RR:s dom den 30 april 1999, mål nr 131-1998. Koncernbidrag; förvaltningsföretag. Fråga om möjligheten att med skatterättslig verkan ge koncernbidrag mellan MB och DB i fall då DB utgjort ett förvaltningsföretag under större delen av räkenskapsåret men ändrar karaktär till rörelsedrivande företag

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

Av RSV överklagat förhandsbesked rörande inkomsttaxering 1998

SRN:s förhandsbesked den 12 december 1997 har refererats i rättsfallsprotokoll 1/98 den 12 januari 1998.

RSV har överklagat förhandsbeskedet. RR fastställde förhandsbeskedet enligt nedan.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten gör samma bedömning som Skatterättsnämnden.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked.”

RR:s dom den 27 april 1999, mål nr 6630-1998 Fråga om till sökanden närstående person är företagsledare samt verksam i betydande omfattning i fåmansföretag (32 § anv.p. 14 KL och 3 § 12 a mom.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

Inkomsttaxering Överklagat förhandsbesked.

Redogörelse för SRN:s förhandsbesked av den 23 september 1998 har lämnats i rättsfallsprotokoll 29/98. Beträffande omständigheterna i ärendet hänvisas till detta referat.

Utöver de av SRN besvarade frågorna ställde sökanden i sin ansökan om förhandsbesked motsvarande frågor (frågorna 3 och 4) rörande den honom närstående personen Y. Y är delägare och VD i X AB. Frågorna förföll.

Sökanden överklagar förhandsbeskedet såvitt avser fråga 2. RSV bestrider bifall till överklagandet.

RR anförde bl. a. följande.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

– – – Av den antagna förutsättningen att det är bolaget som är skattskyldigt för inkomsterna av de rättigheter som tillförts bolaget följer att inkomster som annars – i vart fall delvis – hade varit arbetsinkomster för N i stället kan komma att utgöra kapitalinkomster för N även om N inte alls hade varit verksam i bolaget. Reglerna i 3 § 12 mom. SIL är emellertid inte inriktade på att motverka detta utan detta är en fråga att beakta när rättigheterna tillförs bolaget (jfr 26 § lagen (1998:1600) om beskattning vid överlåtelser till underpris). Enligt RR:s mening skall, vid bedömningen av om N varit verksam i betydande omfattning i bolaget i den mening som avses i 3 § 12 a mom. SIL, endast N:s arbetsinsats i bolaget beaktas.

– – –

Sökanden har beträffande N:s arbetsuppgifter i bolaget i huvudsak anfört följande. N utför inte och har aldrig utfört några arbetsuppgifter i bolaget som kan kopplas till bolagets löpande verksamhet. N har utövat sin ägarroll i egenskap av ledamot i bolagets styrelse. N har dock i viss utsträckning lämnat råd och rekommendationer i samband med förhandlingar som föregått upplåtelserna av rättigheterna. N har inte uppburit någon lön från bolaget. N har fram till 1994 undertecknat vissa kontrakt personligen. N:s aktiva medverkan i bolaget har inskränkt sig till något enstaka styrelsemöte varje år.

I förarbetena till nu aktuellt lagrum (prop. 1989/90:110 s. 703) anges att den vars arbetsinsats haft stor betydelse för vinstgenereringen i företaget alltid skall anses kvalificerat verksam. Till denna grupp av kvalificerat verksamma hör naturligtvis företagsledare och andra befattningshavare. Vidare anges bl.a. att en styrelseledamot som inte utför kontinuerligt arbete inte utan vidare kan anses kvalificerat verksam, även om han gjort enstaka insatser av stor betydelse, t.ex. för att skaffa en viktig order till företaget.

Enligt RR:s mening kan N:s arbetsinsats i bolaget inte anses vara av stor betydelse för vinstgenereringen. Den arbetsinsats N utför överensstämmer snarare med det exempel som ges i förarbetena på att en styrelseledamot som inte utför kontinuerligt arbete inte utan vidare kan anses kvalificerat verksam, även om denne gjort enstaka insatser av stor betydelse. Vad som framkommit beträffande bolagets omfattning och verksamhet m.m. medför enligt RR:s mening inte att N skall anses kvalificerat verksam. RR finner därför att N inte skall anses verksam i bolaget i betydande omfattning i den mening som avses i 3 12 a mom. SIL.

RR har därmed att ta ställning till frågorna 3 och 4.

