdefullaste småhuset. I andra hand bör det näst värdefullaste permanenthuset utgöra det värdefullaste småhuset. Detta gäller under förutsättning att de nu nämnda permanenthusen inte ligger långt ifrån ekonomibyggnaderna och lantbruksdriftens centrum och att de disponeras av nuvarande eller tidigare ägare eller brukare eller annan som har anknytning till skötseln av lantbruksenheten. Permanenthus bör under ovan angivna förutsättningar – anses som det värdefullaste småhuset om permanenthuset håller en godtagbar bostadsstandard. Ett fritidshus bör endast i yttersta undantagsfall anses utgöra det värdefullaste småhuset, om det finns ett permanenthus på lantbruksenheten.

  4. Inget permanenthus – flera fritidshus

    Finns det flera fritidshus men inte några permanenthus på lantbruksenheten, bör det värdefullaste fritidshuset anses utgöra det värdefullaste småhuset. Ligger det värdefullaste fritidshuset långt från ekonomibyggnaderna och lantbruksdriftens centrum i övrigt bör normalt det fritidshus anses utgöra det värdefullaste småhuset som ligger närmast ekonomibyggnaderna och lantbruksdriftens centrum i övrigt.

7 Klassificering av värdefaktorer för ekonomibyggnader

7.1 Värdefaktorn byggnadskategori

Av 10 kap. 3 § andra stycket FTL framgår att värdefaktorn byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Beträffande växthus bestäms dock byggnadskategorin med hänsyn till växthusets konstruktion och anordning i övrigt.

Av 1 kap. 10 § FTF framgår att det finns arton olika klasser av värdefaktorn byggnadskategori.

Allmänna råd

Allmänt

Med huvudsakligt ändamål för ett djurstall bör anses vara det djurslag som upptar den största stallytan, om stallet konstruktions- eller funktionsmässigt inte kan delas upp i fristående stall för varje djurslag.

Äldre ekonomibyggnader m.m. (byggnadskategoriklass 11)

Värderingsenhetens beskaffenhet bör för byggnadskategoriklass 11 bestämmas genom sammanvägning av de ingående byggnadernas beskaffenhet efter deras ytor på marken.

Till klass 1 bör normalt föras äldre djurstallar i gott skick och djurstallar uppförda under sjuttiotalet.

Djurstallar (byggnadskategoriklasserna 21–28)

Viss utrustning t.ex. hötork, kraftfodersilo, som i vissa fall kan vara placerad utanför djurstallet eller i annan byggnad än en sådan som används för djurhållningen, bör beaktas vid bestämningen av djurstallets beskaffenhet.

Logar, lador m.m. (byggnadskategoriklasserna 31–33)

I byggnadsytan för gårdslager för potatis m.m. bör även medräknas i eller i anslutning till byggnaden belägna lokalytor för paketering och sortering samt för personalrum och liknande.

Växthus (byggnadskategori 51–53)

Storleken bestäms av den yta växthuset upptar på marken. I ytan bör även inräknas utrymmen för uppvärmning, mindre lager och mindre arbetsutrymmen som har direkt funktionssamband med växthuset. Större lagerutrymmen bör indelas som särskild byggnad och värderas för sig.

Övriga ekonomibyggnader (byggnadskategoriklass 60)

Enkla byggnader som tillhör denna byggnadskategoriklass bör värderas på samma sätt som byggnadskategoriklass 11.

För övriga byggnader som tillhör denna byggnadskategoriklass bör ledning vid värderingen hämtas från anläggningskostnaderna och åldern.

Värdet av dessa ekonomibyggnader bör lämpligen bestämmas på följande sätt.

Byggnadskostnaden inklusive arbetskostnad omräknas till 2012 års kostnadsnivå med ledning av nedanstående omräkningstal:

Byggnadsår

Omräkningstal

före 1965

11,8

1965–1968

10,9

1969–1970

10,1

1971–1972

9,4

1973–1974

6,8

1975–1979

5,7

1980–1982

3,2

1983–1985

2,6

1986–1987

2,3

1988–1989

1,9

1990–1992

1,8

1993–1994

1,7

1995–1996

1,6

1997–1998

1,3

1999–2000

1,22

2001

1,20

2002

1,19

2003

1,18

2004

1,17

2005

1,15

2006

1,13

2007

1,11

2008

1,06

2009

1,07

2010

1,04

2011

1,01

2012

1,00

2013

0,98

Värdet bestäms därefter genom att återanskaffningskostnaden multipliceras med en nedräkningsfaktor. Därigenom beaktas dels byggnadens värdeminskning genom ålder och bruk, dels föreskriven taxeringsvärdenivå. Följande nedräkningsfaktorer används:

Värdeår

Före 1980

1980–1989

1990–1994

1995–1999

2000–2004

2005–2009

2010–

Nedräkningsfaktor

0,15

0,20

0,25

0,3

0,35

0,4

0,45

7.2 Värdefaktorn storlek

Av 10 kap. 3 § tredje stycket FTL framgår att värdefaktorn storlek bestäms med hänsyn till värderingsenhetens yta på marken. Beträffande spannmålslager och silor bestäms dock storleken med hänsyn till lagringsvolymen.

