Beträffande beskattningsåret 2014, se SKV A 2013:21. För ytterligare information om värdering av bilförmån, se SKV M 2014:18.

Skatteverket lämnar följande allmänna råd om värdering av bilförmån att tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 20151.

1 Bilförmån

Enligt 11 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska bl.a. förmåner och andra inkomster som erhålls på grund av tjänst tas upp som intäkt, om inte något annat anges i 8 kap. eller 11 kap. inkomstskattelagen. Reglerna om värdering av bilförmån finns i 61 kap. 5–11 och 18, 19 och 19 b §§ inkomstskattelagen.

Av 22 kap. 7 § andra stycket inkomstskattelagen följer att uttag ur näringsverksamhet i form av användande av bil ska värderas enligt samma regler.

Allmänna råd

Dessa allmänna råd bör tillämpas även vid värdering av förmån av att för privat bruk använda bil som ingår i näringsverksamhet.

En anställd som hyr bil av arbetsgivaren eller i övrigt betalar för privat användning bör anses ha bilförmån. Den som är anställd hos ett biluthyrningsföretag, eller annat företag som regelmässigt hyr ut bilar till konsumenter på marknadsmässiga villkor, och som hyr bil på samma villkor som gäller för konsumenterna bör inte anses ha bilförmån.

En anställd som har ingått ett förmånligt hyresavtal med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrningsföretag eller annat bolag inom koncernen, bör anses ha bilförmån om det finns ett samband mellan avtalet och anställningen. Detsamma gäller då ett förmånligt hyresavtal har ingåtts på grund av att bilen även används för reklamändamål.

Även om en anställd formellt sett själv äger en bil bör denne anses ha bilförmån t.ex. då

  • bilen på grund av anställningen har förvärvats på mycket förmånliga villkor såsom vid ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt sett innebär att bilen kunnat användas på ett med bilförmån jämförligt sätt, eller

  • den anställde har förvärvat bilen av sin arbetsgivare med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp och utan att betala kontant.

En anställd som använder bil för privat bruk i mer än ringa omfattning bör anses ha bilförmån även om bilen används främst för resor mellan bostad och arbetsplats.

Med bil avses personbil, tung personbil med totalvikt över 3 500 kg, lätt lastbil och liknande fordon som kan utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbil som registrerats som personbil klass II eller som lätt lastbil i vägtrafikregistret.

Reglerna för bilförmån tillämpas inte för tung lastbil, husbil som registrerats som tung lastbil, buss, motorcykel, terrängskoter m.fl. fordon. För sådana fordon beräknas värdet av privat användning till marknadsvärdet i varje enskilt fall. Med tung lastbil avses lastbil med totalvikt över 3 500 kg. Med buss avses ett fordon som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål.

Enligt 61 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen ska förmånen värderas till noll om den skattskyldige haft bilförmån i bara ringa omfattning.

Allmänna råd

Med ringa omfattning bör avses privat användning vid högst tio tillfällen. Stopp som görs av privata skäl under en pågående tjänstekörning, och som endast medför en mindre förlängning av resvägen, bör inte räknas som sådant tillfälle.

För husbil bör även varje påbörjat dygn med privat användning för boende eller övernattning räknas som sådant tillfälle.

2 Värdering av bilförmån

2.1 Nybilspris för bilmodellen

Enligt 61 kap. 6 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) avses med bilmodell bilar av samma märke, variant och tillverkningsår. Med en bilmodells nybilspris avses enligt 61 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen det pris som bilen hade när den introducerades på den svenska marknaden.

Allmänna råd

En bilmodell som är ny endast på grund av nytt tillverkningsår bör anses introducerad på den svenska marknaden vid detta tillverkningsårs ingång.

Med nybilspris, anskaffningsutgift och marknadspris avses pris inklusive mervärdesskatt.

Då Skatteverket ännu inte har fastställt nybilspriset för en ny bilmodell som har introducerats på marknaden bör det marknadspris som en generalagent eller motsvarande har rekommenderat användas.

Det årliga bilförmånsvärdet, exklusive drivmedelsförmån, bör avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor.

2.2 Extrautrustning

Vid beräkning av förmånsvärdet ska enligt 61 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) anskaffningsutgiften för eventuell extrautrustning som ingår i förmånen läggas till nybilspriset, dock inte anskaffningsutgift för alkolås.

Detta gäller dock inte om nybilspriset beräknats enligt 61 kap. 7 § inkomstskattelagen. För en bilmodell som är sex år eller äldre, ska nybilspriset i sådant fall anses vara det högsta av

  • det verkliga nybilspriset och anskaffningsutgiften för extrautrustning enligt 61 kap. 6 och 8 §§ inkomstskattelagen, och

  • fyra prisbasbelopp.

