SRN:s förhandsbesked den 23 september 1997. Förmånsbeskattning av fri tidning. Tillika fråga om avdrag för prenumerationsavgift.

Område: Förhandsbesked Skatterättsnämnden

Inkomsttaxering år 1998-2000.

D var yrkesverksam som sjuksköterska. Hennes arbetsgivare avsåg att tillhandahålla henne en prenumeration på tidningen Dagens Medicin. Tidningen skulle därvid sändas till hennes bostad. D frågade om förmånen av prenumerationen var skattepliktig för henne (fråga 1). Vidare frågade D, för det fall hon själv skulle betala prenumerationen, om hon var berättigad till avdrag härför såsom för kostnader för intäkternas förvärvande (fråga 2).

Som svar på fråga 1 förklarade SRN att förmånen av fri prenumeration på Dagens Medicin inte var skattepliktig för D. Följande motivering gavs:

”Enligt bestämmelserna i 32 § 3 c kommunalskattelagen (1928:370), KL, gäller att ”om en vara eller tjänst, som en anställd erhåller av arbetsgivaren är av väsentlig betydelse för utförandet av hans arbetsuppgifter, skall förmånen av varan eller tjänsten inte tas upp som intäkt om förmånen är av begränsat värde för den anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen”.

Dagens Medicin får anses vara en allmänt nyhetsorienterande tidning inom sjukvårdsområdet utan att därför ha en rent vetenskaplig inriktning. Tidningen får därför anses vara av väsentlig betydelse för utförande av D:s arbetsuppgifter. Förmånen får anses ha ett begränsat värde för henne och kan inte utan svårighet särskiljas från nyttan i hennes anställning. Förmånen är därmed skattefri för henne.”

Som svar på fråga 2 förklarade SRN att kostnaden för en prenumeration på Dagens Medicin inte var avdragsgill för D. Följande motivering gavs:

”Enligt 33 § 1 mom. andra stycket KL får avdrag från intäkt av tjänst göras för ”kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödvändigt för tjänstens fullgörande.” Även om Dagens Medicin kan vara av väsentlig betydelse för fullgörande av D:s arbetsuppgifter kan den inte anses vara av sådan nödvändig natur att kostnaden för prenumerationen är avdragsgill.”

Kommentar:

Enligt tidigare praxis gällde i de fall då arbetsgivaren betalade en tidningsprenumeration åt den anställde att förmånsbeskattning kunde underlåtas endast då tidningen bedömdes som ett nödvändigt arbetsredskap. Att prenumerationen var föranledd av att den anställde behövde hålla sig à jour inom ett område med anknytning till sin yrkesutövning ansågs inte vara tillräckligt skäl för skattefrihet.

Rättsfallet RÅ 1992 ref 7 är belysande. Regeringsrätten kom där fram till att en skattekonsult, som på arbetsgivarens bekostnad fått tidningen Dagens Industri till sin bostad, erhållit en skattepliktig förmån. Regeringsrätten konstaterade att det låg i arbetsgivarens intresse att skattekonsulten genom att läsa Dagens Industri höll sig informerad om vad som hände inom näringslivet. Dagens Industri ansågs dock inte vara nödvändig facklitteratur i detta fall, eftersom tidningen inte i första hand riktade sig till skattekonsulter utan hade en mera allmän uppläggning som i viss utsträckning var jämförbar med de större morgontidningarnas.

Den restriktiva praxis, som rättsfallet RÅ 1992 ref 7 ger uttryck för, får från och med 1997 års taxering överges med hänsyn till en genom SFS 1995:651 företagen ändring av 32 § 3 c mom KL. Enligt den nya lydelsen av nämnda lagrum skall vara eller tjänst, som en anställd erhåller från arbetsgivaren, inte tas upp som intäkt om varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes arbetsuppgifter och om förmånen är av begränsat värde för den anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Dessa krav torde i allmänhet vara lättare att uppfylla än det tidigare gällande kravet på att förmånen skulle avse ett nödvändigt arbetsredskap. Lagändringen innebär således en viss utvidgning av det skattefria området.

De genom SFS 1995:651 införda reglerna om viss skattefrihet på förmånssidan har inte fått någon motsvarighet på avdragssidan. Av prop. 1994/95:182, s. 40, framgår att denna olikformighet i beskattningen varit avsedd. Det framhålls i propositionen att presumtionen normalt sett är betydligt starkare för att ett arbetsredskap är av väsentlig betydelse för arbetet i det fall arbetsgivaren svarar för det än när den anställde själv betalar. I de fall då den anställde själv betalar för en tidningsprenumeration torde alltså för rätt till avdrag alltjämt böra krävas att fråga är om ett nödvändigt arbetsredskap.

RSV avser inte att överklaga förhandsbeskedet.

RSV:s dnr 4312-97/6100.

SRN:s förhandsbesked den 23 september 1997 Fråga om dubbel koncerntillhörighet kan föreligga vid tillämpning av skatteregler som tar sikte på koncernbolag.