Av 14 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) framgår att med värderingsenhetens byggnadsyta på marken avses byggnadsarea enligt Svensk Standard SS 21054:2009.

Allmänna råd

En jämkning av byggnadsytan med hänsyn till att ekonomibyggnaden är uppförd i flera plan t.ex. djurstall med överliggande logdel (s.k. höskulle) bör ske, med utgångspunkt från det värdetillskott som byggnaden fått genom att den uppförts i mer än ett plan.

7.3 Värdefaktorn ålder

Av 10 kap. 3 § fjärde stycket FTL framgår att värdefaktorn ålder ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa.

Av 15 § Skatteverkets föreskrifter om värderingen av lantbruksenheter vid 2014 års och senare års fastighetstaxeringar (SKVFS 2013:9) värdefaktorn ålder uttrycks genom byggnadens värdeår. Värdeåret utgörs av byggnadens nybyggnadsår. Med nybyggnadsår avses det år då den övervägande delen av byggnaden togs i bruk eller kunde ha tagits i bruk. Det tidigaste värdeåret ska vara 1929. Har byggnaden varit föremål för påtaglig till- eller ombyggnad eller påtaglig förbättring ska värdeåret jämkas.

Allmänna råd

Utgångspunkten vid bestämmande av värderingsenhets värdeår bör vara att normala underhållsåtgärder har vidtagits. Underhållskostnader bör däremot beaktas till den del de klart förlänger värderingsenhetens återstående livslängd. Även om en värderingsenhet har haft ett kraftigt eftersatt underhåll bör man bortse från de kostnader som nedlagts för att uppnå ett normalt underhållsläge för ekonomibyggnaden.

Vid bestämmande av värdeår då till- eller ombyggnad har skett bör följande beaktas.

Omfattningen av till- eller ombyggnad bör hänföras till en av nedanstående tre grupper med beroende på till- eller ombyggnadskostnadens storlek i förhållande till nybyggnadskostnaden för ekonomibyggnaden vid tiden för till- eller ombyggnaden.

Grupp 1:

Till- och ombyggnadskostnaden överstiger 70 procent av nybyggnadskostnaden, varvid värdeåret bör bestämmas till till- eller ombyggnadsåret

Grupp 2:

Till- och ombyggnadskostnaden utgör 20–70 procent av nybyggnadskostnaden, varvid värderået bör bestämmas med beaktande av att det värdeåret ekonomibyggnaden skulle ha haft om det inte varit föremål för till- eller ombyggnad ändras med beaktande av kostnad och år för till och ombyggnad (ombyggnadstillägg).

Grupp 3:

Till- och ombyggnadskostnaden understiger 20 procent av nybyggnadskostnaden, varvid värdeåret bör bestämmas till senast gällande värdeår för värderingsenheten.

När flera till- eller ombyggnader skett bör vid bestämmandet av värdeåret en sammanvägning ske av samtliga nedlagda till- eller ombyggnadskostnader. Kostnader som understiger 20 % av kostnaden för att uppföra motsvarande byggnad bör medräknas. Vid bedömning av nybyggnadskostnaderna bör beaktas om i dessa ingår kostnader för att uppföra byggnaden inklusive förekommande byggnadstillbehör såsom t.ex. rörmjölkningsanläggning.

För beräkning av nybyggnadskostnader vid tidpunkten för till- eller ombyggnaden bör följande belopp avseende nybyggnadskostnader för de olika ekonomibyggnaderna användas. Nybyggnadskostnaderna anges i kr/kvm byggnadsarea.

Byggnadskategori klass

Byggkostnad i kr/kvm byggnadsarea Byggnadsår

1970–1979

1980–1989

1990–1994

1995–1999

2000–2004

2005–2009

2010–2012

2013–

21

1100

2700

4500

5400

6300

7700

8600

8800

22

1700

2000

2300

2500

2800

3400

3800

3900

23

1100

2600

4300

4200

4100

5000

5600

5700

24

1300

3300

5400

5200

5000

6200

6900

7000

25

600

1500

1800

1900

1900

2300

2500

2600

26

1000

2400

4000

3900

3800

4700

5300

5400

28

500

1800

2000

2100

2200

2700

3000

3100

51

350

750

1300

1600

2000

2500

2800

2900

52

200

500

800

1100

1400

1700

1900

1900

53

70

150

250

350

400

500

550

550

8 Säregna förhållanden

8.1 Allmänt

Av 7 kap. 5 § FTL framgår följande. Föreligger värdefaktorer, som inte särskilt har beaktats vid riktvärdes bestämmande och som påtagligt inverkar på marknadsvärdet, ska ett med ledning av riktvärden bestämt värde justeras. Detta benämns justering för säregna förhållanden.