Y äger tillsammans med maka och barn aktier motsvarande 20 procent av rösterna i bolaget. Y är VD och den som utför de flesta och de för verksamheten mest centrala arbetsuppgifterna i bolaget. Enligt RR:s mening har Y till följd av sitt eget och sina närståendes aktieinnehav i bolaget ett sådant väsentligt inflytande i bolaget att Y är att anse som företagsledare i bolaget enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. Y är även på grund av den arbetsinsats Y utför i bolaget att anse som verksam i betydande omfattning i bolaget i den mening som avses i 3 § 12 a mom. SIL.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

RR ändrar på det sättet SRN:s beslut att klagandens aktier i bolaget inte är kvalificerade på grund av den i fråga 2 angivna personens verksamhet i bolaget samt förklarar att klaganden är att anse som närstående till företagsledare på grund av den i fråga 3 angivna personen är att anse som företagsledare i bolaget i den mening som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL och att klagandens aktier i bolaget är kvalificerade på grund av att den i fråga 4 angivna personen är att anse som verksam i betydande omfattning i bolaget.”

Regeringsrättens dom den 3 maj 1999, mål nr 1593-1998 Fråga om uttags- och utdelningsbeskattning vid upplösning av ideell förening

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

Överklagat förhandsbesked rörande inkomsttaxering.

SRN:s förhandsbesked den 30 januari 1998 har refererats i rättsfallsprotokoll 5/98 den 9 februari 1998.

Förhandsbeskedet har i vissa delar överklagats av den skattskyldige. RR fastställde förhandsbeskedet i de delar som överklagats.

På grund av ny lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1999 gäller förhandsbeskedet endast överlåtelse som ägt rum före den 1 januari 1999.

RR:s dom den 5 maj 1999 Reklamskatt; trycksaker med skattepliktiga annonser eller reklamtrycksaker.

Område: Regeringsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

RR har prövat gränsdragningen mellan reklamtrycksaker (1 § andra stycket 6 lagen, 1972:266, om skatt på annonser och reklam, RSL) och trycksaker med skattepliktiga annonser (1 § andra stycket 1 och 3 RSL jämförda med 3 § samma lag).

Domstolen, som anslutit sig till den bedömning SRN gjort i ett tidigare meddelat förhandsbesked, har funnit att de båda kuponghäften (enligt frågeställningen alternativt framställda som lösblad i kuvert eller plastomslag) som var aktuella i målet var att anse som det senare; trycksaker med skattepliktiga annonser.

I målet framgick i huvudsak följande om sökandens (ett bolag) verksamhet. ”Bolagets säljare kontaktar presumtiva kunder – främst företag inom postorderbranschen – som erbjuds att delta i utskick av kuponghäftena. I det pris som anges i anbudet ingår tryckkostnader, reklamskatt, porto samt den ersättning som bolaget betingar sig för att administrera produktionen. Det åvilar kunden att producera de meddelanden denne vill vidarebefordra och bolaget erhåller således färdiga filmer med erbjudanden som skall tas med i häftet. Dessa filmer lämnas av bolaget direkt till tryckeriet. Sedan häftena tryckts levereras de till posten för distribution.”

SRN hade i sitt förhandsbesked redogjort för innehållet i de inledningsvis ovan nämnda paragraferna, men också för reglerna i 9 och 11 §§ RSL, om skattskyldigheten och skattskyldighetens inträde, samt – under hänvisning till vad som ansågs framgå av förarbetena (t.ex. prop. 1972:58 s. 46) – vad som avses med ”offentliggörande”.

Därefter hade nämnden gjort följande bedömning:

Varken i RSL eller dess förarbeten finns någon definition av vad som skall förstås med utgivare av trycksak. Den allmänna uppbyggnaden av reglerna och reglernas utformning i övrigt får emellertid anses ge vid handen att med utgivare avses mediainnehavaren, dvs. den som bestämmer över innehållet i en trycksak på sådant sätt att han kan upplåta utrymme i trycksaken för reklammeddelanden för annan eller ta i anspråk utrymme för egen reklam och som offentliggör trycksaken och därmed, med ett i ärendet inte aktuellt undantag i andra stycket av anvisningarna till 9 §, blir skattskyldig för förekommande skattepliktiga annonser i denna (jfr också 16 § jämfört med 24 § RSL och första stycket av anvisningarna till sistnämnda paragraf, 4 § 4 RSL samt prop. 1971:28 till den upphävda förordningen /1971:170/ om annonsskatt, s. 8).