Allmänna råd

Som extrautrustning bör avses sådan utrustning som är avsedd att användas på en bil. Utrustningen kan antingen vara fast monterad eller monterad så att den går att avlägsna. Det bör sakna betydelse vid vilken tidpunkt liksom för vilket ändamål utrustningen anskaffats, såsom för bilens funktion, körsäkerhet eller för de resandes bekvämlighet.

Med anskaffningsutgift för extrautrustning avses utgiften vid anskaffningstillfället för material och arbete inklusive mervärdesskatt.

Exempel på extrautrustning är automatisk växellåda, antisladdsystem, automatisk parkeringshjälp, farthållare, extraljus, klimatanläggning, sollucka, eljusterbara säten, airbag, sidokrockskydd, dragkrok, vinterdäck, kupévärmare, centrallås, larmanordning, takräcke, lastbox, bilbarnstol, metalliclack, tonade rutor, läderklädsel, personlig bilskylt, radio, ljudanläggning, DVD-spelare, färddator, väg- och trafikinformationssystem och GPS-navigator, förutsatt att utrustningen inte redan ingår i nybilspriset för bilmodellen.

Utrustning enbart för tjänstebruk såsom vinsch, kran eller liknande anordning bör inte beaktas vid förmånsvärderingen.

Sedvanlig rabatt som lämnats vid köp av extrautrustning bör reducera anskaffningsutgiften, dock högst motsvarande den rabatt som lämnas till privatpersoner (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gett nedsättning av totalpriset eller om utrustning ingått utan kostnad, proportioneras på bilen respektive utrustningen. Rabatt som lämnats på priset för enbart bilen bör inte ge någon reduktion.

Som exempel har en bil ett pris på 180 000 kr hos en bilhandlare och den förses med extrautrustning för 20 000 kr, dvs. det totala priset är 200 000 kr. Då köparen får en rabatt på 10 000 kr (5 % av 200 000 kr) betalar således denne 190 000 kr. Anskaffningsutgiften för utrustningen anses då vara 19 000 kr (20 000 × [1 –0,05] ). Detta belopp läggs till bilens nybilspris i Skatteverkets billista.

Då extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivarens kostnad väsentligt understiger ordinarie anskaffningsutgift bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningsutgift.

Är bilen tio år eller äldre bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny. Vidare bör bortses från extrautrustning som den anställde själv anskaffat och bekostat och som senare kan flyttas till annan bil, t.ex. bilstereo.

2.3 Miljöbil

Av 61 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med elektricitet eller med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och dieselolja och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska förmånsvärdet sättas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen.

Allmänna råd

I nedanstående tabeller redovisas bilar med mer miljöanpassade drivmedel än bensin och diesel (miljöbilar) med tillverkningsår 2014-2015 samt de bilar som vid nedsättning bör anses som närmast jämförbara med dessa.

Vad gäller alkoholdrivna miljöbilar har närmast jämförbara konventionella bil i vissa fall ett högre nybilspris än miljöbilen. I sådant fall bör miljöbilen anses utgöra jämförbar bil vid tillämpning av reglerna om nedsättning. Nedsättning bör då ske med utgångspunkt i nybilspriset för den aktuella miljöbilen. I tabellerna nedan markeras detta med ”samma”.

Bilaga, tabeller

2.4 Nedsättning av förmånsvärde

Av 61 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att om den skattskyldige lämnar ersättning för bilförmånen, ska förmånsvärdet beräknas till värdet för förmånen enligt 61 kap. 5–10 §§ inkomstskattelagen minskat med vad han har betalat.

Allmänna råd

Förmånsvärdet bör minskas om betalning för fast avgift, fordonsskatt, trängselskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extrautrustning m.m. gjorts av den anställde, t.ex. månatligen eller med engångsbelopp. Har den anställde betalat till någon annan än arbetsgivaren bör kvittot eller motsvarande verifikation lämnas till arbetsgivaren som underlag för nedsättningen.

Förmånsvärdet bör inte minskas pga. betalning avseende

  • mindre utgifter för underhåll, såsom för biltvätt, eller

  • oförutsebara utgifter, såsom utgift för självrisk eller reparation vid trafikolycka eller annan skada, eller

  • utgifter för garage, parkering och liknande.

Förmånsvärdet kan inte vara negativt. Nedsättningen av värdet för ett beskattningsår kan således högst motsvara det beräknade värdet. Belopp som inte kan avräknas kan inte heller utnyttjas senare år.

