Värdering av bilförmån för beskattningsåret 2013

2.1 Övergripande bestämmelser

Den nuvarande metoden för värdering av bilförmån har i huvudsak gällt sedan 1997 (prop. 1996/97:19). Metoden innebär att värdet bestäms efter en schablon exklusive drivmedel. Schablonen som ska motsvara dessa kostnader bygger på en genomsnittlig privat körsträcka om 1 600 mil per år. Utgångspunkten är att bilföraren själv betalar allt drivmedel och därmed får ett incitament att köra mindre privat.

Huvudregeln innebär att värdet av bilförmån exklusive drivmedel för helt kalenderår ska bestämmas till en andel av prisbasbeloppet med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp, se avsnitt 3.3.1. Till nybilspriset för bilmodellen ska läggas anskaffningsutgiften för eventuell extrautrustning, se avsnitt 3.2. För miljöbilar finns tidsbegränsade regler om nedsättning av förmånsvärdet, se avsnitt 3.3.3.

För den som har kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbil under året reduceras förmånsvärdet till 75 % av fullt värde, se avsnitt 3.3.4 och 5.9.

Nedsättning av förmånsvärdet ska ske även när den anställde lämnar ersättning till arbetsgivaren eller betalar vissa utgifter för bilen, se avsnitt 3.4.1, eller har förmån endast under del av året, se avsnitt 3.4.2.

Om den anställde haft bilförmån bara i ringa omfattning ska förmånen värderas till noll, se avsnitt 2.2.

Justering av förmånsvärdet får ske om det finns synnerliga skäl. Justering kan ske både uppåt och nedåt, se avsnitt 4. Bestämmelserna om justering beaktas vid beskattningen och efter beslut av Skatteverket redan vid beräkning av underlag för skatteavdrag och arbetsgivaravgifter. En arbetsgivare som vill använda ett justerat förmånsvärde ska begära detta hos Skatteverket.

Den anställde kan inte få beslut om justering redan under beskattningsåret för beräkning av skatteavdrag. Däremot kan den anställde begära i inkomst-deklarationen att värdet ska justeras vid beskattningen.

Förmån av drivmedel för förmånsbil ska vid beräkning av skatteavdrag och vid beskattningen värderas till 120 % av marknadsvärdet, se avsnitt 2.4.

Arbetsgivares kostnad för trängselskatt som avser privat resa med förmånsbil anses ingå i det schablonmässigt beräknade bilförmånsvärdet och medför ingen ytterligare beskattning, jfr RÅ 2008 ref. 60.

Förmån av fri parkering för förmånsbil vid arbetsplats vid arbetsgivarens lokaler utgör inte skattepliktig förmån.

Med arbetsgivare avses här den som utger ersättning för arbete till fysisk person som har A-skatt, dvs. även uppdragsgivare eller annan utgivare av bilförmån. Med anställd avses även uppdragstagare eller annan mottagare av bilförmån med A-skatt.

I tillämpliga delar gäller begreppen också i fråga om egenföretagare som redovisar uttag av bilförmån i näringsverksamhet.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Dessa allmänna råd bör tillämpas även vid värdering av förmån av att för privat bruk använda bil som ingår i näringsverksamhet.”

2.2 Definition av bilförmån

Bilförmån uppkommer när en skattskyldig för privat bruk i mer än ringa omfattning använder bil som tillkommer honom pga. anställning, uppdragsförhållande eller annan liknande grund. Av förarbetena (prop. 1986/87:46 och 1977/78:40) till nuvarande och tidigare lagstiftning framgår att bilförmån kan uppkomma även i de fall arbetsgivaren tillhandahåller leasingbil eller då skattskyldig på grund av anställning, uppdragsförhållande, medlemskap i förening eller liknande fått ett förmånligt hyresavtal.

