RR:s dom den 26 februari 1999, målnr 3162-1998. Fråga om skattefrihet för utdelning från dotterbolag enligt skatteavtalet med Schweiz

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 mars 1999.

X AB är moderbolag i en koncern som bedriver verksamhet främst genom dotterbolag i och utanför Sverige. Dotterbolagen har emellanåt behov av att lånefinansiera sin verksamhet och koncernen har därför byggt upp en central finansfunktion i en schweizisk filial till ett holländskt bolag. På grund av ändrade skatteregler i Nederländerna överväger moderbolaget att låta bolagisera verksamheten i Schweiz och föra över ägandet till Sverige alternativt etablera ett nytt helägt dotterbolag i Schweiz.

X AB önskar få besked om verksamheten i det tilltänkta finansbolaget utgör sådan förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom som avses i artikel 25 § 5 i skatteavtalet med Schweiz.

SRN svarade ja på frågan i ett förhandsbesked meddelat den 3 april 1998 och ansåg att utdelning från det planerade finansbolaget inte är skattefri för det svenska moderbolaget.

Sökanden har den 29 april 1998 överklagat förhandsbeskedet. RR ändrade i dom den 26 februari 1999 nämndens besked och förklarade att den i ansökan beskrivna verksamheten inte kan anses utgöra förvaltning av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom i avtalets mening.

Kommentar:

RR:s dom är kortfattad och det är svårt att avgöra när en verksamhet ska anses utgöra förvaltning av värdepapper. Frågan kan möjligen klargöras ytterligare genom en ny ansökan om förhandsbesked där ett omsökt moderföretag avser att genomföra en omstrukturering av företag i Schweiz. Fråga är bland annat huruvida lämnad utdelning blir skattefri för sökanden.

KR:s i Jönköping dom den 19 mars 1999, målnr 2625-1996. Fråga om en ideell förening är begränsad skattskyldig enligt 7 § 5 mom. 4 st lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 mars 1999.

Inkomsttaxering 1991

Överklagande av föreningen.

Föreningen har åsatts taxering för i deklarationen redovisad nettointäkt av rörelse med 53 771 kr.

Föreningen har anfört besvär mot taxeringsbeslutet och yrkat att den skall anses vara en allmännyttig ideell förening samt att all verksamhet som den bedriver bedöms som allmännyttig och därmed skattefri.

Länsrätten avslog besvären och anförde bland annat.

Föreningen är en intresseförening för husvagns- och husbilsägare. Föreningen är ansluten till riksorganisationen, som har 17 lokalföreningar. Föreningens syfte är att personer med samma intresse, husvagnar och campmobiler, skall kunna umgås och utbyta erfarenheter samt att hela familjer skall kunna delta. Enligt de stadgar för riksorganisationen, som gällde det nu aktuella inkomståret, är föreningens syfte bl.a. att

– främja användande av husvagn eller motsvarande för aktiv fritid och nytta

– verka för god medlemsvård och goda relationer med föreningens omvärld

– som remissinstans tillvarata medlemmars intressen, varvid speciellt trafiksäkerhetsfrågor och utformning av campingplatser skall beaktas

– genom utbildning och träning göra medlemmarna till ett föredöme i trafiken.

Föreningen, som är religiöst och politiskt neutral, driver en campingplats, dit endast medlemmar har tillträde, samt en campingplats, dit även allmänheten har tillträde. Skötsel av campingplatserna ombesörjs av campingvärdar, vilka är föreningsmedlemmar. Ersättning för utfört arbete utgår ej. Medlemmar verkar även som parkeringsvakter vid husvagnsutställningen på Elmia i Jönköping en gång om året. För detta erhåller föreningen viss procent av parkeringsavgifterna. Föreningen bekostar mat och dryck för parkeringsvakterna. Under 1990 har föreningen varit arrangör för det nordiska medlemsmötet, vilket var förlagt till Karlsborg. Till detta möte har föreningen engagerat bl.a. musiker, discjockeys och trollerikonstnärer. Övriga aktiviteter i föreningens regi har varit fisketävlingar, flugbindning, boulemästerskap, boccia, varpa, gemensam städning och upprustning av campingplatserna, diverse samkväm med mat etc vid årets högtider samt arrangerande av grisfester. Härutöver har barn- och ungdomsaktiviteter anordnats. Dessa har inte varit av den art och sådant omfång att föreningen sökt lokalt aktivitetsstöd för denna del av verksamheten.

Föreningen har anfört bl.a. följande: Den är definitivt inte någon intresseförening. Den har granskats av Lotterinämnden och efter överklagande av nämndens beslut, av Civildepartementet bedömts som allmännyttig. Överskottet av verksamheten beror på ideellt arbete. Av medlemmarna i föreningen är cirka tio icke husvagnsägare. Föreningen förlorar medlemmar därför att man har ett starkt krav på att medlemmarna skall ställa upp i olika aktiviteter. Campingverksamheten har enligt bokslutet en stor tyngd men i verkligheten förekommer en mängd aktiviteter, som inte kommer fram i något bokslut. Det är campingverksamheten som visar sig i räkenskaperna.