2.5 Byte av bil

Av 61 kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) framgår att för en förmån som den skattskyldige haft under bara en del av året, ska värdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har haft förmånen.

Allmänna råd

Då en anställd under en månad har använt olika bilar bör förmånsvärdet beräknas efter den bil som disponerats längst tid. Då bilar med olika förmånsvärden har använts lika länge under en månad, bör förmånsvärdet beräknas som ett genomsnitt av bilarnas förmånsvärden.

Ett genomsnittsvärde får också användas om den anställde ofta har växlat mellan olika förmånsbilar under året. Detta kan t.ex. förekomma för anställda vid bilhandelsföretag eller företag med bilpooler. Ett genomsnittsvärde bör kunna tillämpas vid minst tio bilbyten någorlunda jämnt fördelade under året. Ett sådant genomsnittsvärde kan användas för anställda vid företag med bilpool om underlaget för beräkningen

  • dels avser varje arbetsplats där det finns en bilpool inom företaget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),

  • dels visar att samtliga bilar som ingår i bilpoolen används för privatresor av de anställda som deltar i bilpoolen, och

  • dels justeras så snart en förändring skett av bilarna som ingår i bilpoolen.

3 Justering av förmånsvärde

3.1 Synnerliga skäl

Enligt 61 kap. 18 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska värdet av bilförmån enligt 5–9 §§ justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Enligt 61 kap. 19 § ska som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses

  • att bilen använts som arbetsredskap,

  • att bilen använts i taxinäring, att den körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och att dispositionen för privat körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning, eller

  • att det finns liknande omständigheter.

Allmänna råd

I vissa fall kan någon justering nedåt inte göras enligt ordinarie justeringsregler trots att det finns synnerliga skäl. Detta kan gälla lätt lastbil som används som arbetsredskap och för vilken nybilspriset understiger tre alt. fem prisbasbelopp eller för vilken miljöbilsreglerna ska tillämpas. I sådana fall bör justering göras till 90 procent av förmånsvärdet beräknat enligt 5–9 §§.

Justering bör inte ske enbart för att reklamskyltar finns på bilen.

Lätt lastbil som arbetsredskap

Då den anställde med hänsyn till tjänstebehovet varit tvungen att använda lätt lastbil med flak eller lastkåpa, av skåpmodell eller i övrigt med sådan fast utrustning eller inredning att det privata användandet avsevärt begränsats, bör justering ske. I sådant fall bör värdet beräknas enligt följande.

För lätt lastbil vars totalvikt understiger 3 000 kg får förmånsvärdet beräknas med ett nybilspris som motsvarar lägst tre för tillverkningsåret gällande prisbasbelopp. För lätt lastbil vars totalvikt är 3 000 kg eller mer får förmånsvärdet beräknas efter ett nybilspris som motsvarar lägst fem för tillverkningsåret gällande prisbasbelopp. Till ett sådant beräknat pris läggs sedan anskaffningsutgiften för extrautrustning.

För bilmodeller som är sex år eller äldre, bör förmånsvärdet beräknas utifrån prisbasbeloppet för kalenderåret sex år före beskattningsåret.

Personbil som arbetsredskap

Justering kan medges om bilens inredning är fast, eller om den utrustning som normalt medförs i bilen är tung eller kräver stort utrymme och det är förenat med stora svårigheter att lasta ur den. Justering bör t.ex. kunna ske för en servicebil om utrustningen i form av verktyg och reservdelar är så omfattande och tidsödande att lasta i och ur att det inte kan göras varje dag.

Förmånsvärdet får beräknas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, men bör dock inte överstiga 75 procent av fullt värde.

Taxibil

Justering av förmånsvärde för bil som används i taxinäring bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.

Liknande omständigheter; bilen används huvudsakligen i tjänsten

Förmånsvärdet bör justeras nedåt om bilen är anskaffad för verksamheten och används där i sådan omfattning att det finns betydande hinder att använda den privat. Detta kan aktualiseras om bilen används av mer än en förare, vid jourberedskap eller om den anställdes privata användning begränsas på annat sätt. En sådan begränsning kan vara att den anställde enligt avtal med arbetsgivaren är förhindrad att använda bilen för andra privata resor än för sådana sporadiska resor mellan tjänsteställe och bostad som föranleds av planerade kundbesök eller andra tjänsteärenden.

Justering bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.

Liknande omständigheter; bil med delad dispositionsrätt

Sådan begränsning av möjligheten att använda en förmånsbil privat som följer av att två eller fler anställda delar på dispositionsrätten till bilen bör anses vara synnerliga skäl för justering.