I ärendet är det oomtvistat att såväl de aktuella häftena som lösbladen, samlade i kuvert eller plastomslag, är avtryck framställda i flera lika exemplar i tryckpress. Undantaget enligt punkt 2 första stycket av anvisningarna till 1 § RSL för kontorsmaterial, emballage eller liknande är inte tillämpligt. Häftena och lösbladen är därför trycksaker enligt RSL.

Ifrågavarande trycksaker framställs av ett tryckeri på uppdrag av bolaget, som är den faktiske beställaren av innehållet i och köpare av trycksakerna, och distribueras genom postbefordran av bolaget, som därigenom offentliggör innehållet i dem. Bolaget är därmed i enlighet med det ovan anförda och således oavsett om trycksakerna innehåller uppgift härom eller inte att anse som utgivare. Eftersom utrymmena i trycksakerna upplåtits av bolaget för återgivning av text eller bild med reklam för annan än bolaget följer av den ovannämnda punkten 3 av anvisningarna till 1 § RSL att trycksakerna inte är att anse som reklamtrycksaker. Trycksakerna är således både som häften och som lösblad i kuvert eller plastomslag att anse som trycksaker med skattepliktiga annonser (jfr RÅ 1975 Aa 59). Att bolaget är i intressegemenskap med en eller flera av annonsörerna medför inte annan bedömning (jfr RÅ 1984 Aa 146) liksom ej heller det förhållandet att trycksakerna förses med identifikation i form av ordningstal, eventuellt i kombination med årtal.

KR:s i Stockholm dom den 15 april 1999, mål nr 1933-1995 Fråga om avdrag för förlust uppkommen vid avyttring av rätt till återbetalning av aktieägartillskott. 1991 års taxering.

Område: Kammarrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

J AB gav den 15 december 1990 ett villkorat aktieägartillskott om 1 500 000 kr till sitt helägda dotterbolag M AB. Tillskottet skulle enligt avtalet återbetalas den dag M AB:s ställning så medgav. Den 21 december 1990 överlät J AB rätten till återbetalning av det villkorade tillskottet till en icke närstående fysisk person för 1 000 kr. J AB yrkade avdrag för reaförlust (inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet) vid avyttringen med 1 499 000 kr.

TN vägrade avdrag och J AB överklagade till LR som biföll talan med bl.a. följande motivering.

Av RR:s uttalande i rättsfallen (RÅ85 1:10 och 1988 ref 65, RSV:s anmärkning) framgår att ett villkorligt aktieägartillskott skall behandlas som en fordran. En sådan fordran kan överlåtas varvid förvärvaren övertar överlåtarens rätt. Att förvärvaren av ett villkorat aktieägartillskott ej äger aktier i bolaget medför ej att han inte kan överta rätten till betalning av en fordran som den överlåtande aktieägaren förvärvat hos bolaget. Köparen av rätten till det villkorade aktieägartillskottet kan därför på samma villkor som tillskottsgivaren själv erhålla betalning när bolagsstämma så beslutar. Skäl att på denna grund vägra avdrag för förlust vid försäljning av fordringen föreligger därför ej.

SKM har anfört att bolaget ej avhänt sig möjligheten att genom t ex koncernbidrag från dotterbolaget erhålla återbetalning. Vidare har SKM anfört att förvärvaren ej har något inflytande över bolaget och att givaren J AB kan besluta om huruvida ägartillskottet skall återbetalas. SKM torde därmed mena att transaktionerna bör angripas genom s.k. genomsyn. Med genomsyn menas att domstol eller myndighet i beskattningshänseende bortser från en transaktions reella innebörd och ser till dess egentliga innehåll. Aktuellt förfarande – som innebär att bolaget säljer en fordran till annan – kan inte angripas med ett traditionellt genomsynsresonemang. SKM har inte heller påstått, och än mindre visat, att fråga är om en skenrättshandling eller ett bulvanförhållande eller dylikt. Med hänsyn härtill och då det inte har framkommit att köparen är närstående eller står i beroendeställning till det säljande bolaget saknas grund för att vägra bolaget avdrag för realisationsförlusten.