Justeringen görs av taxeringsenhetens sammanlagda riktvärde, beräknat enligt 4 § och utan beaktande av en storlekskorrektion enligt 4 a §.

Justeringens storlek ska motsvara 75 procent av den skillnad i marknadsvärde taxeringsenheten skulle ha med säregna förhållanden och värdet utan säregna förhållanden.

Påtaglig inverkan på marknadsvärdet ska anses föreligga när säregna förhållanden föranleder att det med ledning av riktvärden bestämda värdet höjs eller sänks med minst tre procent, dock minst 25 000 kronor.

Av 1 kap. 5 § andra stycket FTF framgår att justering för säregna förhållanden ska redovisas genom justering av riktvärdet för en eller flera värderingsenheter.

Allmänna råd

Justeringen bör ske på den värderingsenhet på taxeringsenheten till vilken justeringsanledningen närmast kan härledas. I det fall justeringsanledningen hänförs till taxeringsenheten som helhet bör justeringen göras på den värdefullaste värderingsenheten.

Om justeringsbeloppet för ett småhus på en lantbruksenhet är större än riktvärdet för småhuset, bör reducering ske av andra värden i följande ordning:

  1. riktvärdet för värderingsenheten avseende det aktuella småhuset

  2. riktvärdet för tomtmarken till det aktuella småhuset

  3. riktvärdena för övriga småhus inom lantbruksenheten

  4. riktvärdena för tomtmark till sistnämnda småhus och

  5. riktvärdena för ekonomibyggnader.

Är ytterligare justering nödvändig bör denna göras på riktvärdena för åkermarken, betesmarken, produktiv skogsmark och skogligt impediment inom lantbruksenheten i proportion till storleken av dessa värden.

8.2 Justering av riktvärdet för åkermark och betesmark

Allmänna råd

Energiskog

Riktvärdet bör justeras upp om energiskogen har ett påtagligt värde utöver åkermarkens värde.

Vilthägn

Riktvärdet bör justeras upp om ett permanent viltstängsel har ett påtagligt värde utöver markens värde.

Fruktträd

Justering av riktvärdet för fruktodling bör ske om denna omfattar en areal om minst ett hektar enligt tabell nedan. Värdena i tabellen avser ur odlingssynpunkt gynnsamt belägna områden i Syd- och Mellansverige.

Tabellen anger värdet av justeringen i tkr

Trädens ålder

Antal träd per hektar (odlingsyta)

< 1 199 träd/ha

1 200–2 299 träd/ha

> 2 300 träd/ha

1–5 år

90

6–10 år

15

50

90

11–15 år

20

40

40

16–20 år

5

20

10

För övriga områden bör lägre värden än de i tabellen redovisade användas. Om fruktträden är av sämre beskaffenhet än normalt eller bevattning saknas bör i tabellen redovisade värden reduceras eller justering helt uteslutas.

8.3 Justering av riktvärdet för produktiv skogsmark och skogligt impediment

Allmänna råd

Stort lövinslag m.m.

Om lövinslaget väsentligt avviker från vad som är normalt inom värdeområdet kan detta inverka påtagligt på marknadsvärdet. Med väsentlig avvikelse bör avses minst 25 procentenheter. Frågan om justering ska företas bör avgöras med ledning av värderingen av virkesförrådet av övriga lövträd inom värdeområdet.

För att justering ska göras bör skillnaden mellan å ena sidan värdet, beräknat enligt tillämplig skogstabell S med ledning av för värdeområdet genomsnittliga förhållanden vad gäller lövandelen, och å andra sidan värdet, beräknat enligt samma tabell efter de förhållanden som råder på värderingsenheten, uppgå till minst skillnaden i värde mellan den tillämpade virkesförrådsklassen i skogstabell M och den närmast lägre eller högre klassen i denna tabell.

Vid väsentligt avvikande bonitet eller kostnad bör justering kunna ske efter motsvarande princip.

Naturreservat

För en värderingsenhet som berörs av naturreservatsföreskrifter bör påtaglig inverkan av marknadsvärdet anses föreligga. Innehållet i meddelade föreskrifter framgår av upprättad skötselplan.