Skattemyndigheten har förklarat sig inte bestrida att social verksamhet eller andra aktiviteter av allmännyttig karaktär förekommer men hävdat att dessa dock är av ganska liten omfattning. Myndigheten har vidare anfört följande: Vad som enligt räkenskaperna föreningen lagt ned på dess aktiviteter är mycket blygsamma belopp. Föreningens huvudsyfte är att främja användandet av husvagn och att driva camping i kommersiella former. Campingverksamheten har gett ett ganska stort överskott, dom dock inte använts till att bestrida verksamheter av allmännyttig karaktär. Den är inte någon hävdvunnen finansieringskälla och den har ej naturlig anknytning till det allmännyttiga ändamålet. 85 procent av verksamhetsvolymen ligger utanför vad som kan anses som allmännyttigt. Det rör sig om affärsmässigt drivna campingplatser. Enligt utförd sammanställning utvisar även de allmännyttiga aktiviteterna överskott både för åren 1990, 1991 och 1992 med icke obetydliga belopp.

Ideella föreningar som uppfyller i 7 § 5 mom. SIL fjärde stycket angivna villkor är frikallade från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och rörelse. Sådan skattebefrielse inträder om

a) föreningen har till huvudsakligt syfte att främja vissa allmännyttiga ändamål utan begränsning till bestämda personers ekonomiska intressen,

b) föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser sådana ändamål som angivits ovan,

c) föreningen inte utan att särskilda skäl motiverar det vägrar någon inträde som medlem samt

d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens tillgångar.

Länsrätten gör följande bedömning.

Det i stadgarna angivna syftet har såvitt avser föreningen fullföljts dels genom att föreningen drivit två campingplatser och dels genom andra aktiviteter. Föreningens räkenskaper upptar separat redovisning för varje aktivitet. Av campingplatserna har den ena varit tillgänglig enbart för medlemmar. Båda campingplatserna har varit avgiftsbelagda med differentierad avgift för medlemmar och icke medlemmar. Denna verksamhet får anses ha drivits under affärsmässiga former och kan inte bedömas som allmännyttig. Såvitt framgår av det räkenskapsmaterial som företetts för länsrätten har samtliga aktiviteter givit överskott. Detta har förklarats med att allt funktionärsarbete varit oavlönat. Även med beaktande härav kvarstår likväl förhållandet att överskottet från de under affärsmässiga former drivna campingplatserna inte behövt tagas – och såvitt visats heller inte tagits – i anspråk för att finansiera den övriga verksamheten, som uppenbarligen har annan karaktär. Av det sagda framgår inte klart att verksamheten bedrivits på ett sätt som skäligen svarar mot avkastningen av sektionens tillgångar. På grund av omfattningen av campingverksamheten och med hänvisning till det ovan sagda finner länsrätten inte visat att föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodosett sådana ändamål som medför att skattebefrielse enligt 7 § 5 mom. lagen om statlig inkomstskatt skall kunna medges. Överklagande skall därför lämnas utan bifall och åsatta taxeringar lämnas utan ändring.

Föreningen överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Jönköping, som avslog överklagandet och anförde bland annat.

Frågan i målet är om föreningen uppfyller de krav som anges i 7 § 5 mom. 4 st. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) och således kan anses begränsat skattskyldig. En sådan förening är frikallad från skattskyldighet för bl.a. inkomst av rörelse som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen (7 § 5 mom. SIL).

Vad gäller frågan om den bedrivna verksamheten med campingplatser är att anse som rörelse gör kammarrätten följande bedömning. För att rörelse skall föreligga krävs att verksamheten är yrkesmässigt bedriven. Detta innebär att verksamheten betingas av varaktighet, självständighet och i regel också av vinstsyfte. I fråga om juridiska personers verksamhet gäller dock enligt praxis att avsaknaden av ett vinstsyfte inte behöver hindra att verksamheten betraktas som rörelse, förutsatt att den inte har en alltför begränsad omfattning. Verksamheten skall bedrivas på kommersiell basis, vilket innebär att den avser tillhandahållande av varor och tjänster på en inte alltför begränsad marknad (jfr. RÅ 1998 ref. 10 och Skattenytt 1997 s. 321). Vad beträffar den i målet aktuella campingverksamheten framgår att den bedrevs stadigvarande, att den riktade sig både mot föreningens medlemmar och mot allmänheten, att den finansierades med avgifter från campinggästerna och att den för aktuellt beskattningsår hade en omsättning om 545 410 kr. Med hänsyn till dessa omständigheter finner kammarrätten att verksamheten är att bedöma som rörelse. Verksamhetens överskott är således en sådan inkomst som föreningen i princip skall beskattas för.