SKM överklagade och anförde bl.a;

”Rätten till återbetalning på aktieägartillskottet avyttrades för 1 000 kr. Detta belopp har i vart fall utgjort det högsta marknadsmässiga värdet vid avyttringstillfället. Vid sådant förhållande får bolagets handlande anses ha föregåtts av någon form av neddiskontering av det villkorade tillskottet från 1 500 000 kr till 1 000 kr, innebärande att mellanskillnaden, 1 499 000 kr, kan jämställas med en ren kapitalinsats från aktieägarens sida. Avsikten med tillskottet har inte varit att anskaffa en värdehandling utan att tillföra dotterbolaget kapital då detta var likvidationspliktigt. Priset på det avyttrade synes dessutom ha lagts på en nivå som innebär att kapitaltillskottet skulle finansieras genom att den uppkomna ”realisationsförlusten” skulle kunna kvitta bort en del av de realisationsvinstgivande värdepappersförsäljningarna samma år. – – – Resultatet av transaktionerna för bolagets del i skattehänseende utgör en kombination av ett villkorat aktieägartillskott och en ren kapitalinsats, vilket kan jämföras med ett ovillkorligt aktieägartillskott (SkU 1984/85:2). Den andel av tillskottet som belöper på den villkorliga delen motsvaras av marknadsvärdet på fordringsrätten, dvs. 1 000 kr. Den resterande andelen, 1 499 000 kr, utgörs av en ren kapitalinsats där en återbetalning kan ske först i samband med bolagets likvidation. – För att en under inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet uppkommen realisationsförlust skall vara avdragsgill, fordras att fråga är om en reell förlust. Utgångspunkten är då fordringsrättens marknadsvärde när den anskaffas respektive när den avyttras. Mellan tidpunkten för givandet och avyttringstillfället skiljer det endast sex dagar. Marknadsvärde vid förstnämnda tidpunkt kan därför inte ha varit högre än 1 000 kr. Det är helt otänkbart att en utomstående person skulle erlägga 1 500 000 kr för en fordringsrätt (motsvarande villkorligt kapitaltillskott) som efter sex dagar inte var värd mer än 1 000 kr. – – – Bolaget har vidare under räkenskapsåret 1992 erhållit koncernbidrag med 1 000 000 kr från dotterbolaget. Skattemyndigheten har tidigare pekat på denna möjlighet att få tillbaka tillskottet genom koncernbidrag, trots att fordringsrätten sålts. – – – Dessutom har tillskottet belastat resultaträkningen som en extraordinär kostnad, vilket vanligen innebär att återbetalning sker i form av koncernbidrag i den mån detta är förenligt med de bolagsrättsliga reglerna om vinstutdelning”.

KRN, som biföll SKM:s talan, anförde bl.a. följande;

”En grundläggande förutsättning för att avdrag för realisationsförlust skall medges är att en i skatterättslig mening verklig förlust är för handen. Med hänsyn till att bolaget lämnat sitt helägda dotterbolag ett tillskott om 1 500 000 kr för att sex dagar senare sälja rätten till återbetalning på aktieägartillskottet till en utomstående person för 1 000 kr gör kammarrätten den bedömningen att någon återbetalning i verkligheten inte kunde anses realistisk eller ens avsedd och att det lämnade tillskottet därför är att jämställa med ett ovillkorat kapitaltillskott. Förlusten om 1 499 000 kr får därmed anses vara fiktiv och någon avdragsgill realisationsförlust föreligger inte”.

LR:s i Skåne domar den 22 april 1999 i mål nr 1611-99 och den 5 maj 1999 i mål nr 753-99. Internethandel med alkohol- och tobaksvaror

Område: Länsrätten

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

Prövning av ett omhändertagande enligt lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter (LPK).

Tullmyndigheten i Helsingborg omhändertog med stöd av 2 kap. 9 och 10 §§ LPK den 28 januari 1998 711 liter öl, 3 040 cigaretter och 35 520 g tobak efter en transportkontroll. De omhändertagna varorna hade beställts på Internet av privatpersoner.

Transportföretaget och ett antal av de privatpersoner som beställt varorna överklagade tullmyndighetens beslut.