Exempel på naturreservatsföreskrifter som kan medföra justering för säregna förhållanden:

  1. Grupp 1

    1. avverkningsförbud

    2. överhållning

    3. maximering av hyggesstorlek eller virkesuttag

    4. barrskogsförbud.

  2. Grupp 2

    1. permanent kvarlämnande av fröträd

    2. krav på viss lövinblandning

    3. begränsning i metodval för drivning och skogsvård.

I den första gruppen finns exempel på naturreservatsföreskrifter vilka var och en för sig bör anses ha en påtaglig inverkan på marknadsvärdet. I den andra gruppen finns exempel på naturreservatsföreskrifter vilka innebär mindre intrång och det bör därför krävas två eller flera naturreservatsföreskrifter i kombination för att de ska anses ha en påtaglig inverkan på marknadsvärdet.

Påtaglig inverkan på marknadsvärdet bör bestämmas utifrån den ekonomiska belastning som reservatbestämmelserna innebär.

Om reservatsföreskrifterna innebär avverkningsförbud bör med påtaglig inverkan på marknadsvärdet avses värdet på den areal, som förbudet avser. Justering bör dock inte medges med större belopp än att det återstående värdet efter beaktande av storlekskorrektion och justering för säregna förhållanden motsvarar lägst det dubbla värdet på skogligt impediment.

Naturreservat kan även beröra åkermark. Exempel på sådana reservatsbestämmelser är restriktioner beträffande djurhållning och gödsling.

Om ersättning för intrång till följd av bestämmelser om naturreservat har bestämts till belopp motsvarande minskningen av marknadsvärdet måste ersättningen för att läggas till grund för en justering räknas om till 2012 års värdenivå. Härefter bör den omräknade ersättningen reduceras till taxeringsvärdenivå (75 %) för att kunna tjäna till ledning för justeringens storlek. Justering med utgångspunkt från ersättningens storlek bör dock ske med stor försiktighet.

Naturvårdsområde

Föreskrifter som gäller naturvårdsområde bör normalt inte påverka marknadsvärdet av produktiv skogsmark med växande skog så påtagligt att justering för säregna förhållanden bör bli aktuell.

Biotopskyddsområde

För värderingsenhet som berörs av biotopskyddsområde bör påtaglig inverkan på marknadsvärdet bestämmas utifrån den ekonomiska belastning som det innebär att verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön inte får utföras inom det skyddade området. Bedömningen bör grundas på att verksamheter som föryngringsavverkning, gallring, röjning, plockhuggning, uttag av död ved m.m. kan skada naturmiljön.

Ett biotopskyddsområde innebär normalt avverkningsförbud. Påtaglig inverkan på marknadsvärdet bör högst motsvara värdet på den areal, som förbudet avser. Justering bör dock inte medges med större belopp än att det återstående värdet efter beaktande av storlekskorrektion och justering för säregna förhållanden motsvarar lägst det dubbla värdet på skogligt impediment.

Biotopskyddsområde som är mindre än 0,5 hektar bör normalt inte ensamt anses ha en påtaglig inverkan på marknadsvärdet.

Extremt markutnyttjande med stöd av allemansrätten

Om ägare till markområden som ligger i anslutning till stora bebyggelseområden i speciella fall tvingas till mycket betydande restriktioner eller olägenheter vid skogsbrukets skötsel utan att detta kommit till uttryck i t.ex. reservatsföreskrifter eller områdesbestämmelser så kan detta i extrema fall anses medföra en påtaglig inverkan av marknadsvärdet för produktiv skogsmark med växande skog.

Jaktvärden

Påtaglig inverkan på marknadsvärdet för skogsbruksvärdet med hänsyn till särskilt jaktvärde, bör baseras på en bedömning av följande faktorer:

  1. vilttillgång

  2. taxeringsenhetens storlek och arrondering samt

  3. taxeringsenhetens belägenhet i förhållande till större tätorter.

För en höjande justering av riktvärdet bör krävas att förhållandena beträffande en eller flera av ovannämnda faktorer är särskilt gynnsamma. Närhet till större tätort kan påverka jaktvärdet.

Vid bestämning av justeringsbeloppets storlek bör antas att i riktvärdet beaktas ett normalt jaktvärde som till sin storlek motsvarar värdet av skogligt impediment.

8.4 Justering av riktvärdet för åkermark, betesmark, produktiv skogsmark eller skogligt impediment

Allmänna råd

Paddock

Med paddock bör avses en iordningsställd anläggning för träning av rid-, trav-, galopp-, dressyr- eller hopphästar. Justering av riktvärdet bör ske då paddock är anlagd. Justeringsbeloppet bör bestämmas enligt nedanstående tabell.