Högsta förvaltningsdomstolen har i mål RÅ 2001 ref. 22 I (personbil) och II (lätt lastbil) behandlat dispositionsrättens betydelse liksom beviskrav vid beskattning av bilförmån.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”En anställd som hyr bil av arbetsgivaren eller i övrigt betalar för privat användning bör anses ha bilförmån. Den som är anställd hos ett biluthyrningsföretag, eller annat företag som regelmässigt hyr ut bilar till konsumenter på marknadsmässiga villkor, och som hyr bil på samma villkor som gäller för konsumenterna bör inte anses ha bilförmån.

En anställd som har ingått ett förmånligt hyresavtal med annan än arbetsgivaren, t.ex. utomstående uthyrningsföretag eller annat bolag inom koncernen, bör anses ha bilförmån om det finns ett samband mellan avtalet och anställningen. Detsamma gäller då ett förmånligt hyresavtal har ingåtts på grund av att bilen även används för reklamändamål.

Även om en anställd formellt sett själv äger en bil bör denne anses ha bilförmån t.ex. då

• bilen på grund av anställningen har förvärvats på mycket förmånliga villkor såsom vid ett fördelaktigt återköpsavtal som reellt sett innebär att bilen kunnat användas på ett med bilförmån jämförligt sätt, eller

• den anställde har förvärvat bilen av sin arbetsgivare med skyldighet att amortera endast obetydliga belopp och utan att betala kontant.

En anställd som använder bil för privat bruk i mer än ringa omfattning bör anses ha bilförmån även om bilen används främst för resor mellan bostad och arbets-plats.

Med bil avses personbil, tung personbil med totalvikt över 3 500 kg, lätt lastbil och liknande fordon som kan utnyttjas för personbefordran. Hit räknas även husbil som registrerats som personbil klass II eller som lätt lastbil i vägtrafikregistret.

Reglerna för bilförmån tillämpas inte för tung lastbil, husbil som registrerats som tung lastbil, buss, motorcykel, terrängskoter m.fl. fordon. För sådana fordon beräknas värdet av privat användning till marknadsvärdet i varje enskilt fall. Med tung lastbil avses lastbil med totalvikt över 3 500 kg . Med buss avses ett fordon som är inrättat för befordran av fler än åtta personer utöver föraren (tio sittplatser) även om fordonet dessutom är inrättat för annat ändamål.”

Skatteplikt för bilförmån uppkommer inte för den som använt förmånsbil i endast ringa omfattning, se 61 kap. 11 § andra stycket IL. Med ringa omfattning avses ett fåtal tillfällen per år och en sammanlagd körsträcka på högst 100 mil (prop. 1993/94:90 s. 94). För skattefrihet krävs att båda förutsättningarna är uppfyllda.

Vid bedömning om privat körning skett vid högst tio tillfällen bör bortses från stopp av privata skäl som endast medför en mindre förlängning av resvägen under en pågående tjänsteresa. Den extra körsträcka som sådana privata ärenden medför bör dock medräknas vid bedömningen om högst 100 mil körts privat.

För husbil som är registrerad som personbil (normalt klass II) eller lätt lastbil bör även varje påbörjat dygns privatanvändning för boende eller övernattning räknas som ett ”tillfälle” (Skatteverket 2005-07-04, dnr 130 386586-05/111).

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Med ringa omfattning bör avses privat användning vid högst tio tillfällen. Stopp som görs av privata skäl under en pågående tjänstekörning, och som endast medför en mindre förlängning av resvägen, bör inte räknas som sådant tillfälle.

För husbil bör även varje påbörjat dygn med privat användning för boende eller övernattning räknas som sådant tillfälle.”

Om arbetsgivare bekostar anskaffning eller drift av bilar som främst kan hänföras till en anställds privata hobbyverksamhet, t.ex. rally- eller utställningsbilar, kan beskattning av den anställde motsvarande marknadsvärdet (verksamhetens kostnader) komma i fråga.

2.3 Övriga definitioner

Med bilmodell avses bilar av samma märke, variant och tillverkningsår, 61 kap. 6 § IL. För år 2001 och tidigare används uttrycket ”årsmodell”.

Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken (2010:110) som gäller för beskattningsåret, om inte annat anges.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”En bilmodell som är ny endast på grund av nytt tillverkningsår bör anses introducerad på den svenska marknaden vid detta tillverkningsårs ingång.

Med nybilspris, anskaffningsutgift och marknadspris avses pris inklusive mervärdesskatt.

Det årliga bilförmånsvärdet, exklusive drivmedelsförmån, bör avrundas nedåt till närmast helt hundratal kronor.”

2.4 Förmån av drivmedel

Förmån av drivmedel redovisas separat från bilförmånsvärdet. Om det i bilförmånen ingår drivmedel ska denna förmån vid den anställdes beskattning beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för bilens totala körsträcka under den tid den anställde haft bilförmån. Om den anställde gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, ska marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån (61 kap. 10 § IL). Den anställde har bevisbördan för att värdet är något annat än motsvarande allt drivmedel för bilen. Det krävs att det finns ett underlag som styrker att tjänstekörning har gjorts i viss omfattning för att en anställd ska kunna göra sannolikt att värdet är något annat, jfr prop. 1996/97:19 s. 90.

När en anställd haft bilförmån och arbetsgivaren dessutom betalat drivmedel finns en presumtion för att den anställde också haft en drivmedelsförmån, jfr RÅ 2010 ref. 30.

Vid beräkning av arbetsgivaravgifter ska förmånen värderas till marknadsvärdet, dvs. utan uppräkning med 1,2 (2 kap.10 a§ SAL).

Förmån av drivmedel räknas till månaden efter den då förmånen kommit den anställde till del (10 kap. 10 § IL). Det innebär att den som får bensin (tankar) i januari blir skattskyldig för denna i februari, och förmånen redovisas i arbetsgivardeklarationen som lämnas i mars.

Om arbetsgivaren betalar drivmedelskostnader får normalt en skattepliktig förmån anses ha uppkommit som ska värderas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2. I sådant fall är arbetsgivaren i förekommande fall också berättigad till avdrag för den ingående mervärdesskatten på drivmedlet, jfr FiU 1996/97:1 s.106 f .

Om den anställde ersätter arbetsgivaren med visst belopp, t.ex. drivmedlets marknadsvärde, ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. I sådant fall kvarstår således en skattepliktig förmån motsvarande 20 % av marknadsvärdet.

Någon drivmedelsförmån uppkommer dock inte för en anställd som har bilförmån och som enligt avtal själv betalar drivmedlet för privatkörningen till ett utomstående företag. Detta förutsätter dock att arbetsgivaren inte gör momsavdrag på drivmedlet, jfr skatteutskottets uttalande (s. 106) i finansutskottets betänkande 1996/97:1.

Om ingen skattepliktig bilförmån uppkommer på grund av att bilen använts endast i ringa omfattning uppkommer inte heller någon drivmedelsförmån för motsvarande körning.

Om en anställd fått drivmedel som inte avser förmånsbil ska denna förmån värderas till marknadsvärdet, dvs. utan uppräkning med 1,2.

3.1 Nybilspris för bilmodellen

Nybilspriset för bilmodellen avser det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden (61 kap. 6 § IL). Här avses nybilspriset på marknaden för privatpersoner.

Om ett sådant introduk-tions-pris ändras efter kort tid ska som nybilspris för bilmodellen avses det nya priset. Begreppet kort tid bör inte avse en tidsperiod som är längre än sex månader. Vad som är kort tid bör också avgöras i förhållande till om det fanns en rimlig möjlig-het att utnyttja ett priserbjudande och om det faktiskt såldes några bilar till det första introduktionspriset. Har t.ex. ett kampanjpris satts under så kort tid att endast ett fåtal köpare har kommit att kunna utnyttja det och priset därefter höjts, bör det senare priset föranleda ändring av nybilspriset. Om det visar sig att ett introduktionspris måste sänkas för att försäljningen ska komma i gång, och det dessförinnan endast sålts ett fåtal bilar, bör också nybilspriset ändras trots att priset gällt under kanske flera månader (prop. 1996/97:173 s. 62).