Inkomsttaxering

X AB äger mer än hälften (75%) av aktierna i Z AB och resterande del (25%) ägs av Y AB. Y AB har enligt avtal rätt att utse och tillsätta mer än häften av styrelseledamöterna i Z AB. Sistnämnda bolag är moderbolag till tre andra bolag varav minst ett, Ö AB, bedriver en omfattande rörelse. En fysisk person, A, äger samtliga aktier i X AB. Aktierna i Y AB ägs av den fysiska personen B.

Frågor:

1. Utgör något av bolagen förvaltningsbolag?

2. Förändras svaret på fråga ett om Y AB:s aktier i Z AB är preferensaktier, innebärande att Y AB erhåller utdelning med samma belopp som X AB?

3. Får A och B vid sin beräkning av anskaffningskostnaden på aktierna i X AB respektive Y AB enligt bestämmelserna i 3 § 12 d mom. SIL tillgodoräkna sig 75 % respektive 25 % av löneunderlaget i Z AB och dess dotterföretag?

Skatterättsnämnden lämnade följande förhandsbesked.

1. Varken X AB eller Y AB utgör förvaltningsföretag.

2. Svaret på fråga ett ändras inte för det fall de av Y AB ägda aktierna i Z AB utgör preferensaktier.

3. Såväl A som B får vid beräkning av löneunderlaget enligt 3 § 12 d mom. SIL, räkna med ersättningar till arbetstagare i Z AB och dess dotterföretag dock med den fördelning som följer av X AB:s respektive Y AB:s ägande av aktier i Z AB.

Motivering

Nämnden inledde med redogörelse för koncerndefinitionen – såvitt här är aktuellt – i 1 kap. 5 § aktiebolagslagen /1975:1385/, (ABL). Därefter anfördes:

”Frågan om dubbel koncerntillhörighet kan föreligga har inte berörts i förarbetena till den ändrade koncerndefinitionen (prop. 1995/96:10). I senare lagstiftningsärende har dock utgåtts från att dubbel koncerntillhörighet är möjlig, se prop. 1996/97:18 s. 20 f. Mot denna bakgrund får det godtas att ett bolag enligt 1 kap. 5 § första stycket 1 och 3 ABL kan komma att ingå som dotterbolag i två olika koncerner.

Det skattemässiga koncernbegreppet bygger på det aktiebolagsrättsliga även när detta inte är direkt utsagt i lagtexten. Om inte annat är avsett bör därmed den ändrade koncerndefinitionen få genomslag också inom skatterätten. Det kan härvid noteras att under lagstiftningsarbetet hade väckts frågan om att företa en samordning av det skattemässiga koncernbegreppet med det ändrade aktiebolagsrättsliga. Lagstiftaren fann dock att ändringen i ABL inte ställde några krav på att också det skattemässiga begreppet skulle ändras (prop. 1995/96:10 Del II, s. 113; se även prop. 1996/97:18 s. 21). Enligt nämndens mening är det inget som hindrar att den dubbla koncerntillhörighet som kan uppkomma enligt 1 kap. 5 § första stycket ABL får verkan vid tillämpning av sådana skatteregler som tar sikte på koncernbolag.

Fråga 1

Vid bedömningen enligt 7 § 8 mom. andra stycket SIL av om ett företag utgör ett förvaltningsföretag eller inte beaktas inte bara företagets egna verksamhet utan också indirekt bedriven verksamhet. Således skall beaktas sådan verksamhet av annat slag än förvaltning som bedrivs längre ner i koncernen (jfr prop. 1989/90:110 s. 555 och 707).

...Eftersom Ö AB i enlighet med vad som gäller för Z AB får anses ingå i två koncerner med X AB respektive Y AB som moderbolag skall denna rörelse beaktas på samma sätt som om nämnda koncernmoderbolag själva bedrivit rörelsen till den del den ingår i respektive koncern...

Fråga 2

Att det till följd av att preferensaktier getts ut kan komma att utdelas lika stora belopp till de två moderbolagen ändrar inte bedömningen av fråga 1.

Fråga 3

Utgångspunkten är att A:s och B:s aktier i X AB respektive Y AB är kvalificerade aktier i den mening som avses i 3 § 12 mom. SIL. Vid beräkning av det s.k. gränsbeloppet för kvalificerad aktie får enligt 3 § 12 d mom. SIL till anskaffningskostnaden läggas ett löneunderlag. Principen är att detta underlag beräknas inte bara på ersättningar till arbetstagare i företaget utan även i dess dotterföretag...

Även här bör med dotterföretag avses sådana företag som enligt 1 kap. 5 § ABL utgör dotterföretag. Det kan härvid noteras att enligt andra stycket i detta lagrum likställs indirekta dotterbolagsförhållanden med direkta sådana. Av detta följer enligt nämndens mening att både A och B kan vid beräkning av löneunderlaget använda de ersättningar som utgått till arbetstagare i Z AB och dess dotterbolag, dock fördelat efter respektive moderbolags ägarandel i Z AB.”

RSV överklagar inte förhandsbeskedet.

RSV:s dnr: 2741-97/6100

SRN förhandsbesked den 9 september 1997. Fråga om tillskott till eget aktiebolag av fordran på närstående till aktieägaren ger upphov till ett förbjudet lån

Område: Förhandsbesked

Taxeringsåren 1998-2000.