Tabellen anger värdet av justeringen i tkr

I ordningsställd yta

S-nivåfaktor

–3,80

4,00–5,00

5,25–

–300

40

60

90

301–600

80

130

180

601–

110

190

250

8.5 Justering av riktvärdet för tomtmark

Allmänna råd

Fördröjd exploatering

Bedömning av justeringens storlek bör ske med ledning av förväntad väntetid och exploateringstid. Med väntetid bör avses tiden innan exploateringen kan beräknas börja. Med exploateringstid bör avses tiden under vilken exploatering kan beräknas pågå. Både väntetid och exploateringstid bör bestämmas i hela kalenderår utifrån de förutsättningar som förelåg vid taxeringsårets ingång.

Justeringens storlek bör bestämmas genom att de riktvärden som fastställts för tomtmark till småhus multipliceras med en exploateringsfaktor. Exploateringsfaktorn bör för hela riket bestämmas enligt nedanstående tabell.

Exploateringstid, år

Exploatering pågår

Väntetid, beräknad från taxeringsårets ingång i hela år

1

2–3

4–5

6–10

>10

1

0.95

0.90

0.85

0.75

0.65

0.45

2–3

0.90

0.85

0.80

0.75

0.60

0.45

4–5

0.85

0.85

0.80

0.70

0.60

0.40

6–10

0.80

0.75

0.70

0.65

0.55

0.40

> 10

0.70

0.65

0.60

0.55

0.45

0.35

Om bygglov inte kan förväntas inom fem år, bör värdet justeras till cirka 75 % av riktvärdet.

Extraordinära grundläggningsförhållanden

Nödvändiga kostnader för att byggnad ska kunna uppföras bör antas slå igenom på marknadsvärdet, såvida inte ortspriserna på tomtmark tyder på annat.

Extremt svårutnyttjad värderingsenhet

Bedömningen av justeringens storlek bör ske med ledning av det i riktvärdeangivelsen angivna marginalvärdet för tomtmarken, såvida inte möjligheterna att utnyttja byggrätten påverkas. I sådana fall bör normalt en större nedjustering av riktvärdet ske. Beträffande fornlämningar bör också beaktas att det – även om bebyggelse tillåts – kan tillkomma kostnader för utgrävning.

Trädgårdsanläggningar

Påtaglig inverkan på marknadsvärdet bör anses föreligga då en värderingsenhet saknar trädgårdsanläggning. Justering bör bestämmas enligt följande tabell.

Riktvärde för normaltomten (kr)

Justeringsbelopp för avsaknad av tomt- och trädgårds-anläggningar.

10 000

2 000

20 000

4 000

40 000

6 000

60 000

10 000

80 000

14 000

100 000

18 000

140 000

22 000

160 000

26 000

200 000

31 000

225 000

36 000

250 000

42 000

300 000

50 000

350 000

60 000

400 000

70 000

450 000

84 000

500 000

95 000

600 000

105 000

700 000

115 000

800 000

125 000

900 000

130 000

1 200 000

160 000

1 700 000

180 000

2 000 000

200 000

2 400 000

200 000

3 000 000

200 000

3 400 000

200 000

Påtaglig inverkan på marknadsvärdet bör även anses föreligga då värdefulla trädgårdsanläggningar finns exempelvis trädgårdsdammar, tennisbanor eller andra kostsamma anläggningar. Justering bör beaktas med högst 50 % av tekniska nuvärdet.

Tillgång till väg eller gata

Påtaglig inverkan på marknadsvärdet bör anses föreligga då bilväg saknas fram till tomtgräns och sådan är förutsatt i riktvärdet.

Buller m.m.
A. Justering för närhet till väg

Markvärdet bör justeras på grund av buller från väg med belopp som uppgår till följande procentsatser enligt tabell nedan på summan av riktvärdena för tomtmark och småhus.

Justeringsbelopp i % av summan av riktvärdena för tomtmark och småhus

Exponeringsgrad

Tomten gränsar till vägen

Tomten ligger nära vägen men gränsar inte till denna

S–nivå

S–nivå

Ekvivalent ljudnivå dB(A)

1,2–9,5

10–

1,2–9,5

10–

>70

15 %

20 %

10 %

15 %

67–70

10 %

15 %

5 %

10 %

62–66

5 %

10 %

5 %

56–61

5 %

Vid bullernivåer på 56–61 dB (A) vid fasad bör nedsättning endast ske om uteplatsen eller andra rekreationsytor är orienterade mot vägen samt om fastigheten är utsatt även för andra störningar såsom damm, luftföroreningar eller ljussken.

Angivna justeringsbelopp innefattar, då tomten gränsar till vägen, förutom värdenedsättning till följd av bullret även övriga störningar som vanligen följer av trafiken, som störningar av damm, avgaser, ljus och skakningar.