Ett nybilspris för en bilmodell reduceras inte av den anledningen att en privat bilköpare i vissa fall kunnat få en kontant statlig miljöbilspremie vid köp av bilmodellen i fråga.

I Skatteverkets föreskrifter om värdering av bilförmån, se avsnitt 1, anges det nybilspris som ska tillämpas vid förmånsberäkningen. Nybilspriset enligt billistorna ska användas oavsett om bilen hyrts eller köpts ny eller begagnad, och oavsett vilket pris som betalats för den.

Som nybilspris för bilmodellen, när introduktionspris saknas, ska anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden, jfr 61 kap. 6 § IL. Så kan t.ex. vara fallet vid privatimport. I en sådan situation ska som nybilspris för bilmodellen anses ett belopp som motsvarar det pris det kan antas att bilen skulle ha haft om den hade introducerats i Sverige när den var ny (nämnd prop. s. 62). Ett nybilspris kan då beräknas med ledning av inköpspriset i annat land för ny bil alternativt ett uppräknat inköpspris för begagnad bil samt med beaktande av eventuell svensk tull, mervärdesskatt, transport, kostnad för besiktning m.m. samt skäligt vinstpåslag.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Då Skatteverket ännu inte har fast-ställt nybilspriset för en ny bilmodell som har introducerats på marknaden bör det marknadspris som en generalagent eller motsvarande har rekommenderat användas.”

Nybilspriset representerar priset för bilmodellen med den utrustning som den saluförs med. Om en bilmodell saluförs till ett pris som avviker från det i Skatteverkets billistor angivna nybilspriset får skillnaden i pris anses vara att hänföra till extrautrustning såvida det inte är klarlagt att en prishöjning skett för bilmodellen sedan dess nybilspris fastställts.

I nybilspriset ska även inkluderas marknadsvärdet av sådana delar som ingår i bilens grundutförande för att vara körbar men som hyrs ut separat, t.ex. batteri för elbil. Ett sådant batteri anses således inte som extrautrustning.

Det lägsta värde som får användas som nybilspris vid värdering av bilförmån för bilmodell som är sex år gammal eller äldre (årsmodell 2007 och äldre) är fyra prisbasbelopp, se avsnitt 3.3.2. Ett nybilspris beräknat till fyra prisbasbelopp bör kunna tillämpas även i det fall det för en äldre bil är svårt att fastställa det verkliga nybilspriset (prop. 1996/97:19 s. 59). Jämför dock vad anges ovan om nybilspris för bilmodell när introduktionspris saknas.

3.2 Extrautrustning

Vid beräkning av förmånsvärdet ska enligt 61 kap. 8 § IL till nybilspriset läggas anskaffningsutgiften för eventuell extrautrustning som ingår i förmånen, dvs. all utrustning som inte ingår i nybilspriset enligt billistorna.

Som extrautrustning räknas alla tillval av utrustning som har samband med bilens funktion eller den åkandes komfort och förströelse (prop. 1986/87:46 s. 16). Detta gäller även utrustning som tillkommit på arbetsgivarens initiativ eller som motiveras av tjänstebehovet.

Det finns dock utrustning som undantas vid förmånsberäkningen.

• Biltelefon och kommunikationsradio, jfr bet. 1986/87: SkU9 s. 12, samt handsfreesats till telefon.

• Elektronisk körjournal.

• Anordning som betingas av sjukdom eller funktionshinder hos förmånshavaren, jfr nämnd prop. s. 17.

• Vinsch, kran eller liknande anordning som anskaffats enbart för tjänstebruk

• Alkolås, som hindrar att bilen startas och körs av förare som har alkohol i utandningsluften.

Utrustning eller modifiering som är hänförlig till konvertering av konventionell bil till miljöbil medför normalt inte högre förmånsvärde, jfr definition av ”jämförbar bil” i avsnitt 3.3.3.