Den fysiske personen A överlät genom gåva för några år sedan vissa fastigheter till två av sina barn, B och C, mot att de utfärdade vederlagsrevers till honom på sammanlagt ca 3,8 Mkr och löpande med 3 % ränta. Sedermera överlät B och C fastigheterna till sin bror D mot att han bl.a. övertog betalningsansvaret för de utfärdade vederlagsreverserna. Till följd härav har A nu en fordran på sonen D på nämnda belopp. A äger vidare samtliga aktier i AB X. Bolagets ekonomiska ställning anges vara tämligen svag och för att stärka bolaget avser A att i form av aktieägartillskott tillskjuta sin fordran på sonen D till aktiebolaget. Ett skuldförhållande uppkommer därigenom mellan bolaget (som ny borgenär) och en närstående till aktieägaren (som gäldenär).

A, D och AB X frågade följande:

1. Innebär A:s tillskott till AB X av hans fordran på D att lån lämnats i strid mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen och att D därmed ska beskattas för lånebeloppet enligt 32 § anv.p. 15 KL?

2. Om svaret på fråga 1 är Nej; innebär det förhållandet att räntefoten enligt skuldebrevet endast är på 3 % p.a., att D ska beskattas för en förmån enligt 32 § anvp. 14, 6 st KL?

3. Om svaret på fråga 2 är Nej; Kan A då anses ha erhållit en förmån som kan beskattas som a) utdelning?; eller b) lön?

4. Om svaret på fråga 2 är Nej; innebär detta att AB X ej skall drabbas av s.k. uttagsbeskattning enligt 2 § 13 mom. 2 st. SIL?

5. Om AB X, för att rätt fullgöra sin bokförings- och redovisningsskyldighet, finner att fordringen vid tillskottet bör upptagas till lägre värde än nominellt belopp med hänsyn till den förhållandevis låga räntesatsen, innebär detta att D, jämlikt 32 § anvp. 14, 7 st. KL, skall beskattas för mellanskillnaden såsom för intäkt av tjänst?

Skatterättsnämnden beslutade följande:

”FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

D skall inte beskattas som för ett s.k. förbjudet lån.

Frågorna 2–4

Att fordran löper med låg ränta medför ingen beskattningskonsekvens för någon av sökandena.

Fråga 5

D skall inte inkomstbeskattas för det fall AB X i samband med erhållandet av fordran företar en nedskrivning av den i sina räkenskaper.

MOTIVERING

Fråga 1

I 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) finns intaget ett förbud för aktiebolag att lämna penninglån till vissa personer eller för vissa syften. Lån som lämnats i strid mot denna bestämmelse medför enligt punkt 15 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1927:370) att låntagaren skall beskattas för lånebeloppet som intäkt av tjänst. Grundprincipen för beskattningsregeln är att det för transaktioner som täcks av låneförbudet är fråga om ett uttag för gott av medel från företaget som bör jämställas med lön (prop. 1989/90:110 s. 600).

Situationen i ärendet är att A har en fordran om drygt 3,8 mkr på sin son D. A avser att i form av ett ovillkorligt aktieägartillskott överföra fordran till det av honom ägda bolaget AB X. Härigenom kommer D, som ingår i bolagets s.k. förbjudna krets, att i fortsättningen stå i skuld till bolaget.

För att låneförbudet skall bli tillämpligt på denna situation måste överföringen av fordran kunna anses jämställt med att bolaget lämnar ett penninglån till D. För att detta skall bli fallet bör bolaget i något läge ha frånhänts medel som kan sägas ha tillförts någon i den förbjudna kretsen.

Den aktuella fordran har sin grund i fastighetsöverlåtelser som tidigare skett inom familjen A. Fordran överförs utan vederlag och med oförändrade villkor till bolaget. Detta innebär att bolaget inte i anledning av sitt innehav av fordran vid något tillfälle har ”tömts” på medel vare sig i form av ett direkt penninglån eller på annat sätt. Härmed skiljer sig enligt nämndens mening förhållandena i ärendet på ett avgörande sätt från de fall lagstiftningen är avsedd att täcka. D bör därför inte beskattas som för ett förbjudet lån.

Frågorna 2–4

För att omfrågade beskattningskonsekvenser skall kunna inträffa till följd av att fordran löper med låg ränta krävs att fordringsförhållandet grundas på att AB X har lämnat ett lån till D. Som framgår av svaret på fråga 1 är detta inte fallet i ärendet. Några beskattningskonsekvenser bör därför inte inträda för sökandena i anledning av den låga räntan.

Fråga 5

Även när det gäller frågan om föjden av en nedskrivning av fordran i bolagets räkenskaper krävs för att detta skall leda till beskattning av D att bolaget skall kunna anses ha lämnat ett lån. Eftersom detta inte är fallet leder en nedskrivning av fordran enligt frågan, och som inte påverkar själva fordringsförhållandet, inte till någon beskattning av D.”

Förhandsbeskedet överklagas inte av RSV.

RSV:s dnr 10698-96/6100.