RSV, som övertagit tullmyndighetens talan i målet, bestred ändring och anförde bl.a;

Målet gäller privatpersoner som handlat varor från bolaget Warendienst i Tyskland och som har beställt transporttjänst av Börjes i Sverige. Verket har tagit del av de erbjudanden som riktas till svenska konsumenter av Pegit/Warendienst-koncernen genom att granska Pegits hemsida. På hemsidan får kunderna besked om hur de skall handla varor. Således anges att kunderna köper varor från Warendienst till EU-priser och att kunderna själva skall beställa hemtransporten. Hemsidan har länkar till Börjes transport och det anges också i texten att kunden kan beställa transporttjänsten från Börjes. Av hemsidan framgår att betealningen av varorna samt transporttjänsten kan ske genom ett gemensamt betalningsuppdrag. Kunderna skall betala till en särskild betaljningstjänst som Pegit svarar för. Pegits hemsida lämnar även information om Warendienst som anges vara ett IT-varuhus uteslutande inriktat på att ta emot beställningar av privatpersoner via Internet. Det framgår att Pegit/Warendienst och Börjes är mycket integrerade. Verket anser att målet rör punktskattepliktiga varor och det föreligger ingen tvekan om att varorna skall beskattas i Sverige. Genom omhändertagandebeslut har tullen fått möjlighet att utreda skattskyldigheten bl.a. genom att ytterligare analysera hittills kända uppgifter. Oavsett om det här är fråga om beskattning enligt för in/tar emot-bestämmelser eller distansförsäljning kan konstateras att förfarandebestämmelserna beträffande säkerhet och anmälningsskyldighet inte iakttagits. Inte heller har ett förenklat ledsagardokument medföljt lasten. Tullmyndigheten har laglig grund för sitt omhändertagandebeslut. Det finns anledning att anta att skattskyldighet föreligger beträffande de omhändertagna varorna. Förfarandebestämmelserna i 1 kap. 6 § har inte följts. I målet har inte framkommit några omständigheter som tyder på att det skulle finnas grund för upphävande av omhändertagandet.

Klagandena vidhöll sin talan och anförde bl.a. det var fråga om privat införsel samt att privatpersonerna handlat på Warendienst hemsida som ligger på Pegit AB:s domän och därefter själva beställt hemtransport av Börjes Transport AB.

LR uttalade i dom den 22 april följande:

I målet har framkommit att privatpersoner från Sverige, bl.a. de 71 personer som har klagat på tullmyndighetens beslut, har beställt och köpt öl och tobaksvaror – punktskattepliktiga varor – genom Internet, Pegit/Warendienst. Personerna har även själva på Internet beställt transport av sina varor. Varorna har sedan transporterats av transportbolag. Med stöd av det s.k. Man in black-målet finner LR att detta förfarande är sådant att bestämmelsena om privatinförsel inte är tillämpliga eftersom transporten av varorna har skett genom ombud. Av 1 kap. 6 § LPK framgår att transporter av punktskattepliktiga varor skall åtföljas av ledsagardokument och bevis om ställd säkerhet. Några sådana handlingar har inte förebringats i samband med transporten i fråga. Med hänsyn till dessa omständigheter samt till att syftet med bestämmelsen om omhändertagande är att utreda huruvida skattskyldighet föreligger och vem som är skattskyldig finer LR att tullmyndigheten har haft fog för sitt beslut att omhänderta de aktuella varorna med stöd av 2 kap. 9 § LPK. Några skäl att upphäva omhändertagandet har inte framkommit i målet. Överklagandet skall med hänsyn till vad som nu anförts avslås i sin helhet.

Även domen den 5 maj 1999 rör ett omhändertagande av varor som beställts på samma Internet-hemsida. Bakgrunden till denna tvist var att tullmyndigheten den 29 december 1998 omhändertagit 678 liter öl, 3 260 cigaretter och 15 520 g tobak. LR gjorde samma bedömning i även detta mål. Tullens omhändertagande fick således bestå.

Kommentar:

Samma fråga har också prövats av LR den 12 maj 1999 i mål nr 1137-99.

SRN:s förhandsbesked den 29 mars 1998 Mervärdesskatt – avdrag för ingående skatt som belöper på rollen som aktieägare

Område: Förhandsbesked

Ärende behandlat vid Riksskatteverkets rättsfallsseminarium den 11 maj 1999.

Omständigheterna var i huvudsak följande. AB A var moderbolag i en större koncern med ett flertal svenska dotterbolag. Bolaget var ett investmentföretag i den bemärkelsen som avses i 2 § 10 st lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. – Bolagets verksamhet gick bl.a. ut på att i egenskap av aktiv, långsiktig ägare investera i svenskt näringsliv i syfte att skapa värdetillväxt för bolagets aktieägare. I det aktiva ägarskapet ingick också att utföra tjänster åt de olika koncernbolagen. De tjänster som kan bli aktuella avser bl.a. rådgivning och andra administrativa tjänster som ett moderbolag normalt tillhandahåller inom en koncern.