Extrautrustning ska beaktas även vid beräkning av förmånsvärde för s.k. sexårsbil, se avsnitt 3.3.2. Är bilen tio år eller äldre, dvs. årsmodell 2003 eller äldre vid beskattningsåret 2013, bör dock bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Som extrautrustning bör avses sådan utrustning som är avsedd att användas på en bil. Utrustningen kan antingen vara fast monterad eller monterad så att den går att avlägsna. Det bör sakna betydelse vid vilken tidpunkt liksom för vilket ändamål utrustningen anskaffats, såsom för bilens funktion, körsäkerhet eller för de resandes bekvämlighet.

Med anskaffningsutgift för extrautrustning avses utgiften vid anskaffningstillfället för material och arbete inklusive mervärdesskatt.

Exempel på extrautrustning är automatisk växellåda, antisladdsystem, automatisk parkeringshjälp, farthållare, extraljus, klimatanläggning, sollucka, eljusterbara säten, airbag, sidokrockskydd, dragkrok, vinterdäck, kupévärmare, centrallås, larmanordning, takräcke, lastbox, bilbarnstol, metalliclack, tonade rutor, läderklädsel, personlig bilskylt, radio, ljudanläggning, DVD-spelare, färddator, väg- och trafikinformationssystem och GPS-navigator, förutsatt att utrustningen inte redan ingår i nybilspriset för bilmodellen.

Utrustning enbart för tjänstebruk såsom vinsch, kran eller liknande anordning bör inte beaktas vid förmånsvärderingen.

Sedvanlig rabatt som lämnats vid köp av extrautrustning bör reducera anskaffningsutgiften, dock högst motsvarande den rabatt som lämnas till privatpersoner (ej företag). Rabatten bör, oavsett om den gett nedsättning av totalpriset eller om utrustning ingått utan kostnad, proportioneras på bilen respe-tive utrustningen. Rabatt som lämnats på priset för enbart bilen bör inte ge någon reduktion.

Som exempel har en bil ett pris på 180 000 kr hos en bilhandlare och den förses med extrautrustning för 20 000 kr, dvs. det totala priset är 200 000 kr. Då köparen får en rabatt på 10 000 kr (5 % av 200 000 kr) betalar således denne 190 000 kr. Anskaffningsutgiften för utrustningen anses då vara 19 000 kr (20 000 x [1 – 0,05] ). Detta belopp läggs till bilens nybilspris i Skatteverkets billista.

Då extrautrustningen hyrts eller om arbetsgivarens kostnad väsentligt understiger ordinarie anskaffningsutgift bör det marknadspris som återförsäljare rekommenderat anses utgöra anskaffningsutgift.

Är bilen tio år eller äldre bör bortses från extrautrustning som anskaffades då bilen var ny. Vidare bör bortses från extrautrustning som den anställde själv anskaffat och bekostat och som senare kan flyttas till annan bil, t.ex. bilstereo

3.3 Beräkning av förmånsvärde

3.4 Nedsättning av förmånsvärde 3.4.1 Betalning för bilförmån

Om den anställde av sin nettolön, dvs. lönen efter skatteavdraget, utger ersättning för annat än drivmedel för bilförmånen ska förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp (61 kap. 11 § IL). Nedsättning görs dock lägst till 0 kr, dvs. värdet kan aldrig bli negativt. Belopp som inte kan avräknas ett år kan inte heller utnyttjas senare år. Observera att ett bruttolöneavdrag, dvs. avdrag från bruttolönen före skatteavdraget (lönesänkning), inte medför någon nedsättning.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Förmånsvärdet bör minskas om betalning för fast avgift, fordonsskatt, trängselskatt, försäkring, besiktning, reparation eller extrautrustning m.m. gjorts av den anställde, t.ex. månatligen eller med engångsbelopp. Har den anställde betalat till någon annan än arbetsgivaren bör kvittot lämnas till arbetsgivaren som underlag för nedsättningen.