Då två anställda delar på dispositionen av en förmånsbil så att de endast kan utnyttja bilen under halva tiden vardera bör förmånsvärdet för dem båda justeras till 50 procent.

Liknande omständigheter; hinder att använda bilen

Förmånsvärdet bör justeras nedåt om ett absolut hinder för den anställde att använda bilen finns under en lång och sammanhängande tidsperiod och bilen då inte kan användas av någon närstående eller för familjens räkning. Hindret bör finnas under mer än tre hela kalendermånader i följd, oavsett om perioden infaller under samma år eller över ett årsskifte. Exempel på sådant hinder är sjukhusvistelse och återkallelse av körkort.

Förmånsvärdet för året bör då reduceras med 1/9 per hel kalendermånad som hindret har funnits utöver tre månader, dvs. maximalt nio månader för ett beskattningsår.

Liknande omständigheter; bil under semester m.m.

Användning av förmånsbil under kortare tidsperiod kan anses utgöra synnerliga skäl för justering uppåt av förmånsvärdet.

Förmånsvärdet bör justeras uppåt om en anställd haft bilförmån endast under en kortare tidsperiod, t.ex. under semesterledighet, och marknadsvärdet av en motsvarande bilhyra överstiger bilförmånsvärdet för perioden. Förmånsvärdet bör då motsvara bilhyran för en motsvarande bil under samma period.

4 Avräkningsordning

I 61 kap. 5–8 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) finns bestämmelser om värdering av bilförmån.

Om en bil är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med elektricitet eller med andra mer miljöanpassade drivmedel än bensin och diesel och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, ska enligt 61 kap. 8 a § inkomstskattelagen förmånsvärdet sättas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen, alternativt 60 procent av detta förmånsvärde.

För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår ska enligt 61 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen förmånsvärdet beräknas till 75 procent av det värde som beräknats enligt 61 kap. 5–8 a §§ inkomstskattelagen.

För en förmån som den skattskyldige har haft under bara en del av året, ska enligt 61 kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen värdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har haft förmånen.

Om den skattskyldige lämnar ersättning för bilförmånen ska enligt 61 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen värdet av förmånen enligt 61 kap. 5–10 §§ minskas med vad han har betalat.

Enligt 61 kap. 18, 19 eller 19 b § inkomstskattelagen ska värdet av bilförmån justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl.

Allmänna råd

Avräkning från förmånsvärde beräknat i enlighet med 61 kap. 5–8 §§ inkomstskattelagen bör ske i nedan angiven ordning när förmånsvärdet ska reduceras på grund av

  1. nedsättning för miljöbil enligt 61 kap. 8 a § inkomstskattelagen

  2. justering, uppåt eller nedåt, enligt 61 kap. 18, 19 eller 19 b § inkomstskattelagen på grund av synnerliga skäl

  3. omfattande tjänstekörning enligt 61 kap. 9 § första stycket inkomstskattelagen

  4. att förmånen enbart har funnits under en del av året enligt 61 kap. 9 § andra stycket inkomstskattelagen

  5. att den skattskyldige har lämnat ersättning för bilförmånen enligt 61 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen.

Finns grund för justering både uppåt och nedåt, bör justering uppåt göras före justering nedåt. I de fall justering anses motiverad på flera grunder, bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de omständigheter som påverkar det privata nyttjandet av bilen.

Ett undantag från avräkningsordningen bör tillämpas för taxibil i vissa fall. Har Skatteverket fattat beslut om justering till 40 procent av ett prisbasbelopp, dvs. till den lägsta angivna nivån, bör denna justering i förekommande fall anses omfatta även nedsättning på grund av omfattande tjänstekörning (minst 3 000 mils tjänstekörning). Någon ytterligare reduktion på grund av omfattande tjänstekörning bör således inte göras i sådant fall.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

2014:26

Dessa allmänna råd tillämpas för beskattningsåret 2015 och ersätter Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2013:21) om värdering av bilförmån för beskattningsåret 2014. Avsnitt 2.3 ska dock fortfarande tillämpas vad gäller miljöbilar med tillverkningsår 2013. Avsnitt 2.3 i Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) om värdering av bilförmån för beskattningsåret 2013 ska fortfarande tillämpas vad gäller miljöbilar med tillverkningsår 2012. Avsnitt 2.3 i Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2011:32) om värdering av bilförmån att tillämpas fr.o.m. beskattningsåret 2012 ska fortfarande tillämpas vad gäller miljöbilar med tillverkningsår 2002–2011.