Med att tomten gränsar till väg bör avses att den ligger i första raden invid vägen på ett ringa avstånd från denna och är till övervägande del oskärmad.

I fråga om buller bör tomtens och småhusets läge och skärmning i form av skyddande och avskärmande vegetation, plank, bebyggelse etc. i förhållande till vägen beaktas.

B. Justering för närhet till järnväg

Markvärdet bör justeras på grund av buller från järnväg med belopp som uppgår till följande procentsatser enligt tabell nedan på summan av riktvärdena för tomtmark och småhus.

Justeringsbelopp i % av summan av riktvärdena för tomtmark och småhus

Exponeringsgrad

Tomten gränsar till järnvägen

Tomten ligger nära järnvägen men gränsar inte till denna

S–nivå

S–nivå

Ekvivalent ljudnivå dB(A)

1,2–9,5

10–

1,2–9,5

10–

>70

10 %

15 %

5 %

10 %

67–70

5 %

10 %

5 %

62–66

5 %

Vid bullernivå 62-66 dB(A) vid fasad bör nedsättning endast ske om uteplatsen eller rekreationsytor är orienterade mot järnvägen samt om fastigheten är särskilt utsatt för andra störningar såsom skakningar och ljussken.

Med att tomten gränsar till järnväg bör avses att den ligger i första raden invid järnvägen på ett ringa avstånd från denna och är till övervägande del oskärmad.

Kraftledningar

För en lantbruksenhet, vars byggnadsplats ligger högst 100 m utanför ytterfasen på en ledning på 130 kV eller mer, bör en nedjustering göras med ett belopp som uppgår till nedan rekommenderade procentsats på summan av riktvärdena för tomtmark och småhus. För en byggnadsplats på en lantbruksenhet som har en ledningsstolpe på eller i direkt anslutning till tomten och denna finns i blickfånget bör en nedjustering ske med ytterligare fem procentenheter jämfört med tabellen nedan. Ledningar på 70 kV eller mindre bör i undantagsfall kunna leda till justering. I sådana fall måste värdenivån vara hög (S-nivåfaktor 10,0 eller högre) och ledningsstolpens belägenhet bör vara mycket framträdande. Justeringsbeloppet bör i dessa fall inte överstiga 10 % av summan av riktvärdena för tomtmark och småhus.

Justeringsbelopp i % av summan av riktvärdena för tomtmark och småhus

Avstånd i meter mellan huvudbyggnad och ledningens ytterfas

Exponeringsgrad

Ledningen går över eller gränsar till tomten

Ledningen ligger nära men gränsar inte till tomten

S–nivå

S–nivå

1,2–9,5

10–

1,2–9,5

10–

0–29

10 %

15 %

5 %

10 %

30–50

5 %

10 %

2 %

5 %

51–75

2 %

5 %

2 %

76–100

2 %

Sjö- eller havsutsikt

Riktvärdeangivelsen för tomtmark förutsätter sjö- eller havsutsikt för belägenhetsklass 1 och 2 om inget annat anges. Om sådan utsikt då saknas bör riktvärdet för tomtmark för småhus som saknar sjö- eller havsutsikt justeras ned med ett belopp motsvarande skillnaden i värde mellan den belägenhetsklass som värderingsenheten indelats i och närmast lägre belägenhetsklass.

Strandens attraktivitet

Om den tillgängliga stranden/strandzonen för en strandfastighet (belägenhetsklass 1) är bättre eller sämre än vad som är normalt inom värdeområdet bör justering aktualiseras för strandfastigheten. Justeringsbeloppet bör motsvara skillnaden i värde mellan riktvärdet för tomtmark som indelats i belägenhetklass 1 (strand) och riktvärdet för tomtmark som indelats i belägenhetsklass 2 (strandnära), multiplicerat med angivna procentsatser i nedanstående tabell.

Stranden/strandzonen för tomten utgörs av

Riktvärdeangivelsen i värdeområdet förutsätter

Sand/klippor

Parkmark

Åker/äng

Skog

Vass/våtmark

Sand/klippor

0

25 %

25 %

25 %

50 %

Parkmark

–25 %

0

0

0

25 %

Åker/äng

–25 %

0

0

0

25 %

Skog

–25 %

0

0

0

25 %

Vass/våtmark

–50 %

–25 %

–25 %

–25 %

0

Swimmingpool utomhus

För swimmingpool utomhus bör justering göras med högst 50 % av tekniska nuvärdet. Det tekniska nuvärdet bör normalt motsvara anläggningskostnaden vid anläggningsåret.