Förmånsvärdet bör inte minskas pga. betalning avseende

• mindre utgifter för underhåll, såsom för biltvätt, eller

• oförutsebara utgifter, såsom utgift för självrisk eller reparation vid trafikolycka eller annan skada, eller

• utgifter för garage, parkering och liknande.

Förmånsvärdet kan inte vara negativt. Nedsätt-ningen av värdet för ett beskattningsår kan således högst motsvara det beräknade värdet. Belopp som inte kan avräknas kan inte heller utnyttjas senare år.”

3.5 Byte av bil

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Då en anställd under en månad har använt olika bilar bör förmånsvärdet beräknas efter den bil som disponerats längst tid. Då bilar med olika förmånsvärden har använts lika länge under en månad, bör förmånsvärdet beräknas som ett genomsnitt av bilarnas förmånsvärden.

Ett genomsnittsvärde får också användas om den anställde ofta har växlat mellan olika förmånsbilar under året. Detta kan t.ex. förekomma för anställda vid bilhandelsföretag eller företag med bilpooler. Ett genomsnittsvärde bör kunna tillämpas vid minst tio bilbyten någorlunda jämnt fördelade under året. Ett sådant genomsnittsvärde kan användas för anställda vid företag med bilpool om underlaget för beräkningen

• dels avser varje arbetsplats där det finns en bilpool inom företaget (koncerngemensam bilpool bör inte godtas),

• dels visar att samtliga bilar som ingår i bilpoolen an-vänds för privat-resor av de anställda som deltar i bilpoolen, och’

• dels justeras så snart en förändring skett av bilarna som ingår i bilpoolen.”

4.1 Synnerliga skäl

Förmånsvärdet ska justeras uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl, 61 kap. 18 § IL.

Som synnerliga skäl för justering nedåt av värdet av bilförmån anses enligt 61 kap. 19 § IL att bilen använts som arbetsredskap, att bilen använts i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i verksamheten under kalenderåret och dispositionen för privat körning varit begränsad i mer än ringa utsträckning eller att det finns liknande omständligheter. Vidare finns en justeringsregel i 61 kap. 19 b § IL för vissa bilar som deltar i test.

Det kan förekomma situationer där justering kan anses motiverad enligt flera justeringsgrunder. Justering enligt en grund utesluter inte justering enligt en annan. I en sådan situation bör storleken av justeringen grunda sig på en samlad bedömning av de hinder som begränsar det privata användandet av förmånsbilen.

Justeringsreglerna kan bli aktuella att tillämpa

• vid beskattningen av en anställd (61 kap. 18–19 b §§ IL), och

• när arbetsgivare hos Skatteverket begärt justering av underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter (2 kap. 10 b § SAL) tillämpas det även vid skatteavdrag (11 kap. 11 § SFL). Den anställde kan däremot inte få beslut om sådan justering av förmånsvärdet redan under beskattningsåret.

Det är alltså arbetsgivaren som måste begära ett beslut om justering av avgiftsunderlaget, och beslutet gäller normalt endast för ett beskattningsår. Ett sådant justerat värde ska även tillämpas vid beräkning av skatteavdrag samt redovisas i kontrolluppgiften. Om den anställde anser att värdet i kontrolluppgiften är felaktigt bör denne meddela arbetsgivaren och även upplysa om detta i sin inkomstdeklaration.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”I vissa fall kan någon justering nedåt inte göras enligt ordinarie justeringsregler trots att det finns synnerliga skäl. Detta kan gälla lätt lastbil som används som arbetsredskap och för vilken nybilspriset understiger tre alt. fem prisbasbelopp eller för vilken miljöbilsreglerna ska tillämpas. I sådana fall bör justering göras till 90 procent av förmånsvärdet beräknat enligt 5–9 §§.

Justering bör inte ske enbart för att reklamskyltar finns på bilen.”

I avsnitt 4.2 – 4.8 beskrivs situationer där justering anses motiverad. Se avsnitt 5 för avräkningsordning när olika reduktioner görs.