De ifrågavarande tjänsterna utgjordes bl.a. av försäkringsgenomgångar, informationsutformning, analyser, hjälp med upprättande av prospekt, utbildning, redovisning samt uthyrning av personal.

Vissa av de nämnda tjänsterna upphandlades direkt av bolaget från externa leverantörer för att senare vidarefaktureras av bolaget till koncernbolagen.

Bolaget kommer vidare som moderbolag i koncernen att genomföra koncerngemensamma aktiviteter såsom t.ex. bolagstämmor, styrelsemöten, koncernredovisning.

Som ett led i det aktiva ägarskapet och förvaltningen av det egna kapitalet hade bolaget även en funktion som aktieägare. Syftet med denna funktion var att säkerställa en gynnsam värdetillväxt i koncernen. De tjänster som kunde anses utförda i aktieägarrollen utgjorde ofta ett led i, eller del av, de tjänster som tillhandahölls koncernbolagen.

Bolaget skulle inledningsvis bära kostnaden för vissa förvärv för att senare vidarefakturera kostnaden till det dotterbolag som haft nytta av ifrågavarande tjänst. Den faktureringen skulle ske utan vinstpåslag.

Bolaget skulle också ha intäkter i form av utdelningar, ränteintäkter etc. Bolaget har således intäkter i form av utfakturerade tjänster till dotterbolagen samt kapitalintäkter.

SRN meddelade följande förhandsbesked.

Investment AB A har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som belöper på förvärv hänförliga till rollen som aktieägare till den del kostnaderna för förvärven kan anses hänförliga till omsättningar som är skattepliktiga.

Av motiveringen framgår bl.a;

Enligt huvudregeln om avdragsrätt i 8 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML, får den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv i verksamheten. Med ”verksamhet som medför skattskyldighet” förstås enligt 1 kap. 7 § andra stycket ML sådan verksamhet i vilken omsättningen av varor eller tjänster medför skattskyldighet enligt 1 kap. 2 § första stycket 1 ML. Enligt sistnämnda bestämmelse, jämfört med samma kapitels 1 § första stycke 1, avser, med vissa här ej aktuella undantag, skattskyldigheten sådan omsättning inom landet av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i en yrkesmässig verksamhet. Skattskyldigheten i materiellt hänseende avser enbart varje sådan omsättning och inte – såsom i formellt hänseende t.ex. vid registrering av skattskyldig – verksamheten i stort när skattepliktig omsättning förekommer i en verksamhet (jfr. prop. 1993/94:99 s. 128 f.).

Av huvudregeln framgår således att avdragsrätten begränsas till ingående skatt på förvärv i en verksamhet som medför skattskyldighet, dvs. i enlighet med det ovan sagda för skattepliktiga omsättningar av varor och tjänster inom ramen för en yrkesmässig verksamhet.

I 8 kap. 13 § första stycket ML finns regler om uppdelning av den ingående skatten. Där stadgas bl.a. att i de fall den ingående skatten avser förvärv som görs gemensamt för flera verksamheter, av vilka någon inte medför skattskyldighet, eller görs för en verksamhet som endast delvis medför skattskyldighet får avdrag göras endast för skatten på den del av ersättningen som hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet.

Innebörden av de ovan nämnda reglerna skall ses mot bakgrund av att artikel 17 punkter 2 och 5 i det sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) enligt vilka avdragsrätten i princip begränsas till mervärdesskatt på varor och tjänster i och för skattepliktiga transaktioner. För rätt till avdrag krävs enligt direktivet att varorna och tjänsterna har en direkt och omedelbar anknytning till skattepliktiga transaktioner och att endast den skatt som bärs direkt av de olika kostnadskomponenterna i en skattepliktig transaktion får dras av (jfr bl.a. punkterna 19, 21 och 25 i EG-domstolens dom i mål C-4/94 BLP Group plc mot Commissioners of Customs and Excise).

AB A har i ansökningen ställt frågan om bolaget har rätt till avdrag för ingående skatt som hänför sig till dess s.k. aktieägarroll.