8.6 Justering av riktvärdet för småhus

Allmänna råd

Radon

Om radon inte förekommer allmänt inom värdeområdet, bör påtaglig inverkan på marknadsvärdet anses föreligga då årsmedelvärdet för radongashalten i småhuset överstiger 200 Bq/m3.

Justering bör ske under förutsättning att mätning redovisas för det aktuella småhuset eller – då fråga är om gruppbebyggelse – intyg för likartade byggnader. Mätningen bör ha upprättats med ledning av de metodbeskrivningar som Statens strålskyddsinstitut har utfärdat. Mätning bör inte vara äldre än fem år. Mätningar som anger radondotterhalt bör omräknas till radongashalt genom att mätvärdet multipliceras med faktorn 2.

A. Om åtgärder för att nedbringa radongashalten inte har vidtagits bör justeringsbeloppet bestämmas till 5 % av de sammanlagda riktvärdena för mark och byggnad, när radongashalten är 400 Bq/m3 och högre och till 3 % när radongashalten är mellan 200 och 399 Bq/m3.

B. Om åtgärder har vidtagits för att nedbringa radongashalten och kontinuerliga åtgärder erfordras för att hålla nere radongashalten under 200 Bq/m3 och om radongashalten därefter understiger 200 Bq/m3, bör justeringsbeloppet bestämmas till 2 % av de sammanlagda riktvärdena för mark och byggnad.

Om åtgärder har vidtagits för att nedbringa radongashalten bör justering ske med 7 % av de sammanlagda riktvärdena för mark och byggnad när radongashalten trots sådana åtgärder är 400 Bq/m3 och högre och med 5 % när radongashalten är mellan 200 och 399 Bq/m3.

Byggnadsskador t.ex. fukt- och mögelskador

Justeringsbeloppets storlek bestäms i regel mot bakgrund av bedömda reparations- och underhållskostnader. Generellt bör då följande gälla. Värderingen bör utgå från att skadan ska repareras, om kostnaderna i förhållande till byggnadens värde är rimliga. Vidare bör skadorna vara säregna med hänsyn till byggnadens ålder.

Om det är fråga om större fukt eller mögelskador som har en direkt påverkan på byggnadens stomme och som bör åtgärdas omgående, bör justeringsbeloppet uppskattas till 75 % av nödvändiga kostnader (k), angivna i 2012 års kostnadsläge.

Om det är fråga om andra skador eller eftersatt underhåll som måste åtgärdas omgående bör nödvändiga kostnader (k) inte anses slå igenom på värdet med mer än 50 % om inte högre påverkan på marknadsvärdet kan påvisas. Justeringsbeloppet (0,75 × 0,5 × k)bör uttryckas i 2012 års kostnadsnivå.

Om åtgärden däremot inte behöver ske omgående utan vid lämplig tidpunkt under den närmaste tioårsperioden, bör nödvändiga kostnader vanligen inte anses slå igenom på värdet med mer än 25 % om inte högre påverkan på marknadsvärdet kan påvisas. Justeringsbeloppet (0,75*0,25*k) bör uttryckas i 2012 års kostnadsnivå.

Kulturhistoriskt intressanta byggnader -Onormala drifts- och underhållskostnader

Frågan om påtaglig inverkan på marknadsvärdet bör grundas på en bedömning av om merkostnaderna för bevarandet påverkar marknadsvärdet. En justering på grund av onormalt höga underhålls- eller driftskostnader samt på grund av bibehållande av onödiga byggnader och byggnadsdetaljer bör ske i de fall det är sannolikt att marknadsvärdet påverkas påtagligt. Hur stor justeringen ska vara får bedömas från fall till fall.

Finns ingen preciserad utredning om kostnadernas storlek, och har småhuset ändå ett så klart kulturhistoriskt intresse att det byggnadsminnesförklarats, omfattas av rivningsförbud eller skyddsbestämmelser enligt plan och bygglagen (2010:900), PBL bör för de överstora husen (> 400 kvm bruttoarea) och överloppsbyggnaderna en nedjustering kunna ske.

Inverkan av vägrat rivningslov och rivningsförbud

Viss del av byggnadsvärdet kan antas bli täckt av ersättning enligt PBL och bör då inte föranleda någon justering. Med hänsyn härtill bör en justering för vägrat rivningslov högst uppgå till 20 % av byggnadsvärdet.

Om ersättning redan har utbetalats eller inte längre kan begäras av fastighetsägaren (jfr 14 kap. 7§ och 15 kap. 5 § PBL), kan inverkan på marknadsvärdet vara större. Hur stor justeringen bör vara beror på möjligheterna att använda byggnaden som bostad eller för annat ändamål.

Om ett småhus inte får rivas eller inte kan användas till något nyttigt och om det dessutom hindrar att tomtmarken används på annat sätt, bör värdet av småhuset och tomtmarken sättas ned till under tusen kronor.