4.2 Bilen används som arbetsredskap

4.3 Taxibil

Synnerliga skäl för justering nedåt av förmånsvärdet kan finnas om bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning varit begränsad, jfr 61 kap. 19 § IL. En sådan begränsning kan t.ex. finnas när taxibilen används i sådan omfattning i verksamheten att det krävs extrapersonal, utöver heltidsarbetande chaufför, för att ha den i trafik, jfr prop. 1996/97:19 s.90 f . Detta kan gälla taxibil som körs av förmånshavaren på heltid måndag – fredag och på helgen av annan anställd.

Enligt nämnda prop. kan 3 000-milsregeln, som avser förmånshavarens egna körning i tjänsten med förmånsbilen, tillämpas parallellt också med denna justeringsregel. Hur stor justering av förmånsvärdet som bör göras får bedömas med hänsyn till omständigheterna. Se dock avsnitt 5 om avräkningsordning i dessa fall.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Justering av förmånsvärde för bil som används i taxinäring bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.”

För taxibil som körts mindre än 6 000 mil i tjänsten gäller vanliga regler för nedsättning och justering av förmånsvärdet, se avsnitt 4.2.3.

4.4 Bilen används huvudsakligen i tjänsten

Justering kan medges om bilen huvudsakligen används i tjänsten och den anställde kan visa att den privata körsträckan varit mycket begränsad i förhållande till den totala körsträckan. Förmånens värde får bedömas med hänsyn till samtliga omstän-digheter, jfr prop. 1993/94:90 s. 93.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Förmånsvärdet bör justeras nedåt om bilen är anskaffad för verksamheten och används där i sådan omfattning att det finns betydande hinder att använda den privat. Detta kan aktualiseras om bilen används av mer än en förare, vid jourberedskap eller om den anställdes privata användning begränsas på annat sätt.

En sådan begränsning kan vara att den anställde enligt avtal med arbetsgivaren är förhindrad att använda bilen för andra privata resor än för sådana sporadiska resor mellan tjänsteställe och bostad som föranleds av planerade kundbesök eller andra tjänsteärenden. Justering bör ske till lägst 40 procent av ett prisbasbelopp.”

4.5 Testbil

Justering nedåt av förmånsvärdet kan också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller liknande och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom EES-området (61 kap. 19 b § IL).

Sådana bilar har många gånger ett lika högt och ibland högre nybilspris än sina traditionella motsvarigheter på marknaden. Det är då rimligt att den som deltar i ett sådant försök eller test ska kunna få värdet justerat nedåt. Försöket eller testet innebär att tekniken inte är fullt utprovad eller att man t.ex. inte vet hur bilen klarar ett kallt klimat. Även andra inskränkningar kan förekomma, som t.ex. fallet är för de bilar som kör på vissa alternativa bränslen för vilka det kan finnas få tankställen (prop. 1996/97:19 s. 63). Justering bör ske till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för motsvarande bil utan den särskilda utrustning eller teknik som testas eller är under utprovning eller med beaktande av de särskilda inskränkningar som deltagandet i testet får antas medföra (nämnd prop. s. 91).

För sådana testbilar som är underställda restriktioner eller andra inskränkningar som avser privatkörningen eller tillgång till bilen kan skäl för justering finnas enligt både 19 § och 19 b §. En samlad bedömning bör då göras av förhållandena.

4.6 Bil med delad dispositionsrätt

Sådan begränsning av möjligheten att använda en förmånsbil privat som följer av att t.ex. två anställda delar på dispositionsrätten till bilen, anses som sådana synnerliga skäl som motiverar justering enligt 61 kap. 19 § IL, se Skatteverket 2005-06-20, dnr 130 278670-05/111. Utgångs-punkten i sådana fall är att en förmånsbil samman-taget endast bör medföra högst ett fullt förmånsvärde.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Sådan begränsning av möjligheten att använda en förmånsbil privat som följer av att två eller fler anställda delar på dispositionsrätten till bilen bör anses vara synnerliga skäl för justering.