I ärendet är inte helt klart vad bolaget avser med aktieägarrollen. Bolaget anför i ansökningen att de tjänster som kan bli aktuella att utföra i det s.k. aktiva ägarskapet omfattar bl.a. rådgivning och andra administrativa tjänster som ett moderbolag normalt tillhandahåller inom en koncern. Såsom sådana tjänster nämns försäkringstjänster, informationsutformning, analyser, hjälp med upprättande av prospekt, utbildning, redovisning samt uthyrning av personal. Utöver intäkter för utfakturerade tjänster kommer bolaget att ha kapitalintäkter såsom utdelningar, ränteintäkter etc.

Nämnden förutsätter att bolaget med ovan nämnda tjänster avser sådana koncerngemensamma tjänster som är skattepliktiga och att dessa inte omfattas av bolagets fråga.

Bolaget har vidare anfört att det kommer att genomföra koncerngemensamma aktiviteter såsom t.ex. bolagsstämmor, styrelsemöten och koncernredovisning. Mot bakgrund härav och så som bolaget fråga formulerat får ansökningen anses avse huruvida bolaget har rätt till avdrag för ingående skatt på förvärv som avser bolagets administration, organisation och uppbyggnad av den koncern i vilken bolaget är moderbolag. Till sådana förvärv torde t.ex. kunna hänföras förvärv för bolagsstämma, finansiering, i förekommande fall information till börsen, köp och försäljningar av dotterbolag, koncernredovisning och därmed sammanhängande rapportering och som normalt brukar hänföras till förvärv för den s.k. aktieägarrollen.

Nämnden gör följande bedömning.

Med hänsyn till att innehållet i de tillhandahållanden som avser AB A:s aktieägarroll inte närmare har preciserats kan nämnden endast ange efter vilka principer den med ansökningen avsedda frågan skall besvaras.

Utgifter för anskaffningar av varor och tjänster hänförliga till aktieägarrollen i förevarande hänseende inklusive den mervärdesskatt som belastar dessa anskaffningar kommer i ett företag med omsättning av varor och tjänster att utgöra kostnader för tillhandahållandet av dessa. I den mån omsättningen av varorna och tjänsterna är skattepliktig är också den ingående skatten avdragsgill. Förekommer såväl skattepliktiga som skattefria omsättningar i verksamheten är endast den skatt som hänför sig till verksamhet som medför skattskyldighet, dvs. till de skattepliktiga omsättningarna, avdragsgill. Det förhållandet att bolaget uppbär intäkter i form av räntor, utdelningar m.m., vilka inte utgör ersättningar på grund av omsättningar i mervärdesskattehänseende, påverkar inte avdragsrätten.

AB A är ett investmentföretag. (Här redovisar SRN ekonomiska fakta för AB A ang. bolagets investeringsverksamhet, utdelningar, realisationsvinster och övriga rörelseintäkter samt hur stora intäkterna var av kapitalförvaltningen).

Det nu redovisade får anses ge vid handen att en stor del av bolagets intäkter utgörs av realisationsvinster som uppkommer vid försäljning av värdepapper. Bolaget omsätter således, förutom de tjänster som tillhandahålls i den skattepliktiga koncerngemensamma verksamheten, även värdepapper i betydande omfattning. Dessa omsättningar får anses hänförliga till sådan värdepappershandel som enligt 3 kap. 9 § tredje stycket 1 ML är undantagen från skatteplikt. I den mån den ingående skatten är hänförlig till sådana och eventuellt andra från skatteplikt undantagna omsättningar har bolaget inte rätt till avdrag för skatten (jfr också den ovan parentetiskt omnämnda domen från EG-domstolen enligt vilken ingående skatt, som hänför sig till konsulttjänster för en icke skattepliktig omsättning avseende försäljning av aktier i ett dotterföretag för anskaffning av medel för den skattepliktiga verksamheten, inte är avdragsgill enligt bestämmelserna i det sjätte mervärdesskattedirektivet). Nämnden besvarar ansökningen i enlighet med det anförda.

I den mån ansökningen inte besvarats avvisades ansökningen.

Kommentar:

Förhandsbeskedet anger endast de principer som skall ligga till grund för bedömningar om hur aktieägarrollen skall behandlas såvitt gäller avdrag för ingående skatt. Det kan noteras att SRN anger att det förhållandet att bolaget uppbär intäkter i form av räntor, utdelningar m.m., vilka inte utgör ersättningar på grund av omsättningar i mervärdesskattehänseende, påverkar inte avdragsrätten.