Skyddsbestämmelser/skyddsföreskrifter

Själva införandet av skyddsbestämmelser/skyddsföreskrifter som inte är kombinerade med rivningsförbud för ett småhus bör normalt inte påverka värdet i någon påtaglig grad. Ägaren kan få full ersättning så snart fråga är om ett intrång som inte endast är bagatellartat för ägaren.

Sedan skyddsåtgärderna utförts t.ex. restaurering av äldre fasad bör påtaglig inverkan på marknadsvärdet endast aktualiseras i fråga om onormala drifts- och underhållskostnader i framtiden. Då större ersättningar utbetalas i den takt skyddsåtgärderna genomförs bör någon påtaglig inverkan på marknadsvärdet inte vara ifråga.

Låg takhöjd

Enligt svensk standard SS 21054:2009 framgår bl.a. att ett utrymme ska ha en rumshöjd av minst 1,9 m för att vara mätbart, varför en lägre takhöjd än 1,9 m inte bör beaktas vid taxeringen.

Då värdet enligt SV-tabellen utgör grundvärdet i kolumnen (10) – 75 kvm, bör någon extrapolering av värdet inte göras.

Justering för säregna förhållanden bör ske för bostadsutrymmen som har en takhöjd mellan 1,9 och 2,1 meter. Justeringen bör bestämmas till 25 % av värdeytans genomsnittliga värde per kvadratmeter multiplicerat med boytan för den del av småhuset som har en takhöjd mellan 1,9 och 2,1 meter.

Värde av lokaldel

Värdet av sådant utrymme i småhus som är inrättat för annat än bostadsändamål (lokaler) bör föranleda justering för säregna förhållanden. Vägledning för justeringens storlek kan hämtas från allmänna råd om värdering av lokal i hyreshus.

Värdefulla komplementhus

Vid justering för förekomst av värdefulla komplementhus bör följande förutsättningar vara uppfyllda

  1. frågan gäller normalt annat komplementhus än garage och carport

  2. komplementhuset avviker i förhållande till vad som är genomsnittligt eller i huvudsak förekommer inom värdeområdet och

  3. förekomsten av komplementhuset ska påtagligt inverka på marknadsvärdet.

Bostadsbyggnad sammanbyggd med ekonomibyggnad

Om småhuset är sammanbyggt med ekonomibyggnad för djurskötsel eller till mindre del inrättat för djurskötsel bör detta anses ha en påtaglig inverkan på marknadsvärdet.

8.7 Justering av riktvärdet för ekonomibyggnader

Allmänna råd

Djurstall och växthus

I de fall ett djurstall har en speciell konstruktion bör riktvärdet justeras med belopp som svarar mot skillnaden mellan riktvärdet och värdet bestämt med ledning av en produktionskostnadsberäkning. Vid denna beräkning bör de om- och nedräkningsfaktorer som finns angivna i avsnitt 7.1 användas.

Riktvärdet bör lämpligen justeras med belopp som svarar mot skillnaden mellan riktvärdet och värdet bestämt med ledning av en produktionskostnadsberäkning.

Överloppsbyggnader

Med anledning av bl.a. omställningen inom jordbruket förekommer att vissa ekonomibyggnader inte längre används (överloppsbyggnader). Om en ekonomibyggnad inte anses behövlig för jordbruksdriften eller inte kan förväntas få sådan användning inom 3–5 år bör den värderas på samma sätt som ekonomibyggnader tillhörande byggnadskategoriklass 11. Ekonomibyggnadsvärdet bör därvid justeras med ett belopp som högst motsvarar skillnaden mellan riktvärdet och motsvarande riktvärde för byggnadskategoriklass 11. Om det är uppenbart att byggnaderna inte heller kan bli behövliga vid annan driftsinriktning inom lantbruket eller för ändamål utanför lantbruket bör värdet justeras till 0.

Rivningskostnader

Saneringsmogna byggnader bör normalt åsättas värdet noll. För att byggnaderna ska förutsättas ha ett negativt värde bör krävas, dels att föreläggande om rivning meddelats eller en rivning av andra skäl är nödvändig och måste ske inom kort, dels att rivningskostnadernas storlek är utredd. Justeringens storlek bör uppskattas till en tredjedel av beräknade rivningskostnader, nedräknade till 2012 års kostnadsnivå.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2013:11

Dessa allmänna råd träder i kraft den 1 september 2013 och tillämpas första gången vid förenklad fastighetstaxering år 2014 och därefter vid särskilda fastighetstaxeringar till och med år 2016.

2014:10

Dessa allmänna råd tillämpas vid fastighetstaxering år 2014–2016.