Då två anställda delar på dispositionen av en förmånsbil så att de endast kan utnyttja bilen under halva tiden vardera bör förmånsvärdet för dem båda justeras till 50 procent.”

4.7 Hinder att använda bilen

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Förmånsvärdet bör justeras nedåt om ett absolut hinder för den anställde att använda bilen finns under en lång och samman-hängande tidsperiod och bilen då inte kan användas av någon närstående eller för familjens räkning. Hindret bör finnas under mer än tre hela kalendermånader i följd, oavsett om perioden infaller under samma år eller över ett årsskifte. Exempel på sådant hinder är sjukhusvistelse och återkallelse av körkort.

Förmånsvärdet för året bör då reduceras med 1/9 per hel kalendermånad som hindret har funnits utöver tre månader, dvs. maximalt nio månader för ett beskattningsår.”

Denna justeringsregel aktualiseras främst i sådana fall en anställd inte kunnat frånträda avtalet om förmånsbil eller bilen inte varit avställd under aktuell period.

4.8 Bil under semester m.m.

I Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2012:29) anges följande.

”Användning av förmånsbil under kortare tidsperiod kan anses utgöra synnerliga skäl för justering uppåt av förmånsvärdet.

Förmånsvärdet bör justeras uppåt om en anställd haft bilförmån endast under en kortare tidsperiod, t.ex. under semesterledighet, och marknadsvärdet av en motsvarande bilhyra överstiger bilförmånsvärdet för perioden. Förmånsvärdet bör då motsvara bilhyran för en motsvarande bil under samma period.”

6.1 Kontrolluppgift

I kontrolluppgiften för den anställde anges värdet av bilförmån för året beräknat enligt avsnitt 3.3 – 3.5. Värdering enligt avsnitt 4 görs om Skatteverket beslutat om justering av förmånsvärdet, vilket redovisas med kryssmarkering.

Kontrolluppgiften ska även innehålla

1. kod för bilmodell enligt billistorna (se avsnitt 5.2),

2. storleken av nedsättning av förmånsvärdet i de fall den anställde betalat för förmånen,

3. värdet av bilförmånen efter nedsättning enligt punkt 2,

4. värdet av förmån av drivmedel, och

5. antalet kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser.

Uppgift ska även lämnas om antal månader som den anställde haft bilförmån.

Endast en kod kan anges även om den anställde använt flera olika bilmodeller under året. I första hand bör då koden för den bilmodell som använts längst tid under året anges.

När årligt värde av bilförmån beräknas avrundas detta nedåt till helt hundratal kronor, se avsnitt 2.3. Detta gäller inte drivmedelsförmån.

Om den anställde har haft förmån av fri parkering, t.ex. vid bostaden, anges detta både med värdet och med kryssmarkering. Förmån av fri parkering för förmånsbil vid arbetsplats vid arbetsgivarens lokaler är dock ingen skattepliktig förmån.

Om kostnadsersättning för körning med förmånsbil i tjänsten överstiger avdragsgillt schablonbelopp ska den överskjutande delen behandlas som lön och ligga till grund för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter (10 kap. 3 § p. 10 SFL och 2 kap. 11 § p. 1 SAL) samt redovisas som lön i kontrolluppgiften.

6.2 Kod för bilmodell

De koder för bilmodeller som anges i Skatteverkets föreskrifter (billistorna) har sju positioner och är utformade på följande sätt.

• Tillverkningsår anges med de två sista siffrorna i årtalet, t.ex. 11 för tillverkningsår 2011. Om året är okänt anges 77.

• Bilmärke anges med kod med två bokstäver. Om bilmärket saknas i förteckningen nedan eller är okänt anges XX.

• Bilvariant anges med tre siffror, med löpnummer från 001. Lätta lastbilar har löpnummer från 500. Om bilvarianten saknas i billistorna eller är okänd anges 777.

Om endast del av koden är känd anges de kända delarna. För övriga delar anges 77, XX resp. 777, t.ex. 05AR777 om endast bilvarianten är okänd. Koden ska alltid bestå av sju positioner.