Beträffande frågan om föreningen är att anse som en sådan förening som är begränsat skattskyldig enligt 7 § 5 mom. 4 st. SIL görs följande bedömning.

I förarbetena till aktuella bestämmelser om begränsad skattskyldighet anförs bland annat följande. Verksamhet som från allmän synpunkt är värd att stödja kan omfattas av befrielsen. Frågan om ändamålet kan inte bedömas enbart med hänsyn till stadgarnas innehåll. En mer generell bedömning erfordas mot bakgrund av föreningens allmänna karaktär och inriktning (SkU 1976/77:45 s. 28). Innebörden av begreppet idrott ansågs vara i behov av klarläggande. Till idrott sades numera allmänt räknas även gymnastik, sport, skytte och friluftsliv. En skytteklubb, båtklubb eller en ridklubb borde således yrkesmässigt kunna behandlas på samma sätt som t.ex. en friidrottsklubb (prop. 1976/77:135 s. 75). Som en förutsättning för den förmånligare skattebehandlingen gäller dock att den faktiskt bedrivna verksamheten står i överensstämmelse med innehållet i stadgarna. Detta uttrycks så att föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande skall tillgodose ändamål som uppfyller kraven på allmännytta.

I länsrättens dom har relevanta avsnitt av föreningens stadgar avseende verksamhetens inriktning återgivits. Härutöver anges i stadgarna även att det till medlemmarnas förfogande skall finnas lägerplatser över hela landet där träffar och andra meningsfyllda aktiviteter anordnas. Även den faktiskt bedrivna verksamheten har beskrivits i länsrättens dom. Härutöver framgår av revisionspromemoria den 15 december 1992 att föreningen anordnar manöverkörningar med husvagn ca fyra gånger per år varvid ca 10 – 13 personer av föreningens 468 medlemsfamiljer deltar vid varje tillfälle. Vidare har föreningen enligt uppgift hållit en sjukvårdskurs vid vardera campingplatsen.

Föreningen gör gällande att den främjar flera allmännyttiga ändamål, såsom att engagera människor till ett ökat friluftsliv, en aktivare fritid, idrottsinslag och en större social gemenskap. Föreningen bedriver även trafiksäkerhetsarbete genom t.ex. utbildning. Till styrkande av omfattningen av sina aktiviteter har föreningen åberopat aktivitetslista med förslag på kurser och aktiviteter. Föreningen har enligt stadgarna vissa ändamål som skulle kunna bedömas som allmännyttiga-t.ex. utbildning och även främjande av god medlemsvård, vilket torde kunna hänföras till ett socialt ändamål. Såvitt framgår av utredningen i målet är emellertid den huvudsakliga verksamheten inriktad på drivandet av de två campingplatserna. Frågan är då om detta kan anses vara ett sådant allmännyttigt ändamål som anges i 7 § 5 mom. 4 st. SIL. Närmast till hands ligger att denna verksamhet skulle anses främja idrottsliga ändamål genom att camping skulle utgöra friluftsliv. En så vidsträckt innebörd anser dock kammarrätten att begreppet friluftsliv inte har. Inte heller kan den bedrivna verksamheten anses utgöra ett led i fullgörandet av något föreningens allmännyttiga ändamål. Kammarrätten finner därför att det inte är visat att föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser allmännyttiga ändamål. Den kan sålunda inte anses vara begränsat skattskyldig i enlighet med bestämmelserna i 7 § 5 mom. SIL. Överklagandet kan därför inte bifallas.

Meddelade prövningstillstånd

Område: Meddelade prövningstillstånd

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 30 mars 1999.

Saken: Fråga om avdrag får göras för skatt på drycker som har utförts ur landet av annan än den skattskyldige själv eller för annans räkning.RR:s målnr 5037-1997.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 13 § första stycket i lagen (1977:306) om dryckesskatt (jfr 32 § första stycket d) lagen (1994:1564) om alkoholskatt).

Saken: Fråga om beslut om särskild avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi gäller utan hinder av överklagande och beslut om inhibition till följd därav kan meddelas. RR:s målnr 6589-1998.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Saken: Fråga om skyldighet för konkursbo att betala arbetsgivaravgifter på ersättning som i form av utdelning betalats enligt en skiljedom till en tidigare anställd hos konkursgäldenären. RR:s målnr: 546-1998 och 6161-1998.

Klagande: Den skattskyldige.

Lagrum: 1 kap. 2 § och 2 kap. 3 § lagen 81981:691) om socialavgifter; 3 kap. 2 § lagen 81962:381) om allmän försäkring.